Är sommaren redan slut?

När jag ser ut genom fönstret känns det nästan så. Tur att jag har min semester kvar att se fram emot!

Dagens ledare om bistånd, Afrika och om att resurserna bör riktas för att möjliggöra självhjälp istället för att cementera beroende. Det Afrikas fattiga länder är i störst behov av, ur ett långsiktigt perspektiv, är fungerande rättsstatliga institutioner och ingående insatser mot korruption. Lägg därtill förståelse för äganderätt och andra mänskliga rättigheter så har vi kommit en bit på vägen. Att människorna på Afrikas horn återigen ska tvingas genomleva den värsta misären är ovärdigt oss alla, http://www.barometern.se/ledare/mer-an-bistand-behovs-i-afrikas-flyktinglager%282868965%29.gm.

Klippa eller inte klippa?

Ja, förutom att skriva ledarkrönika till morgondagens tidning funderar jag på om jag ska klippa av mig håret eller inte.

I dagens ledare kommenterar jag Carl B Hamiltons förslag om hemkörning från Systembolaget. Förslaget i sig är egentligen inte särskilt intressant, mycket mer talande är nykterhetsrörelsens väntade kritik. Och min inte heller så oväntade fråga är om svenskar är mindre kapabla än andra folk att ta hand om sin egen alkoholkonsumtion?

Monopolet kom till stånd i syfte att stävja den destruktiva alkoholkulturen i Sverige. I ärlighetens namn kan man ju undra hur effektivt det egentligen varit. Sällan springer man på människor i andra länder som har en så märklig och enögd syn på alkoholkonsumtion som i Sverige. Istället för att betrakta vin och alkohol som något som förhöjer matupplevelsen och därmed något högst naturligt i vardagen, ses alkoholen som något som ska inmundigas i kopiösa mängder enbart i syfte att uppnå fylla. Jag fattar det inte, trots att jag är uppvuxen i Lund. Ledaren finns att läsa här.

I våras deltog jag i ett mycket intressant seminarium på Engelsbergsbruk. Hela dagens program finns upplagt på Axess hemsida, vill man särskilt se min del finns den länkad här nedan. Det övergripande temat är den nya borgerligheten och jag talar om hur en uppvärdering av de meritokratiska idealen kan möjliggöra moderna klassresor. Jag börjar tala efter cirka 32.32 minuter  http://www.axess.se/tv/player.​aspx?id=2464


Kanske skulle man klippa sig som Elizabeth Taylor?

Länkskörd på tema egenmakt

I dag deltog i ett ideologiskt samtal med rikdagsledamoten Göran Pettersson, ansvarig för den politiska talradion. Vi talade om egenmakt, skatter och sparande, allt ur ett härligt ideologiskt perspektiv. Lyssna till vårt samtal här.




I Almedalen deltog jag i en panel om vad som finns bortom Arbetslinjen. Samtalet anordnades av Kristdemokraterna, och enligt min uppfattning tydliggjordes flera viktiga viktiga perspektiv. Seminariet finns i två delar här och här.

Dagens ledare "Ord är billiga, handlingar dyra" apropå att så många svenskar vill starta företag samtidigt som så få gör det.

Sen etablering hotar välfärden http://www.barometern.se/ledare/sen-etablering-hotar-valfarden%282863516%29.gm

Samtyckesproblematiken

Utredningen av sexbrottslagen landade i en rad förslag, där den mest kontroversiella rör frågan om man ska införa ett nytt brott, sexuellt övergrepp, som ska avstamp i huruvida samtycke till handlingen förelåg. Läs dagens ledare om remissinstansernas enligt min uppfattningen helt befogade kritik till förslaget. Trevlig helg!

Bara för att jag är invandrare och kvinna...

Jag är fortfarande upprörd över att diskussionen om "fler kvinnor, fler invandrare, fler..." aldrig tar slut. Jag är så trött på att det i Sverige är okej att degraderas till en representant för ett kön, en sexualitet eller etnicitet. Jag vill varken dra fördelar för att jag är kvinna med invandrarbakgrund, eller behöva känna mig skyldig eller utbytbar för att någon i "gruppen" gör si eller så. Vi måste göra upp med den sortens kollektivistiska föreställningar och hålla den som agerar ansvarig för konsekvenserna av sina handlingar. Dagens ledare utvecklar vidare.

Och så är det läge för en stilistisk aptitretare. Chanel hösten 2011. Mmm.

Ibland får man till det!

En ledarskribent jag verkligen beundrar sade en gång att han är nöjd om han får till en riktigt bra artikel, en gång i veckan i varje fall. Och visst är det så, det är omöjligt att vara på topp jämt. Man inser snart att man ska vara tacksam om man är någorlunda jämn och briljant emellanåt. Av dagens mailskörd är denna dag i dag!

