fredag 30 december 2011

Gott nytt 2012!

Så här på kvällskvisten när 2011 drar sin sista suck är det dags för årets sista inlägg. I går debuterade jag som oregelbunden krönikör i Skånska Dagbladet. Min krönika om integration och traditioner tar upp aspekter som jag tidigare lyft här på bloggen; jag tror stenhårt på att lyckad integration bygger på att inkludera människor i det som finns, inte att låtsas som att det som finns saknar värde. När människor tillåts bli fullvärdiga medborgare i ett nytt land på basis av att de blir en del av gemenskapen tappar blodsband - det vill säga sådant som är omöjligt att uppbringa oavsett ambition - betydelse.

I dag skriver jag en debattartikel i Aftonbladet om 2011 som ett förlorat år för alliansen. Min kanske viktigaste poäng rör framför allt Moderaternas beröringsskräck inför de värderingar och mål som uppfattas som traditionellt borgerliga.

Årets sista stilbild kommer från Valentinos vårkollektion, en kollektion som varit en riktig inspirationskälla under året. Skira pasteller, spetsar och smickrande volanger. En påminnelse i vintermörkret om att det alltid kommer en ny vår.


I morgon satsar jag dock på röda läppar, höga klackar och ett riktigt sommarreafynd som jag längtat efter att få ta på mig från Giambattista Valli. Lycka på galge helt enkelt!


GOTT NYTT ÅR!

fredag 16 december 2011

Migrationslagen gäller även omtyckta familjer

Tillbaka i Stockholm efter gårdagens gästspel i Göteborg och Svt Debatt. Det blev en stundtals känslomässig historia men mitt ingångsvärde var att diskutera de principiella frågeställningarna, inte det enskilda fallet. Det gör att jag uppfattas som kall och hård, av twitterflödet att döma. Sånt är livet för en debattör :)

Programmet kan ses här.

Jag passade också på att utveckla mitt resonemang på Newsmill nu på förmiddagen. Texten finns inklippt nedan eller på http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/16/migrationslagen-g-ller-ven-omtyckta-familjer

"Juridik handlar om principer och svåra avvägningar. En av juridikens främsta grundsatser är att alla människor ska vara lika inför lagen, oavsett yttre omständigheter. Alla rättsstater eftersträvar rättssäkerhet och förutsägbarhet, sådant som är själva essensen i det juridiska rättighetsbegreppet.

I går deltog jag i Svt Debatt med anledning av den uppmärksammade utvisningen av en armenisk familj som vistats 10 år i Sverige. Det blev en stundtals mycket emotionell debatt, vilket är helt förståeligt. I Sverige har riksdagen beslutat att invandringen ska vara reglerad. Det innebär att den som vill flytta hit antingen måste ges uppehållsrätt på grund av förföljelse, det vill säga leva upp till utlänningslagens rekvisit, eller ansöka om arbetstillstånd. Den som inte uppfyller lagens kriterier kommer att få sin ansökan avslagen och därmed tvingas åka tillbaka hem.

I gårdagens debatt deltog såväl berörda myndigheter som människor med anknytning till den utvisade familjen. Gång på gång argumenterade klasskompisar, lärare och Ånges kommunalråd Sven-Ove Danielsson (S) för det inhumana i att utvisa familjen efter så lång tid. Danielsson menade att det förekommit "massor med utvisningar" i Ånge men att "den här familjen är en av oss. De här ungdomarna och den här familjen är oerhört sociala och deltagit i aktiviteter. Det är det som gör skillnad."


En av rättsstatens mest grundläggande principer är att lika rättigheter alltid är rätt. På vilket sätt spelar det då någon roll huruvida den som ska utvisas är social eller inte om de kriterier som uppställts för att man ska anses vara flykting inte anses uppfyllda?

Den som avvisas eller utvisas ur Sverige har, om den underkastat sig beslutsprocessen, fått en rättsenlig prövning i många fall av såväl Migrationsverket som av Migrationsdomstolen. Att trots avslag gå under jorden eller på annat vis försvåra verkställighet leder endast till att det juridiska systemets legitimitet urgröps, att myndigheternas beslutsprocess diskvalificeras och att de politiska intentioner som ligger till grund för gränsdragningen sätts ur spel. På så vis bidrar varje undantag till att incitament att inte underkasta sig besluten skapas. Det väcker en rad andra frågor; ska svenska lagar på andra områden följas eller bör man få göra undantag också i andra fall när det framstår som mer humant? Vad sänder det i sin tur för signaler till de människor som underkastar sig processen och följer dess utslag?

Personligen är jag för öppna gränser och få regleringar, inte minst på arbetsmarknaden, överlag. Jag tror inte att kommunalrådet Danielsson delar min uppfattning, något som är symptomatiskt för den här frågan där man gärna äter och sparar kakan på samma gång.

Sverige har en öppen och human politik på migrationsområdet, en politik vi ska vara stolta över. Men den måste baseras på tydlighet och några få okränkbara principer. I Sverige ska den som har störst skyddsbehov, inte den som är mest kreativ eller uthållig, ges samhällets fulla stöd. Att inte uppge sin identitet ska aldrig premieras. Därför bör fokus ligga på snabba beslutsprocesser, skyndsam verkställighet av utfärdade beslut, samt öppna vägar för arbetskraftsinvandring.
Den som ändå anser att konsekvenserna av utlänningslagen är orimliga bör engagera sig för att ändra lagen. Det är inte detsamma som att skjuta ett förankrat, demokratiskt system i sank i efterhand."

torsdag 15 december 2011

Debatt i kväll!

Sitter på tåget mot Göteborg för att i kväll medverka i Debatt kl 22.00 i Svt. Jag ska delta i debatten om utvisningar och utlänningslagen, ett viktigt om än svårt ämne. Skriver mer om detta i morgon.

Om någon missat gårdagens mest läsvärda artikel i Aftonbladet om värnskatten så läs den i dag. En sådan där artikel som man önskar att man skrivit först!

Men som sagt, Göteborg nästa!

lördag 10 december 2011

Äntligen Nobel!

Den 10 december varje år känns det som det en gång gjorde när man var barn och väntade på Tomten. Jag älskar Nobel. Jag älskar hyllandet av mänskliga ansträngningar, kunskap och meritokrati. Jag älskar pristagarnas diskreta lycka, stundens allvar som vid en skolavslutning i en svunnen tid. Särskilt mycket ser jag varje år fram emot de genomarbetade talen, den smygande nervositeten som de framförs med, underfundigheten och kreativiteten. Förväntingarna är höga på Tranströmers tal i kväll! Men sen älskar jag givetvis att förfasa mig över anskrämliga klänningar, alltför blingiga bijouterier och opassande kråkbon till håruppsättningar. Nobelfesten förenar helt enkelt mycket av det jag älskar att älska och hata som mest.

Ett inlägg på bloggen en dag som denna vore inkomplett utan några favoritklänningar. Till dessa, som burits av drottningen, hör tre skapelser från mitten av 90-talet. Överst från Nina Ricci år 1993




Och min absolut favorit nedan från år 1994 designad av Jacques Zehnder.


Och slutligen ännu en drömblåsa från Nina Ricci från år 1995.


För den som inte kan få nog av att frossa i Nobelklänningar rekommenderar jag varmt Svensk Damtidnings bildkavalkad.

För den som missat mitt anförande i Engelsberg på tema "Farväl till feminismen" finns möjlighet att se det på Axess play. Jag börjar tala cirka 49 minuter in i klippet. Inom kort kommer en antologi där jag skrivit ett kapitel (Feminismens död, jämställdhetens födelse) med utgångspunkt i anförandet, så håll utkick!

Med dessa ord önskar jag er alla en riktigt trevlig Nobel!

lördag 3 december 2011

Delphi-panelens första analys

Handelskammarens höstmöte slog deltagarrekord och glädjande nog fann jag att många uppskattade mina tankar kring hur Sverige bättre ska lyckas med integrationen. Frågan är aktuell och angelägen för hela samhället. Därför räcker det inte enbart visa på statistik som mäter hur många utlandsfödda som arbetar och bidrar till statskassan. Problemen med integrationen handlar i huvudsak inte om dem utan om de som inte arbetar, som inte talar svenska, som inte ser någon anledning att bli en del av samhället i stort. Men först måste vi som samhälle våga definiera vad de ointegrerade ska integreras till. Det vågar vi inte fullt ut i dag.

Från och med 1 december har jag fått den stora äran att medverka i Newsmills Delphi-panel. Panelen ska kvartalsvis fram till valet år 2014 sia om politiken och valresultatet. I dagsläget kanske ingen större utmaning; fortsätter Håkan Juholt i samma anda ska det till ett mindre mirakel för att det ens ska uppstå strid om regeringsinnehavet. Dock tror jag inte att Juholt kommer att sitta fram till valet 2014, mer sannolikt är faktiskt att han inom kort byts ut och att det tunga, men nödvändiga, reformarbete som Socialdemokraterna många gånger inititerat men aldrig fullföljt, en gång för alla återupptas på allvar. Valet 2014 kan vara förlorat oavsett, men för S borde det inte längre handla om makt nu, utan om makt någonsin. Delphi-panelens första
analys visar på ett jämnt val och ett Miljöparti som intar en tydlig vågmästarroll. Analysen presenteras också i Veckans affärer.

onsdag 30 november 2011

Kvotsamhällets paradoxer

På väg in till Malmö nu, det fina skånska landskapet svischar förbi fönstret. Mycket laddad inför kvällens höstmöte hos Handelskammaren. Missa inte min debattartikel i Aftonbladet i dag på tema etnicitetsbaserad kvotering

tisdag 29 november 2011

Integrationspolitik, Pålsson och så världens bästa Streep

I morgon ska jag delta i ett samtal anordnat av Sydsvenska handelskammaren med rubriken Så lyckas vi med integrationen i Sverige. Inledningstalar gör integrationsminister Erik Ullenhag. Jag hoppas på en konstruktiv och idérik debatt, integrationsfrågan har stor potential att bli riktigt tung i valet 2014.

