tisdag 31 maj 2011

Skäms på er!

Det är med stor bestörtning jag följer, ja vad ska man kalla det, journalistikens förfall. Vad sysslar folk med egentligen? Vad hände med pressetik, med sunt förnuft och civil kurage att avstå från spekulationer och fortsatt rykesspridning?


Enligt de pressetiska reglerna bör journalisten kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare publicerats. Hur många av de som nu ojar sig över situationen har talat med Kungen om saken? Hur många är ens intresserade av att förmedla sanningen, om sanningen inte är i linje med den sanning man av andra skäl önskar förmedla?


Några sansade analyser finns här http://www.second-opinion.se/medieetik/view/1923, http://www.newsmill.se/node/36776 och den alltid like läsvärde Gunnar Hökmark http://hokmark.eu/om-den-undre-varldens-makt/

måndag 30 maj 2011

Det meritokratiska samhället är den opriviligerades bästa vän

Jag tror på rättvisa. Men inte sådan rättvisa som uppstår i efterhand, utan på rättvisa som ett resultat av de val man företar sig. Förmodligen är det förlegat, men hemma har jag alltid fått höra att man ska göra rätt för sig och att det på så vis kommer att bli rätt. Det är lite naivt i praktiken, för i verkligheten finns en massa omständigheter man inte rår över som kan sabotera. Men i teorin är det helt rätt, vad du får beror på vad du gör. Och vad du får beror inte på av vem du fötts, utan på vad du själv gjort för att få det.

I lördagens essä argumenterar jag för varför meritokrati är att föredra framför social ingenjörskonst. I en meritokrati kan alla lyckas, oavsett kön, etnicitet och kontaktnät. Föga förvånande men ändå anmärkningsvärt, går vänsterkommentatorerna i taket över texten. Jag har svårt att förstå varför, varför tycker inte dem att ett arbetarbarn ska kunna bli vad som helst? Varför ser vänstern individen som ett offer och inte som en aktör? Jo, för att vänstern har en fanatisk övertro till staten och idén om att en liten styrande elit vet bättre än de som har att leva med elitens beslut. Märkligt va, med tanke på att vänstern säger sig förakta eliter?!

fredag 27 maj 2011

Sträcker på mig lite extra i dag

Vaknade till detta trevliga pressmeddelande från Haro i mailboxen. Med följande fina motivering har jag tilldelats en guldmedalj för mitt opinionsarbete i frågor rörande valfrihet och jämställdhet:
"Den unga juristen och debattören Alice Teodorescu har återkommande, med sitt klädsamma lugn, via olika media på ett klokt, moget och rättframt sätt, i enlighet med Haros uppfattning gällande valfriheten, jämställdheten och som en följd av det även indirekt föräldraskapet, tydligt formulerat sig i frågorna och därmed lyft diskussionen. Hon har på ett enastående sätt givit Haros ställningstagande ett ansenligt utrymme i debatten och också förstärkt innebörden av jämställdhet och valfrihet till att gälla samtliga individer i vårt samhälle."

Extra stolt blir man när man bläddrar igenom den gedigna listan av medaljörer genom åren, här finns Astrid Lindgren, Drottning Silvia, P J Anders Linder och Paolo Roberto bland många andra.

I morgondagens essä skriver jag om meritokrati. Därför känns det extra rörande att faktiskt belönas för det hårda arbete jag lagt i min korta, men intensiva, karriär som opinionsbildare. Det är viktigt att komma ihåg att det alltid lönar sig att anstränga sig, oavsett om man är invandrarbarn eller har något annat "handikapp". För visst känns framgången så mycket mer värd när man vet hur hårt man slitit?

I dag skriver jag om att arbetslösheten bland unga invandrare är skandalöst hög. Vad som också är skandalöst är regeringens ovilja att faktiskt se över bestämmelserna i LAS som konsekvent håller redan utsatta grupper i ett oöverstigligt utanförskap. Så ska vi inte ha det i Sverige, inte bara för att det är förödande för de individer som drabbas utan för att vi faktiskt inte längre har råd.