Så tack för alla vänliga mail. Jag blir lika förbryllad över allt snällt människor tar sig tid att skriva som jag blir bestört över allt elakt andra människor tar sig tid att kasta ur sig.

Dagens ledare om ideologi, egenmakt och "Fuck off- money":

Med pengar slipper man oroa sig för pengar

Har du något "fuck off-kapital"? Lever du ur hand i mun? Lämnar du en dålig arbetsgivare eller en destruktiv kärleksrelation, eller stannar du för att det är säkrast ekonomiskt?

I måndags meddelade företaget OnOff att man ansökt om konkurs. Beskedet berör hundratals människor som inom kort riskerar att stå utan jobb. Att förlora jobbet är för de flesta ett stort trauma, främst på grund av den ekonomiska osäkerhet som följer.

Före midsommar fick Trollhättans Saab-anställda besked om att deras lön skulle utebli. Det ledde till att facket ordnade så att medlemmarna kunde få lån för rullande utgifter och midsommarbestyr. Det är givetvis bra att den sortens alternativlösningar finns men visst är det skrämmande att arbetande människor i ett världens rikaste land ska tvingas låna för att klara sig till nästa månad?

I antologin "F-ordet" från år 2008 utvecklade Timbros dåvarande VD Marika Rankka sina tankar kring begreppet "fuck off- money", eller så kallade "dra åt helvete pengar", på ren svenska. Rankka oroades över att 40 procent av de svenska kvinnorna inte kunde försörja sig på sin egen arbetsinkomst. Inte blev hon lugnare av kvinnors höga representation i Försäkringskassan ohälsostatistik. Ett av de främsta skälen bakom siffrorna var vantrivsel på jobbet.

År 2010 var den årliga snittinkomsten 317 000 kronor, år 1970 låg den på 163 000 kronor. Svenskarna tjänar alltså nästan dubbelt så mycket nu mot då. Av statistik från Länsförsäkringar för år 2010 framkommer att ett av fyra hushåll inte klarar en plötslig utgift på 5000 kronor.

Hur blev det såhär? Hur kunde den svenska jämställdhetskampen befria kvinnan från ett beroende – äktenskapet – bara för att tvinga henne i famnen på ett annat – staten? Sannolikt var det ingen slump. När jämställdhetskampen gick i maskopi med socialismen utropades egenmakten till den "goda" statens främsta fiende. Det ligger så att säga i socialismens DNA att skapa, och fasthålla, människor i föreställningen om att de inte klarar sig på egen hand. Därför accepterar vi att bli matade som fågelungar en gång i månaden. Därför har vi inte råd att spara på egen hand.

Att ha gott om pengar är ingen garanti för lycka. Att inte ha några pengar alls garanterar olycka. Den som saknar en ekonomisk buffert är sårbar inför livets skiftningar. Sannolikt är det därför som så få människor vågar förverkliga sina entreprenöriella drömmar, därför som rörligheten på arbetsmarknaden är så låg, därför som riskbenägenheten är kuvad. I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.

Det sägs att det saknas ideologiska konflikter i svensk politik, att alla partier står för samma sak. Men det är inte sant. En av de sista, och kanske den viktigaste, ideologiska striden står om relationen mellan stat och individ. Ska staten likt skolboksexemplet av en curlingförälder leda medborgaren från vaggan till graven, eller ska den betro oss rätten, ansvaret och möjligheten, att utforma våra liv på egen hand?

Vinsten är inte problemet

I dagens ledare angriper jag det absurda i debatten kring vinster i välfärdsföretag. Och mellan varven längtar jag efter semester.

Dra undan mattan för SD

Dagens ledare med anledning av Jimmy Åkessons jungfrutal i Almedalen i går.

Måste en invandrare alltid representera andra?

”Låt oss göra Almedalsveckan mindre vit nästa år” skriver Mikolaj Norek. Återigen bekräftas att de faktorer som ska spela minst roll, som etnicitet, av symboliska skäl ändå tillmäts högst betydelse.

Norek påtalar att Almedalen erbjuder ett smörgåsbord av kostnadsfria seminarier som står öppna för alla samt att de som är här har väldigt olika syn på de frågor som diskuteras. Men att seminarierna är kostnadsfria och öppna för alla räcker enligt honom inte. Förutsättningarna är ointressanta när utfallet blir fel. Därför blir det rätt först när alla etniciteter finns representerade. Därmed fastslås ett mycket skrämmande faktum.

I Sverige blir du som invandrad aldrig svensk. Som invandrad är du för evigt bunden att vara en del av ett etniskt kollektiv, en representant för ditt arv, en punkt i statistiken. Invandrare som invandrare, liksom.
I en tid när många oroas för växande främlingsfientlighet är det sorgligt att etnisk bakgrund tillmäts större värde än kompetens. För tro det eller ej, invandrade är inte mer lika eller utbytbara mot varandra än vad etniska svenskar är.