En av regeringens klokaste insikter under åren vid makten har rört kopplingen mellan integrationspolitiken och den övriga politiken. Länge sågs integration som något som skulle hanteras parallellt, i dag tycks fler ledande politiker insett att integrationsambitionerna måste sammanflätas med politiken för arbetsmarknad, för utbildning, för jämställdhet och så vidare. Ändå sker alldeles för lite som får direkt återverkning för den integrationspolitik som sedan länge gått på knäna.

Aftonbladet skriver i dag att nästan 40 procent av de utrikesfödda eleverna inte klarar betygskraven för att komma in på gymnasiet. På bara fem år har andelen obehöriga ökat från 25 procent till 37 procent. Av de svenskfödda eleverna är det endast (mycket iof) 9 procent som saknar behörighet. Det finns en rad förklaringar bakom dessa alarmerande siffror men det är i sammanhanget värt att påminna om att den allt sämre svenska skolan får mest långtgående konsekvenser för de elever som har sämst förutsättningar, oavsett etnicitet. Kombinationen bristande språkkunskaper och kravlöshet kommer alltid slå hårdast mot de elever som inte kan kompensera för skolans brister hemma. Därför är en kvalitetsförbätttring av skolan också en viktig insats för bättre integration.

Dagens mediala snackis är annars den före detta riksdagsledamoten Anne-Marie Pålssons (M)  uppmärksammade bok "Knapptryckarkompaniet". Jag har inte läst boken ännu men av de intervjuer som Pålsson gett i diverse medier framgår det tydligt att hon är ytterst kritisk till den moderata partikulturen i riksdagen under Fredrik Reinfeldt. Spontant är jag mycket kluven till det hela. Å ena sidan är det kanske naivt att tro att det kan gå till på ett annat sätt i det demokratiska system vi har. Så länge personvalet inte spelar en större roll är det naturligt att partipiskan måste vina. Om makten, och därmed möjligheten att förändra, inte ska äventyras måste enighet nås, då saknas möjlighet att köra en egen linje. Å andra sidan, vad är det för slags politiker vi får med en sådan kultur? Hur överlever den politiska kreativiteten och förändringsviljan i ett klimat som bestraffar oliktänkande? Är inte risken stor att politiken verkligen blir ett karriärval bland andra för de som suktar efter makt (?), tjusiga titlar och god pension?

Nåja, den som drömmer om den perfekta politiken och de perfekta politikerna får fortsätta drömma. Jag nöjer mig med att längta efter premiären av The Iron Lady med min absoluta favoritskådespelare Meryl Streep i huvudrollen som Margareth Thatcher. Jag vågar mig dessutom på en inte alltför vild gissning, modevåren 2012 kommer krylla av det korrekta och eleganta Thatchermodet; knytblusar, dräkter, pärlor och broscher. Att drömma om en mer idébaserad, idealiserad politisk kultur i Sveriges riksdag är för mycket begärt. Men kanske en mer stilfull?

lördag 19 november 2011

Santesson, Hakelius och el Khoury

I dag vill jag rekommendera Peter Santessons briljanta iakttagelse och analys i Svensk Tidskrift http://www.svensktidskrift.se/?p=39138. Min ledare mot bakgrund av seminariet i Engelsberg, där jag också hade förmånen att hålla ett anförande, med rubriken "Farväl till feminismen?" finns att läsa här.

Ska också passa på att tipsa om Johan Hakelius text Fångarnas dilemma, också den mycket läsvärd.

Den nya borgerligheten
I dagarna började också antologin om Den nya borgerligheten att säljas av Axess. Jag har ett kapitel i boken som handlar om meritokrati och om hur borgerligheten borde bidra till att uppvärdera synen på meritokrati som ett sätt att möjliggöra en modern klassresa. Boken kan köpas för 80 kronor här.

Och så slutligen har jag upptäckt designern Fadi el Khoury, mannen som tidigare arbetat hos såväl Lanvin som Dior och som nu startat eget. Hans kollektioner kommer att börja säljas på NK och man blir alldeles lycklig av följande vackra bilder. Elegans, vackra färger och tyger och fulländat skrädderi. Lycka på galge helt enkelt!



fredag 18 november 2011

Tillbaka!

Allting blir inte riktigt som man tänkt sig, men många gånger blir det bättre ändå, om än annorlunda. Efter viss frånvaro här på bloggen är jag tillbaka och inleder med en länksamling till de senaste veckornas ledare. Håll till godo och trevlig helg!

  • Lam(s)lagen och bakbunden http://www.barometern.se/ledare/lamslagen-och-bakbunden(3035678).gm

  • Kan man diagnosticera bort livet? http://www.barometern.se/kronika/kan-man-diagnosticera-bort-livet%283034320%29.gm

  • Syrien spjärnar emot när arabisk vår går mot vinter http://www.barometern.se/ledare/syrien-spjarnar-emot-nar-arabisk-var-gar-mot-vinter%283032585%29.gm

  • Valfrihet har ökat kvalitén i vården http://www.barometern.se/kronika/valfrihet-har-okat-kvaliteten-i-aldrevarden%283030948%29.gm

  • Sluta debattera debatten och fokusera istället på de svåra frågorna http://sverigesresurser.se/2011/11/sluta-debattera-debatten-och-fokusera-i-stallet-pa-de-svara-fragorna/

  • Farväl till feminismen? http://www.barometern.se/kronika/farval-till-feminismen%283026434%29.gm

  • Italien gör allvarlig entré på krisscenen http://www.barometern.se/ledare/italien-gor-allvarlig-entre-pa-krisscenen%283024815%29.gm

  • "Barnets bästa" blev tvärtom http://www.barometern.se/kronika/barnets-basta-blev-tvartom%283022994%29.gm

  • Bara tragik i grekiskt drama http://www.barometern.se/ledare/bara-tragik-i-grekiskt-drama%283021358%29.gm

  • Inte så enkelt om uppsåt och rus http://www.barometern.se/kronika/inte-sa-enkelt-om-uppsat-och-rus%283015293%29.gm

  • Läkare eller fler vampyrvetare? http://www.barometern.se/ledare/lakare-eller-fler-vampyrvetare%283013851%29.gm

  • Är tiden mogen för särbegåvningarnas revansch? http://www.barometern.se/kronika/ar-tiden-mogen-for-sarbegavningarnas-revansch%283012218%29.gm

  • Andas, ny tagning! http://www.barometern.se/ledare/andas-ny-tagning%283008624%29.gm

  • Hemmafrun knappast ett offer http://www.barometern.se/ledare/hemmafrun-knappast-ett-offer%283005150%29.gm

  • Allmänintresset består av särintressen http://www.barometern.se/kronika/allmanintresset-bestar-av-sarintressen%283003233%29.gm
  • torsdag 20 oktober 2011

    "Social freezing", en rättighet?

    I går medverkade jag i Kvällsöppet. Bortsett från att programmet sändes våldsamt sent, särskilt som jag skulle upp tidigt för att åka till Örebro för att bevaka den moderata partistämman, tyckte jag att jag fick fram mina argument relativt väl.

    "Social freezing" handlar om att kvinnor ska kunna frysa ner sina ägg för att sedan bli gravida när det passar dem bäst senare i livet. Det är en inte oproblematisk hållning.

    Varför? Jo, för att barn knappast är någon mänsklig rättighet. Föräldrar har inte rätt till sina barn, barn här rätt till sina föräldrar. Att sätta barn till världen som äldre är att anse att de egna rättigheterna väger tyngre än barnets, risken är nämligen stor att man inte kommer att kunna eller orka fullfölja sitt föräldraskap.

    Att som frisk kvinna vilja frysa ner sina ägg beror sannolikt på två omständigheter: man har inte träffat "rätt" man och är rädd för att så inte heller kommer att ske inom överskådlig tid, man har inte "tid" eftersom man prioriterar andra saker som viktigare. Bägge dessa omständigheter sammanhänger med den tidsanda vi lever i där karriär och självförverkligande ska prioriteras till vilket pris som helst, samtidigt som man inte vill betala priset för uppoffringen, nämligen att man kanske inte kommer att få barn alls eller så många barn som man velat. I detta menar jag att den sena arbetsmarknadsetableringen spelar roll, liksom föreställningen om att man kan få allting samtidigt, runt 30. Istället borde man se yrkeslivet ur ett längre perspektiv, karriären kan vänta, men den biologiska klockan gör det inte.

    Bara för att tekniken finns behöver man inte använda den. Särskilt inte utan en öppen debatt om vad den medför men också om de ideal som råder som i förlängningen skapat ett behov av den.


