Ja, söndag igen efter en händelserik vecka. Så händelserik att jag inte skrivit något nytt på hela veckan. En vecka som rent politiskt bjudit på en kavalkad av händelser värda en kommentar. Men klockan är mycket så dessvärre blir det ingen djupare analys i kväll.
Låt mig dock konstatera att vi går en spännande inrikespolitisk tid till mötes. Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt kommer kanske inte rädda sossarna från sina interna konvulsioner, däremot kanske han lyckas ge borgerligheten en välbehövlig spark i baken.
Juholts linjetal under extrakongressen bjöd nämligen på ovanligt många ideologiska glimtar. Glimtar som fick i vart fall mig att undra om jag inte hellre levt med risken att få Sahlin som statsminister. Glimtar som vittnar om en världsfrånvänd omvärldsanalys där samtidens utmaningar besvaras med dåtidens (lika tveksamma) lösningar.
Solidaritet är aldrig en förutsättning för tillväxt. Inte år 1901, inte år 2011. Sverige byggdes inte upp av sossar, det byggdes upp av hårt arbetande människor, av företag och riskvilliga kapitalister. Sossarna har alltid enbart ägnat sig åt omfördela det andra skapat. Är man snäll kan man kalla det för solidatitet.
Men som sagt, mer om detta inom en inte alltför avlägsen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar