söndag 16 december 2012

Luciatåg in i det svenska samhället

är rubriken på min OP-ED i Svenska Dagbladet i dag. Bortsett från Nobelfestligheterna är jag särskilt förtjust i den svenska Luciatraditionen av skälen som jag redogör för i krönikan. Länge leve traditionerna!

söndag 2 december 2012

Vem bestämmer över dig?

Skulle du ge makten att bestämma över dig till vem som helst? Inte? Det är just det du gör... Min krönika i torsdagens Skånska Dagbladet om politiker utan varken utbildning eller riktig arbetslivserfarenhet.

onsdag 14 november 2012

Därför kommer SD inte att påverkas

Det är mitt i lunchen så jag ska fatta mig kort, men kan bara inte låta bli att kommentera dagens stora nyhet som för en stund sedan ledde till att Sverigedemokraternas Erik Almqvist avgår. Det mest spännande i fallet är hur Expressen lyckats få tag i hela filmen som ska ha filmats med en mobiltelefon av Kent Ekeroth. Svaret på den frågan lär dröja, men en intressant om än ytterst kalkylerande tes som framförts är att det kan röra sig om ett mycket demonstrativt sätt för Åkesson att visa vad nolltolerans mot rasism i partiet innebär i praktiken. Det som talar emot denna tes är att Almqvist haft en betydande strategisk position i partiet och av flera setts som Åkessons kronprins.

Det spekuleras mycket nu kring vilka effekter avslöjandet och avgången kommer att få i en tid där SD stadigt klättrat i opinionen och i dag är riskdagens största parti enligt mätningarna. Jag tror tyvärr att man är väldigt naiv om man tror att opinionen kommer att påverkas nämnvärt. Initialt kanske vi kommer att se en inbromsning men över tid kommer det inte ha någon större inverkan.

Varför? Jo, för att många av de som kan tänka sig att rösta på SD inte är hårdnackade rasister, det finns så att säga en diskrepans mellan aktiva SD:are och deras potentiella väljare. Och det här är inte nödvändigtvis enbart sant för SD, när politiker klantar till sig i andra partier och tvingas gå är det få som tror att det leder till att partiet i fråga kommer att åka ur riksdagen.

Därutöver och kanske viktigast; så länge inget annat parti vågar närma sig integrationspolitikens utmaningar på ett mer seriöst sätt än i dagsläget, så länge det sätts likhetstecken mellan att problematisera migrationens negativa sidor visavi de positiva, för nej inget är bara positivt, ja så länge kommer väljare som känner sig ignorerade att överväga en proteströst på SD. Och det är problemets kärna. När de övriga partierna av rädsla för att bli stämplade som fiskandes i grumligt vatten släpper viktiga frågor som utanförskap och sysselsättningsgap mellan utlandsfödda och svenskar återstår bara ett alternativ för de väljare som oroar sig över växande uppdelning. Beklagligt, sorgligt men tyvärr sant.

Jag har länge hävdat att striden måste handla om de goda idéerna på hur man ska lösa de utmaningar som finns och som i någon grad uppkommer i alla samhällen med migration. Jag är som bekant för fri invandring men det förutsätter ett system med lägre trösklar in på arbetsmarknaden, lägre ingångslöner och en mindre sammanpressad lönestruktur. Kontroversiellt, ja uppenbarligen, men också nödvändigt om man är av åsikten att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bättre liv.

I dag skriver jag för övrigt i Skånskan om paradoxen i ökad utskrivning av antidepressiva läkemedel bland unga i ett land med alla förutsättningar för motsatsen.

Och till sist lite skryt. I går omnämndes jag på DN:s ledarsida med anledning av den här artikeln om kommunism som jag skrev i Västerviks-Tidningen för en tid sedan. Smickrande och roligt!

söndag 11 november 2012

Ny krönika om pressetikens förfall, drev och kungen

Häromdagen skrev jag en krönikan i Skånska Dagbladet med anledning av den förändring jag tycker mig se inom ramen för den så kallade drevjournalistiken.

I veckan har jag också fascinerats över det enorma intresset för det amerikanska valet. Det är nästan lite gulligt hur svensk media och andra hyllar de amerikanska presidentkandidaterna, inte minst Obama, samtidigt som man aldrig skulle rösta fram den sortens välutbildade, vältaliga och välklädda politiker i Sverige.

Jag har också blivit nedstämd av det faktum att jämställdhetsdebattören Per Ström valt att sluta delta i den offentliga debatten till följd av trakasserier och hot. Jag som också ofta debatterar såväl jämställdhet som integration utifrån perspektiv som inte alltid uppfattas som politiskt korrekta känner tyvärr igen mig i mycket av det Per beskriver. Som jag konstaterat så många gånger tidigare, i Sverige gillar vi att gilla olika så länge alla gillar "rätt". Rädslan för att ha en avvikande åsikt är i viss utsträckning så utbredd och så välförankrad i folksjälen att man knappast reflekterar över om man ens kanske eventuellt inte delar den allmänna uppfattningen. Det är skrämmande. Vad är yttrande- och åsiktsfriheten värd om den inte praktiseras?


söndag 21 oktober 2012

Dags att agera i frågan om Sverigedemokraterna - innan det är för sent

I dagens Skånska Dagbladet skriver jag om något sm oroar mig mycket; den kontraproduktiva beröringsskräcken för Sverigedmokraterna och dess konsekvenser som jag tror enbart leder till att partiet kommer att göra sitt bästa val någonsin år 2014. Ingen har väl glömt den nedstämda stämningen på valvakorna år 2010 när det stod klart att SD klarat riksdagsspärren. Jag åkte fram och tillbaka mellan Moderaternas valvaka och Aftonbladets kommentatorsstudie och minns väl hur förvånad jag var över den förvåning som tycktes råda kring partiets framfart.

Jag skulle inte bli förvånad om reaktionerna blir desamma efter nästa val. För att minimera SD:s opinionsmässiga framfart räcker det inte att nästan tvångsmässigt upprepa hur många utlandsfödda som går till arbetet varje dag, fokus måste ligga på de som inte gör det och hur man ska råda bot på problemet - för ja, det råder ingen tvekan om att det är ett stort problem - som till stor del bygger på politiska strukturer som enbart kan lösas på politisk väg.

Det återstår knappt två år till nästa val, ett val med potential att rita om den politiska kartan totalt. Det är hög tid att inta en seriöst hållning och att våga prata om problemen utan att ständigt oroas för att samtalet ska kidnappas av främlingsfientliga. För som det ser ut i dag har man lämnat walk over i en av framtidens viktigaste frågor vilket lämnar öppet mål för de som förespråkar stängda gränser. Är det så man vill ha det?

söndag 14 oktober 2012

Kommunismen i praktiken

I min senaste kolumn i VT skriver jag på tema kommunism och den oroväckande inställningen till dess brott i allmänhet.

onsdag 3 oktober 2012

Ikea och Migrationsverket, vad gör ni?

Det är något djupt osympatiskt med människor som säger en sak men gör en annan. Lika osympatiskt är det med aktörer som är så förblindade av sitt hyckleri att de tappar kompassen också när navigeringen blir nödvändig för fortsatt existens. Uppgifterna kring Ikeas "kreativa" marknadsföring är föga smickrande. Men inte för att Ikea har ett politiskt ansvar utan för att man byggt ett varumärke som bygger på att ta ansvar.

Ikea är en kommersiell aktör. Ikea har en uppgift - att gå med vinst. För att så ska kunna ske måste produkter utvecklas, produkter marknadsföras och produkter säljas. Det är detta som utgör Ikeas ansvar, precis som alla andra företags. Ikea har dock valt att gå ett steg längre och skapa sig ett varumärke som med all tydlighet signalerar att man vill ta ett socialt ansvar. I en kampanj för några år sedan lanserades konceptet "demokratisk design". Det är i denna kontext som de bortretuscherade kvinnorna i den saudiska katalogen ska ses.

”Ikea är ett kommersiellt företag som är politiskt och religiöst oberoende och Ikeas varumärke ska inte användas för politiska syften” sa Sara Carlsson, pressansvarig på Ikea, förra veckan i samband med att Ikea i Ryssland tog bort ett tävlingsbidrag till en reklamkampanj som avbildade kunder iförda masker som förde tankarna till de fängslade dissidenterna i performancegruppen Pussy Riot.

