fredag 30 december 2011

Gott nytt 2012!

Så här på kvällskvisten när 2011 drar sin sista suck är det dags för årets sista inlägg. I går debuterade jag som oregelbunden krönikör i Skånska Dagbladet. Min krönika om integration och traditioner tar upp aspekter som jag tidigare lyft här på bloggen; jag tror stenhårt på att lyckad integration bygger på att inkludera människor i det som finns, inte att låtsas som att det som finns saknar värde. När människor tillåts bli fullvärdiga medborgare i ett nytt land på basis av att de blir en del av gemenskapen tappar blodsband - det vill säga sådant som är omöjligt att uppbringa oavsett ambition - betydelse.

I dag skriver jag en debattartikel i Aftonbladet om 2011 som ett förlorat år för alliansen. Min kanske viktigaste poäng rör framför allt Moderaternas beröringsskräck inför de värderingar och mål som uppfattas som traditionellt borgerliga.

Årets sista stilbild kommer från Valentinos vårkollektion, en kollektion som varit en riktig inspirationskälla under året. Skira pasteller, spetsar och smickrande volanger. En påminnelse i vintermörkret om att det alltid kommer en ny vår.


I morgon satsar jag dock på röda läppar, höga klackar och ett riktigt sommarreafynd som jag längtat efter att få ta på mig från Giambattista Valli. Lycka på galge helt enkelt!


GOTT NYTT ÅR!

fredag 16 december 2011

Migrationslagen gäller även omtyckta familjer

Tillbaka i Stockholm efter gårdagens gästspel i Göteborg och Svt Debatt. Det blev en stundtals känslomässig historia men mitt ingångsvärde var att diskutera de principiella frågeställningarna, inte det enskilda fallet. Det gör att jag uppfattas som kall och hård, av twitterflödet att döma. Sånt är livet för en debattör :)

Programmet kan ses här.

Jag passade också på att utveckla mitt resonemang på Newsmill nu på förmiddagen. Texten finns inklippt nedan eller på http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/16/migrationslagen-g-ller-ven-omtyckta-familjer

"Juridik handlar om principer och svåra avvägningar. En av juridikens främsta grundsatser är att alla människor ska vara lika inför lagen, oavsett yttre omständigheter. Alla rättsstater eftersträvar rättssäkerhet och förutsägbarhet, sådant som är själva essensen i det juridiska rättighetsbegreppet.

I går deltog jag i Svt Debatt med anledning av den uppmärksammade utvisningen av en armenisk familj som vistats 10 år i Sverige. Det blev en stundtals mycket emotionell debatt, vilket är helt förståeligt. I Sverige har riksdagen beslutat att invandringen ska vara reglerad. Det innebär att den som vill flytta hit antingen måste ges uppehållsrätt på grund av förföljelse, det vill säga leva upp till utlänningslagens rekvisit, eller ansöka om arbetstillstånd. Den som inte uppfyller lagens kriterier kommer att få sin ansökan avslagen och därmed tvingas åka tillbaka hem.

I gårdagens debatt deltog såväl berörda myndigheter som människor med anknytning till den utvisade familjen. Gång på gång argumenterade klasskompisar, lärare och Ånges kommunalråd Sven-Ove Danielsson (S) för det inhumana i att utvisa familjen efter så lång tid. Danielsson menade att det förekommit "massor med utvisningar" i Ånge men att "den här familjen är en av oss. De här ungdomarna och den här familjen är oerhört sociala och deltagit i aktiviteter. Det är det som gör skillnad."


En av rättsstatens mest grundläggande principer är att lika rättigheter alltid är rätt. På vilket sätt spelar det då någon roll huruvida den som ska utvisas är social eller inte om de kriterier som uppställts för att man ska anses vara flykting inte anses uppfyllda?

Den som avvisas eller utvisas ur Sverige har, om den underkastat sig beslutsprocessen, fått en rättsenlig prövning i många fall av såväl Migrationsverket som av Migrationsdomstolen. Att trots avslag gå under jorden eller på annat vis försvåra verkställighet leder endast till att det juridiska systemets legitimitet urgröps, att myndigheternas beslutsprocess diskvalificeras och att de politiska intentioner som ligger till grund för gränsdragningen sätts ur spel. På så vis bidrar varje undantag till att incitament att inte underkasta sig besluten skapas. Det väcker en rad andra frågor; ska svenska lagar på andra områden följas eller bör man få göra undantag också i andra fall när det framstår som mer humant? Vad sänder det i sin tur för signaler till de människor som underkastar sig processen och följer dess utslag?

Personligen är jag för öppna gränser och få regleringar, inte minst på arbetsmarknaden, överlag. Jag tror inte att kommunalrådet Danielsson delar min uppfattning, något som är symptomatiskt för den här frågan där man gärna äter och sparar kakan på samma gång.