Dessutom finns ytterligare en aspekt. Den om att vi är väldigt många med invandrad bakgrund i Almedalen eller på diverse maktpositioner. Det är bara det att invandraretiketten försvinner så fort man inte bekräftar nidbilden av invandraren som offer i behov av hjälp. Det är det riktigt anmärkningsvärda i sammanhanget."

Skrev jag i Aftonbladet i går med anledning av denna artikel

Snart, ack så snart

Har en obeskrivlig hemlängtan nu efter en absurt intensiv vecka. Begriper inte hur politikerna orkar, efter totalt 8 framträdanden, ledartexter, seminarier, spontana och planerade möten, och tonvis med mingel är jag helt slut. Ska bli skönt att komma hem och slippa känslan av att ständigt vara på fel ställe.

I dagens essä sammanfattar jag den politiska våren och siar om hösten som i värsta fall riskerar att bli en politisk rysare. I Aftonbladet (papperstidningen enbart än så länge) replikerar jag på den absurda debattartikeln från häromdagen som efterlyser ett mindre "vitt" Almedalen. Få saker gör mig så innerligt förbannad som den kollektivistiska uppfattningen om människor av utländskt påbrå. Så snart länken publiceras lägger jag ut den.

Nu återstår bara Kristdemokraternas och SD:s tal innan också denna Almedalsvecka kan läggas till handlingarna. Inför Hägglunds tal kl 19 i kväll hoppas jag överraskas av ett KD som tydligt markerar politikens gränser, ett KD som inte vill göra allt gott obligatoriskt och allt dåligt förbjudet. Det skulle glädja mitt gammelmoderata hjärta.

Snabb sammanfattning

Äntligen har jag en kort stund att som hastigast sammanfatta veckan. Än är Almedalsveckan inte slut men trots att dimman åter tätnar i Visby kan man skymta ljuset i tunneln.

Det har varit några riktigt intensiva dagar där jag analyserat partiledartal i Aftonbladets panel, på bilden Aftonbladets debattchef Karin Magnusson, jag som högerspöke, Jonas Morian som rödmärkt debattör, Aftonbladets Lena Mellin och retorikexperten Elaine Bergqvist.

Jag har också hållit låda i radio om Lars Ohlys framtid, agerat panellist i fråga om framtidens bostadsmarknad för Fastighetsägarna samt modererat Axess seminarium om mer meritokrati framför ytterligare social ingenjörskonst. Inte helt enkelt att hålla koll på herrarna Munkhammar och Bard!

I morgon återstår sista Aftonbladetpanelen och dessförinnan deltar jag i samtal anordnat av Kristdemokraterna på tema "Räcker arbetslinjen?".

I veckan har jag också skrivit några ledare, en om Moderaternas insiktsfullhet gällande den demografiska utmaningen http://www.barometern.se/ledare/insiktsfullt-av-moderaterna%282846936%29.gm, en om Folkpartiets förslag om kvalificerad arbetskraftsinvandring http://www.barometern.se/ledare/folkpartiet-pa-global-talangjakt%282850593%29.gm, och en om det makabra Högsbymålet http://www.barometern.se/ledare/mindre-kulturrelativism-raddar-fler%282851530%29.gm

Och ja, jag är helt slut och längtar efter semester! Och ja, jag fällde en tår i går när Maud avskedstalade. Ser mycket fram emot nätverksmiddagen med henne senare i höst, www.enplatsihimlen.se

Almedalen here I am

Det blir en tidig kväll efter att ha tagit en rask promenad och konstaterat att det blåser friskt vid vattnet, ätit lamm och intagit hotellrummet och pappershögarna som ska plöjas inför veckans alla seminarier som jag ska högerspöka i. Lugnet före stormen med andra ord.

När jag anlände till hotellet slog jag givetvis genast på Tv för att se det furstliga bröllopet mellan Albert II av Monaco och Charlene Whittstock. Vacker var hon även om klänningen, skräddad av Armani, kändes lagom skoj. Vacker modell men fin skärning över axlarna, stilrenare än Victorias, men de många pärlorna över klänningen kunde gott ha utelämnats. Dock elegant håruppsättning där slöjan skapade en oskuldsfull gloria kring hennes, dagen till ära, glimrande bröllopsmake up.

Som vanligt vid utländska bröllop är halva nöjet att få fröjdas åt gästernas fantastiska hattar! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, omfamna hatten på bröllop och våga sticka ut; halva nöjet med fina fester är att få klä upp sig till dem.

Omfamna särarten, KD!