Att ta bort kvinnor i den saudiska katalogen är ett politiskt ställningstagande i ett land där kvinnor bortretuscheras i vardagen. Det är fråga om en aktiv handling samtidigt som man väljer att hänvisa till någon slags neutralitet. I praktiken existerar neutraliteten sällan, historien - inte minst den svenska - visar konsekvent på neutralitetsbegreppets inkonsekvens. Att inte ta politisk ställning hade varit att distribuera samma katalog över hela världen. Att retuschera och cementera kvinnoförtryck är dess motsats.

Min poäng är alltså att Ikea visserligen i egenskap av kommersiell aktör inte ska åläggas något politiskt eller socialt ansvar men att samma Ikea i egenskap av aktör som skapat sig ett varumärke som bygger på bombastiska värderingar nog gör bäst i att leva som man lär.

Det var det ena. Det andra som slagit mig den senaste tiden rör Migrationsverkets hantering av en rad ärenden som fått stor medial uppmärksamhet. Man ska komma ihåg att Migrationsverket handlägger ett stort antal ärenden varje vecka och att ytterst få blir mediestormar. Men på sistone har det ändå rört sig om så pass många historier att det fått mig att fundera. Är Migrationsverkets handläggare så osedvanligt inkompetenta att de inte förmår fatta korrekta beslut utan extern granskning eller är systemet så urholkat att det räcker med några dagars mediadrev för att myndigheten ska backa från sina egna beslut till följd av rädsla? Oavsett svar på den frågan är det uppenbart oacceptabelt att det går till på det här viset. Det är en förutsättning för rättssäkerheten att besluten är så välförankrade i rådande lagstiftning att den här sortens omarbetanden och tillbakadraganden endast ska kunna ske i ytterst extraordinära fall. Med tanke på antalet fall kan det knappast anses råda en sådan extraordinär situation.

Och så till sist, ögongodis a la min favorit.


tisdag 25 september 2012

"Tintingate", censurpanik och lära av historien

Hade jag druckit kaffe hade jag sannolikt satt det i halsen i morse när jag läste om Kulturhuset "konstnärlige ledare" Behrang Miris kreativa idé att kasta ut alla Tintinböcker då bilden de förmedlar av "exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor." Det är alltid lika skrämmande med människor som använder sig av demokratiska verktyg i syfte att strypa demokratin.

Det är inte första gången i historien som böcker som inte passar samtiden ska rensas ut. Bevekelsegrunderna må ha skiftat men konsekvensen av handlingen har alltid blivit lika fel. Fast för att förstå det måste man kunna sätta saker i ett historiskt sammanhang. Men vänta nu, hur ska man kunna sätta omständigheter i en kontext, hur ska man kunna lära av historien om historien förnekas, suddas ut, görs om och censureras? Den kollektiva erfarenhet som historien härbärgerar är till för att vi ska minnas och bättre förstå vad som är rätt och fel. Om felen suddas ut, hur ska vi då lära oss vad som är rätt?

Att tro att det dåliga historien bär på försvinner bara för att det förnekas är inte bara naivt, det är rent av korkat. Att Kulturhuset under dagen backade innebär att just denna dumhet blockerats, dessvärre är skadan ur många avseenden redan skedd - för vad har en person som ens kommer på tanken att agera såhär för omdöme överlag, vad har han för inställning generellt när det kommer till andra känsliga frågor och hur ser hans mandat ut?

Ur detta perspektiv ska också den senaste tidens upprörda känslor kring den barnbok som har illustrationer av ett färgat barn skådas. Precis som i jämställdhetsdebatten finns en märklig föreställning om att olikheten ska stävjas istället för att inse att jämlikheten förutsätter olikhet som i ett jämlikt samhälle är lika mycket värd. Vi är alltså jämlika trots vår olikhet.

Men sorgligast är ändå att ytterligare en dag går till historien som en dag som handlat om en seriefigur i ett historiskt Kongo istället för som en dag då vi upprörts över samtidens reella övergrepp. Snacka om storm i en fingerborg!

onsdag 19 september 2012

"Nordegren och Epstein" och riksdagens öppnande år 2012

I går var jag med i P1 programmet "Nordegren och Epstein" och kommenterade riksdagens högtidliga öppnande, stil och politik i allmänhet riksdagsledamöternas kläder i synnerhet tillsammans med trevliga Laura Luna. Inslaget går att höras här

Överlag kan jag konstatera en sak; tack och lov för prinsessornas outfits, lyfte hela tillställningen flera dimensioner. Propert, elegant och inte det minsta tråkigt, med andra ord helt rätt för sammanhanget då den demokratiska institutionen förtjänar att hedras!

Vad beträffar Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring kan man konstatera att den röda tråden i Reinfeldts tidigare regeringsförklaringar varit ansvar. I förra årets regeringsförklaring upprepade statsministern det retoriska mantrat ”tid för ansvar” (ordet “ansvar” nämndes 26 gånger). Då var fokus på minskat reformutrymme till följd av den ekonomiska krisens härjningar. I dag upprepades istället ”så vi investerar i Sverige” efter varje framlagt förslag (ordet “investera” användes 17 gånger).

Det står med andra ord klart att Reinfeldt vill markera, inte minst till följd av en latent kritik bland borgerliga väljare, att framtiden bjuder på en mer offensiv politik där satsningar och investeringar görs till honnörsord. Att vi befinner oss halvvägs in i mandatperioden och att melodin de kommande åren kommer vara fler satsningar står klart. Ända saknar jag de där satsningarna som skulle vara ideologiskt omvälvande men inte särskilt kostsamma. Till dessa hör en bortplockad värnskatt och en grundlig reform av LAS. Hoppas går ju!

måndag 17 september 2012

Riksdagens öppnande, några snackisar (bla "hen"), mode och politik

Det var länge sedan jag skrev, livet kommer ständigt emellan. Jobb varvas med återupptagna balettklasser och kvällskursen i romanskrivande - i höst ska bokidén som jag burit på i många år präntas ner och kanske, kanske att en stor dröm med tiden kan slå in.

Nog om det! Finns många politiska trådar jag skulle vilja kommentera men det kommer dessvärre inte hinnas med i kväll. Allt från frisläppandet av journalisterna där den samlade journalistkårens bristande förmåga att å ena sidan kritiskt granska deras förehavanden och incitament och å andra sidan samtidigt andas ut å deras vägnar. Det låter kanske tjatigt, men för någon som jag som tvingades att som liten köa för bröd i en av kommunismens mest perverterade stater är det lätt provocerande när människor som haft privilegiet att växa upp i demokrati också med historiens efterklokhet ägnar sig åt att idealisera barbarismen som vi tvingades uthärda.

En annan iakttagelse jag gjort under de senaste veckorna rör nyansförskjutningen i integrations- och flyktingdebatten. Expressens Anna Dahlberg skrev för några veckor sedan en mycket tänkvärd artikel (för två år sedan hade en liknande publicering varit otänkbar) på temat och jag är beredd att hålla med henne i varenda del. Om Sverige ska kunna fortsätta att vara ett land som välkomnar människor på flykt, eller för den delen människor som önskar ge sina barn en bättre tillvaro än de själva hade, måste delar av systemet reformeras. De politiska hinder som tvingar och möjliggör utanförskap måste rivas ner, något som enbart låter sig göras på politisk väg. Bland annat måste arbetsrätten reformeras och ingångslönerna sänkas. Välfärdsstaten kommer annars att rämna under den egna tyngden när färre ska försörja fler. Den som värnar en fortsatt human linje inser att den aktuella konstruktionen är ohållbar. Personligen tror jag att integrationsfrågorna kommer att bli större i nästa val än vad många tror, eller vill tro.

Och sen till "hen"- denna storm i en fingerborg. Jag skulle ha duellerat DN:s påstådda hen-förbud i Debatt förra veckan men dessvärre blev diskussionen inställd. Jag hann dock skissa på en rad argument som i sin korthet går ut på det pikanta i att motståndare av sociala konstruktioner (de påstår ju att våra två kön är exempel på sådana konstruktioner) ägnar sig att på allvar skapa en social konstruktion av sällan skådat slag.

Att det i lagtexter eller andra dokument ibland skulle vara praktiskt med ett tredje pronomen har jag inget emot. Inte heller att transsexuella människor med oklar könstillhörighet skulle känna sig bekvämare under hen-kategorin. Det som däremot provocerar är den politiska målsättningen som är grunden för debatten. Målsättningen att bryta ner de så kallade könsstereotypa rollerna.

