lördag 21 januari 2012

I väntans tider

Det är tidig julaftons eftermiddag för en politisk nörd som jag. I dag klockan 15.00 är det (inte dags för Kalle Anka) för Håkan Juholt att hålla presskonferens från hemstaden Oskarshamn. Jag var övertygad om att avskedet skulle komma redan i går, men när så inte skedde är det desto mer sannolikt att det kommer i dag.

Hela föreställningen är farsartad och av de uppgifter som framkommit (vem är det som läcker?) ska det finnas en uppgörelse mellan Juholt och VU som går ut på att VU i går deklarerade sitt förtroende för Juholt som i dag ska ha sovit på saken och i sin insiktsfullhet landat i att det är klokast att stiga åt sidan. Vid gårdagens möte ska Juholt dessutom ha velat sparka sin ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich för att rädda sitt eget skinn...

Hela den här historien är anmärkningsvärd ur så många hänseenden. Daltandet med någon som så uppenbart inte är rätt man på rätt stol är häpnadsväckande (dessvärre inte ovanligt har jag insett på äldre dar). Kejsaren är naken men ingen törs tillstå faktum. Tassandet kring Juholts grandiosa person har varit löjeväckande. Samtidigt är det naivt att tro att Socialdemokraternas kris enbart handlar om en person. Krisen är långt mer djupbottnad och handlar primärt om en oförmåga att navigera i en föränderlig värld där gamla sanningar och föreställningar behöver omprövas.

I dag är också en dag att minnas Fadime och hedersvåldet som fortsatt pågår i Sverige. I går hörde jag någon radion som sade att hedersvåld är som allt patriarkalt våld och därför inryms under mäns "generella" våld mot kvinnor. Att tala om hedersvåld är att lägga skulden på invandrarna, menade debattören. Inget kunde vara mer fel. Hedersvåld handlar om våld i enlighet med en kultur, herr Svenssons våld mot fru Svensson strider däremot djupt mot den svenska kulturen. Det förstnämnda subventioneras, upphöjs och inkluderar många människor förutom den enskilde förövaren, det sistnämnda väcker avsky och skam varför det döljs så långt som möjligt. Dessutom är det inte att lägga skulden på "invandrarna" överlag, däremot är det att lägga skulden på de enskilda invandrare som gör det. Varför kan man inte göra det när det är dem som bär ansvar för sina handlingar?

Och till sist, när jag inte dansat balett (ja, jag har börjat igen efter tio års vila!), längtat till Paris och suktat efter skira tyger har jag varit medförfattare och redaktör för en spännande debattbok om trygghet på arbetsmarknaden. Boken heter "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" och lanseras vid ett seminarium den 2 februari. Intresserade kan anmäla sig till bokförlaget, inbjudan finns här och boken kan från och med månadsskiftet bland annat köpas hos Bokus.

Till sist kan jag inte låta bli att rekommendera denna träffsäkra krönika om politik och stil som finns i dagens SvD. "När allt kommer omkring känns det ju också mer nyttigt för en politiker att ha en känsla för kläders makt än att tycka det är roligt att sparka på en boll." Kunde inte sagt det bättre själv, trevlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar