torsdag 12 maj 2011

Borgerlighet+meritokrati=SANT

Är fortfarande trött efter heldag vid Engelsbergs bruk i går. Temat för seminariedagen var "Den nya borgerligheten" och flera intressanta anföranden avlöste varandra i den idylliska miljön.  Jag talade på tema "Uppvärdera meritokratin - möjliggör klassresan" och av publikens reaktioner att döma var det nog många som höll med.

Seminariet spelades in och kommer att sändas på Axess TV framöver, anförandena kommer också att finnas samlade i en antologi som också den kommer längre fram.

Så varför mer meritokrati? För mig står det klart att det finns en föreställning om att många av de problem som finns i samhället allt oftare, också från borgerligt håll, ska åtgärdas med särlösningar. Alldeles extra uppenbart blir det på jämställdhetens och integrationens område, två av de politikområden jag engagerar mig mest i. Men jag menar att såväl kvinnor som invandrade inte behöver särregleringar, de behöver ett samhälle som hyllar meritokrati! I ett sådant samhälle uppmuntras individen att anstränga sig varför kontakter och annat, som man inte rår för om man har eller ej, tappar i betydelse.

Jag utgick i mitt anförande mycket utifrån mig egen situation. För jag möter ganska ofta en ganska missunnsam inställning från många som har förbaskat svårt att acceptera att output handlar om input. Den som pluggar svenska glosor till tårarna sprutar förtjänar att lyckas. Den som väljer den lätta vägen, som gör sig själv till offer får faktiskt skylla sig själv. Rättvisa handlar inte om lika utfall utan om lika möjligheter.

För mig är borgerlighet att se människor som aktörer, inte som offer. Borgerlighet är också att staten ska se till att hinder rivs så att människor får växa. Statens uppgift är inte att ändra utfallet av människors val bara för att det inte överensstämmer med den politiska femårsplanen. Sådant ägnade man sig åt i det kommunistiska Rumänien, som jag hade turen att slippa växa upp i, sådant ska vi inte ägna oss åt här.

De senaste dagarna har jag kommenterat den aggressiva häxjakten av Ola Lindholm, i en ledare från i tisdags lyfter jag oskyldighetspresumtionens okränkbarhet http://www.barometern.se/ledare/hur-var-det-med-oskyldighetspresumtionen%282769733%29.gm, och i dag skriver jag på tema tolerans, intolerans och statliga bidrag till religiösa organisationer, med anledning av Kalla Faktas "avslöjande" om att Frälsningsarmén inte tillåter homosexuella medlemmar, http://www.barometern.se/ledare/den-intoleranta-toleransen%282773077%29.gm

För övrigt är det hysteriskt mycket nu, snart är det Almedalen där jag har flera uppdrag utöver det vanliga ledarskribenteriet. Roligt men också stressande, ska bli skönt med semester i år igen.

Nu skulle jag vilja hoppa i en Carrieklänning från Oscar de la Renta, men får nog istället ägna mig åt att skriva ett synopsis inför Almedalen och lördagens ledaressä.





2 kommentarer:

  1. Jo klänningen är snygg, fin färg, men andas den inte lite 50-tal? Det är helt OK för min del och numera går alla modetrender igen till ett enda sammelsurium. Själv har jag bara köpt en Paul Smith scarf i år i den snygga blåa färgen. Kombinera, sa både Armani och Karl Lagerfeld, för allt är redan uppfunnet, nu gäller det bara att hitta just din stil. Och att våga visa upp den i en egalitär kultur.

    SvaraRadera
  2. Jo, visst andas den 50-tal men det är en tid i modehistorien som jag starkt gillar! Och nog hade såväl Armani som Lagerfeld rätt, särskilt om vikten av det sista!

    SvaraRadera