Det råder inga tvivel om att det finns föreställningar om kvinnligt och manligt som kan uppfattas som hämmande. Men väsentligt är också att då våga fråga sig vad det är som gör att något uppfattas som hämmande. Jag tror att det till stor del handlar om hur man väljer att värdera det ena över det andra; i ett samhälle där många kvinnor tror att de förväntas vilja göra karriär (traditionellt manligt) till vilket pris som helst är det inte konstigt att valet att prioritera familjen (traditionellt kvinnligt) ses som mindre eftersträvansvärt. I Sverige är det fult att vara vara mamma, i andra länder har mamman alltid sista ordet. Inget är mer rätt eller fel, jag försöker bara påvisa att det alltid handlar om hur man värderar utifrån sina värderingar.

De som förespråkar "hen" anför ofta att syftet är att befria människor från oket att definiera sig som kvinna/man. Ändå är det allt som oftast exakt samma personer som skriker högst för kvotering. Märkligt? Ja, eftersom kvoteringsidén bygger på föreställningen om att det är oproblematiskt att reducera individer till representanter för grupper, i detta fall ett kön.

Jag kan hålla på länge till. Dock ska jag avslutningsvis konstatera att forskningen visar att barn uppvisar könsskillnader i fråga om aggressivitet före den ålder då de kan sätta rätt etikett på andra människors kön alternativt sortera bilder utifrån kön. Barn uppvisar också könstypiskt beteende innan de kan bestämma kön på andra barn. Skillnaderna i val av leksaker, lekar och aggression finns redan vid 2 års ålder trots att barn förmår kategorisera efter kön först efter 3 års ålder. Först i 3 års åldern kan barn sortera bilder av sig själva på ett korrekt sätt.

Man kan också konstatera att det i turkiskan såväl som i finskan finns ett könsneutralt pronomen. Skulle dessa länder ha mindre utvecklade könsstereotyper och i förlängningen en högre grav av jämställdhet? Knappast!

I morgon är det åter dags för riksdagens högtidliga öppnande. Med anledning därav kommer jag att kommenterar såväl Reinfeldts tal som klädnivån (!) i P1 programmet "Nordegren & Epstein" klockan 15.03. Mycket förväntansfull! Återkommer med länk under morgondagen.


Och så till allra sist, en liten stilidé! I dag lanserades "min" Elsa-klänning. Min och min, men jag har haft äran att få fronta den vita varianten på Elsa and me. Smickrande, praktisk till ett bra priser i färgstarka nyanser! Ett modemåste för den som gillar skräddat och som vågar addera en häpnadsväckande brosch och ett par eleganta skor!



Fotograf: Eric Hale

tisdag 14 augusti 2012

Sorglig dag

fredag 10 augusti 2012

Förslösade skattekronor välfärdens död

God morgon!

I dag har jag en kolumn i Västerviks-Tidningen om hur tilltron till välfärdsstaten urgröps när de som är satta att förvalta våra surt förvärvade skattekronor och ören ägnar sig åt excesser av Christina Lugnet-slag. Få saker provocerar mig så mycket som människor som tycker sig ha rätt att ha roligt med andra människors pengar. I landet med världens högsta skatter är det vår skyldighet som medborgare att kräva mer!

tisdag 31 juli 2012

Reformer och värderingsskiften

Min semester börjar lida mot sitt slut och den där känslan av bokslut och framtidshopp gör sig påmind. Det är just kombinationen av i morgon och i går som utgör essensen av det vi kallar nu, hur gärna vi än vill låtsas om att nuet skulle vara något annat, något större.

Förra veckan skrev jag en krönika i Skånska Dagbladet på ett av mina favoritteman; pragmatismens förhållande till ideologin. Den utveckling som skett på området inom svensk politik är intressant då den säger något om synen på politiken. Jag har återkommande andats viss skepsis över borgerlighetens oförmåga att ro i land det värderingsskifte som inte minst Maud Olofsson förtjänstfullt identifierade som en väsentlig parameter. Utan värderingsskifte riskerar nämligen borgerlighetens segrar, för ja de har varit sensationella, att minimeras till en kombination av omständigheter som i princip likväl hade kunnat utebli. Vad jag saknar i den borgerliga berättelsen om politiken i början 2000-talet är modet att dra upp de kvarvarande skiljelinjerna. Arbetslinjen ska inte vara en fråga om resurser till staten för omfördelning utan en fråga om individens ökade egenmakt och frihet.

Det återstår snart bara två år till nästa val. Valrörelsen tycks pågå konstant, om än mer lågintensivt. Det är hög tid att börja peka ut en riktning för 2014 men också för vad borgerligheten vill uppnå på mycket längre sikt. Reformer tar tid att konstruera och förankra. Varför? Jo, för att förändring alltid tar tid och mot förändring talar alltid den värderingskatalog som råder för tillfället. Därför är reformer beroende av värderingsskiften. Det är med andra ord hög tid att sätta igång!

söndag 8 juli 2012

Almedalsreflektion

Luften har verkligen gått ur mig. Efter en veckas intensivt almedalande är det obeskrivligt skönt att vara hemma igen. När jag nu sovit på saken landar jag i att det känns som att spektaklet aldrig riktigt kom igång. Alltför många seminarier behandlade samma frågor som för några år sen, utifrån samma perspektiv, med samma paneldeltagare. Snackisen är att det inte finns någon snackis.

I veckan har jag sprungit mellan politiska analyser och paneler med huvudfokus på företagande, jag har medverkat i Axess-tv och varit i P4. Att debattera mot Gudrun Schyman var en utmaning men roligast var nog att göra analyser åt Aftonbladet efter deras partiledarintervjuer.

Veckan har bjudit på massa mingel, en allergichock, sanslöst vackra solnedgångar, utsökt lamm, hopp på k-brunnar, hemlängtan, goda vänner, dansande till sommarplågor, ett utmärkt tal av Jan Björklund och så den där känslan av att alltid vara på fel plats.

Jag har skrivit två krönikor, en om Anja Pärsons sommarprat och den efterföljande diskussionen om hennes så kallade ansvar, Skånska Dagbladet, och en om vårens märkliga klassdebatt, Västerviks-Tidningen. Därutöver har jag bloggat om partiledartalen på Företagarnas expertblogg.

 Svt:s politiske kommentator Mats Knutson och jag samtalar under Makthavares mingel under onsdagen, Almedalsveckans intensivaste mingelkväll. Foto: Makthavare.se


Jag på väg någonstans, foto: Dagens Media.


Obligatorisk solnedgång

 Person med oklar agenda


 Minglerskor

 Tog mig in på "snyggast-listan" i år, med en inte så snygg bild...

Ebba Busch, Sveriges yngsta kommunalråd KD, och jag lyckades inte bara matcha omgivningen utan också varandra en av kvällarna. Skoj hade vi!

lördag 30 juni 2012

Almedalen fjärde gången gillt!

Nu återstår bara några timmar kvar innan det åter blivit dags att styra kosan mot Visby och politikerveckan i Almedalen. Jag har ett fullspäcka schema och om bara vädret håller i sig så jag inte förstör sommarskogarderoben bör allting bli hur bra som helst. Klackarna på!