I kväll blir det först mingel inför Almedalen och sen premiär av Lars von Triers Melancholia. Mycket förväntansfull. Så trevlig helg!

torsdag 26 maj 2011

Debatten om kungen har spårat ur

Den är svår att ta, debatten om kungen. Republikanerna vässar knivarna och man kan som Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder konstatera att kungen sannolikt haft bättre veckor än den här.

Som alltid när det blåser kring monarkin är det lätt att tillgripa allehanda mer eller mindre oseriösa argument. En viktig sak att ha i åtanke är att vi vet väldigt lite. Därför ska vi vara väldigt försiktiga. Jag utvecklar resonemangen i dagens ledare.

Nu är det dags att sätta på sig ansiktet och bege sig till Timbro för lunchseminarium med rubriken "Vem ska få bli svensk medborgare?". I kväll bjuder Centerkvinnorna till spännande samtal med Elisabeth Tarras-Wahlberg. Henne skulle jag gärna se som hedersgäst vid en nätverksmiddag i höst...

onsdag 25 maj 2011

Därför är jag rädd för konformism

Jag älskar att bläddra bland gamla fotoalbum och minnas den tid som flytt. Ibland är det svårt att veta om det är ens egna minnen man minns, eller om det man minns egentligen är sådant man fogat samman utifrån vad andra berättat.

Jag minns egentligen inte så mycket av mina första levnadsår i Rumänien. Men utifrån bilderna i familjens fotoalbum minns jag ändå en del. Där finns bilder av mig iklädd pionjäruniform på dagis i Bukarest. Bilder från uppvisningar där jag reciterar dikter och verser till kommunismens lov.

Kanske är det därför inte så konstigt att jag blivit allergisk mot alla former av konformism och påtvingad konsensus. Jag har haft svårt att förstå mig på den svenska konflikträdslan och längtan efter att vara som alla andra. Visst vill man passa in, men till vilket pris som helst?

Jantekulturen skrämmer mig. Den vilar på uppfattningen om att dina individuella framgångar är ett hot mot det mediokra kollektivets bästa; därför syftar vi inte alla uppåt, vi lägger kraften på att hålla tillbaka de som skulle kunna bli något mer.

I dagens ledarkrönika funderar jag kring konsensussamhällets och konformismens baksida. Dessvärre finner jag många aspekter att oroas över.

tisdag 24 maj 2011

P3:s moraltest

Ja, det har varit en lång väntan men i dag spelades så P3:s moraltest med mig upp i radion. Moralfilosofen Bengt Brülde som bedömde prestationen gav mig en fyra, som hade kunnat vara en femma om jag, enligt hans tycke, argumenterat bättre för människors rätt att få äta djur. 

Jag är nöjd med hans utslag även om han vid upprepade tillfällen, lite nedsättande, kallade mig för "ärkeliberal". Men såhär, hellre utgår jag ifrån att människor är kapabla att ta ansvar för sitt eget liv - det vill säga att jag behandlar dem som aktörer - än att jag utgår ifrån att de är offer, i ständigt behov av statlig vägledning och påverkan. När man är född i ett kommunistiskt land framstår sådana onödiga saker som människosyn som ganska centrala.

måndag 23 maj 2011

Abortlänken

Fredagens ledare om det uppenbart svårhanterliga och kontroversiella ämnet abort kommer här.

Den här veckan ser jag fram emot att få lyssna till Elisabeth Tarras-Wahlberg, en kvinna med pondus och elegans som gjort en spännande karriär. Ska också bli intressant att se den skandalomsusade Lars von Triers senaste film Melancholia. Och härutöver ska jag be en stilla bön för att det nya askmolnet inte saboterar mina resplaner till USA inom kort.

Trevlig måndag!

torsdag 19 maj 2011

Abortfrågan åter på tapeten

I går skrev alla tidningar om det obehag som vårdpersonal kan känna när ett aborterat foster lever. Det är en reaktion man minst sagt kan förstå. Dock räcker den inte för att förbjuda aborter i Sverige. Jag utvecklar resonemangen i morgondagens ledare.

I dag har jag istället ägnat mig åt att kritisera oppositionens linje i socialförsäkringsfrågan. Också den svår men nödvändig att ta i på ett konstruktivt sätt. För visst är väl passivitet alltid mer cyniskt än aktivitet som syftar till att underlätta ett återinträde på en arbetsmarknad som verkar hopplöst stängd?