    Se programmet här.

    onsdag 19 oktober 2011

    Kvällsöppet, partistämman och något om repliken från i går

    Just nu filar jag på en krönika, läser motioner inför Moderaternas stämma som inleds under morgondagen i Örebro, funderar kring ståndpunkterna inför kvällens medverkan, såväl åsiktsmässigt som klädmässigt (såklart), i Kvällsöppet (ny sändingstid 23.00, missa inte det!) samtidigt som jag gläds över de övervägande mycket positiva kommentarerna på min replik beträffande MUF:s förslag om kvotering på grund av etnicitet, eller kön för den delen. De flesta tycks förstå att debatten om kvotering stjälper mer än vad den hjälper, särskilt för de som den ska anses hjälpa.

    Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det yttersta exemplet på varför kvotering alltid leder fel. Jag skrev om det i Aftonbladet för knappt ett år sedan. Bland annat skrev jag:
    "När Sahlin valdes år 2007 var det mot bakgrund av att den dåvarande valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén klargjort att det var dags för en kvinnlig partiledare. Det resulterade i att kandidater av ”fel” kön i ett slag förklarades ointressanta. /.../ det är pikant att Wagner, som vill se lagstadgad könskvotering i näringslivet, erkänner att Sahlin valdes för att hon är kvinna, och att samma omständighet blev hennes fall. Det är ju tack vare kvoteringen som frågan om Sahlins kompetens blev obetydlig. De objektiva kriterierna blev ju sekundära först när könskravet gjordes primärt. Ändå vägrar Wagner konsekvent att inse att det hon menar Sahlin utsatts för är exakt detsamma som alla kvinnor i näringslivet skulle utsättas för om det blev lag på könsbaserad rekrytering till styrelser."

    För den som är intresserad har jag skrivit en hel del på ämnet (det var faktiskt tack vare kvoteringsfrågan som jag började skriva alls...) som finns samlat under textarkivflikarna ovan. 

    I dagens ledare skriver jag däremot om M:s partistämma och lyfter särskilt Henrik von Sydows och Johnny Munkhammars motion om "egenmaktskonton" för att öka incitamenten för människor att spara. Kritikerna av den moderata ekonomiska politiken brukar hävda att reformerna är fantasilösa. Jag tycker att människor ska kunna behålla så mycket som möjligt av sina egna surt förvärvade pengar och därmed få möjlighet att bestämma själv över hur de ska konsumeras/sparas. Det är fantastifullt så det räcker och blir över i ett samhälle som vilar på idén om att det är för medborgarnas bästa som politikerna ska bestämma.

    För, ju mer politik, desto mindre egenmakt. Det är som jag tidigare skrivit i många sammanhang en mindre skandal att människor i ett av världens rikaste länder har så litet eget kapital. Så alla ekonomiska reformer som leder till att fler låg- och medelinkomsttagare bereds möjlighet att skapa sig ett eget fuck off-kapital välkomnar jag gladeligen!

    tisdag 18 oktober 2011

    En björntjänst för Hanif Bali, min replik på Brännpunkt

    Det är fortfarande lika roligt, trots att skriva är det enda jag gör, att få in en debattartikel eller replik, lika roligt att engageras så till den grad att man inte kan låta bli att fatta pennan, eller tangentbordet i varje fall. I går kväll blev jag både upprörd och besviken när jag läste den annars så kloke moderate ungdomsförbundsordföranden Erik Bengtzboes debattartikel i Svenskan.

    Så nu är min replik inne och kan läsas här. Det gör mig ont att det ska behövas skrivas, men faktum är att debatten om kvotering och representation in absurdum enbart leder till en sak, att sikten skyms för kompetens och meriter. Vem gagnas av det?

    söndag 16 oktober 2011

    30-tals höst

    I dag ska jag inte tjata om Juholt, utan nöjer mig med att rekommendera Per T. Ohlssons mycket läsvärda söndagskrönika i Sydsvenskan. Jag är fortsatt förbryllad över den totala arrogans som Juholt uppvisat under den gångna veckan. Men samtidigt, ju äldre jag blir, ju mer jag ser av arbetslivet, desto olyckligare blir jag av insikten om att det så sällan är rätt människor som går, eller som tvingas gå. Men så måste man ju också sakna all form av självinsikt när man trots alla indikationer om olämplighet och inkompetens biter sig fast vid ett uppdrag man aldrig ens borde varit påtänkt för.

    Nog om det. Det var länge sedan jag frossade i vackra ting. Jag är mycket förtjust i höstens, och den kommande vårens, tydliga referenser till ett damigare, mognare, elegantare stilspråk. Alla stora modehus flirtar med det sobra 30-talet, en tid när människor fortfarande klädde upp sig för att livet var en händelse, varje dag. Så njut!

    Här nedan först bilder ur filmen "Atonement" som kom ut för några år sedan. Keira Knightley är sådär sällsamt vacker. Smickrande silhuetter, skarpa juvelfärger, puderrosa spets, chiffong och tyll i en ljuvlig, feminin blandning. Lookerna kan varieras i oändlighet, detaljerna gör helheten. Svag, krispig make up där en sirlig grund och polerad finish är a och o. På kvällen kan man istället frossa i eyeliner, röda läppar, tyngre dofter och vågade hår.




    Mia Farrow i klassikern "The Great Gasby", visserligen inte 30-tal, men ett liknande formspråk. Ralph Lauren designade Robert Redfords garderob i filmatiseringen från 70-talet. I vår/sommar-kollektionen 2012 ser det exempelvis ut såhär:

    torsdag 13 oktober 2011

    Ovanligt tydlig partiledardebatt

    Dagens ledare:

    "Riksdagsårets första partiledardebatt blev en tidvis hetsig historia. Den inleddes med att Håkan Juholt gjorde entré i talarstolen på ett osedvanligt självgott vis. Det dröjde inte länge innan Juholt öppnade för ett samarbete med regeringen, det dröjde inte heller länge innan han fick nobben av Reinfeldt.

    En påtagligt defensiv Juholt sade inte ett ord i inledningsanförandet om turerna kring hans bostadsbidrag. Däremot anklagade han statsministern för att vara "djupt omoralisk" ifråga om hanteringen av de sjuka, "med berått mod kastar ni ut dem i fattigdom för att du har valt skattesänkningar för sådana som dig själv". Som åhörare var det svårt att hålla masken; moraliska uppläxningar signerade Juholt har för de flesta numera nått sitt bäst före datum. Kanske var det också därför som Juholt endast nämnde vissa väl valda delar ur budgetmotionen? Eller var det slumpen som avgjorde att delen om fuskbekämpning så lägligt föll bort?

    Riksdagens partiledardebatter brukar vara lagom intetsägande. Gårdagens var på flera punkter ett överraskande undantag. Flera av partiledarna var ovanligt engagerade, särskilt Reinfeldt visade en entusiasm som inte synts till på länge. Debatten dominerades av frågor rörande ekonomin, sysselsättningen och välfärden, arbetslinjen kontra bidragslinjen, miljön och skolan. Med andra ord en ganska typiskt svensk riksdagsdebatt i början av ett nytt riksdagsår.

    Men det ordinära slutade inte där. Typiskt för debatter i Sveriges riksdag är dessvärre också oförmågan att ta diskussionerna om välfärden och skatterna till nästa nivå. Här måste regeringen bli bättre på att vidareutveckla den bärande idén om arbetslinjen; den måste våga stå för att sänkta skatter i grunden handlar om ökad egenmakt för envar. Oppositionen å sin sida måste en gång för alla förstå att välfärdsstaten överlevt sig själv den dag utgifterna överstiger intäkterna, att ansvarsfull finansiering har ett grundläggande ändamål. Staten lever på bidrag från medborgarna, det ska inte vara tvärtom."

    onsdag 12 oktober 2011

    Fullspäckad dag

    Morgonen har dominerats av partiledardebatten i riksdagen där särskilt elefanten i rummet fått mig att dra på munnen en och annan gång! Läs mer i morgondagens ledare. Men redan nu kan jag avslöja att jag blir lite lätt oroligt varje gång Juholt öppnar munnen och uppträder sådär pompöst, bara en sådan sak som att han tackade replikanterna istället för talmannen... Men samtidigt blir jag en smula fascinerad - över att han törs. I dagens ledare skriver jag apropå Juholt om förtroende, om du svårt det är att bygga upp, hur lätt det är att rasera. Om hur förtroende baseras på det man gör, inte på det man säger.

    Nu bär det strax av till ett seminarium där jag ska medverka i en panel om framtidens arbetsmarknad och hur man identifierar och behåller unga begåvningar. I kväll är det dags för årets första nätverksmiddag med damerna i En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, www.enplatsihimlen.se. I dag är jag extra stolt då jag lyckats bjuda in Centerpartiets förra partiledare och före detta näringsminister, Maud Olofsson. Vem hade kunnat tro att nätverket på bara 2,5 år skulle bli en sådan succé, att mina idéer om ett nytt förhållningssätt till jämställdhet skulle locka inte bara så många fantastiska gäster, utan framför allt så många begåvade medlemmar? Oj, vad jag har lärt mig mycket!

    Tar på mig mina nya Daisyörhängen från Georg Jensen (nyss landat i en större version), klackarna på, i dag blir en bra dag!

    tisdag 11 oktober 2011

    Juholt, oh Juholt

    Det är faktiskt, tro det eller ej, med viss ledsamhet som jag följer turerna kring Håkan Juholt. Det som utspelar sig inför öppen ridå är tragiskt av flera skäl; dels är svensk politik i stort behov av en idébaserad energikick, detta är sant för såväl regering som opposition, dels blir man lite lätt förtvivlad när man inser hur kort det är mellan idealistiska ord och inte så idealistiska handlingar.