Mitt schema ser ut enligt följande:

Söndag: 
  • Presentera Företagarnas riksdagsledamotgranskning
  • Analysera Aftonbladets partiledarintervju med Jimmie Åkesson (SD)
Måndag: 
  • Delta i seminarium om hur man får fler unga företagare, Företagarna
  • Analysera Aftonbladets partiledarintervju med Åsa Romson (Mp)
Tisdag:
  • Analysera Aftonbladets partiledarintervju med Fredrik Reinfeldt (M)
  • Delta i seminarium om borgerlig jämställdhet, Axess
Torsdag:

  • Delta i seminarium om trygghet på arbetsmarknaden och kvinnors företagande, Skandia
  • Analysera Aftonbladets partiledarintervju med Jan Björklund (Fp)
Fredag:
  • Analysera Centerpartiet, Sveriges Radio P4
  • Analysera Aftonbladets partiledarintervju med Annie Lööf (C)
Därutöver kommer jag dagligen analysera partiledartalen på Almedalsbloggen på www.foretagarna.se. Håll utkik efter uppdateringar här som där. Aftonbladet kommer att webb-sända intervjuer och analyser, för schema se här

måndag 11 juni 2012

Ängsliga är vi allihopa, allihopa

I gårdagens Skånska Dagbladet skriver jag en krönika om den klistriga ängsligheten som ligger som ett ogenomträngligt tak över debatt och diskussion.

onsdag 6 juni 2012

6 juni

En kort reflektion:

Såväl Loreen som Zlatan är födda i Sverige, ändå lyfts de konstant fram som invandrare av en rad människor som tror sig mena väl men som i sin dumhet inte förstår att de enda deras uttalande bidrar till är att cementera den kontraproduktiva bilden av att svenskheten är en fråga om blod och inte om värderingar och attityder. En mycket klok person som jag ser upp till uttryckte det väl när han konstaterade att: "Motsatsparet är inte utlandsfödda och svenskar, utan utlandsfödda och födda i Sverige, också utlandsfödda kan vara svenskar". Värt att minnas i dessa nationaldagstider!

onsdag 30 maj 2012

Radio 1 om kommunismens fall

I dag deltog jag i Radio 1 programmet "Utrikespolitisk onsdag" på tema kommunismens fall. Jag kom till Sverige som femåring från kommunismens Rumänien och minns väl hur mina första levnadsår präglades av misstänksamhet, tystnad och enorm misär. Mycket av mitt samhällsengagemang bottnar sannolikt i de upplevelserna. Lyssna gärna på inslaget, där ni utöver min berättelse får lyssna till minnesbilder från såväl Polen som Estland. Vi börjar prata efter 44.30 minuter i inslaget.

Kanske är det dags för oss, också i Sverige, att se sanningen i vitögat. Kommunismens brott får aldrig glömmas bort.

fredag 4 maj 2012

De modiga rösterna i den tysta massan

har hunnit fylla 28 år och skriva kolumn i Västerviks-Tidningen om hedersvåld, tystnad och mod. Och förfäras över det vänsterpartistiska tilltaget på 1 maj där barn uppmanades slå på piniatas föreställande Annie Lööf, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Med baseballträ. Osmakligt räcker inte.

söndag 22 april 2012

Har dagens vänster ansvar för kommunismens illdåd?

I dag har jag druckit kopiösa mängder te och njutit av att inte behöva leverera någon ledartext. Väldigt skönt! Däremot har jag funderat mycket på den obehagliga pajkastning från vänsterhåll i skuggan av rättegången mot Breivik. En pajkastning som dirigeras inte minst av Aftonbladets ledar- och kultursidor och som går stick i stäv med all form av hederlighet.

Det har blivit mycket modernt att beskylla högern för att dela samma världsbild som massmördaren Breivik. Som om det vore en tävling om vem som kan kasta Svarte Petter på vem först. Men på vilket sätt gynnas den nödvändiga debatten av ytterligare polarisering? Hur skyddar vi det öppna samhället med ökad tystnad?

Det kanske mest skrämmande och infantila i den pågående debatten rör det faktum att högern beskylls för illdåd som den saknar ansvar för, på samma vis som Aftonbladets ledarsida med flera saknar ansvar för illdåden utförda av kommunister och extremvänstern. Dessutom tar högern avstånd från extremhögerns gärningar, till skillnad från många på vänstersidan som helt ogenerat fortsätter att hylla den marxistiska ideologin som skördat fler människoliv än nazismen och fascismen tillsammans. Dubbelmoral i sin renaste form, med andra ord.

torsdag 19 april 2012

Ingen kommer undan politiken

I min sista krönika i Skånska Dagbladet på ett tag framöver skriver jag bland annat om vikten av att värna politikens gränser, men också om att, inte minst som journalist, våga ta ansvar.

tisdag 17 april 2012

Betnér Direkt och något om extremism

Till att börja med, tusen tack för alla vänliga ord via mail och twitter med anledning av min medverkan i debattprogrammet Betnér Direkt i går kväll. Var riktigt roligt att få sitta ner under en knapp timme och få tala till punkt. Nåja, nästan i varje fall.

Som jag påtalade i programmet tror jag att det är oerhört viktigt att man vågar kalla saker vid deras rätta namn. Den utsmetade ansvarsdebatt som vänstern går i bräschen för där alla som lyfter eller på något vis ifrågasätter något som har med invandring att göra är inte bara destruktiv utan direkt farlig. Debatten med extremister av skilda kulörer, ideologiska eller religiösa, kan aldrig vinnas om den inte tillåts existera. För att den ska kunna existera krävs att det är tydligt för alla och envar att det personliga ansvaret som åligger varje individ inte kan läggas över på staten, samhället eller debatten i sig.

Det blir också lite lätt löjligt när personer på vänsterkanten febrilt påstår att den svenska högern, där bland annat Svenska Dagbladets ledarsida ska ingå, delar Anders Behring Breiviks världsbild. Faktum är att de som hävdar att muslimer tar över världen har ytterst begränsat mediautrymme jämfört med de som hävdar att högerextremister tar över. Allt till höger om extremvänstern är nämligen inte högerextremt.

En fråga som knappt vidrördes under gårdagens debatt men som är mycket viktig är den om hur övergrepp mot andra människor urskuldas och förklaras med utanförskap och misär. Att vara utanför, självvalt eller påtvingat, legitimerar aldrig våldshandlingar mot oskyldiga, inte ens mot "skyldiga" faktiskt. Den som påstår annat har en snedvriden människosyn som utgår från idén om människan som offer för omständigheterna. När denna idé dessutom börjar appliceras på hela grupper, exempelvis av typen "muslimer blir kränkta av Lars Vilks därför ska Lars Vilks inte få teckna", framkommer en bra mycket värre rasistisk människosyn än den man påstod sig vilja bekämpa.

Utifrån samma utgångspunkt för man rätt i att värja sig mot den kollektivisering som såväl extremvänstern och extremhögern gör. En kollektivisering som enbart kan leda till polarisering mellan grupper, en kollektivisering som leder till att olikheter istället för likheter betonas. Här har vänsterns vurmande för identitetspolitiken saboterat mycket för lång tid framöver.

Skulle det dessutom förhålla sig så att utanförskap föder extremism bör just integrationsaspekterna tas på mycket större allvar och inte som i dag betraktas som något "frivilligt".

Debatten lär fortsätta!


måndag 16 april 2012

Debatten vinns inte med tystnad

konstaterar jag i min sista ledare i Skånska Dagbladet apropå talmannens beslut att avslå Sverigedemokraternas begäran om debatt i riksdagen. För att vinna debatten måste man våga ta den först.

söndag 15 april 2012

Helgens länkskörd och lite klädvånda

I morgon kväll ska jag vara med i diskussionsprogrammet "Betnér Direkt" i kanal 5. Tema för samtalet är extremism och terrorism och övriga debattdeltagare är Thomas Bodström och Ali Esbati. Kan bli livat, minst sagt. Som alltid dagen innan funderar jag lika mycket på hur och jag ska säga som på vad jag ska ha på mig.

I helgen har jag i Skånskan skrivit om Syrien och FN http://www.skanskan.se/article/20120413/OPINION/704139862/1061/-/och-medan-varlden-ser-pa-, om ökade sjukskrivningar och jämställdhet http://www.skanskan.se/article/20120413/OPINION/704139860/1061/-/jamstalldhetsproblem samt om Nordkorea http://www.skanskan.se/article/20120414/OPINION/704149999/1061/-/fortroende-upp-i-rok

I dag gör jag sista dagen på Skånskan som vikarierande ledarskribent. Har varit så roligt att få skriva regelbundet igen men samtidigt lite väl krävande att jobba en heltid plus en halvtid. Ser med andra ord fram emot att ha ett liv igen.

Nu dags att skriva en sista krönika och fundera över morgondagen. Kanske man ska klä sig i rött? Synd att vi inte har couture-TV bara. Den här drömmen från Dior för våren 2012 är ju annars helt magisk.

torsdag 12 april 2012

Fortsatt inrikespolitiskt fokus

i mina ledar textter i dag, om alliansens utmaningar samt något kort om den senaste tidens opinionsmätningar som visar på kraftig uppgång för S, läs mer här.

onsdag 11 april 2012

Äntligen rör det på sig

Bortsett från de stormiga interna turerna inom S har svensk inrikespolitik inte bjudit på särskilt mycket sen valet år 2010. Många trodde nog att valet år 2014 redan avgjorts och att regeringen hade att se fram emot en promenadseger. Men det blir sällan som man tänkt sig, den trend som flera opinionsmätningar fångat visar att det rör sig i opinionen. Bland annat speklueras det om en borgerlig spricka, något jag inte alls tror stämmer. Jag utvecklar resonemanget i dagens ledare

lördag 7 april 2012

Glad påsk!

