fredag 26 augusti 2011

Dags för guldmedalj

Äntligen fredag igen! Jag ser riktigt mycket fram emot helgen som bland annat innehåller en lunch med representanter för organisationen Haro som tidigare i år delade ut sin årliga guldmedalj. I år var det min tur och i morgon ska jag alltså få den på riktigt. Hedrande och roligt, dels för att jag inte arbetat sådär våldsamt länge, och dels för att listan över de som tilldelats den tidigare ger mig lite lätt prestationsångest... Nomineringen till priset finns i pressmeddelandet från i våras.

Annars har den här veckan mest dominerats av den ekonomiska turbulensen, Libyen, och så den ekonomiska turbulensen. I dag skriver jag om något som dessvärre oundvikligen följer i alla lågkonjunkturers spår; ökad arbetslöshet i allmänhet och ökad ungdomsarbetslöshet i synnerhet. http://www.barometern.se/ledare/jobbigt-fa-jobb-som-ung%282914369%29.gm. Frågan, som jag jobbat med flera varv, engagerar mig mycket eftersom arbetslösheten bland ungdomar kan få långsiktiga konsekvenser för framtiden, för såväl individ som samhälle. Här har parterna men också politikerna, som ju sätter ramverket inom vilka parterna sedan agerar, ett stort ansvar. Vissa åtgärder är kanske impopulära, men ack så nödvändiga. Alternativet är att öppet medge att man negligerar en hel generation. Pragmatiskt? Knappast!


torsdag 25 augusti 2011

politiker och skönhetsfröknar

Den här bloggen handlar om politik och stil. Oftast hinner jag tyvärr inte skriva om mer än lite politik men ambitionen är att det ska bli mer mode och stil framöver. Behovet är nämligen stort, särskilt bland våra politiker.

I dag blir det heller ingen stilexplosion här på bloggen, istället tänkte jag tipsa om dagens ledare. Den handlar om likheterna, men kanske framför allt vad som borde vara olikheterna, mellan politiker och skönhetsmissar. Politikerna, precis som vinnarna av skönhetstävlingar, kan inte bara tävla i att vara goda. Politikerna måste framför allt våga vara obekväma och ansvarstagande. Varför ska vi annars låta dem bestämma över våra liv?

fredag 19 augusti 2011

Älska mode, oftare och mer!

I går hade jag glädjen att få följa med vännen och förebilden Maria Abrahamsson på färgsprakande fest på Nordiska museet. För 30 året i rad delade Damernas värld ut det prestigefulla designpriset Guldknappen. Årets vinnare blev modehuset Dagmar samt klockmärket Triwe. Grattis! (Personligen hoppades jag mer på Ida Sjöstedt som jag tycker fångar kvinnligt mode på ett nytt sätt).

Efter drinkar och mingel följde prisutdelning och modevisning och ännu mera mingel. Kvällen till ära invigde jag en shoppingdröm från sommarens New York-resa. En svart spetsklänning från nya favoritmärket Alice+Olivia (märket säljs också på NK:s nya avdelning i gamla Bossdelen). Till hade jag ett par riktiga favoriter ur skosamlingen från Jimmy Choo och ett tokigt, men elegant, diadem från Hobbs. Är det årets modetillställning, så är det!






Innan det nalkas helg ska jag också länka till gårdagens och dagens ledare. Den ena handlar om den ekonomiska krisen och de uteblivna reformerna, http://www.barometern.se/ledare/forsiktighet-ar-bra-passivitet-daligt%282903630%29.gm
Den andra handlar om livstidsstraff och straffomvandlingar och det ytterst stötande i att farliga människor släpps ut i förtid trots upprepad misskötsel eller rentav ny brottslighet, http://www.barometern.se/ledare/nar-61-fall-av-misskotsel-inte-racker%282905152%29.gm

Trevlig helg då!

onsdag 17 augusti 2011

Skyll dig själv om du mobbas!

Ja, det är en uppfattning som förenar flera skolor där mobbningen anmälts. I 44 av 66 fall har skolan skuldbelagt offret för de kränkningar han eller hon utsatts för. Om det absurda i dagens samhällsutveckling där offret bör skulden, inte förövaren skriver jag i dagens ledare. Över huvud taget tycker jag att mycket pekar på att samhället förlorat sitt vett och sans.

Varför ska man exempelvis dalta med kriminella, göra film av Annika Östbergs liv och jämt fokusera på att tycka synd om de som gör andra människor illa? När jag växte upp fick jag lära mig att jag skulle sköta mig, göra rätt för mig och absolut inte vara samhället till last. Är detta inget man lär barn längre?

tisdag 16 augusti 2011

Håller inte att vara bara lite liberal

Ibland drömmer jag om att bli politiker. Men sen läser man något (o)genomtänkt utspel och inser att den övervägande majoriteten politiker lever i en bubbla där deras politiska ambitioner är viktigare än den ideologi eller de värden de säger sig bottna i. Ett sorgligt exempel på detta är den växande skaran s k liberala politiker som förespråkar statliga tvångsmedel som klåfingrigt inverkar i människors vardagligaste beslut. För nej, det är inte liberalt att föreslå kvotering till kommunala (men inte privata) bolagsstyrelser, och det är inte liberalt att förespråka kvoterad föräldraförsäkring. Politikerna har inget i människors sovrum att göra. Inte heller har de något att göra kring de köksbord där många varje dag beslut fattas. Dagens något besvikna och upprörda ledare handlar om det ickeliberala förslaget som en rad ledande centerpartister presenterade på Brännpunkt i söndags.