    Jag vet i ärlighetens namn inte vad som är värst, att partiledaren för Sveriges största parti tillika den som skulle ta över regeringsinnehavet från alliansen, med flit fuskat med svenska folkets skattepengar, eller att han varit så okunnig och ointresserad att han underlåtit att sätta sig i de regler som gäller.

    I dag blev det också officiellt att riksdagens ledamöter får 1000 kronor extra per månad i lönehöjning. Det är en dag som denna en pikant uppgift. Något är mycket fel när politiken blivit ett vattenhål för de som drömmer om en trygg och relativt lukrativ karriär. Något är också mycket fel när de politiker som sätter sig på de allra högsta hästarna beter sig så tvivelaktigt. Varför ska gemene man göra rätt för sig om politikerna tillåts mygla?

    Jag tror att Håkan Juholts dagar är räknade. Frågan är inte längre om utan när. I dag skriver jag ledare delvis på temat.

    torsdag 6 oktober 2011

    Ett fantastiskt tal, en fantastisk man

    Inga övriga kommentarer behövs.

    Hurra för Tranströmer och något om objektivitet

    Först, ett stort grattis till poeten Tomas Tranströmer för det välförtjänta nobelpriset i litteratur! Riktigt glädjande besked som sannerligen kan följas av ett "Äntligen!" DN publicerar ett fint vänporträtt med följande finna formulering "Vad handlar Tranströmers poesi om? Om det ögonblick när dimman lättar. När vardagen ett kort ögonblick spricker upp."

    Sen, något litet om objektivitet och opartiskhet apropå turerna kring Marcus Birro. Det förvånar knappast att Birro fick lämna TV 4 med anledning av sin kandidatur för KD, däremot borde vi göra upp med rädslan inför det faktum att alla människor färgas av sina privata värderingar, inte minst journalister. Vi behöver mer transparens avseende det uppenbara, inte mindre. I dagens ledare skriver jag:

    "Finns opartiska människor? Människor som inte låter sina privata värderingar, ideologiska riktlinjer eller politiska slutsatser färga deras ställningstaganden? Människor som redogör för sanningen, utan vinklingar, utan att värdera sanningen i ”sanningen”? Nej, sannolikt är det ytterst få som med rent samvete kan hävda att de aldrig, medvetet eller omedvetet, påverkats av den egna kontexten.

    Den som har som ambition att förhålla sig opartiskt tvingas alltid skära ner i den tillgängliga informationen. Informationen är nämligen nästintill oändlig om alla perspektiv, alla nyanser ska belysas. Hur man skär ner, stramar upp, konkretiserar ett budskap beror på vilka grundläggande värderingar och egenintressen man har.

    Att kommunikation handlar om att välja sitt budskap och sina argument är allmänt känt. Därför är det märkligt att det så sällan talas om att journalistiken bygger på samma premisser. Journalistens största utmaning är att beskriva vad han inte vet, vad han aldrig kommer sig för att undersöka eftersom ju han, i likhet med alla människor, utgår från de egna perspektiven. Människor är inte rationella, däremot gör vi vårt yttersta för att rationalisera de kopiösa mängder information som vi ständigt omges av. Därför ska du som läsare alltid fråga dig vilken del av historien som utelämnats och varför?

    I Sverige finns en naiv övertro på journalistisk opartiskhet. Det finns en tro på att de som skriver i tidningarna, de som sätter ihop de samhällsgranskande programmen eller de som leder debattprogrammen i radio och tv, är opartiska och objektiva. Som om dessa människor, ofta journalister, var annat än människor.

    I dagarna fick Marcus Birro sparken från TV 4 debattprogram Kvällsöppet efter att ha uttryckt intresse att kandidera för partiledarposten i Kristdemokraterna. Att så skedde förvånar nog få med tanke på att Karin Hübinette förra året fick lämna Svt:s Agenda i samband med att hennes syster utsågs till arbetsmarknadsminister. Mer förvånande är kanske att Gustav Fridolin, i inkonsekvensens namn, tilläts gå från sitt jobb som riksdagspolitiker till redaktionen på det samhällsgranskande programmet Kalla Fakta i TV 4 utan några höjda ögonbryn.

    Det är ingen nyhet att många svenska journalister röstar rött; ändå funderar få över konsekvenserna. Därför vore det hederligare att medierna tillämpade mer transparens, istället för som i dag krysta fram en imaginär objektivitet. Att ha politiska åsikter är inte farligt, farligt blir det först när man låtsas att motsatsen gällde."

    onsdag 5 oktober 2011

    Alla dagar borde börja såhär

    I morse gjorde jag något riktigt trevligt. Jag firade champagnehuset Nicolas Feuillattes 35-års jubileum med champagneprovning och en frukost bestående av åtta små ljuvliga rätter, allt avslutades med en uppvisning i champagnesabrering.

    I dagens ledare på tema rasism och historierevisionism funderar jag kring riskerna med att förminska vardagsrasismen till en fråga om en karikerad kines på en godispåse. Denna naivitet i kombination med den ökade lättkärnktheten, i kombination med den svenska ängsligheten, utgör grunden för en direkt farlig ekvation.

    En dag av kontraster således.

    måndag 3 oktober 2011

    Om KD:s kris på makthavare.se

    Får bli ett kort inlägg som hänvisar till mina och Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Ingerös tankar kring krisen i KD http://www.makthavare.se/2011/10/03/panelen-det-ser-morkt-ut-for-kristdemokraterna/. En kris som i dag haft många turer, inte minst på grund av Marcus Birros något märkliga in- och utspel... Svensk inrikespolitik har sällan varit mer underhållande. Synd att man inte kan säga detsamma om idéutvecklingen. Uppdaterad: Dagens ledare om den nervkittlande inrikespolitiken http://www.barometern.se/ledare/nervkittlande-inrikespolitik%282970259%29.gm.

    lördag 24 september 2011

    Lika, inte särskilda rättigheter, Arkelsten!

    I dag skriver jag på Newsmill (just nu mest lästa!) om varför Sofia Arkelstens utspel om kvotering i bolagsstyrelser är förkastligt. När jag våren år 2009 intervjuades av Sydsvenskan med anledning av min 25-års dag ställde journalisten en fråga som lade grunden för hela mitt antikvoteringsengagemang. Efter att långt och länge redogjort för mina erfarenheter, meriter och lärdomar sådär i början av karriären (jag tog ut min jur. kand. examen som nybliven 24 åring som var vid tillfället relativt nyligen hemkommen från en spännande praktik i Bryssel, jobbade på Svenskt Näringsliv och hade precis grundat nätverket En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra) frågade kvinnan om jag som "ung, snygg invandrartjej inte kände mig utnyttjad i den miljö jag nu befann mig i?" Jag förstod inte frågan varför hon tydliggjorde genom att säga "Ja, men det finns ju inte sådär jättemånga sådana som du."

    Jag funderade mycket på innebörden av dessa två korta meningar. Där och då insåg jag att jag, och andra som jag, i dag kan vara stolta över vad vi åstadkommit - på egen hand. Den dag kvoteringen lagfästs är vi dock chanslösa, misstanken om att vi är inkvoterade på grund av vårt kön, vår etnicitet, religion, hårfärg eller handikapp (för allt handlar ju om att representera andra, aldrig att bara vara sig själv) alltid gälla. Att kvinnor som själva lyckats i nästa steg börjar förespråka särlagstiftning, istället för lika lagstiftning för alla, är mycket anmärkningsvärt, och kontraproduktivt. Varför vill de beröva andra lyckan och tryggheten som följer med insikten om att man är rätt person på rätt plats på grund av vad man kan, inte för den man är?

    På Newsmill formulerar jag det såhär:

    "Jag är ung, kvinna, med invandrarbakgrund. Jag tillhör utifrån dessa parametrar tre grupper som är underrepresenterade på många håll i samhället, inte minst i bolagsstyrelser. Om Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten (DI 21/9) får som hon vill kommer jag i framtiden att tillhöra (minst) en av de grupper som fått jobb och styrelseposter på yttre faktorer istället för kompetens.

    I Moderaternas idéprogram står att människan ska vara utgångspunkten. När man förespråkar kvotering upphör man att vara individorienterad då analysen om kvinnors underordning bygger på en kollektivisering av gruppen kvinnor, där de strukturella problemen endast kan lösas med strukturella lösningar.

    När Arkelsten förespråkar kvotering, det vill säga särbehandling på grund av kön, frångås vad som borde vara en bärande tanke i den moderata politiken; lika rättigheter är alltid rätt, alla avsteg lägger grunden för ny orättvisa. Frågan om rättvisa och dess motsats är viktig i sammanhanget. Är rättvisa detsamma som lika utfall eller är det fråga om lika rättigheter och spelregler? För en liberal borde svaret vara givet.

    I kvoteringsförespråkarnas manus finns några återkommande argument. Till de vanligaste hör just frågan om rättvisa. När Sveriges befolkning består till 50 procent av kvinnor bör det väl rimligen återspeglas i bolagsstyrelserna, anser man. Men vad säger att bolagen har ett sådant uppdrag? Och varför enbart könsbaserad representation, måste inte också andra grupper få ingå, i rättvisans namn? 