Ser fram emot att i kväll se favoriten från ungdomen i 3D - i kväll ska syrran och jag se Titanic. Ofattbart att det gått 15 år sedan man som blödig tonårstjej var småkär i Leo och spelade "My heart will go on" på repeat.

Nog om det, i dag fyller jag Skånska Dagbladets ledarsida med en artikel om det idiotiska med att ta bort provet i svenska på polisutbildningen http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069950/1061/-/sankta-krav-pa-polisen-ar-fel-vag, om studier som inte leder till jobb http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069961/1061/-/examen-och-utan-jobb samt om Gillbergdomen http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069963/1061/-/avtal-skall-hallas-8211-eller

fredag 6 april 2012

Efterlängtad ledighet

Så obeskrivligt skönt att vakna upp till en dag som inte innehåller annat än familjemys. I dag ska jag inte skriva något, inte analysera något, inte tycka något. Härliga ledighet!

I går skrev jag om svenskhetens existentiella kris i Skånskan.

Glad påsk!

måndag 2 april 2012

Mod att krossa kommunismen

och minnas dess makabra illdåd, apropå påvens besök på Kuba, läs mer i dagens ledare.

söndag 1 april 2012

Och efter snö kommer lite sol

I dag är det bra mycket trevligare att se ut genom fönstret. Så skönt det ska bli med lite kommande påskledighet!

I dag skriver jag om nolltolerans mot slarv i vården och uppmanar fler att anmäla när felaktigheter begås. Vis av egen erfarenhet måste man stå på sig på ett nästan omänskligt sätt. Men hur ska den som är sjuk och dålig påläst orka? Läs mer i dagens Skånska Dagbladet

lördag 31 mars 2012

Efter solsken kommer... snö??

Dessvärre tycks det inte bättre än så. I dag skriver jag med utgångspunkt i ett mycket intressant SNS-seminarium som jag var på i veckan om vad som kan komma att hända om facket fortsätter att försvagas. Min ledare kan läsas här och mer om seminariet och den studie som docenten Johannes Lindvall gjort här.

Nu är det alltför länge sedan jag lade upp några vackra bilder så i dag är det bara att frossa i dessa juveler med Kate Moss ur senaste Vouge. Håll till godo och trevlig helg!



tisdag 27 mars 2012

Tillräckligt tydligt?

Om svårigheten med bevisvärdering i våldtäktsmål med anledning av den uppmärksammade domen där hovrätten friat en man som enligt åtalet våldtagit en flicka med aspergers syndrom. Dagens korta ledare kan läsas här.

söndag 25 mars 2012

Helgens länkar

Eftermiddagssolen kämpar på utanför fönstret och lika förbryllad inser jag att också denna helg snart går mot ny vecka. I går hade jag förmånen att medverka i en panel med fokus på Centerpartiets arbete med framtagandet av ett nytt idéprogram. Blev en stundtals intressant diskussion där jag särskilt gladde mig över den spontana applåden jag fick för mitt inlägg om behovet av en borgerlig politik som möjliggör, uppmuntrar och premierar klassresor.


I helgen har jag skrivit flera ledare i Skånska Dagbladet. En om att det är viktigt att inte trilla i fällan som genom att leta utanförskapsaspekter indirekt legitimerar terrorhandlingar, en om behovet av slopad värnskatt och en kortis om Ilmar Reepalus senaste bravader.

fredag 23 mars 2012

lördag 17 mars 2012

Dubbelt så bra med dubbelmoral?

I dagens Skånskan resonerar jag kort om den senaste tidens illustrativa dubbelmoral. Jag skriver:

"Det är inte helt enkelt att följa med i svängarna. Det är viktigt att pappor tar ut en större del av föräldraledigheten, även om det sker med statligt tvång, eftersom barn behöver bägge sina föräldrar.
Det är viktigt att staten möjliggör för ensamstående kvinnor att bli med barn med hjälp av inseminering, trots att det innebär att barnet blir helt faderlöst, eftersom barnet är efterlängtat och det är bättre att födas än att inte födas alls.Det sistnämnda är särskilt pikant eftersom få av de som argumenterar för inseminering med "bättre att födas argument" motsätter sig den svenska abortlagstiftningen.
 
Om inseminering av kvinnor ska subventioneras av staten, eftersom det blivit en mänsklig rättighet att få barn och en statlig skyldighet att "tillhandahålla" barn åt barnlösa, bör man fråga sig om också den andra halvan av befolkningen ska tillerkännas samma rättighet? Vänsterpartiet är för inseminering av kvinnor men mot surrogatmödraskap, som alltså skulle möjliggöra för ensamstående män att bli pappor.
 
På Newsmill skriver en vänsterpartistisk riksdagsledamot, som inte delar sitt partis uppfattning i surrogatfrågan, att "Som feminist är det inte förenligt för migatt förneka kvinnor möjligheten att fatta beslut över sin kropp". Vad debattören anser om prostitution framgår inte, men sannolikt motsätter hon sig att kvinnor fattar beslut över den egna kroppen i de fallen. Dubbelt så mycket moral är lika med dubbelmoral. Hängde ni med?"

fredag 16 mars 2012

Sverigemötet och något om skolans vs elevens plikt

Vid det här laget har jag redan åkt tåg en timme. Jag är på väg till Örebro och moderaternas sverigemöte som kommer samla 1900 politiker från hela landet. Ska bli intressant att se om och hur de senaste veckornas nyheter om Löfvens uppgång i opinionen påverkat partiet. Det återstår 2,5 år till nästa val; det är en lång tid om "inget" nytt reformpaket presenteras, det är kort tid om man avser att utarbeta ett nytt regormpaket.

I dagens Skånska Dagbladet skriver jag om skolplikt och skolans plikt gentemot eleverna. De svenska skolresultaten dalar vilket är oacceptabelt i ett land som har de bästa förutsättningarna att konstruera en skola som bildar, utbildar och utjämnar. 

torsdag 15 mars 2012

Socialdemokraterna och välfärdsvinsterna

Det ser ut som vinden har vänt för S. Efter månader av nedgång i opinionen har Löfven lyckats, bara genom att inte flagrant misslyckas. Den som minns mellanvalsperioden, säg runt år 2008, kommer säkert ihåg Alliansens underläge. Ett underläge som vändes ju närmre valdagen vi kom. Att så skedde berodde mycket på att Socialdemorkaterna tvingades börja prata politik. Vad kommer att hända när S åter tvingas presentera konkreta förslag?

I en fråga, den om vinster i välfärden, har S mycket att klargöra. Om detta skriver jag i dagens Skånska Dagbladet.

I eftermiddag ska jag medverka i ett seminarium i riksdagen med anledning av antologin "Jobben kommer och går- behovet av trygghet består". Diskussionen om trygghetsbegreppet är lika tidlös som aktuell. Och på Newsmill kan man ta del av Delphi-panelens andra analys.

onsdag 14 mars 2012

We shall overcome?

Man blir så trött, så trött varenda gång. Hur försvarar man oändlig meningslöshet när behovet av riktiga åtgärder är så skriande stort? Jag syftar på integrationsministerns senaste påhitt om att flytta verksamheten till Stockholmsförorten Rinkeby en vecka. Som en påminnelse om att man inte glömt de som bor där. Som om det räckte.

I Skånska Dagbladet skriver jag:

"När kreativiteten – eller modet – tryter måste man kompensera. I den inkubator som skulle ge liv åt de goda idéerna växer istället symbolåtgärder fram. Problemen med symbolåtgärder är många; dels förhalas och försvåras den nödvändiga förändringen, dels innebär symbolåtgärder att riktiga åtgärder saknas.