I dag kan jag dock konstatera att det fortfarande finns hopp, Annie (Johansson) Lööf tar avstånd från paternalismen här.

söndag 14 augusti 2011

Sverige behöver inte ökad självcensur

En "häxjakt på åsikter" ville den norske statsministern inte se efter de tragiska händelserna i Oslo den 22 juli. Men risken är stor att just ökad censur, och självcensur, istället blir resultatet - i varje fall i Sverige. I gårdagens essä skriver jag en fristående fortsättning på den essä om journalistikens ansvar och nya utmaningar som publicerades den 23 juli.

fredag 12 augusti 2011

Fördomsfullt om samtidens konflikter

Dagens ledare inklippt nedan:


"Det är inte bara Londons gator som brinner. De konflikter som för tio år sen förekom någon annanstans, finns numera mitt ibland oss.
Eller inte riktigt mitt ibland oss. De som ägnar sig åt skygglappsbaserad förortsromantik bor sällan i områden präglade av uppslitande konflikter och socialt utanförskap.

När det amerikanska forskningscentrumet Pew undersökte utvecklingen av religiösa konflikter och förtryck i världen mellan åren 2006 och 2009 framkom att Sverige är ett av de tio länder i världen där sociala konflikter med religiös koppling ökat mest. Från att ha varit ett av världens lugnaste länder placerar nu Sverige sig i mitten av den globala skalan. Därmed hamnar Sverige på samma nivå som Libyen när det gäller religiösa konflikter. Pew påpekar visserligen att det är sannolikt att demokratier i högre grad rapporterar incidenter än slutna länder, varför resultaten till viss del kan vara missvisande.

Orsakerna till ökningen är enligt studien "ökad fientlighet mellan befolkningen i stort och den växande muslimska minoriteten". Pew lyfter bland annat de våldsamma kravallerna i Rosengård i Malmö år 2008, en rapport från Brottsförebyggande (Brå) rådet avseende ökat antal hatbrott mot muslimer, samt ökad antisemitism.

Till Svenska Dagbladet (11/8) säger Margareta Popoola, docent i internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola, att de religiösa aspekterna utlöste kravallerna i Rosengård men att de framför allt handlade om "att det inte fanns så mycket för de äldre ungdomarna att göra i ett område där antalet ungdomar fördubblats sedan området byggdes". Också uppgiften om ökade hatbrott mot muslimer ifrågasätts av Brå som menar att brotten ökar och minskar mellan åren varför ingen konsekvent uppåtgående trend kan skönjas.

Oavsett var sanningen finns och oavsett exakt var på den globala skalan vi hamnar så har en förändring ägt rum. Att Sverige historiskt kunnat stoltsera med få religiösa konflikter kan delvis bero på att Sverige länge varit ett osedvanligt homogent och sekulariserat land. Därmed inte sagt att konflikter inte funnits, för det har det. Skillnaden ligger snarare i hur de kommit till uttryck.

Men betyder det då att konflikter, av olika slag och med olika koppling, måste öka i takt med att samhället förändras? Nej, inte så länge människor tar ansvar för sina handlingar och tillåts representera endast sig själva.

Ändå är det just den motsatta slutsatsen som ofta dras av såväl högerextrema som intellektuella på vänsterkanten. Den gemensamma nämnaren för bägge dessa gruppers världsbild bygger dels på föreställningen om människors oförmåga att ta ansvar för de egna handlingarna, dels på idén om att människor med viss bakgrund i alla lägen kommer att agera på samma sätt. Därför kommer de religiösa konflikterna öka, för alla vet ju att alla invandrare är religiösa, och därför kommer kravaller att uppstå, för alla vet ju att fattiga människor utan fritidsgård inte kan hantera sin situation på annat sätt än genom att bränna bilar och slåss."

Trevlig helg!

torsdag 11 augusti 2011

Om öppenhet och därmed ansvar

Jag är ganska personlig i dagens ledarkrönika i Barometern. Jag har länge, precis som jag skriver inledningsvis i artikeln, glatts men lika mycket förfäras över hur människor väljer att respondera på sådant jag, men också andra ledarskribenter och bloggare skriver. Att läsa kommentarerna efter en publicerad debattartikel i en stor svensk tidning kräver mod. Nivån är ofta så låg och tonen ibland riktigt obehaglig. Och visst, man kan låta bli att läsa sådant, desto svårare är det att förhålla sig till mail och samtal och ibland brev, gärna anonyma, som uttrycker ett sällan skådat hat, personangrepp och så vidare.