Dagens ledare med anledning av KD:s riksmöte i Umeå, nedan inklippt:

”In order to be irreplaceable one must always be different” sade den modiga modeskaparen Coco Chanel. Den som vill bli ihågkommen måste sticka ut. Att sticka ut, i ett konsensussökande samhälle som det svenska, kräver stort mod, en tydlig profil och ett övertygande budskap. Men framför allt krävs ihärdighet och ett gott självförtroende. För i ärlighetens namn, varför lägga tid på någon som signalerar att det är slöseri?

För ett år sedan var Kristdemokraterna ett parti med goda teoretiska förutsättningar. I det läget hade Moderaternas ompositionering öppnat ett stort och outnyttjat utrymme åt höger. En och annan ”gammelmoderat” hade slutat känna sig hemma i Moderaterna och en diskussion om alternativen började gro. Problemet var att Kristdemokraterna, som hade kunnat vara ett rimligt, konservativt alternativ, aldrig blev det för de flesta.

Det är beklagansvärt. Kristdemokraterna har varit viktiga för Alliansen och precis som övriga småpartier har de bidragit till att den socialdemokratiska makthegemonin äntligen brutits. Men det är som om partiet, istället för att värna sin särart och vara de konservativa väljarnas självklara val, inte riktigt vågar vara sig självt när det väl gäller.

En viktig förklaring till det dåliga opinionsläget för regeringen under den gångna mandatperioden sammanhängde med oförmågan att kommunicera vad som hade åstadkommits. Delvis beror Kristdemokraternas urusla prognoser på samma fenomen i dag. Men inte enbart. Precis som Alliansen i stort lider Kristdemokraterna av maktinnehavets baksida: svårigheten att blicka framåt och tänka nytt i ett läge när ingen revolt längre behöver genomföras.

På torsdagen talade Göran Hägglund vid Kristdemokraternas riksting i Umeå. Det var ett tidvis förutsägbart tal vars främsta nyhet var förslaget om att göra det mer lönsamt för den som går på socialbidrag att ta ett tillfälligt arbete utan att samtidigt förlora bidragsrätten. Talet innehöll också argument för vikten av att fokusera på barns- och ungdomars uppväxtvillkor, kryddat med behovet av ökad valfrihet för barnfamiljer, behovet av ökad gemenskap, det lilla samhället, solidariteten och ansvarstagandet. Och så talade Hägglund om tydlighet och bannade de interna kritikerna för deras frispråkighet.

Kristdemokraternas situation är mycket allvarlig. Den riskerar att dra undan mattan för allianssamarbetet om partiet åker ut ur riksdagen år 2014. Partiet uppfattas av många som mossigt, frikyrkligt och framför allt som ett parti av äldre, för äldre. Det är beklagligt, för Kristdemokraterna har potential.

Därför bör partiet tillvarata det faktum att det i dag inte råder någon konkurrens om en otillfredsställd väljargrupp. Vidare bör partiet bejaka alliansens mångfald, man måste våga hålla fast vid sina hjärtefrågor, allianspartierna behöver inte vara överens i alla frågor, tvärtom förutsätter idéutvecklingen olika borgerliga perspektiv. Därutöver måste man börja tala ideologi; det är som regel svårt att vara pragmatisk om man inte vill något särskilt, om man saknar ett särskilt mål.

Slutligen bör man en gång för alla fastslå att man är ett värdebaserat parti som menar allvar med lanserade begrepp som ”verklighetens folk” och ”politikens gränser”. Det innebär i praktiken att man fortfarande kan uppfatta vissa samhällsfenomen som felaktiga och andra som korrekta, utan att man för den sakens skull strävar efter en politik som i lag förbjuder det förstnämnda eller i lag tvingar på medborgarna det sistnämnda."

Mitt almedalsschema

Det blir en lång och hektisk Almedalsvecka i år igen. Extra roligt i år är att jag ska medverka i flera paneler.

* söndag, måndag, tisdag och lördag agerar jag högerspöke i Aftonbladets lunchpanel med start kl 12.00
* tisdag kl 10.30 är det Fastighetsägarnas panel om framtidens bostadsmarknad ur ett ideologiskt perspektiv, plats Clarion Hotell, Strandgatan 6.
* torsdag modererar jag samtal om uppvärderandet av meritokratin som samtidens klassresa. Deltar gör Alexander Bard och Johnny Munkhammar. Seminariet kommer att TV-sändas på Axess TV och utgår i sin helhet utifrån mitt kapitel i antologin om borgerlighetens framtid som ges ut senare i år. Kl.  9.30 i Klosterlängan vid Stora torget.
* lördag Kristdemokraternas seminarum om huruvida arbetslinjen räcker eller ej. Hästgatan 3 kl 10.00