I måndags flyttade integrationsminister Erik Ullenhag sitt kontor till Rinkeby. Tanken är att ministern och hans stab ska arbeta i Stockholmsförorten under en vecka. "Bakgrunden är att politiska partier, företag och samhällets etablerade institutioner är alldeles för frånvarande i de mest utsatta problemområdena" menar Ullenhag och tillägger "Att vi jobbar en vecka från Rinkeby, och sitter i lokaler där, löser inte den gigantiska sociala utmaningen, men det blir en viktig signal om att vi inte får lämna miljonprogramsområdena därhän."
Det är bra att ministern månar om utsatta områden, att han funderat kring samspelet mellan politiska signaler och folkliga förväntningar, men varför inte då flytta till Rinkeby för gott?
Inom klassisk retorik finns en talmodell som går ut på att man ska säga vad man ska säga, säga vad man ska säga, och sen säga vad man sagt. Retorik och politik handlar mycket om att säga saker på rätt sätt. Men det räcker inte att enbart säga om man inte förmår göra. På integrationspolitikens område pratas mycket, samtidigt som något faktiskt sällan görs.

De utsatta områdena har inte blivit utsatta över en natt. Ansvaret för den nedåtgående spiralen vilar på många politikers axlar, såväl nationellt som lokalt. Utsattheten är konsekvensen av inkonsekvens. Att ta sig till Sverige är relativt enkelt, att ta sig in i Sverige är mycket svårt. Det beror på att symboler, då som nu, gjorts primära medan konkreta nycklar i form av språk, utbildning och jobb gjorts sekundära. Att lägga sin tid på signaler är också en signal, Ullenhag!"

måndag 12 mars 2012

söndag 11 mars 2012

Naivitet kring Saudi

Naivitet, bristande verklighetsförankring och en dubbelmoral av hög kaliber, ja hur ska man annars beskriva turerna kring Saudiaffären? Läs mer i dagens Skånskan.

torsdag 8 mars 2012

Jante, lyckan och Facebook

är temat för dagens krönika i Skånskan. Något att tänka på en dag som denna när i varje fall jag åter påmints om att saker sällan är som de ser ut att vara.

onsdag 7 mars 2012

lördag 3 mars 2012

Tack!

Jag vill rikta ett stort och innerligt tack till alla som tagit sig tid att maila mig under de gångna dagarna med anledning av min medverkan i Svt Debatt om inseminering av singelkvinnor. Det värmer gott att så många tar sig tid att berömma!

Mailen jag fått från er visar också på en skrämmande diskrepans mellan den linje som politikerna driver och de värderingar och prioriteringar som deras arbetsgivare har. Men kanske får vi de politiker vi förtjänar...

I dag skriver jag kort i Skånskan om en ny Novus-mätning som visar att regeringen tappat sin problemformuleringsdominans sen höstens toppsiffror. I dag anser väljarna att Socialdemokraterna har den bästa politiken för de fyra frågor som de uppfattar som viktigast.

fredag 2 mars 2012

Inseminiering av singelkvinnor

Vilken debatt det blev i Debatt i går! Programmet går att ses här. Jag har fått så många glada tillrop, tack för det!

Som alltid är det svårt att delta i debatter på principiella grunder när motståndaren argumenterar utifrån ett känsloperspektiv. Det är då lätt att man själv framstår som en känsloslös häxa som vill förvägra människor möjligheten till lycka. Dessvärre är det inte så enkelt. Jag förstår verkligen längtan efter barn, de eviga frågorna om man träffat den rätte. Men dessa frågor måste alltid ställas mot frågan om vad som är bäst för det barn som inte bett om att få födas.

En sak är dock säker, den som med trovärdighet vill fortsätta slåss för ökad jämställdhet mellan föräldrar kan omöjligt i samma mening förespråka en ordning där staten subventionerar en ekvation där pappafaktorn från början uteslutits.

Barn är ingen mänsklig rättighet. Om vi hävdar det hamnar vi i en gränslös diskussion som innebär att staten har en skyldighet att förse alla sina medborgare med barn, det är orimligt.

Jag skriver lite kort på temat i dagens Skånska Dagbladet.

torsdag 1 mars 2012

Svt Debatt om insemination

I kväll bär det av till Göteborg och Debatt på tema insemination av singelkvinnor. Missa inte klockan 22.00 i Svt 1. Klackarna på!

måndag 27 februari 2012

a-kassa och ungdomsarbetslöshet

I dag skriver jag om varför en obligatorisk a-kassa inte kommer hjälpa de grupper som behöver den som bäst. Frågan om ungdomsarbetslösheten är återigen, dessvärre, glödhet. Läs mer på Svt Debatt

lördag 25 februari 2012

Trygghet och arbetsmarknad

I dag skriver jag i Skånskan om tryggheten på arbetsmarknaden. Bland annat skriver jag:

"Även om pengar inte är någon garanti för varken lycka eller trygghet så är den som saknar en ekonomisk buffert sårbar inför livets skiftningar. Vi svenskar lever i ett samhällssystem som kan tyckas trygghetsalstrande, men det säger dessvärre lite om den individuella tryggheten. Sannolikt är det därför som så få människor vågar förverkliga sina entreprenöriella drömmar, därför som rörligheten på arbetsmarknaden är så låg, därför som riskbenägenheten är kuvad. I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.

Trots att trygghetsbegreppet som vi känner det så uppenbart utmanats tycks den politiska medvetenheten inte hängt med. Fortfarande talar många politiker om trygghet på arbetsmarknaden som något synonymt med Las. Men tryggheten i Las är illusorisk."

fredag 24 februari 2012

"Hen", monarkin och en viss förvåning

Ska bli skönt att kalla det helg om en liten stund. Och jag kan inte hålla mig, jag blev minst sagt förvånad över valet av namn på den nyfödda prinsessan. I dagens Aftonbladet skriver jag om vikten av monarki och historisk kontinuitet. Det är också ur detta perspektiv som min rynkade pannan gällande namnvalet ska ses.

Kungafamiljen är inte som vilken familj som helst. Om man önskar vara som vilken familj som helst har institutionens existensberättigande urholkats och det blir i princip omöjligt för oss som försvarar monarkin på traditionella grunder att fortsätta göra så. Dilemmat är uppenbart.

I Västerviks-Tidningen skriver jag om den uppskruvade debatten om det könsneutrala "hen" och om en politisk indoktrinering mer mån om att lära människor att tänka rätt än fritt.

torsdag 9 februari 2012

söndag 5 februari 2012

De anställdas trygghet sammanhänger med graden av ett gott företagsklimat

Ligger nedbäddad och ska just till att skriva en krönika med deadline i morgon. Det har varit en hektisk vecka som för min del primärt dominerats av boklanseringen i torsdags. Det känns så roligt att boken äntligen kommit ut efter många månaders arbete, särskilt när mottagandet blivit så gott!

I fredags recenserades den i Svensk Tidskrift och i dag skriver Maria Ludvigsson en ledare i Svenskan. Bland annat skriver hon
"När Las och turordningsreglerna problematiseras av företagare brukar reglernas anhängare försvara systemet med att det kan kringgås och åsidosättas. Detta ska alltså antas som ett argument för Las och kritikerna ska lugna sig med detta. Som Teodorescu visar är påpekandet att Las med sin dispositiva karaktär egentligen är satt ur spel, ett argument för att Las behöver reformeras. Inte att arbetsrätten i sin nuvarande form ska vara kvar."

Min fromma förhoppning är att debattboken just ska väcka och nyansera debatten. Torsdagens besked om läkemedels- och forskningsföretaget AstraZenecas nedläggning i Södertälje visar med all önskvärd tydlighet hur föränderlig samtiden är, men framför allt att jobben aldrig kan garanteras till hundra procent, helt oavsett utformningen av lagen. Tryggheten på arbetsmarknaden följer istället av att företagsklimatet är gott så att företagen kan göra vinst och våga anställa fler. Tryggheten följer också av att varje enskild medarbetare tar varje tillfälle i akt att öka den egna kompetensen och anställningsbarheten.

Av studier som genomförts i Danmark (Mads Peter Klindt skriver i boken om det danska flexicurity-systemet) framgår dels att den danska ungdomsarbetslösheten är väsentligt lägre än i Sverige och de flesta andra EU-länder samt att danska ungdomar upplever sig tryggare på arbetsmarknaden än ungdomarna på andra sidan sundet. Detta är ett mycket intressant resultat som synliggör det faktum att ingen trygghetslag i världen kan ersätta vetskapen om den välfungerande arbetsmarknaden där rörligheten är naturlig och där tryggheten vilar på möjligheten att snabbt få ett nytt arbete om man förlorar eller vill byta det man nyss haft.