Sverige har en öppen och human politik på migrationsområdet, en politik vi ska vara stolta över. Men den måste baseras på tydlighet och några få okränkbara principer. I Sverige ska den som har störst skyddsbehov, inte den som är mest kreativ eller uthållig, ges samhällets fulla stöd. Att inte uppge sin identitet ska aldrig premieras. Därför bör fokus ligga på snabba beslutsprocesser, skyndsam verkställighet av utfärdade beslut, samt öppna vägar för arbetskraftsinvandring.
Den som ändå anser att konsekvenserna av utlänningslagen är orimliga bör engagera sig för att ändra lagen. Det är inte detsamma som att skjuta ett förankrat, demokratiskt system i sank i efterhand."

torsdag 15 december 2011

Debatt i kväll!

Sitter på tåget mot Göteborg för att i kväll medverka i Debatt kl 22.00 i Svt. Jag ska delta i debatten om utvisningar och utlänningslagen, ett viktigt om än svårt ämne. Skriver mer om detta i morgon.

Om någon missat gårdagens mest läsvärda artikel i Aftonbladet om värnskatten så läs den i dag. En sådan där artikel som man önskar att man skrivit först!

Men som sagt, Göteborg nästa!

lördag 10 december 2011

Äntligen Nobel!

Den 10 december varje år känns det som det en gång gjorde när man var barn och väntade på Tomten. Jag älskar Nobel. Jag älskar hyllandet av mänskliga ansträngningar, kunskap och meritokrati. Jag älskar pristagarnas diskreta lycka, stundens allvar som vid en skolavslutning i en svunnen tid. Särskilt mycket ser jag varje år fram emot de genomarbetade talen, den smygande nervositeten som de framförs med, underfundigheten och kreativiteten. Förväntingarna är höga på Tranströmers tal i kväll! Men sen älskar jag givetvis att förfasa mig över anskrämliga klänningar, alltför blingiga bijouterier och opassande kråkbon till håruppsättningar. Nobelfesten förenar helt enkelt mycket av det jag älskar att älska och hata som mest.

Ett inlägg på bloggen en dag som denna vore inkomplett utan några favoritklänningar. Till dessa, som burits av drottningen, hör tre skapelser från mitten av 90-talet. Överst från Nina Ricci år 1993




Och min absolut favorit nedan från år 1994 designad av Jacques Zehnder.


Och slutligen ännu en drömblåsa från Nina Ricci från år 1995.


För den som inte kan få nog av att frossa i Nobelklänningar rekommenderar jag varmt Svensk Damtidnings bildkavalkad.

För den som missat mitt anförande i Engelsberg på tema "Farväl till feminismen" finns möjlighet att se det på Axess play. Jag börjar tala cirka 49 minuter in i klippet. Inom kort kommer en antologi där jag skrivit ett kapitel (Feminismens död, jämställdhetens födelse) med utgångspunkt i anförandet, så håll utkick!

Med dessa ord önskar jag er alla en riktigt trevlig Nobel!

lördag 3 december 2011

Delphi-panelens första analys

Handelskammarens höstmöte slog deltagarrekord och glädjande nog fann jag att många uppskattade mina tankar kring hur Sverige bättre ska lyckas med integrationen. Frågan är aktuell och angelägen för hela samhället. Därför räcker det inte enbart visa på statistik som mäter hur många utlandsfödda som arbetar och bidrar till statskassan. Problemen med integrationen handlar i huvudsak inte om dem utan om de som inte arbetar, som inte talar svenska, som inte ser någon anledning att bli en del av samhället i stort. Men först måste vi som samhälle våga definiera vad de ointegrerade ska integreras till. Det vågar vi inte fullt ut i dag.

Från och med 1 december har jag fått den stora äran att medverka i Newsmills Delphi-panel. Panelen ska kvartalsvis fram till valet år 2014 sia om politiken och valresultatet. I dagsläget kanske ingen större utmaning; fortsätter Håkan Juholt i samma anda ska det till ett mindre mirakel för att det ens ska uppstå strid om regeringsinnehavet. Dock tror jag inte att Juholt kommer att sitta fram till valet 2014, mer sannolikt är faktiskt att han inom kort byts ut och att det tunga, men nödvändiga, reformarbete som Socialdemokraterna många gånger inititerat men aldrig fullföljt, en gång för alla återupptas på allvar. Valet 2014 kan vara förlorat oavsett, men för S borde det inte längre handla om makt nu, utan om makt någonsin. Delphi-panelens första
analys visar på ett jämnt val och ett Miljöparti som intar en tydlig vågmästarroll. Analysen presenteras också i Veckans affärer.