Och så dagens stiltips, elegantaste Audrey i sockersöt cocktailklänning från Breakfast at Tiffany's, för övrigt en riktigt favoritfilm!

onsdag 18 maj 2011

Att tänka fritt är bra, att tänka rätt är visst ännu bättre

skriver jag i rubrikraden och sen tänker jag att jag borde skriva någon bra inledning som jag sedan kan koppla dagens ledare till. Men jag låter bli och klistrar in den direkt. Ämnet kommer jag dessvärre få återkomma till många gånger till. Men vad gör det? Det finns faktiskt inget viktigare än att synliggöra extremismen som råder på åsiktsfrihetens område.

Så frågan är, kan man vara sådär lite lagom fri? Och ska staten tvinga folk att tänka "rätt"? I dagens ledare i Barran formulerar jag det enligt följande:

"När vi kom till Sverige sade min mamma halvt på skämt, halvt på allvar, att Sverige var mer socialistiskt än vad Rumänien någonsin varit. I Rumänien visste människorna att "felaktiga" åsikter vara bannlysta. Det hindrade dem dock inte från att tänka och behålla det tänka för sig själva. Den som kan tänka fritt är nämligen alltid i väsentlig mening fortfarande fri.

I Svenska Dagbladet pågår just nu en serie om lek. I måndagens tidning smälldes en helsida upp om barns (o)fria lek. Som numera brukligt gick artikeln ut på att leda i bevis att vi alla är ofria, förtryckta av könsmaktsordningens könsroller. En genusexpert uttalade bland annat att "Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras." samt "Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt." Experten fick medhåll från en förskolepedagog som slog fast att "Vi vill bara få dem att välja fritt och få dem att våga prova nya grejer. Och då måste vi styra."

Läs de sista meningarna en gång till.

I Sverige har vi en osedvanligt hög tilltro till staten. Och visst, i jämförelse med många andra stater har den svenska inte ägnat sig åt något mördande förtryck. Däremot har den tvingat människor att tänka "rätt", inte fritt. På så sätt har konformism och konsensuskramande blivit lika synonymt med svenskhet som sill och potatis.

Man är naiv om man tror att den stora dagisreformen enbart var till för att underlätta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Man är naiv om man inte inser att "goda medborgare" måste fostras tidigt. Vem kan då vara bättre på att fostra än den stat som senare ska vördas?

Sverige ser inte ut som under Folkhemsårens mest intensiva era; vi varken steriliserar eller lobotomerar längre. Istället har nya, mer sofistikerade metoder för att skapa den "rättänkande", "perfekta människan" utvecklats.

Den som sätter sig på tvären mot genusvågen beskrivs som bakåtsträvande och som en väsentlig del av den härskande strukturen. Den som låter, inte tvingar, sina döttrar att leka med dockor för att döttrarna vill det är, en dålig förälder som bidrar till att cementera könsnormer.

Det finns flera problem med ovanstående. För det första, barnuppfostran ska inte ingå i statens kärnverksamhet. För det andra, könsmaktsteorier devalverar individers rätt att få vara sig själva eftersom de individuella valen uppfattas som skadliga för kollektivet. För det tredje, konsekvensen av genusslutsatserna är att jämställdhet enbart kan uppnås när människor tvingas in i millimeterrättvisa fack där de sedan kan utgöra ett nytt könsmönster. Men varför är nya strukturer nödvändigtvis bättre än gamla? Är det inte lika fel att styra barn till att leka med leksaker som uppfattas som stereotypa för det andra könet?

Barn, och senare vuxna, måste få lov att vara vilka de är, även om de bekräftar normen. För nej, friheten växer inte av att den begränsas, den blir tvärtom bara mindre fri. Och syftet var väl just det motsatta?"

tisdag 17 maj 2011

Är den fria leken för fri?

Tja, vad är friheten värd om den enbart tillåts vara sådär lite lagom fri, skulle jag vilja veta. Men det får jag inte veta för syftet med gårdagens artikel i Svenskan http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad_6163559.svd  om genus och fri lek vill inte besvara frågor, den vill tillrättavisa.