I dag skriver jag också en krönika i Skånska Dagbladet på tema Thatcher, meritokrati och det så kallade kvinnliga och manliga inom politiken. "Järnladyn" som nu haft premiär på landets biografer har fått ganska svala recensioner och många menar att filmen hade tjänat på att ge en mer gedigen bild av Thatchers politiska gärning. Jag kan delvis hålla med men jag tycker ändå att filmen är sevärd, inte minst för att idolen Meryl Streep är en lika briljant rolltolkare som vanligt.

torsdag 2 februari 2012

Jobben kommer och går - behovet av trygghet består

I för middags var det äntligen dags (ja, jag kastade ut halva garderoben i morse) för lansering av debattboken "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" som jag varit redaktör för och också skrivit ett inledningskapitel i. Vid seminariet medverkade också bokens andra redaktör Lars-Olof Pettersson samt flera av författarna; Jan Edling, Per Skedinger, Annika Elias samt David Eberhard. Sammanfattade och analyserade gjorde den alltid like intressante Ilija Batljan.

Det blev en spännande diskussion som tydligt belyste de olika dimensionerna av trygghetsbegreppet. Maria Ludvigsson skriver bland annat följande på Svenska Dagbladets ledarblogg:

"Alice Teodorescu och Lars-Olof Pettersson är redaktörer för antologin Jobben kommer och går – Behovet av trygghet består (Ekerlids) som mer än något handlar om Vad trygghet på arbetsmarknaden egentligen är. I dag släpptes boken och redaktörer och medförfattare presentera sina bidrag. Teodorescus analys om skillnaden mellan den påverkbara trygghet som vi själva skapar respektive den i lag stadgade tryggheten som villkoras av politiska förändringsvindar, är ett centralt budskap. På arbetsmarknaden har hoppet stått till trygghet som reglerats politiskt, men samtidigt varit möjlig att förhandla i diverse avtal. Arbetsrättens dispositiva karaktär gör att den inte är bindande och heller inget att lite helt och fullt luta sig mot.

Den trygghet som vi skapar själva, genom att utbilda oss och under yrkeslivet utveckla vår kompetens är betydligt säkrare än den som vi hoppas på via lagstiftning."

Jag är stolt som en tupp! Boken, som ges ut av Ekerlids förlag, kan bland annat köpas här.

torsdag 26 januari 2012

Modernt att könskravet äntligen slopats

I skrivande stund ser det ut som att Stefan Löfven tar över Juholts avlagda mantel. Av morgonens reflektioner att döma verkar enigheten stor om att det är ett hyfsat bra val. Om så är fallet lär framtiden utvisa. Personligen anser jag att S gott skulle ha kostat på sig att skynda långsamt denna gång. Att tillämpa ett öppet förfarande, att ställa kandidaternas politiska ambitioner mot varandra, att nedmontera vissa förlegade strukturer. Den möjligheten till modernisering verkar man dessvärre härmed ha tappat.

En sak som är mycket intressant är att ingen denna gång krävt att det måste bli en kvinna som tar över. När Mona Sahlin valdes var det ett högt dånande krav. Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det främsta argumentet mot kvotering. Inte för att Mona Sahlin var inkompetent utan för att hon valdes av fel skäl, något som sedan stukade hennes trovärdighet och pondus. Att kravet om att partiledaren måste vara av ett visst kön nu lagts åt sidan och att fokus lagts någon annanstans känns oväntat modernt och riktigt. Bra Socialdemokraterna!

måndag 23 januari 2012

Media hade gjort fel om den INTE rapporterat

På 303 dagar kan mycket hända. På 303 dagar kan man bygga upp eller rasera. Socialdemokraternas problem beror inte enbart på Håkan Juholt. Däremot var valet av honom ett resultat av problemen, problem som med honom vid rodret enbart fördjupats.

I gårdagens Agenda deltog bland andra Carin Jämtin som i vanlig ordning mest svarade att hon inte tänkte svara. Det enda konkreta som kom över hennes läppar rörde Håkan Juholts stora insatser för barnfattigdomen. Det finns mycket att säga om denna sak. För det första vad exakt har Håkan Juholt gjort för barnfattigdomen? Vilka politiska förslag som han presenterat har resulterat, eller ens haft potential att resultera i, en förbättring? För det andra, det är den ideella sektorn som bedrivit opinion i frågan, precis som sig bör. Politikens roll är att komma med lösningar på problemen. Så återigen, var finns lösningarna á la Juholt?

Ja, lösningarna finns givetvis i den politik som Juholt föraktat. Den politik som handlar om att de fattiga barnens föräldrar måste ges möjlighet till arbete och självförsörjning. Den politik som handlar om att dem med minst marginaler ska kunna behålla så mycket som möjligt av de pengar de slitit ihop. Den politik som handlar om ökade insatser för företagsamhet men också för vinst. När företag gör vinst ökar nämligen deras möjligheter att fortsätta verksamheten och därmed anställa. Arbetstagarnas möjlighet till anställning börjar med företagens möjlighet att anställa. Så enkelt, och så svårt, är det.

Att envist fortsätta åberopa Juholts stora gärning i frågan är som sagt löjligt eftersom den inte existerar. Ju mer energi som läggs på att konstruera hans eftermäle desto tydligare framstår bristen på substans och självinsikt.

En annan sak rör diskussionen om huruvida Juholt fälldes av medierna. Efter uppräkningen av det pärlband av fadäser som definierat Juholts 303 dagar vid makten är det en skymf mot honom själv att påstå något sådant. Till dessa hör avslöjandet om hans sambos bedrägeribrott (något han glömde berätta om), samtalen om pensionerna som han påstod pågick med fackförbunden men som fackförbunden inte kände till, velandet kring insatsen i Libyen där han först sade ja, sedan nej och sedan ja - fast till båtar, turerna kring a-kassan i skuggbudgeten, bortskyllandet på medarbetare, turerna kring hans ersättning för övernattningsboendet som han delade med sin sambo där Juholt påstod att han inte kände till reglerna (men uppenbart inte såg problemet oavsett), "Förlåt mig"-turnén, de evinnerliga felsägningarna och faktamissarna, beslutet om att inte delta i SVT:s partiledardebatt och så, som grädde på moset, slutligen för en vecka sedan när han beskyllde regeringen för att ha gjort upp med SD om försvarspolitiken när SD inte ens satt i riksdagen.

303 dagar, frågar någon mig är det makalöst att han ens fick sitta så länge mot bakgrund av allt detta. Skulle media inte ha rapporterat? Vad skulle de ha gjort istället? Skulle någon som påstår detta ha tyckt att man borde låtit bli att bevaka om det varit fråga om en borgerlig politiker?

lördag 21 januari 2012

Alla bra sagor är korta, och har ett slut

I Sveriges Radios program ”Partiledaren – en dokumentär om Juholts väg till makten” sade den då blivande partiledaren Håkan Juholt: ”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.”

För en halvtimme sedan deklarerade Juholt att han omedelbart avgår. Att gårdagens förtroendeförklaring signerad Jämtin enbart var riggad är nu helt uppenbart. Detta fick pågå alltför länge, mot bättre vetande. Häri ligger det anmärkningsvärda.

Men, i detta läge, ska vi glada alliansare minnas att allt kan hända. Man ska aldrig ta makten för given, politik handlar om förtroende och lyhördhet. Vägen för Socialdemokraterna är lång, men Sverige förtjänar en seriös opposition. Valet år 2014 ska vinnas på borgerlighetens meriter, inte på oppositionens svaghet. Jag hoppas att Mikael Damberg ges möjlighet att ta ansvar för partiet. Dessvärre är sannolikheten att så sker ganska liten.

I väntans tider

Det är tidig julaftons eftermiddag för en politisk nörd som jag. I dag klockan 15.00 är det (inte dags för Kalle Anka) för Håkan Juholt att hålla presskonferens från hemstaden Oskarshamn. Jag var övertygad om att avskedet skulle komma redan i går, men när så inte skedde är det desto mer sannolikt att det kommer i dag.

Hela föreställningen är farsartad och av de uppgifter som framkommit (vem är det som läcker?) ska det finnas en uppgörelse mellan Juholt och VU som går ut på att VU i går deklarerade sitt förtroende för Juholt som i dag ska ha sovit på saken och i sin insiktsfullhet landat i att det är klokast att stiga åt sidan. Vid gårdagens möte ska Juholt dessutom ha velat sparka sin ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich för att rädda sitt eget skinn...

