Tillbaka i Stockholm efter gårdagens gästspel i Göteborg och Svt Debatt. Det blev en stundtals känslomässig historia men mitt ingångsvärde var att diskutera de principiella frågeställningarna, inte det enskilda fallet. Det gör att jag uppfattas som kall och hård, av twitterflödet att döma. Sånt är livet för en debattör :)
Programmet kan ses
här.
Jag passade också på att utveckla mitt resonemang på Newsmill nu på förmiddagen. Texten finns inklippt nedan eller på
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/16/migrationslagen-g-ller-ven-omtyckta-familjer
"
Juridik handlar om principer och svåra avvägningar. En av juridikens främsta grundsatser är att alla människor ska vara lika inför lagen, oavsett yttre omständigheter. Alla rättsstater eftersträvar rättssäkerhet och förutsägbarhet, sådant som är själva essensen i det juridiska rättighetsbegreppet.
I går deltog jag i Svt Debatt med anledning av den uppmärksammade utvisningen av en armenisk familj som vistats 10 år i Sverige. Det blev en stundtals mycket emotionell debatt, vilket är helt förståeligt. I Sverige har riksdagen beslutat att invandringen ska vara reglerad. Det innebär att den som vill flytta hit antingen måste ges uppehållsrätt på grund av förföljelse, det vill säga leva upp till utlänningslagens rekvisit, eller ansöka om arbetstillstånd. Den som inte uppfyller lagens kriterier kommer att få sin ansökan avslagen och därmed tvingas åka tillbaka hem.
I gårdagens debatt deltog såväl berörda myndigheter som människor med anknytning till den utvisade familjen. Gång på gång argumenterade klasskompisar, lärare och Ånges kommunalråd Sven-Ove Danielsson (S) för det inhumana i att utvisa familjen efter så lång tid. Danielsson menade att det förekommit "massor med utvisningar" i Ånge men att "den här familjen är en av oss. De här ungdomarna och den här familjen är oerhört sociala och deltagit i aktiviteter. Det är det som gör skillnad."
En av rättsstatens mest grundläggande principer är att lika rättigheter alltid är rätt. På vilket sätt spelar det då någon roll huruvida den som ska utvisas är social eller inte om de kriterier som uppställts för att man ska anses vara flykting inte anses uppfyllda?
Den som avvisas eller utvisas ur Sverige har, om den underkastat sig beslutsprocessen, fått en rättsenlig prövning i många fall av såväl Migrationsverket som av Migrationsdomstolen. Att trots avslag gå under jorden eller på annat vis försvåra verkställighet leder endast till att det juridiska systemets legitimitet urgröps, att myndigheternas beslutsprocess diskvalificeras och att de politiska intentioner som ligger till grund för gränsdragningen sätts ur spel. På så vis bidrar varje undantag till att incitament att inte underkasta sig besluten skapas. Det väcker en rad andra frågor; ska svenska lagar på andra områden följas eller bör man få göra undantag också i andra fall när det framstår som mer humant? Vad sänder det i sin tur för signaler till de människor som underkastar sig processen och följer dess utslag?
Personligen är jag för öppna gränser och få regleringar, inte minst på arbetsmarknaden, överlag. Jag tror inte att kommunalrådet Danielsson delar min uppfattning, något som är symptomatiskt för den här frågan där man gärna äter och sparar kakan på samma gång.
Sverige har en öppen och human politik på migrationsområdet, en politik vi ska vara stolta över. Men den måste baseras på tydlighet och några få okränkbara principer. I Sverige ska den som har störst skyddsbehov, inte den som är mest kreativ eller uthållig, ges samhällets fulla stöd. Att inte uppge sin identitet ska aldrig premieras. Därför bör fokus ligga på snabba beslutsprocesser, skyndsam verkställighet av utfärdade beslut, samt öppna vägar för arbetskraftsinvandring.
Den som ändå anser att konsekvenserna av utlänningslagen är orimliga bör engagera sig för att ändra lagen. Det är inte detsamma som att skjuta ett förankrat, demokratiskt system i sank i efterhand."