Vad sägs exempelvis om citat som:

"Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras. I den finns också rangordning, uteslutning och fröet till mobbning", "Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt."eller "Vi vill bara få dem att välja fritt och få dem att våga prova nya grejer. Och då måste vi styra, annars vågar de inte eller tänker inte ens tanken."

Nu ska här skrivas ledare!

torsdag 12 maj 2011

Borgerlighet+meritokrati=SANT

Är fortfarande trött efter heldag vid Engelsbergs bruk i går. Temat för seminariedagen var "Den nya borgerligheten" och flera intressanta anföranden avlöste varandra i den idylliska miljön.  Jag talade på tema "Uppvärdera meritokratin - möjliggör klassresan" och av publikens reaktioner att döma var det nog många som höll med.

Seminariet spelades in och kommer att sändas på Axess TV framöver, anförandena kommer också att finnas samlade i en antologi som också den kommer längre fram.

Så varför mer meritokrati? För mig står det klart att det finns en föreställning om att många av de problem som finns i samhället allt oftare, också från borgerligt håll, ska åtgärdas med särlösningar. Alldeles extra uppenbart blir det på jämställdhetens och integrationens område, två av de politikområden jag engagerar mig mest i. Men jag menar att såväl kvinnor som invandrade inte behöver särregleringar, de behöver ett samhälle som hyllar meritokrati! I ett sådant samhälle uppmuntras individen att anstränga sig varför kontakter och annat, som man inte rår för om man har eller ej, tappar i betydelse.

Jag utgick i mitt anförande mycket utifrån mig egen situation. För jag möter ganska ofta en ganska missunnsam inställning från många som har förbaskat svårt att acceptera att output handlar om input. Den som pluggar svenska glosor till tårarna sprutar förtjänar att lyckas. Den som väljer den lätta vägen, som gör sig själv till offer får faktiskt skylla sig själv. Rättvisa handlar inte om lika utfall utan om lika möjligheter.

För mig är borgerlighet att se människor som aktörer, inte som offer. Borgerlighet är också att staten ska se till att hinder rivs så att människor får växa. Statens uppgift är inte att ändra utfallet av människors val bara för att det inte överensstämmer med den politiska femårsplanen. Sådant ägnade man sig åt i det kommunistiska Rumänien, som jag hade turen att slippa växa upp i, sådant ska vi inte ägna oss åt här.

De senaste dagarna har jag kommenterat den aggressiva häxjakten av Ola Lindholm, i en ledare från i tisdags lyfter jag oskyldighetspresumtionens okränkbarhet http://www.barometern.se/ledare/hur-var-det-med-oskyldighetspresumtionen%282769733%29.gm, och i dag skriver jag på tema tolerans, intolerans och statliga bidrag till religiösa organisationer, med anledning av Kalla Faktas "avslöjande" om att Frälsningsarmén inte tillåter homosexuella medlemmar, http://www.barometern.se/ledare/den-intoleranta-toleransen%282773077%29.gm

För övrigt är det hysteriskt mycket nu, snart är det Almedalen där jag har flera uppdrag utöver det vanliga ledarskribenteriet. Roligt men också stressande, ska bli skönt med semester i år igen.

Nu skulle jag vilja hoppa i en Carrieklänning från Oscar de la Renta, men får nog istället ägna mig åt att skriva ett synopsis inför Almedalen och lördagens ledaressä.





måndag 9 maj 2011

Hopp om mer visionära Moderater

Det var skönt att fira söndag efter två intensiva dagar i Karlstad och Moderaternas Sverigemöte. Stort självförtroende och tillförsikt och fortsatt reformlusta syntes mest överallt. Det var glädjande att se. Under den centrala valvakan såg det annorlunda ut. Jag sprang mellan Aftonbladets panel under valkvällen och den centrala valvakan i Stockholm och insåg allt mer att den historiska seger partiet stod inför höll på att smolkas av insikten om det nya parlamentariska läget. Glädjen infann sig aldrig riktigt den kvällen och det var synd. Men nu var stämningen alltså annorlunda. Reinfeldt och Borg tog emot stående ovationer och applåder som aldrig vill ta slut. De var mer visionära än på länge även om jag ändå hade velat ha lite mer.