I dagarna har det rapporterats kring de hotbrev som flera svenska bloggerskor fått. Ingen vidare rolig läsning. Inte blir man muntrare av polisens tafatta förhållningssätt som i praktiken innebär att "sluta skriv, eller skyll dig själv".

I ett så öppet samhälle som det svenska, där personuppgifter om exakt vem som helst bara är ett telefonsamtal eller ett musklick bort ställs ännu högre krav på säkerhet och ansvarstagande. Ingen ska behöva avstå från att delta i en debatt eller att uttrycka en kontroversiell åsikt av rädsla för konsekvenserna.

Sen ska sägas att öppenheten i sig och den respons som innehåller beröm eller konstruktiv kritik är guld värd. Utan den hade det varit tungt att fortsätta skriva.

onsdag 10 augusti 2011

Förbjud religiösa och politiska friskolor

I dagens ledare som kan läsas här nedan skriver jag om religiösa friskolor. Jag känner mig lite kluven men landar ändå efter att ha vägt argumenten i att religiösa och politiska skolor nog borde förbjudas. Läs och tyck!

"Rätt i teorin, fel i praktiken

Av anonyma anmälningar om könsdiskriminering på Römosseskolan i Göteborg framgår att flickor som menstruerar inte får närvara i islamundervisningen. Av anmälningarna, som ligger till grunden för den statliga Skolinspektionens skarpa kritik, framgår också uppgifter om godtyckliga betygsättningar till pojkarnas fördel och upprepade kränkningar, också fysiska, av elever. I inspektionens rapport kommenteras friskolans arbetsplan som innehåller inslag som strider mot den svenska skollagen. Till de mer uppseendeväckande hör den obligatoriska bönen i moskén.

Kritiken är allvarlig och skolledningens nonchalanta bemötande än allvarligare. Särskilt den före detta rektorn, numera riksdagsledamot för Moderaterna, Abdirizak Waberi har en del att förklara.

Den svenska friskolereformen har varit mycket positiv. Den har på ett konkret vis ökat egenmakten för föräldrar och barn. Friskolan skapar konkurrens som i sin tur kan slå ut de sämre skolorna till fördel för de bättre, kommunala som privata. Bland friskolorna finns också religiösa alternativ. Ur ett teoretiskt perspektiv är också det i sin ordning så länge de religiösa skolorna följer skollagen av vilken det bland annat framgår att religionsundervisningen tydligt ska skiljas från den samhälls- och naturvetenskapliga undervisningen. Men om så inte sker?

I Sverige råder nioårig skolplikt. Grundskolan är skattefinansierad. Diskriminering som definierad i diskrimineringslagen föreligger när (direkt) "någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan och det har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion med mera." eller när (indirekt) "någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med till exempel ett visst kön."

Att som flicka med skolplikt utestängas från delar av undervisningen i en skattefinansierad skola rimmar mycket illa med såväl nämnda lagar som med den svenska grundlagen som fastslår att "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet."

En skola som inte följer grundlagens kompromisslösa lagregler, som direkt eller indirekt diskriminerar på grund av religion, kön eller sexualitet, hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Kanske dags att se över möjligheten att driva religiösa eller politiska friskolor överlag?"

tisdag 9 augusti 2011

Tillbaka igen

Så var också denna sommar snart slut. Ofattbart hur snabbt juni, juli, augusti försvinner och hur oändligt långa de mörka, kalla höst- och vintermånaderna ter sig.

Under semestern har jag försökt vara så ledig som möjligt. För någon som ständigt måste uppdatera sig om nyhetsläget för jobbets skull är det nästan läskigt att medvetet avhålla sig från en dags alla nyhetssändingar, att inte läsa tidningarnas webbnyheter en gång i timmen och så vidare. Därför är det lätt att drabbas av skrivångest när man på söndagskvällen vet att man nästa morgon MÅSTE skriva något att fylla ledarsidan med. Många undrar hur man gör, och framför allt vad man gör när inspirationen tryter. Jag vet inte, men jag antar att man inte har något val :)

I dagens ledare skriver jag kort om den amerikanska politiken och dess ekonomiska konsekvenser. Det är viktigt att ständigt påminnas om att kriser av det slag vi ser i dag byggs upp under en lång tid. Den överkonsumtion på lånade pengar som många stater, av taktiska skäl, ägnat sig åt är ändlig. Alla som ansvarar för den egna ekonomin vet att det inte går att leva över sina tillgångar hur länge som helst. Ekonomi handlar om hushållning av resurser.

Nu väntar jag bara på Ohlys väntade, men ändå oväntade, presskonferens...

måndag 1 augusti 2011

Något kort i semestertid

Njuter för fullt av semestern, precis hemkommen från Rom, och förfäras över det ofattbara som skett i Norge. Återkommer mer framöver. Håll så länge till goda med förra lördagens essä, http://www.barometern.se/ledare/vem-ar-en-modig-journalist(2872712).gm - en hyllning till en modig journalist (Per Gudmundson), en reflektion av den samtida journalistikens utmaningar och något om politisk korrekthet.

I Rom förälskade jag mig främst i magnifika spetskreationer från Alberta Ferretti. Det blir en sällsamt vackert höst!