Har dagens vänster ansvar för kommunismens illdåd?

I dag har jag druckit kopiösa mängder te och njutit av att inte behöva leverera någon ledartext. Väldigt skönt! Däremot har jag funderat mycket på den obehagliga pajkastning från vänsterhåll i skuggan av rättegången mot Breivik. En pajkastning som dirigeras inte minst av Aftonbladets ledar- och kultursidor och som går stick i stäv med all form av hederlighet.

Det har blivit mycket modernt att beskylla högern för att dela samma världsbild som massmördaren Breivik. Som om det vore en tävling om vem som kan kasta Svarte Petter på vem först. Men på vilket sätt gynnas den nödvändiga debatten av ytterligare polarisering? Hur skyddar vi det öppna samhället med ökad tystnad?

Det kanske mest skrämmande och infantila i den pågående debatten rör det faktum att högern beskylls för illdåd som den saknar ansvar för, på samma vis som Aftonbladets ledarsida med flera saknar ansvar för illdåden utförda av kommunister och extremvänstern. Dessutom tar högern avstånd från extremhögerns gärningar, till skillnad från många på vänstersidan som helt ogenerat fortsätter att hylla den marxistiska ideologin som skördat fler människoliv än nazismen och fascismen tillsammans. Dubbelmoral i sin renaste form, med andra ord.

Ingen kommer undan politiken

I min sista krönika i Skånska Dagbladet på ett tag framöver skriver jag bland annat om vikten av att värna politikens gränser, men också om att, inte minst som journalist, våga ta ansvar.

Betnér Direkt och något om extremism

Till att börja med, tusen tack för alla vänliga ord via mail och twitter med anledning av min medverkan i debattprogrammet Betnér Direkt i går kväll. Var riktigt roligt att få sitta ner under en knapp timme och få tala till punkt. Nåja, nästan i varje fall.

Som jag påtalade i programmet tror jag att det är oerhört viktigt att man vågar kalla saker vid deras rätta namn. Den utsmetade ansvarsdebatt som vänstern går i bräschen för där alla som lyfter eller på något vis ifrågasätter något som har med invandring att göra är inte bara destruktiv utan direkt farlig. Debatten med extremister av skilda kulörer, ideologiska eller religiösa, kan aldrig vinnas om den inte tillåts existera. För att den ska kunna existera krävs att det är tydligt för alla och envar att det personliga ansvaret som åligger varje individ inte kan läggas över på staten, samhället eller debatten i sig.

Det blir också lite lätt löjligt när personer på vänsterkanten febrilt påstår att den svenska högern, där bland annat Svenska Dagbladets ledarsida ska ingå, delar Anders Behring Breiviks världsbild. Faktum är att de som hävdar att muslimer tar över världen har ytterst begränsat mediautrymme jämfört med de som hävdar att högerextremister tar över. Allt till höger om extremvänstern är nämligen inte högerextremt.

En fråga som knappt vidrördes under gårdagens debatt men som är mycket viktig är den om hur övergrepp mot andra människor urskuldas och förklaras med utanförskap och misär. Att vara utanför, självvalt eller påtvingat, legitimerar aldrig våldshandlingar mot oskyldiga, inte ens mot "skyldiga" faktiskt. Den som påstår annat har en snedvriden människosyn som utgår från idén om människan som offer för omständigheterna. När denna idé dessutom börjar appliceras på hela grupper, exempelvis av typen "muslimer blir kränkta av Lars Vilks därför ska Lars Vilks inte få teckna", framkommer en bra mycket värre rasistisk människosyn än den man påstod sig vilja bekämpa.

Utifrån samma utgångspunkt för man rätt i att värja sig mot den kollektivisering som såväl extremvänstern och extremhögern gör. En kollektivisering som enbart kan leda till polarisering mellan grupper, en kollektivisering som leder till att olikheter istället för likheter betonas. Här har vänsterns vurmande för identitetspolitiken saboterat mycket för lång tid framöver.

Skulle det dessutom förhålla sig så att utanförskap föder extremism bör just integrationsaspekterna tas på mycket större allvar och inte som i dag betraktas som något "frivilligt".

Debatten lär fortsätta!

