Rättsstat, någon?

Med jämna mellanrum påminns vi om hur enkelt rättsstatens principer kan sättas ur spel. Hur drev uppstår, hur journalister missbrukar sina uppdrag och hur människor på förhand hängs ut och döms. I somras drabbades Sven Otto Littorin, nu den populäre barnprogramledaren Ola Lindholm.

På nätet beskriver Lindholm en farsartad process, helt ovärdigt en rättsstat med Sveriges ambitioner, http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

De metoder som skvallerpress och kvällstidningar använder sig av är förkastliga. Att offentliga personer måste acceptera ingrepp i sina privatliv är inget nytt, det är däremot inte detsamma som att frånta dem rätten till en rättvis rättslig prövning. En av rättsstatens viktigaste principer är att man är oskyldig till man är dömd. Dömd i domstol, inte av Expressen.

Sen kan man verkligen undra om konsekvenserna för de bägge herrarna blivit lika långtgående om det rört sig om andra påstådda brott? För visst osar historierna moralpanik på långa vägar?

Och så till sist, fredagens ledare om att inte göra förövare till offer apropå den ständigt aktuella frågan om vi får skylla oss själva för terroristernas brott, http://www.barometern.se/ledare/gor-inte-forovare-till-offer%282756370%29.gm