    Ett annat vanligt argument handlar om att bolagens lönsamhet automatiskt skulle öka till följd av könsbaserad representation. Argumentet är naivt och saknar stöd i forskningen. Förekomsten av fler individer av kvinnligt kön leder inte per se till ökad lönsamhet, marknaden är smart nog att se förbi sådant som dagens politiker uppenbarligen har svårt att greppa.

    Ett tredje argument hänger indirekt ihop med det föregående. Den som hävdar att fler kvinnor i styrelser leder till högre vinster måste rimligtvis också tro att det finns någon särskild kvinnlig kompetens. En kompetens som alla individer som ingår i gruppen kvinnor delar och som, ställt på sin spets, också resulterar i att en kvinna kan bytas ut mot en annan. Fokus flyttas alltså från den individuella kompetensen till den kollektiva tillhörigheten.

    Arkelsten konstaterar i sin artikel att äganderätten skulle kunna tala emot kvotering men landar ändå i att det är försvarbart. Om Arkelsten varit en representant för vänstern hade hennes tankegång varit logisk; marxister tror att staten och politikerna är bättre på att organisera och styra de privata företagen än företagarna själva. Nu är Arkelsten inte vänster varför hon väl vet att marknaden kommer att straffa olönsamhet.

    En borgerlig jämställdhetspolitik ska riva hinder, inte ägna sig åt social ingenjörskonst. Resultatet av Arkelstens utspel blir att kompetens och meriter reduceras till en fråga om kön - tvärtemot grundtanken om att kön inte ska spela någon roll. Vem gynnas av det?"

    torsdag 22 september 2011

    Tid för reflektion

    I går och i dag har jag skrivit ledare och ledare om Moderaterna; om de sensationella valsegrarna men också om riskerna som alltid lurar för den som blir för trygg i tryggheten. Under gårdagen hade jag anledning, precis som många andra, att uppröras över partiets Sofia Arkelstens utspel om kvotering i  börsbolagens styrelser. Återkommer inom kort i denna del.

    I dag höll den avgående centerpartiledaren Maud Olofsson ett vemodigt tal. Jag kommer verkligen att saknar Maud i den svenska politiken även om jag inte tror att hennes sorti innebär att hon helt försvinner. Personer som Maud behövs i politiken, människor som vågar vara sig själva och som inte enbart iklär sig rollen som politiker. Med detta sagt ser jag mycket fram emot de förändringar som står för dörren med Annie Lööf vid rodret. Spännande tider väntar!

    fredag 16 september 2011

    Tid för ansvar

    Det var trevligt följa det högtidliga öppnandet i riksdagen i går. Inte för att de politiska nyheterna var särskilt många utan för att det känns tryggt att den ansvarsfulla linjen, trots den globala oron, står fast. Visst kan det vara fantasilöst att sitta still i båten, men det är att föredra i alla lägen framför det fantasifulla spenderandet som hade följt med Juholt som statsminister. Läs mer i dagens ledare


    Vad som däremot överraskade var de många färgglada damerna, framför allt på gästläktaren frotterades vackra dräkter med en och annan prydlig hatt. Stal showen gjorde dock kungafamiljens kvinnliga medlemmar. Så eleganta i sina svartvita dräkter. Helt rätt!







    onsdag 14 september 2011

    KD del 2 och mer klänningsfrossa

    Dagens ledare om KD del 2, där jag uppmuntrar partiet att våga vara höger! Det finns ett tydligt behov på den politiska skalan av ett parti med klassiska borgerliga värderingar. Ett parti som omfamnar subsidiaritet; nämligen att besluten ska fattas på lägsta möjliga nivå. Det enskilda eller familjer själva kan styra över ska de få styra över. Politiken ska ge människor verktyg att bestämma själva. Sverige behöver ett parti som river hinder, som tror på lika möjligheter men inte nödvändigtvis lika utfall. Det är frihet på riktigt.

    Och eftersom det fortfarande är höst utanför mitt fönster. Och eftersom hösten är sådär bitterljuv. Därför en vacker klänningar till, här från Oscar de la Renta.

    tisdag 13 september 2011

    Höstväder, höstkläder

    I dag är en sådan där dag när hösten känns inpå bara kroppen. En dag när man bara vill krypa ihop under täcket med en bra bok. Just nu ser jag fram emot att ta mig an två nya böcker; "Sfinx" och "Den blåa boken". En dag som denna är ypperlig också för den som drömmer om en färgkoordinerad garderob. I höst drömmer jag om sirliga spetsar, frasigaste siden och ädelstensfärgade, dramatiska sammetsklänningar. I höst blandar de stora modehusen, eller konstnärerna om du frågar mig, brett från förra sekelskiftet. Särskilt influenserna från det sobra 40-talet i kombination med ultrafeminint 50-60 tal känns helt rätt. Men så är det ju skillnad på mode och stil, där det första är på väg ut, alltid, och det sista för evigt består.

    Stil, precis som politik, handlar om konsekvens. Det handlar om att identifiera vad som passar och sen hålla sig till det. Visst kan man med åren behöva ompröva sina val, men grunden ligger i att ha en inre kompass och att våga lita på dess utslag - oavsett vad andra för stunden tycker. Dagens politik handlar mycket om paketering. Ibland verkar hur något sägs vara viktigare än vad som sägs. Därför känns det ibland som att det politiska samtalet stannat av.

    Ett parti som kämpar i motvind är Kristdemokraterna. I en serie på två delar analyserar jag deras utmaningar och roten till deras långtgående problem. Min slutsats är enkel. KD skäms för att vara KD på samma sätt som många kvinnor i dag skäms över att vara kvinnor. Istället för att lägga fokus på att identifiera vad som definierar en själv läggs fokus på att försöka förstå vad andra förväntar sig av en. Istället för att lägga krutet på att vara ett sjuhelsikes original läggs energi på att efterapa andra. Men som klokaste Chanel brukade säga: "To be irreplaceable you always have to be different". Dagens ledare om KD här.
    Ovan romantiskt från Dior. Svepande tyger, massa volym och smickrande silhuetter.


    Drömkappa från Chloé






    Spetsdetaljer från Alberta Ferretti. Feminint, elegant och stramt!


    torsdag 8 september 2011

    Pragmatism, ideologi och vikten av att hålla på sina värderingar

    Dagens ledare om pragmatism, ideologi och det absurda i att acceptera förtryck av kvinnor som invandrat till Sverige, allt i religionens eller kulturens namn.

    "Pragmatism förutsätter värderingar

    I måndags hade jag nöjet att tala i en sprängfylld Västerports kyrka i Kalmar. Att omkring hundra engagerade läsare kom för att lyssna till det föredrag som Senioruniversitetet anordnat, "Ideologierna är döda – länge leve ideologierna", gjorde gott i hjärtat. Det visar på något jag länge hävdat; människor bryr sig om ideologi och värderingar, det politiska intresset har kanske aldrig varit större, även om det delvis ändrat gestalt.

    Människor bryr sig, om de stora frågorna, om principerna, utan att för den sakens skull bli dogmatiska. I Kalmar precis som i Stockholm finns en växande oro för vart vår samhälle är på väg. Som opinionsbildare är det en oro jag välkomnar och delar. Sjukdomsinsikt innebär ofta en början till förändring.

    En av samtidens största frågor rör något så bombastiskt, eller grundläggande, som vilka värden som ska definiera framtiden. Individ eller kollektiv? Offer eller aktör? Tradition eller anpassning? Vi eller dem?

    Låt mig ta ett konkret exempel. År 2011, i världens mest jämställda land, finns gynekologer som råder flickor av utländsk härkomst att sticka sig själva med en nål i underlivet på bröllopsnatten. Det går också bra att stoppa in en bit kycklinglever i underlivet. Vad som helst som liknar en blödning är att föredra framför ingen blödning alls; bättre att blöda än att dö. Antingen eller, istället för ingenting alls.
    Resonemanget är vidrigt. Dels för att det befäster myter, och dels för att det legitimerar förtryck. Ändå är den samlade feministeliten, som står på barrikaderna för ökad kvinnlig representation i bolagsstyrelser, paralyserad. Varför?

    För att en konflikt mellan olika värderingar uppkommer. Å ena sidan individens, i detta fallet kvinnans, rätt till sitt eget liv och sin egen sexualitet, å andra sidan kollektivets "rätt" att få leva enligt sin religion eller tradition.

    De läkare som ger en ung kvinna rådet att tillfoga sig själv skada, för att inte råka illa ut, har säkert menat väl. Men när så har skett har flera oroväckande ställningstagande gjorts. För det första, och kanske allvarligast, har man legitimerat en barbarisk sedvänja och därigenom offrat en människas rättigheter till förmån för en kollektivistisk syn på "heder". Med andra ord, istället för att vidta åtgärder mot den eller de som inskränker och fördärvar livet för kvinnan, lägger man ansvaret och skulden på henne själv. För det andra har man låtit sig bli en del av en kontext där den som ifrågasätter våld och förtryck av detta slag enkelt kan tystas med rasiststämpeln. När så skett tillräckligt många gånger har det absurda gjort tills norm, det normala är plötsligt absurt.

    Problemet är alltså inte enbart att vi har unga vuxna kvinnor och minderåriga vars liv definieras av ofrihet och nedbrytning, utan att vi som samhälle har bidragit till att normalisera handlingar som vi aldrig hade accepterat mot våra "egna". Utifrån detta perspektiv är vi alla skyldiga; de ondaste är de som står och ser på medan det onda sker.

    Är det så framtiden ska definieras?"

    söndag 4 september 2011

    Söndagslugn

    Det har varit en intensiv vecka men flera trevligheter. I onsdags exempelvis, samma dag som den glada nyheten om att 28 åriga Annie Lööf nominerats till partiledarposten i Centerpartiet offentliggjordes, deltog jag i ett mycket upplyftande samtal mellan Maud Olofsson och stilexperten Camilla Thulin anordnat av Stockholms centerkvinnor. Tema för kvällen var mode och makt. Jag bara mös. Särskilt när Thulin levererar den ena sanningen efter den andra.

    Och jag kan ju inte annat än instämma, trots att jag häcklats lagom mycket på nätet för mitt konstaterande tidigare i år: Svenska kvinnor har helt tappat stilen! Kvinnligheten har degraderats till ytterligare en faktor att utrota i det heliga könskriget. För inte kan vi väl vara jämställda OCH olika?

    I torsdags hade jag nöjet att träffa bland andra infrastrukturministern och SJ:s VD. Mycket spännande! Kopplingen mellan infrastruktur och tillväxt kan inte betonas nog så mycket eller tillräckligt ofta.

    I veckan har flera intressanta debatter pågått. Den om näthatet, om censur på nätet, om kommentarsfält som översköljs av personangrepp och hat, men också om rätten till åsiktsfrihet. För vad är motsatsen? Och givetvis massor om modiga Annie Lööf och nu mot slutet, mot bakgrund av Alf Svenssons genanta utspel där han beklagade sig över ungdomligheten  i politiken, debatten om de ogenerösa äldre som istället för att välkomna en ung, engagerad generation sätter hinder i vägen.

    I veckan har jag bland annat skrivit ledare om hat och utvecklingen på nätet, en av två krönikor om Yttrandefrihetsutredningen (den andra publicerades i fredags men har ännu inte lagts upp på nätet). I fredags skrev jag också om Annie Lööf och Centerns utmaningar. Lördagens ledare på tema Alf Svensson.

    Kommande vecka kommer att domineras av tio års minnesdagen av 11 september. En händelse som påverkade mig djupt, kan därför inte fatta att det redan gått tio år! Jag återkommer i ämnet.

    Och slutligen kan jag rekommendera visningen av Auktionsverkets kommande auktion Fashion. För att inte tala om senaste röda läppstiftet från Lancomes höstlook (färgen som modellen till vänster bär är underbar!). Lycka i hylsa helt enkelt!


    http://beleza-blogg.se/wp-content/uploads/2011/08/lancome-stHonore.jpg

    fredag 26 augusti 2011

    Dags för guldmedalj

    Äntligen fredag igen! Jag ser riktigt mycket fram emot helgen som bland annat innehåller en lunch med representanter för organisationen Haro som tidigare i år delade ut sin årliga guldmedalj. I år var det min tur och i morgon ska jag alltså få den på riktigt. Hedrande och roligt, dels för att jag inte arbetat sådär våldsamt länge, och dels för att listan över de som tilldelats den tidigare ger mig lite lätt prestationsångest... Nomineringen till priset finns i pressmeddelandet från i våras.

    Annars har den här veckan mest dominerats av den ekonomiska turbulensen, Libyen, och så den ekonomiska turbulensen. I dag skriver jag om något som dessvärre oundvikligen följer i alla lågkonjunkturers spår; ökad arbetslöshet i allmänhet och ökad ungdomsarbetslöshet i synnerhet. http://www.barometern.se/ledare/jobbigt-fa-jobb-som-ung%282914369%29.gm. Frågan, som jag jobbat med flera varv, engagerar mig mycket eftersom arbetslösheten bland ungdomar kan få långsiktiga konsekvenser för framtiden, för såväl individ som samhälle. Här har parterna men också politikerna, som ju sätter ramverket inom vilka parterna sedan agerar, ett stort ansvar. Vissa åtgärder är kanske impopulära, men ack så nödvändiga. Alternativet är att öppet medge att man negligerar en hel generation. Pragmatiskt? Knappast!


    torsdag 25 augusti 2011

    politiker och skönhetsfröknar

    Den här bloggen handlar om politik och stil. Oftast hinner jag tyvärr inte skriva om mer än lite politik men ambitionen är att det ska bli mer mode och stil framöver. Behovet är nämligen stort, särskilt bland våra politiker.

    I dag blir det heller ingen stilexplosion här på bloggen, istället tänkte jag tipsa om dagens ledare. Den handlar om likheterna, men kanske framför allt vad som borde vara olikheterna, mellan politiker och skönhetsmissar. Politikerna, precis som vinnarna av skönhetstävlingar, kan inte bara tävla i att vara goda. Politikerna måste framför allt våga vara obekväma och ansvarstagande. Varför ska vi annars låta dem bestämma över våra liv?

    fredag 19 augusti 2011

    Älska mode, oftare och mer!

    I går hade jag glädjen att få följa med vännen och förebilden Maria Abrahamsson på färgsprakande fest på Nordiska museet. För 30 året i rad delade Damernas värld ut det prestigefulla designpriset Guldknappen. Årets vinnare blev modehuset Dagmar samt klockmärket Triwe. Grattis! (Personligen hoppades jag mer på Ida Sjöstedt som jag tycker fångar kvinnligt mode på ett nytt sätt).

    Efter drinkar och mingel följde prisutdelning och modevisning och ännu mera mingel. Kvällen till ära invigde jag en shoppingdröm från sommarens New York-resa. En svart spetsklänning från nya favoritmärket Alice+Olivia (märket säljs också på NK:s nya avdelning i gamla Bossdelen). Till hade jag ett par riktiga favoriter ur skosamlingen från Jimmy Choo och ett tokigt, men elegant, diadem från Hobbs. Är det årets modetillställning, så är det!






    Innan det nalkas helg ska jag också länka till gårdagens och dagens ledare. Den ena handlar om den ekonomiska krisen och de uteblivna reformerna, http://www.barometern.se/ledare/forsiktighet-ar-bra-passivitet-daligt%282903630%29.gm
    Den andra handlar om livstidsstraff och straffomvandlingar och det ytterst stötande i att farliga människor släpps ut i förtid trots upprepad misskötsel eller rentav ny brottslighet, http://www.barometern.se/ledare/nar-61-fall-av-misskotsel-inte-racker%282905152%29.gm

    Trevlig helg då!

    onsdag 17 augusti 2011

    Skyll dig själv om du mobbas!

    Ja, det är en uppfattning som förenar flera skolor där mobbningen anmälts. I 44 av 66 fall har skolan skuldbelagt offret för de kränkningar han eller hon utsatts för. Om det absurda i dagens samhällsutveckling där offret bör skulden, inte förövaren skriver jag i dagens ledare. Över huvud taget tycker jag att mycket pekar på att samhället förlorat sitt vett och sans.

    Varför ska man exempelvis dalta med kriminella, göra film av Annika Östbergs liv och jämt fokusera på att tycka synd om de som gör andra människor illa? När jag växte upp fick jag lära mig att jag skulle sköta mig, göra rätt för mig och absolut inte vara samhället till last. Är detta inget man lär barn längre?

    tisdag 16 augusti 2011

    Håller inte att vara bara lite liberal

    Ibland drömmer jag om att bli politiker. Men sen läser man något (o)genomtänkt utspel och inser att den övervägande majoriteten politiker lever i en bubbla där deras politiska ambitioner är viktigare än den ideologi eller de värden de säger sig bottna i. Ett sorgligt exempel på detta är den växande skaran s k liberala politiker som förespråkar statliga tvångsmedel som klåfingrigt inverkar i människors vardagligaste beslut. För nej, det är inte liberalt att föreslå kvotering till kommunala (men inte privata) bolagsstyrelser, och det är inte liberalt att förespråka kvoterad föräldraförsäkring. Politikerna har inget i människors sovrum att göra. Inte heller har de något att göra kring de köksbord där många varje dag beslut fattas. Dagens något besvikna och upprörda ledare handlar om det ickeliberala förslaget som en rad ledande centerpartister presenterade på Brännpunkt i söndags.

    I dag kan jag dock konstatera att det fortfarande finns hopp, Annie (Johansson) Lööf tar avstånd från paternalismen här.

    söndag 14 augusti 2011

    Sverige behöver inte ökad självcensur

    En "häxjakt på åsikter" ville den norske statsministern inte se efter de tragiska händelserna i Oslo den 22 juli. Men risken är stor att just ökad censur, och självcensur, istället blir resultatet - i varje fall i Sverige. I gårdagens essä skriver jag en fristående fortsättning på den essä om journalistikens ansvar och nya utmaningar som publicerades den 23 juli.

    fredag 12 augusti 2011

    Fördomsfullt om samtidens konflikter

    Dagens ledare inklippt nedan:


    "Det är inte bara Londons gator som brinner. De konflikter som för tio år sen förekom någon annanstans, finns numera mitt ibland oss.
    Eller inte riktigt mitt ibland oss. De som ägnar sig åt skygglappsbaserad förortsromantik bor sällan i områden präglade av uppslitande konflikter och socialt utanförskap.