Min analys av tillställningen och av Moderaternas nuvarande situation finns i dagens ledare i Barran, http://www.barometern.se/ledare/hopp-om-mer-visionara-moderater%282759512%29.gm

Ja, och så börjar en ny vecka igen. En vecka med möten, föredrag och förhoppningsvis en och annan klok tanke förmedlad på papper. Särskilt ser jag fram emot onsdagens övning när jag ska tala om borgerlighetens framtid och vad borgerligheten borde stå för i dag och i framtiden.

söndag 8 maj 2011

Rättsstat, någon?

Med jämna mellanrum påminns vi om hur enkelt rättsstatens principer kan sättas ur spel. Hur drev uppstår, hur journalister missbrukar sina uppdrag och hur människor på förhand hängs ut och döms. I somras drabbades Sven Otto Littorin, nu den populäre barnprogramledaren Ola Lindholm.

På nätet beskriver Lindholm en farsartad process, helt ovärdigt en rättsstat med Sveriges ambitioner, http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

De metoder som skvallerpress och kvällstidningar använder sig av är förkastliga. Att offentliga personer måste acceptera ingrepp i sina privatliv är inget nytt, det är däremot inte detsamma som att frånta dem rätten till en rättvis rättslig prövning. En av rättsstatens viktigaste principer är att man är oskyldig till man är dömd. Dömd i domstol, inte av Expressen.

Sen kan man verkligen undra om konsekvenserna för de bägge herrarna blivit lika långtgående om det rört sig om andra påstådda brott? För visst osar historierna moralpanik på långa vägar?

Och så till sist, fredagens ledare om att inte göra förövare till offer apropå den ständigt aktuella frågan om vi får skylla oss själva för terroristernas brott, http://www.barometern.se/ledare/gor-inte-forovare-till-offer%282756370%29.gm




fredag 6 maj 2011

Feministerna skjuter sig själva i foten

Jag befarade stening och fick dessvärre rätt. Jag talar om Timbros workshop om borgerlig jämställdhet. Jag har varit en hel del i TV på senaste tiden och är ytterst sällan nervös, men i går, i ett rum med nästan enbart kvinnor, kände jag mig osedvanligt skakig. Skälet? Den intolerans som är symptomatisk för kvinnor i grupp. Fråga mig inte varför men av någon anledning är det väldigt svårt för vissa att acceptera att man trots att man har samma kön kan vara av olika uppfattning.

Jag såg mig om i rummet medan jag pratade och kände hur extremt utsatt man är om man är av avvikande åsikt, också bland borgerligt sinnade, så kallade feminister. I min presentation talade jag om varför jag är negativ till kvotering, om kvinnors rätt att få välja själva - och bli respekterade för sina val, och om vikten att inte påstå att man är för valfrihet och sedan tillägga att "det är upp till var och en att bestämma men jag vill inte ha ett samhälle där varannan kvinna är hemma". Inte "jag vill inte ha ett samhälle där varannan kvinna är olycklig/fattig/kriminell" osv, utan problemet rör alltså farhågan för ett samhälle där kvinnor har den dåliga smaken att välja att vara hemma med sina barn.

Mitt anförande väckte heta känslor, något jag vid detta laget vant mig vid. Vad jag aldrig kommer vänja mig vid är kvinnor som inte kan hantera sin egen bristande argumentationsförmåga. Därför gör de sitt yttersta för att avväpna med hjälp av kommentarer som "Men lilla vän" och "Jag vill bara fråga en sak, har du barn eller? Nej, just det". Jag har aldrig varit med om att en man sagt något sådant, men kvinnor sinsemellan spelar visst enligt andra regler.

Det dessa kvinnor inte har kapacitet att begripa är att jag aldrig värderar en annan individs beslut. Jag kan säga att jag skulle välja på ett annat sätt och argumentera för varför, men aldrig att jag skulle nedvärdera en annan för att hennes livsval inte överensstämmer med mina.

Feminister är ett märkligt släkte. De säger sig värna lika rättigheter, men talar ändå inte om humanism framför feminism. De säger sig vara oerhört stolta för den kvinnliga rösträtten och kampen för kvinnors rätt att få bestämma själva över sina egna liv, men bara så länge alla lämnar barnen på dagis (för statens uppfostran är ju såklart bättre) och gör karriär, köper könsneutrala barnkläder och leksaker och suddar ut könsskillnaderna mellan sina barn helt.