Hela den här historien är anmärkningsvärd ur så många hänseenden. Daltandet med någon som så uppenbart inte är rätt man på rätt stol är häpnadsväckande (dessvärre inte ovanligt har jag insett på äldre dar). Kejsaren är naken men ingen törs tillstå faktum. Tassandet kring Juholts grandiosa person har varit löjeväckande. Samtidigt är det naivt att tro att Socialdemokraternas kris enbart handlar om en person. Krisen är långt mer djupbottnad och handlar primärt om en oförmåga att navigera i en föränderlig värld där gamla sanningar och föreställningar behöver omprövas.

I dag är också en dag att minnas Fadime och hedersvåldet som fortsatt pågår i Sverige. I går hörde jag någon radion som sade att hedersvåld är som allt patriarkalt våld och därför inryms under mäns "generella" våld mot kvinnor. Att tala om hedersvåld är att lägga skulden på invandrarna, menade debattören. Inget kunde vara mer fel. Hedersvåld handlar om våld i enlighet med en kultur, herr Svenssons våld mot fru Svensson strider däremot djupt mot den svenska kulturen. Det förstnämnda subventioneras, upphöjs och inkluderar många människor förutom den enskilde förövaren, det sistnämnda väcker avsky och skam varför det döljs så långt som möjligt. Dessutom är det inte att lägga skulden på "invandrarna" överlag, däremot är det att lägga skulden på de enskilda invandrare som gör det. Varför kan man inte göra det när det är dem som bär ansvar för sina handlingar?

Och till sist, när jag inte dansat balett (ja, jag har börjat igen efter tio års vila!), längtat till Paris och suktat efter skira tyger har jag varit medförfattare och redaktör för en spännande debattbok om trygghet på arbetsmarknaden. Boken heter "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" och lanseras vid ett seminarium den 2 februari. Intresserade kan anmäla sig till bokförlaget, inbjudan finns här och boken kan från och med månadsskiftet bland annat köpas hos Bokus.

Till sist kan jag inte låta bli att rekommendera denna träffsäkra krönika om politik och stil som finns i dagens SvD. "När allt kommer omkring känns det ju också mer nyttigt för en politiker att ha en känsla för kläders makt än att tycka det är roligt att sparka på en boll." Kunde inte sagt det bättre själv, trevlig helg!

fredag 20 januari 2012

"Partiet är i en svår sits, inte jag"

Så sade Håkan Juholt i morse när han anlände till Sveavägen för VU-mötets andra dag. Enligt honom själv är det den politiska inriktningen som står i fokus, enligt Sven Erik Österberg är det inte riktigt enbart så. Förnekelse, verklighetsflykt, ren och skär arrogans? Jag undrar alltmer om Håkan Juholt inte har någon mamma, vän (eller vad hände med kulbon?) som bryr sig om honom?

Socialdemokraterna vs. Håkan Juholt börjar alltmer likna ett destruktivt förhållande. Ett förhållande där förtroendet egentligen runnit ut men där part X gång på gång förkunnar att en bättring är i sikte. Ett förhållande där part Y utsätter sig själv för allvarligt självskadebeteende i sin rädsla för vad som annars ska hända. Att Juholt tycks sitta kvar även efter denna veckas orkan ter sig ytterst märkligt för ett parti vars hela historia bygger på en nästan abnorm hunger efter makt.

Politik handlar om makt och för att kunna vinna makten måste väljarnas förtroende vinnas i val och förvaltas däremellan. Följdfrågan är om S inte längre vill vinna val? För om man vill det bör man snabbt som ögat dra bort plåstret, avsluta den destruktiva relationen och se sig om efter något nytt. För nej, han kommer inte att ändra sig den här gången heller.

onsdag 18 januari 2012

Dagens partiledardebatt och allas vår Juholt

Jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan komma sig att ingen räddar Socialdemokraterna och Juholt från Juholt? Jag vet inte heller hur det kan komma sig att tålamodet inte tryter mer, snabbare, bredare? Varför är överseendet så stort med en person som så uppenbart hamnat på fel stol?

Har följt partiledardebatten nu på förmiddagen och skrivit en kort analys i Aftonbladet som kan läsas här. Min huvudpoäng är att avsaknaden av opposition är skadlig inte bara för Socialdemokraterna utan också för den politiska dynamiken och reformutvecklingen. För allvarligt talat, lyssnar någon på Juholt längre? Spelar det någon roll om han ljuger, talar sanning, eller är "medvetet drastisk"?

torsdag 12 januari 2012

Varför ska de bestämma om de är precis som vi?

Det jobbiga med att skriva varje dag är att det älskade skrivandet blir en plikt, inte ett nöje. Det bra med att skriva varje dag är att det blir gjort.

Men, men. Häromdagen gjorde Svenskan en ambitiös sammanställning av statsrådens väg till makten. Det var ganska skrämmande läsning, många statsråd saknar såväl studier som ren arbetslivserfarenhet. I andra länder, precis som förr i världen också i Sverige, var statsråden desto mer välutbildade. I länder som USA och Frankrike är det fortfarande otänkbart att presidenten saknar examen från något framstående universitet. Där hade det varit en omöjlighet att ha en finansminister med oavslutade gymnasiestudier och underkänt i matte (Bosse Ringholm) eller en justitieminister utan varken avslutad examen eller juristexamen (Beatrice Ask). Men det är inte bara bristen på universitetspoäng som särskiljer våra politiker från andras, också det faktum att ytterst få kommer från näringslivet eller ens försörjt sig på annat vis än via politiken är anmärkningsvärt. Som om politiska uppdrag ska ses som lukrativa karriärvägar för den som varken har examen eller som orkar ta sig ett ordentligt arbete! Som om politiska uppdrag inte handlar om förtroende, något som bekant ska vårdas och inte tas för givet.

I Sverige, landet där elitism är fulare än lättja, vill vi gärna att såväl kung och monarki, som statsminister och statsråd, ska vara så lika gemene man som möjligt. Vad gäller monarkin är problematiken uppenbar; monarkin bygger på upphöjdhet, det är på så vis som dess existensberättigande legitimeras. Ju folkligare monarkin blir desto mindre anledning att fortsätta ha den. För varför ska jag betala för att någon annan, som inte ens längre i teorin särskiljer sig från mig, ska köpa sig Chaneldräkter på mina pengar? Under det gångna året har dubbelmoralen visats tydligt; å ena sidan förväntar vi oss att kungafamiljen ska leva som folk gör mest (det svenska kungahuset är jämförelsevis fattigt och "oflådigt") men om det skulle visa sig, sant eller ej, att de lever som folk gör mest (tittar på nakna flickor exempelvis) då ska hela institutionen nedmonteras.

Samma sak med politikerna. Statsministern och finansministern profilerar sig gärna som folkligheten personifierade, kanske för att de är så men kanske för att de tror att de måste vara så. Men om politiker är som folk är mest, om de är outbildade och utan förankring i verkligheten (ja, paradox igen) varför ska de då få bestämma över våra liv som om de visste bättre? Skulle du låta en slumpvis person på gatan bestämma över hur du delar din föräldraledighet, vad dina barn ska studera, hur du ska leva ditt liv överlag? Nja, sannolikt inte. Ändå har svensk politik grundat sig på föreställningen om politikens oändliga möjligheter och rätt att tillrättalägga vanliga människors liv. Men på vilka meriter?

En annan sak som jag påtalat många gånger under det gångna året rör regeringens generellt låga profil. Jag skrev om saken senast i Aftonbladet den 30 december och i veckan hade DN en läsvärd ledare på samma tema. Som konstaterades där, och som jag åter konstaterar, hade regeringens låga profil varit oproblematisk om den varit en konsekvens av en genomtänkt politik med ideologiskt syfte att flytta mer makt åt medborgarna. Dessvärre är det lite som tyder på att så skulle vara fallet.

Också anmärkningsvärd är denna artikel författad av två MUF-styrelseledamöter som bland annat slår fast att: "För vår del innebär detta färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare." Kommentarer är egentligen överflödiga men jag kan inte låta bli att undra hur dagens pragmatism hade sett ut utan gårdagens idéer?

onsdag 4 januari 2012

Kanske årets bästa artikel

Inte ofta blir man så så översvallande lycklig av en artikel som av denna slagkraftiga text med rubriken "När ska det röda rinna av kulturens fana?" skriven av Bengt Ohlsson i DN i dag. En sådan där text som man innerligt önskar att man själv skrivit. Briljant helt enkelt, så missa inte!