    När det amerikanska forskningscentrumet Pew undersökte utvecklingen av religiösa konflikter och förtryck i världen mellan åren 2006 och 2009 framkom att Sverige är ett av de tio länder i världen där sociala konflikter med religiös koppling ökat mest. Från att ha varit ett av världens lugnaste länder placerar nu Sverige sig i mitten av den globala skalan. Därmed hamnar Sverige på samma nivå som Libyen när det gäller religiösa konflikter. Pew påpekar visserligen att det är sannolikt att demokratier i högre grad rapporterar incidenter än slutna länder, varför resultaten till viss del kan vara missvisande.

    Orsakerna till ökningen är enligt studien "ökad fientlighet mellan befolkningen i stort och den växande muslimska minoriteten". Pew lyfter bland annat de våldsamma kravallerna i Rosengård i Malmö år 2008, en rapport från Brottsförebyggande (Brå) rådet avseende ökat antal hatbrott mot muslimer, samt ökad antisemitism.

    Till Svenska Dagbladet (11/8) säger Margareta Popoola, docent i internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola, att de religiösa aspekterna utlöste kravallerna i Rosengård men att de framför allt handlade om "att det inte fanns så mycket för de äldre ungdomarna att göra i ett område där antalet ungdomar fördubblats sedan området byggdes". Också uppgiften om ökade hatbrott mot muslimer ifrågasätts av Brå som menar att brotten ökar och minskar mellan åren varför ingen konsekvent uppåtgående trend kan skönjas.

    Oavsett var sanningen finns och oavsett exakt var på den globala skalan vi hamnar så har en förändring ägt rum. Att Sverige historiskt kunnat stoltsera med få religiösa konflikter kan delvis bero på att Sverige länge varit ett osedvanligt homogent och sekulariserat land. Därmed inte sagt att konflikter inte funnits, för det har det. Skillnaden ligger snarare i hur de kommit till uttryck.

    Men betyder det då att konflikter, av olika slag och med olika koppling, måste öka i takt med att samhället förändras? Nej, inte så länge människor tar ansvar för sina handlingar och tillåts representera endast sig själva.

    Ändå är det just den motsatta slutsatsen som ofta dras av såväl högerextrema som intellektuella på vänsterkanten. Den gemensamma nämnaren för bägge dessa gruppers världsbild bygger dels på föreställningen om människors oförmåga att ta ansvar för de egna handlingarna, dels på idén om att människor med viss bakgrund i alla lägen kommer att agera på samma sätt. Därför kommer de religiösa konflikterna öka, för alla vet ju att alla invandrare är religiösa, och därför kommer kravaller att uppstå, för alla vet ju att fattiga människor utan fritidsgård inte kan hantera sin situation på annat sätt än genom att bränna bilar och slåss."

    Trevlig helg!

    torsdag 11 augusti 2011

    Om öppenhet och därmed ansvar

    Jag är ganska personlig i dagens ledarkrönika i Barometern. Jag har länge, precis som jag skriver inledningsvis i artikeln, glatts men lika mycket förfäras över hur människor väljer att respondera på sådant jag, men också andra ledarskribenter och bloggare skriver. Att läsa kommentarerna efter en publicerad debattartikel i en stor svensk tidning kräver mod. Nivån är ofta så låg och tonen ibland riktigt obehaglig. Och visst, man kan låta bli att läsa sådant, desto svårare är det att förhålla sig till mail och samtal och ibland brev, gärna anonyma, som uttrycker ett sällan skådat hat, personangrepp och så vidare.

    I dagarna har det rapporterats kring de hotbrev som flera svenska bloggerskor fått. Ingen vidare rolig läsning. Inte blir man muntrare av polisens tafatta förhållningssätt som i praktiken innebär att "sluta skriv, eller skyll dig själv".

    I ett så öppet samhälle som det svenska, där personuppgifter om exakt vem som helst bara är ett telefonsamtal eller ett musklick bort ställs ännu högre krav på säkerhet och ansvarstagande. Ingen ska behöva avstå från att delta i en debatt eller att uttrycka en kontroversiell åsikt av rädsla för konsekvenserna.

    Sen ska sägas att öppenheten i sig och den respons som innehåller beröm eller konstruktiv kritik är guld värd. Utan den hade det varit tungt att fortsätta skriva.

    onsdag 10 augusti 2011

    Förbjud religiösa och politiska friskolor

    I dagens ledare som kan läsas här nedan skriver jag om religiösa friskolor. Jag känner mig lite kluven men landar ändå efter att ha vägt argumenten i att religiösa och politiska skolor nog borde förbjudas. Läs och tyck!

    "Rätt i teorin, fel i praktiken

    Av anonyma anmälningar om könsdiskriminering på Römosseskolan i Göteborg framgår att flickor som menstruerar inte får närvara i islamundervisningen. Av anmälningarna, som ligger till grunden för den statliga Skolinspektionens skarpa kritik, framgår också uppgifter om godtyckliga betygsättningar till pojkarnas fördel och upprepade kränkningar, också fysiska, av elever. I inspektionens rapport kommenteras friskolans arbetsplan som innehåller inslag som strider mot den svenska skollagen. Till de mer uppseendeväckande hör den obligatoriska bönen i moskén.

    Kritiken är allvarlig och skolledningens nonchalanta bemötande än allvarligare. Särskilt den före detta rektorn, numera riksdagsledamot för Moderaterna, Abdirizak Waberi har en del att förklara.

    Den svenska friskolereformen har varit mycket positiv. Den har på ett konkret vis ökat egenmakten för föräldrar och barn. Friskolan skapar konkurrens som i sin tur kan slå ut de sämre skolorna till fördel för de bättre, kommunala som privata. Bland friskolorna finns också religiösa alternativ. Ur ett teoretiskt perspektiv är också det i sin ordning så länge de religiösa skolorna följer skollagen av vilken det bland annat framgår att religionsundervisningen tydligt ska skiljas från den samhälls- och naturvetenskapliga undervisningen. Men om så inte sker?

    I Sverige råder nioårig skolplikt. Grundskolan är skattefinansierad. Diskriminering som definierad i diskrimineringslagen föreligger när (direkt) "någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan och det har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion med mera." eller när (indirekt) "någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med till exempel ett visst kön."

    Att som flicka med skolplikt utestängas från delar av undervisningen i en skattefinansierad skola rimmar mycket illa med såväl nämnda lagar som med den svenska grundlagen som fastslår att "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet."

    En skola som inte följer grundlagens kompromisslösa lagregler, som direkt eller indirekt diskriminerar på grund av religion, kön eller sexualitet, hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Kanske dags att se över möjligheten att driva religiösa eller politiska friskolor överlag?"

    tisdag 9 augusti 2011

    Tillbaka igen

    Så var också denna sommar snart slut. Ofattbart hur snabbt juni, juli, augusti försvinner och hur oändligt långa de mörka, kalla höst- och vintermånaderna ter sig.

    Under semestern har jag försökt vara så ledig som möjligt. För någon som ständigt måste uppdatera sig om nyhetsläget för jobbets skull är det nästan läskigt att medvetet avhålla sig från en dags alla nyhetssändingar, att inte läsa tidningarnas webbnyheter en gång i timmen och så vidare. Därför är det lätt att drabbas av skrivångest när man på söndagskvällen vet att man nästa morgon MÅSTE skriva något att fylla ledarsidan med. Många undrar hur man gör, och framför allt vad man gör när inspirationen tryter. Jag vet inte, men jag antar att man inte har något val :)

    I dagens ledare skriver jag kort om den amerikanska politiken och dess ekonomiska konsekvenser. Det är viktigt att ständigt påminnas om att kriser av det slag vi ser i dag byggs upp under en lång tid. Den överkonsumtion på lånade pengar som många stater, av taktiska skäl, ägnat sig åt är ändlig. Alla som ansvarar för den egna ekonomin vet att det inte går att leva över sina tillgångar hur länge som helst. Ekonomi handlar om hushållning av resurser.

    Nu väntar jag bara på Ohlys väntade, men ändå oväntade, presskonferens...

    måndag 1 augusti 2011

    Något kort i semestertid

    Njuter för fullt av semestern, precis hemkommen från Rom, och förfäras över det ofattbara som skett i Norge. Återkommer mer framöver. Håll så länge till goda med förra lördagens essä, http://www.barometern.se/ledare/vem-ar-en-modig-journalist(2872712).gm - en hyllning till en modig journalist (Per Gudmundson), en reflektion av den samtida journalistikens utmaningar och något om politisk korrekthet.

    I Rom förälskade jag mig främst i magnifika spetskreationer från Alberta Ferretti. Det blir en sällsamt vackert höst!

    torsdag 21 juli 2011

    Är sommaren redan slut?

    När jag ser ut genom fönstret känns det nästan så. Tur att jag har min semester kvar att se fram emot!

    Dagens ledare om bistånd, Afrika och om att resurserna bör riktas för att möjliggöra självhjälp istället för att cementera beroende. Det Afrikas fattiga länder är i störst behov av, ur ett långsiktigt perspektiv, är fungerande rättsstatliga institutioner och ingående insatser mot korruption. Lägg därtill förståelse för äganderätt och andra mänskliga rättigheter så har vi kommit en bit på vägen. Att människorna på Afrikas horn återigen ska tvingas genomleva den värsta misären är ovärdigt oss alla, http://www.barometern.se/ledare/mer-an-bistand-behovs-i-afrikas-flyktinglager%282868965%29.gm.

    onsdag 20 juli 2011

    Klippa eller inte klippa?

    Ja, förutom att skriva ledarkrönika till morgondagens tidning funderar jag på om jag ska klippa av mig håret eller inte.

    I dagens ledare kommenterar jag Carl B Hamiltons förslag om hemkörning från Systembolaget. Förslaget i sig är egentligen inte särskilt intressant, mycket mer talande är nykterhetsrörelsens väntade kritik. Och min inte heller så oväntade fråga är om svenskar är mindre kapabla än andra folk att ta hand om sin egen alkoholkonsumtion?

    Monopolet kom till stånd i syfte att stävja den destruktiva alkoholkulturen i Sverige. I ärlighetens namn kan man ju undra hur effektivt det egentligen varit. Sällan springer man på människor i andra länder som har en så märklig och enögd syn på alkoholkonsumtion som i Sverige. Istället för att betrakta vin och alkohol som något som förhöjer matupplevelsen och därmed något högst naturligt i vardagen, ses alkoholen som något som ska inmundigas i kopiösa mängder enbart i syfte att uppnå fylla. Jag fattar det inte, trots att jag är uppvuxen i Lund. Ledaren finns att läsa här.

    I våras deltog jag i ett mycket intressant seminarium på Engelsbergsbruk. Hela dagens program finns upplagt på Axess hemsida, vill man särskilt se min del finns den länkad här nedan. Det övergripande temat är den nya borgerligheten och jag talar om hur en uppvärdering av de meritokratiska idealen kan möjliggöra moderna klassresor. Jag börjar tala efter cirka 32.32 minuter  http://www.axess.se/tv/player.​aspx?id=2464


    Kanske skulle man klippa sig som Elizabeth Taylor?

    tisdag 19 juli 2011

    Länkskörd på tema egenmakt

    I dag deltog i ett ideologiskt samtal med rikdagsledamoten Göran Pettersson, ansvarig för den politiska talradion. Vi talade om egenmakt, skatter och sparande, allt ur ett härligt ideologiskt perspektiv. Lyssna till vårt samtal här.


    http://dinledamot.files.wordpress.com/2011/07/alice-teodorescu2.jpg

    I Almedalen deltog jag i en panel om vad som finns bortom Arbetslinjen. Samtalet anordnades av Kristdemokraterna, och enligt min uppfattning tydliggjordes flera viktiga viktiga perspektiv. Seminariet finns i två delar här och här.

    Dagens ledare "Ord är billiga, handlingar dyra" apropå att så många svenskar vill starta företag samtidigt som så få gör det.

    fredag 15 juli 2011

    Samtyckesproblematiken

    Utredningen av sexbrottslagen landade i en rad förslag, där den mest kontroversiella rör frågan om man ska införa ett nytt brott, sexuellt övergrepp, som ska avstamp i huruvida samtycke till handlingen förelåg. Läs dagens ledare om remissinstansernas enligt min uppfattningen helt befogade kritik till förslaget. Trevlig helg!

    torsdag 14 juli 2011

    Bara för att jag är invandrare och kvinna...

    Jag är fortfarande upprörd över att diskussionen om "fler kvinnor, fler invandrare, fler..." aldrig tar slut. Jag är så trött på att det i Sverige är okej att degraderas till en representant för ett kön, en sexualitet eller etnicitet. Jag vill varken dra fördelar för att jag är kvinna med invandrarbakgrund, eller behöva känna mig skyldig eller utbytbar för att någon i "gruppen" gör si eller så. Vi måste göra upp med den sortens kollektivistiska föreställningar och hålla den som agerar ansvarig för konsekvenserna av sina handlingar. Dagens ledare utvecklar vidare.

    Och så är det läge för en stilistisk aptitretare. Chanel hösten 2011. Mmm.





    onsdag 13 juli 2011

    Ibland får man till det!

    En ledarskribent jag verkligen beundrar sade en gång att han är nöjd om han får till en riktigt bra artikel, en gång i veckan i varje fall. Och visst är det så, det är omöjligt att vara på topp jämt. Man inser snart att man ska vara tacksam om man är någorlunda jämn och briljant emellanåt. Av dagens mailskörd är denna dag i dag!

    Så tack för alla vänliga mail. Jag blir lika förbryllad över allt snällt människor tar sig tid att skriva som jag blir bestört över allt elakt andra människor tar sig tid att kasta ur sig.

    Dagens ledare om ideologi, egenmakt och "Fuck off- money":

    Med pengar slipper man oroa sig för pengar

    Har du något "fuck off-kapital"? Lever du ur hand i mun? Lämnar du en dålig arbetsgivare eller en destruktiv kärleksrelation, eller stannar du för att det är säkrast ekonomiskt?


    I måndags meddelade företaget OnOff att man ansökt om konkurs. Beskedet berör hundratals människor som inom kort riskerar att stå utan jobb. Att förlora jobbet är för de flesta ett stort trauma, främst på grund av den ekonomiska osäkerhet som följer.

    Före midsommar fick Trollhättans Saab-anställda besked om att deras lön skulle utebli. Det ledde till att facket ordnade så att medlemmarna kunde få lån för rullande utgifter och midsommarbestyr. Det är givetvis bra att den sortens alternativlösningar finns men visst är det skrämmande att arbetande människor i ett världens rikaste land ska tvingas låna för att klara sig till nästa månad?

    I antologin "F-ordet" från år 2008 utvecklade Timbros dåvarande VD Marika Rankka sina tankar kring begreppet "fuck off- money", eller så kallade "dra åt helvete pengar", på ren svenska. Rankka oroades över att 40 procent av de svenska kvinnorna inte kunde försörja sig på sin egen arbetsinkomst. Inte blev hon lugnare av kvinnors höga representation i Försäkringskassan ohälsostatistik. Ett av de främsta skälen bakom siffrorna var vantrivsel på jobbet.

    År 2010 var den årliga snittinkomsten 317 000 kronor, år 1970 låg den på 163 000 kronor. Svenskarna tjänar alltså nästan dubbelt så mycket nu mot då. Av statistik från Länsförsäkringar för år 2010 framkommer att ett av fyra hushåll inte klarar en plötslig utgift på 5000 kronor.

    Hur blev det såhär? Hur kunde den svenska jämställdhetskampen befria kvinnan från ett beroende – äktenskapet – bara för att tvinga henne i famnen på ett annat – staten? Sannolikt var det ingen slump. När jämställdhetskampen gick i maskopi med socialismen utropades egenmakten till den "goda" statens främsta fiende. Det ligger så att säga i socialismens DNA att skapa, och fasthålla, människor i föreställningen om att de inte klarar sig på egen hand. Därför accepterar vi att bli matade som fågelungar en gång i månaden. Därför har vi inte råd att spara på egen hand.

    Att ha gott om pengar är ingen garanti för lycka. Att inte ha några pengar alls garanterar olycka. Den som saknar en ekonomisk buffert är sårbar inför livets skiftningar. Sannolikt är det därför som så få människor vågar förverkliga sina entreprenöriella drömmar, därför som rörligheten på arbetsmarknaden är så låg, därför som riskbenägenheten är kuvad. I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.

    Det sägs att det saknas ideologiska konflikter i svensk politik, att alla partier står för samma sak. Men det är inte sant. En av de sista, och kanske den viktigaste, ideologiska striden står om relationen mellan stat och individ. Ska staten likt skolboksexemplet av en curlingförälder leda medborgaren från vaggan till graven, eller ska den betro oss rätten, ansvaret och möjligheten, att utforma våra liv på egen hand?

    tisdag 12 juli 2011

    Vinsten är inte problemet

    I dagens ledare angriper jag det absurda i debatten kring vinster i välfärdsföretag. Och mellan varven längtar jag efter semester.

    måndag 11 juli 2011

    söndag 10 juli 2011

    Måste en invandrare alltid representera andra?


    ”Låt oss göra Almedalsveckan mindre vit nästa år” skriver Mikolaj Norek. Återigen bekräftas att de faktorer som ska spela minst roll, som etnicitet, av symboliska skäl ändå tillmäts högst betydelse.
    Norek påtalar att Almedalen erbjuder ett smörgåsbord av kostnadsfria seminarier som står öppna för alla samt att de som är här har väldigt olika syn på de frågor som diskuteras. Men att seminarierna är kostnadsfria och öppna för alla räcker enligt honom inte. Förutsättningarna är ointressanta när utfallet blir fel. Därför blir det rätt först när alla etniciteter finns representerade. Därmed fastslås ett mycket skrämmande faktum.

    I Sverige blir du som invandrad aldrig svensk. Som invandrad är du för evigt bunden att vara en del av ett etniskt kollektiv, en representant för ditt arv, en punkt i statistiken. Invandrare som invandrare, liksom.
    I en tid när många oroas för växande främlingsfientlighet är det sorgligt att etnisk bakgrund tillmäts större värde än kompetens. För tro det eller ej, invandrade är inte mer lika eller utbytbara mot varandra än vad etniska svenskar är.

    Dessutom finns ytterligare en aspekt. Den om att vi är väldigt många med invandrad bakgrund i Almedalen eller på diverse maktpositioner. Det är bara det att invandraretiketten försvinner så fort man inte bekräftar nidbilden av invandraren som offer i behov av hjälp. Det är det riktigt anmärkningsvärda i sammanhanget."

    Skrev jag i Aftonbladet i går med anledning av denna artikel