Debatt i Debatt om barnfattigdom i kväll

Sitter på flygplatsen och väntar på avfärd mot Göteborg och kvällens Debatt med anledning av Uppdrag gransknings granskning av statistiken om barnfattigdom. Hoppas innerligt att det blir en konstruktiv diskussion som handlar om hur man ska bekämpa fattigdom, inte rikedom. 22.00 sänds programmet live i Svt, så håll i hatten!

Nytt år, nya möjligheter

Så har det snart redan gått en halv månad av det nya året. Jag skulle vilja blogga mer, men med facit i hand blir det visst bara allt mindre.

Jag fick en osedvanlig respons på förra årets sista text, den om Lucia och integration. Över hundra mail och texten delades över 2000 gånger på facebook via Svenska Dagbladets ledarsida. Roligast var att så många med utländsk bakgrund kände igen sig i den verklighet jag beskrev, det talar för en sak jag länge hävdat. Det är inte så ofta vi som kommer till ett nytt land eller sammanhang som ifrågasätter det vi väljer att komma till, alltför ofta är det istället människor som, sannolikt i all välmening, misstror den andres, förmåga och vilja att inkluderas. Enligt min mening en bra mycket mer degraderande syn än den som man säger sig vilja motarbeta.

Från och med i dag kommer jag att varannan lördag skriva ledarkrönikor i Skånska Dagbladet, något jag ser mycket fram emot! I dag skriver jag om näthatet från vänster. Följer man dagens debatt får man lätt intryck att det framför allt är vänsterdebattörer som utsätts för högerextremistiskt hat och hot. Mina och många andra borgerliga debattörers erfarenheter komplicerar det bilden väsentligt. Krönikan går att läsa här.

God fortsättning helt enkelt!

Luciatåg in i det svenska samhället

är rubriken på min OP-ED i Svenska Dagbladet i dag. Bortsett från Nobelfestligheterna är jag särskilt förtjust i den svenska Luciatraditionen av skälen som jag redogör för i krönikan. Länge leve traditionerna!

Vem bestämmer över dig?

Skulle du ge makten att bestämma över dig till vem som helst? Inte? Det är just det du gör... Min krönika i torsdagens Skånska Dagbladet om politiker utan varken utbildning eller riktig arbetslivserfarenhet.

Därför kommer SD inte att påverkas

Det är mitt i lunchen så jag ska fatta mig kort, men kan bara inte låta bli att kommentera dagens stora nyhet som för en stund sedan ledde till att Sverigedemokraternas Erik Almqvist avgår. Det mest spännande i fallet är hur Expressen lyckats få tag i hela filmen som ska ha filmats med en mobiltelefon av Kent Ekeroth. Svaret på den frågan lär dröja, men en intressant om än ytterst kalkylerande tes som framförts är att det kan röra sig om ett mycket demonstrativt sätt för Åkesson att visa vad nolltolerans mot rasism i partiet innebär i praktiken. Det som talar emot denna tes är att Almqvist haft en betydande strategisk position i partiet och av flera setts som Åkessons kronprins.

Det spekuleras mycket nu kring vilka effekter avslöjandet och avgången kommer att få i en tid där SD stadigt klättrat i opinionen och i dag är riskdagens största parti enligt mätningarna. Jag tror tyvärr att man är väldigt naiv om man tror att opinionen kommer att påverkas nämnvärt. Initialt kanske vi kommer att se en inbromsning men över tid kommer det inte ha någon större inverkan.

Varför? Jo, för att många av de som kan tänka sig att rösta på SD inte är hårdnackade rasister, det finns så att säga en diskrepans mellan aktiva SD:are och deras potentiella väljare. Och det här är inte nödvändigtvis enbart sant för SD, när politiker klantar till sig i andra partier och tvingas gå är det få som tror att det leder till att partiet i fråga kommer att åka ur riksdagen.

Därutöver och kanske viktigast; så länge inget annat parti vågar närma sig integrationspolitikens utmaningar på ett mer seriöst sätt än i dagsläget, så länge det sätts likhetstecken mellan att problematisera migrationens negativa sidor visavi de positiva, för nej inget är bara positivt, ja så länge kommer väljare som känner sig ignorerade att överväga en proteströst på SD. Och det är problemets kärna. När de övriga partierna av rädsla för att bli stämplade som fiskandes i grumligt vatten släpper viktiga frågor som utanförskap och sysselsättningsgap mellan utlandsfödda och svenskar återstår bara ett alternativ för de väljare som oroar sig över växande uppdelning. Beklagligt, sorgligt men tyvärr sant.

Jag har länge hävdat att striden måste handla om de goda idéerna på hur man ska lösa de utmaningar som finns och som i någon grad uppkommer i alla samhällen med migration. Jag är som bekant för fri invandring men det förutsätter ett system med lägre trösklar in på arbetsmarknaden, lägre ingångslöner och en mindre sammanpressad lönestruktur. Kontroversiellt, ja uppenbarligen, men också nödvändigt om man är av åsikten att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bättre liv.

I dag skriver jag för övrigt i Skånskan om paradoxen i ökad utskrivning av antidepressiva läkemedel bland unga i ett land med alla förutsättningar för motsatsen.

Och till sist lite skryt. I går omnämndes jag på DN:s ledarsida med anledning av den här artikeln om kommunism som jag skrev i Västerviks-Tidningen för en tid sedan. Smickrande och roligt!

Ny krönika om pressetikens förfall, drev och kungen

Häromdagen skrev jag en krönikan i Skånska Dagbladet med anledning av den förändring jag tycker mig se inom ramen för den så kallade drevjournalistiken.

I veckan har jag också fascinerats över det enorma intresset för det amerikanska valet. Det är nästan lite gulligt hur svensk media och andra hyllar de amerikanska presidentkandidaterna, inte minst Obama, samtidigt som man aldrig skulle rösta fram den sortens välutbildade, vältaliga och välklädda politiker i Sverige.

Jag har också blivit nedstämd av det faktum att jämställdhetsdebattören Per Ström valt att sluta delta i den offentliga debatten till följd av trakasserier och hot. Jag som också ofta debatterar såväl jämställdhet som integration utifrån perspektiv som inte alltid uppfattas som politiskt korrekta känner tyvärr igen mig i mycket av det Per beskriver. Som jag konstaterat så många gånger tidigare, i Sverige gillar vi att gilla olika så länge alla gillar "rätt". Rädslan för att ha en avvikande åsikt är i viss utsträckning så utbredd och så välförankrad i folksjälen att man knappast reflekterar över om man ens kanske eventuellt inte delar den allmänna uppfattningen. Det är skrämmande. Vad är yttrande- och åsiktsfriheten värd om den inte praktiseras?

Dags att agera i frågan om Sverigedemokraterna - innan det är för sent

I dagens Skånska Dagbladet skriver jag om något sm oroar mig mycket; den kontraproduktiva beröringsskräcken för Sverigedmokraterna och dess konsekvenser som jag tror enbart leder till att partiet kommer att göra sitt bästa val någonsin år 2014. Ingen har väl glömt den nedstämda stämningen på valvakorna år 2010 när det stod klart att SD klarat riksdagsspärren. Jag åkte fram och tillbaka mellan Moderaternas valvaka och Aftonbladets kommentatorsstudie och minns väl hur förvånad jag var över den förvåning som tycktes råda kring partiets framfart.

Jag skulle inte bli förvånad om reaktionerna blir desamma efter nästa val. För att minimera SD:s opinionsmässiga framfart räcker det inte att nästan tvångsmässigt upprepa hur många utlandsfödda som går till arbetet varje dag, fokus måste ligga på de som inte gör det och hur man ska råda bot på problemet - för ja, det råder ingen tvekan om att det är ett stort problem - som till stor del bygger på politiska strukturer som enbart kan lösas på politisk väg.

Det återstår knappt två år till nästa val, ett val med potential att rita om den politiska kartan totalt. Det är hög tid att inta en seriöst hållning och att våga prata om problemen utan att ständigt oroas för att samtalet ska kidnappas av främlingsfientliga. För som det ser ut i dag har man lämnat walk over i en av framtidens viktigaste frågor vilket lämnar öppet mål för de som förespråkar stängda gränser. Är det så man vill ha det?