Hedersflyktingar apropå gårdagens Debatt i Svt

I går kväll var jag åter med i Debatt i Svt (länk till programmet http://svtplay.se/v/2403892/debatt/del_14_av_18_-_textat?cb%2Ca1364145%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1364142%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2403892%2Fsb%2Cp104688%2C1%2Cf%2C-1). Efter en lång diskussion om vargens vara eller icke vara kom vi äntligen in på ämnet hedersflyktingar som jag var inbjuden att debattera.

Det går alltid snabbt i debattprogram och man hinner sällan utveckla argumenten. Oh, vad jag önskar att någon kanal vågade satsa på ett debattprogram med få debattörer som verkligen fick gå in på djupet i ämnena. Hur som helst, min principiella ståndpunkt är följande:

Den svenska rättsordningen är rättssäker. I den nya utlänningslagen finns en säkerhetsventil som inte finns inom andra rättsområden. Den syftar till att garantera en så korrekt process som någonsin är möjlig. Det innebär bland annat att nya omständigheter kan åberopas efter att ett ärende prövats, bland annat om omständigheterna är sådana att den asylsökande inte kände till dem eller om de uppkommit efter att processen avslutats. Så ska det vara i ett rättssäkert system.

Migrationsverket har i det aktuella fallet, med en kvinna vars pappa hotat mörda henne på grund av att hon smutsat ner familjens heder, uttalat förtroende för berättelsen i sig. Men, och det här är viktigt, man har också bedömt att kvinnan kan erbjudas adekvat hjälp av hemlandets myndigheter. Principen om nationellt skydd går före den om internationellt skydd, som Migrationsverkets rättschef uttryckte det i går.

Utan att jag kan bedöma huruvida så är fallet kan jag konstatera att detta är en viktig princip att värna. Resonemanget får annars väldigt märkliga konsekvenser som i förlängningen skulle kunna innebära öppen invandring. Den diskussionen är en egen diskussion.

Hedersproblematiken är också problematisk. I svensk straffrätt saknas till och med en definition av vad ett hedersbrott är, trots att debatten ständigt pågår. Detta har jag länge ifrågasatt då det för mig framstår som självklart att den här sortens brott borde hamna under en egen paragraf eller i vart fall ses som en försvårande omständighet vid en samlad bedömning.

Det är nämligen skillnad på våld mot kvinnor i "allmänhet" och hedersvåld. När en svensk man slår sin fru gör han det i strid med kulturen i Sverige. När en man slår sin fru utifrån en hederskontext är det istället helt i enlighet med mannens kultur. Där har vi en väsentlig skillnad. I Sverige är kvinnomisshandeln en högst privat och oftast dold omständighet, knappast med stöd från utomstående. I hederskulturerna utövas våld och hot kollektivt och där är det norm och inte undantag att hela familjen involveras i processen. Där har vi ytterligare en väsentlig skillnad.

Jag har länge varit väldigt kritisk till den kulturrelativism som råder i Sverige. Det kommer jag även vara i fortsättningen.

Glad påsk!