Debatten vinns inte med tystnad

konstaterar jag i min sista ledare i Skånska Dagbladet apropå talmannens beslut att avslå Sverigedemokraternas begäran om debatt i riksdagen. För att vinna debatten måste man våga ta den först.

Helgens länkskörd och lite klädvånda

I morgon kväll ska jag vara med i diskussionsprogrammet "Betnér Direkt" i kanal 5. Tema för samtalet är extremism och terrorism och övriga debattdeltagare är Thomas Bodström och Ali Esbati. Kan bli livat, minst sagt. Som alltid dagen innan funderar jag lika mycket på hur och jag ska säga som på vad jag ska ha på mig.

I helgen har jag i Skånskan skrivit om Syrien och FN http://www.skanskan.se/article/20120413/OPINION/704139862/1061/-/och-medan-varlden-ser-pa-, om ökade sjukskrivningar och jämställdhet http://www.skanskan.se/article/20120413/OPINION/704139860/1061/-/jamstalldhetsproblem samt om Nordkorea http://www.skanskan.se/article/20120414/OPINION/704149999/1061/-/fortroende-upp-i-rok

I dag gör jag sista dagen på Skånskan som vikarierande ledarskribent. Har varit så roligt att få skriva regelbundet igen men samtidigt lite väl krävande att jobba en heltid plus en halvtid. Ser med andra ord fram emot att ha ett liv igen.

Nu dags att skriva en sista krönika och fundera över morgondagen. Kanske man ska klä sig i rött? Synd att vi inte har couture-TV bara. Den här drömmen från Dior för våren 2012 är ju annars helt magisk.

Fortsatt inrikespolitiskt fokus

i mina ledar textter i dag, om alliansens utmaningar samt något kort om den senaste tidens opinionsmätningar som visar på kraftig uppgång för S, läs mer här.

Äntligen rör det på sig

Bortsett från de stormiga interna turerna inom S har svensk inrikespolitik inte bjudit på särskilt mycket sen valet år 2010. Många trodde nog att valet år 2014 redan avgjorts och att regeringen hade att se fram emot en promenadseger. Men det blir sällan som man tänkt sig, den trend som flera opinionsmätningar fångat visar att det rör sig i opinionen. Bland annat speklueras det om en borgerlig spricka, något jag inte alls tror stämmer. Jag utvecklar resonemanget i dagens ledare

Glad påsk!

Ser fram emot att i kväll se favoriten från ungdomen i 3D - i kväll ska syrran och jag se Titanic. Ofattbart att det gått 15 år sedan man som blödig tonårstjej var småkär i Leo och spelade "My heart will go on" på repeat.

Nog om det, i dag fyller jag Skånska Dagbladets ledarsida med en artikel om det idiotiska med att ta bort provet i svenska på polisutbildningen http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069950/1061/-/sankta-krav-pa-polisen-ar-fel-vag, om studier som inte leder till jobb http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069961/1061/-/examen-och-utan-jobb samt om Gillbergdomen http://www.skanskan.se/article/20120406/OPINION/704069963/1061/-/avtal-skall-hallas-8211-eller

Efterlängtad ledighet

Så obeskrivligt skönt att vakna upp till en dag som inte innehåller annat än familjemys. I dag ska jag inte skriva något, inte analysera något, inte tycka något. Härliga ledighet!

I går skrev jag om svenskhetens existentiella kris i Skånskan.

Glad påsk!

När problemformuleringsrätten utmanas

http://www.skanskan.se/article/20120402/OPINION/704029873/1061/-/hotad-problemformuleringsratt. Härom dagen skrev jag också om den liberala revolutionen i Sverige.

Mod att krossa kommunismen

och minnas dess makabra illdåd, apropå påvens besök på Kuba, läs mer i dagens ledare.

Och efter snö kommer lite sol

I dag är det bra mycket trevligare att se ut genom fönstret. Så skönt det ska bli med lite kommande påskledighet!

I dag skriver jag om nolltolerans mot slarv i vården och uppmanar fler att anmäla när felaktigheter begås. Vis av egen erfarenhet måste man stå på sig på ett nästan omänskligt sätt. Men hur ska den som är sjuk och dålig påläst orka? Läs mer i dagens Skånska Dagbladet