Den, särskilt kvinna, som inte delar deras världsbild, som inte ser någon könsmaktsordning - ja mer än den ordning där kvinnor på sitt ytterst sofistikerade vis förtrycker oliktänkande kvinnor - är förrädare, indoktrinerade bimbosar och produkter av ett orättvist samhälle, som de givetvis är för blinda för att förstå.

Men tänk om det inte alls förhåller sig så? Tänk om det är så att kvinnor väljer som de gör för att de lever i en tid där de, rent teoretiskt i varje fall, får välja som de VILL? Eller upphör kvinnor att vara indoktrinerade först den dag när de väljer 50/50 och exakt på det sätt som de allsvetande feministerna önskar?

Man måste vara galen för att resa sig upp i ett rum där merparten på förhand avskyr en och säga så provocerande saker som att kvinnor måste ha rätt att få välja själva. Så långt har jämställdheten gått i Sverige i dag.

torsdag 5 maj 2011

Ännu mer om borgerlig jämställdhet

Förra torsdagen debatterade jag inför engagerade muf:are på tema borgerlig jämställdhet. I kväll är det dags igen fast i Timbro:s regi. Saco:s avgående ordförande och tillträdande chef för Skolverket Anna Ekström deltar också, såväl som Jenny Sonesson, politisk sakkunnig hos EU-ministern samt Agnes Arpi, frilansskribent.  

Under kvällens gång är det tänkt att vi ska få ge vår respektive syn på om det alltid behövs lagstiftning för att rätta till problem? Och om man inte tycker att lagstiftning är den bästa metoden men fortfarande ser problemen - hur ska man då lösa dem? Vilka är egentligen problemen och var kommer de ifrån? Kan man, och i så fall hur, arbeta mot begränsande könsroller?

Jag är beredd på att det nog blir en ganska livlig debatt där jag kommer att känna mig lite avvikande. Men så är det ofta när man debatterar jämställdhet, antingen tycker man som alla andra eller så är man könsförrädare eller en mansgris i kvinnokropp eller vad det nu är. För mig gäller en enda sak, kompromisslöst; LÅT KVINNOR FÅ VÄLJA SJÄLVA! Förklara inte traditionella kvinnliga val som tecken på ojämställdhet, jämställdhet kan det nämligen inte enbart innebära att det blir på det vis som man från politiskt håll önskar sig. Eller? Om så bör vi nog avskaffa kvinnlig rösträtt omedelbums!

Jag tror, men inte helt hundra, att man kan följa kvällens workshop via Timbro:s hemsida, klockan 18.00 drar vi igång, www.timbro.se

onsdag 4 maj 2011

Bortom multikulti och nätverksmiddag i kväll

Stressig dag med jobb, möte inför Almedalen och roligast av allt, nätverksmiddag med En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra som i kväll gästas av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Vi är mycket förväntansfulla kan jag lova!

Länk till helgens essä om multikultur och multikulturalism http://www.barometern.se/ledare/bortom-finns-en-berikande-mangkultur(2752899).gm

Och ett stiltips på vägen. Hur läcker är hon inte på en skala??!

måndag 2 maj 2011

Vilken dag!!

Usama bin Ladin är efter tio års intensiv jakt död. Jag äter födelsedagstårta och tar del av den glädjande nyheten samtidigt som jag minns den där totalt overkliga känslan den 11 september 2001. Det är en stor framgång för USA och för kampen mot terrorn men dessvärre är inte ett undanröjande av bin Ladin någon garant för att liknande vansinnesdåd inte upprepas. Tvärtom finns det viss risk för att dagens besked mynnar ut i vedergällning mot väst.

Annars går jag mest och är lite nervös inför att P3 ska ringa och utsätta mig för Christers "moraltest". Så jag äter lite mer födelsedagstårta och hoppas att det är sant som de säger, att visheten kommer med åren.

Dagens ledare är en analys och reflektion av Juholts tal i går http://www.barometern.se/ledare/retorisk-manover-skymmer-sikten-ett-tag-till%282749094%29.gm