torsdag 20 oktober 2011

"Social freezing", en rättighet?

I går medverkade jag i Kvällsöppet. Bortsett från att programmet sändes våldsamt sent, särskilt som jag skulle upp tidigt för att åka till Örebro för att bevaka den moderata partistämman, tyckte jag att jag fick fram mina argument relativt väl.

"Social freezing" handlar om att kvinnor ska kunna frysa ner sina ägg för att sedan bli gravida när det passar dem bäst senare i livet. Det är en inte oproblematisk hållning.

Varför? Jo, för att barn knappast är någon mänsklig rättighet. Föräldrar har inte rätt till sina barn, barn här rätt till sina föräldrar. Att sätta barn till världen som äldre är att anse att de egna rättigheterna väger tyngre än barnets, risken är nämligen stor att man inte kommer att kunna eller orka fullfölja sitt föräldraskap.

Att som frisk kvinna vilja frysa ner sina ägg beror sannolikt på två omständigheter: man har inte träffat "rätt" man och är rädd för att så inte heller kommer att ske inom överskådlig tid, man har inte "tid" eftersom man prioriterar andra saker som viktigare. Bägge dessa omständigheter sammanhänger med den tidsanda vi lever i där karriär och självförverkligande ska prioriteras till vilket pris som helst, samtidigt som man inte vill betala priset för uppoffringen, nämligen att man kanske inte kommer att få barn alls eller så många barn som man velat. I detta menar jag att den sena arbetsmarknadsetableringen spelar roll, liksom föreställningen om att man kan få allting samtidigt, runt 30. Istället borde man se yrkeslivet ur ett längre perspektiv, karriären kan vänta, men den biologiska klockan gör det inte.

Bara för att tekniken finns behöver man inte använda den. Särskilt inte utan en öppen debatt om vad den medför men också om de ideal som råder som i förlängningen skapat ett behov av den.


Se programmet här.

onsdag 19 oktober 2011

Kvällsöppet, partistämman och något om repliken från i går

Just nu filar jag på en krönika, läser motioner inför Moderaternas stämma som inleds under morgondagen i Örebro, funderar kring ståndpunkterna inför kvällens medverkan, såväl åsiktsmässigt som klädmässigt (såklart), i Kvällsöppet (ny sändingstid 23.00, missa inte det!) samtidigt som jag gläds över de övervägande mycket positiva kommentarerna på min replik beträffande MUF:s förslag om kvotering på grund av etnicitet, eller kön för den delen. De flesta tycks förstå att debatten om kvotering stjälper mer än vad den hjälper, särskilt för de som den ska anses hjälpa.

Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det yttersta exemplet på varför kvotering alltid leder fel. Jag skrev om det i Aftonbladet för knappt ett år sedan. Bland annat skrev jag:
"När Sahlin valdes år 2007 var det mot bakgrund av att den dåvarande valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén klargjort att det var dags för en kvinnlig partiledare. Det resulterade i att kandidater av ”fel” kön i ett slag förklarades ointressanta. /.../ det är pikant att Wagner, som vill se lagstadgad könskvotering i näringslivet, erkänner att Sahlin valdes för att hon är kvinna, och att samma omständighet blev hennes fall. Det är ju tack vare kvoteringen som frågan om Sahlins kompetens blev obetydlig. De objektiva kriterierna blev ju sekundära först när könskravet gjordes primärt. Ändå vägrar Wagner konsekvent att inse att det hon menar Sahlin utsatts för är exakt detsamma som alla kvinnor i näringslivet skulle utsättas för om det blev lag på könsbaserad rekrytering till styrelser."

För den som är intresserad har jag skrivit en hel del på ämnet (det var faktiskt tack vare kvoteringsfrågan som jag började skriva alls...) som finns samlat under textarkivflikarna ovan. 

I dagens ledare skriver jag däremot om M:s partistämma och lyfter särskilt Henrik von Sydows och Johnny Munkhammars motion om "egenmaktskonton" för att öka incitamenten för människor att spara. Kritikerna av den moderata ekonomiska politiken brukar hävda att reformerna är fantasilösa. Jag tycker att människor ska kunna behålla så mycket som möjligt av sina egna surt förvärvade pengar och därmed få möjlighet att bestämma själv över hur de ska konsumeras/sparas. Det är fantastifullt så det räcker och blir över i ett samhälle som vilar på idén om att det är för medborgarnas bästa som politikerna ska bestämma.

För, ju mer politik, desto mindre egenmakt. Det är som jag tidigare skrivit i många sammanhang en mindre skandal att människor i ett av världens rikaste länder har så litet eget kapital. Så alla ekonomiska reformer som leder till att fler låg- och medelinkomsttagare bereds möjlighet att skapa sig ett eget fuck off-kapital välkomnar jag gladeligen!

tisdag 18 oktober 2011

En björntjänst för Hanif Bali, min replik på Brännpunkt

Det är fortfarande lika roligt, trots att skriva är det enda jag gör, att få in en debattartikel eller replik, lika roligt att engageras så till den grad att man inte kan låta bli att fatta pennan, eller tangentbordet i varje fall. I går kväll blev jag både upprörd och besviken när jag läste den annars så kloke moderate ungdomsförbundsordföranden Erik Bengtzboes debattartikel i Svenskan.

Så nu är min replik inne och kan läsas här. Det gör mig ont att det ska behövas skrivas, men faktum är att debatten om kvotering och representation in absurdum enbart leder till en sak, att sikten skyms för kompetens och meriter. Vem gagnas av det?

söndag 16 oktober 2011

30-tals höst

I dag ska jag inte tjata om Juholt, utan nöjer mig med att rekommendera Per T. Ohlssons mycket läsvärda söndagskrönika i Sydsvenskan. Jag är fortsatt förbryllad över den totala arrogans som Juholt uppvisat under den gångna veckan. Men samtidigt, ju äldre jag blir, ju mer jag ser av arbetslivet, desto olyckligare blir jag av insikten om att det så sällan är rätt människor som går, eller som tvingas gå. Men så måste man ju också sakna all form av självinsikt när man trots alla indikationer om olämplighet och inkompetens biter sig fast vid ett uppdrag man aldrig ens borde varit påtänkt för.

Nog om det. Det var länge sedan jag frossade i vackra ting. Jag är mycket förtjust i höstens, och den kommande vårens, tydliga referenser till ett damigare, mognare, elegantare stilspråk. Alla stora modehus flirtar med det sobra 30-talet, en tid när människor fortfarande klädde upp sig för att livet var en händelse, varje dag. Så njut!

Här nedan först bilder ur filmen "Atonement" som kom ut för några år sedan. Keira Knightley är sådär sällsamt vacker. Smickrande silhuetter, skarpa juvelfärger, puderrosa spets, chiffong och tyll i en ljuvlig, feminin blandning. Lookerna kan varieras i oändlighet, detaljerna gör helheten. Svag, krispig make up där en sirlig grund och polerad finish är a och o. På kvällen kan man istället frossa i eyeliner, röda läppar, tyngre dofter och vågade hår.




Mia Farrow i klassikern "The Great Gasby", visserligen inte 30-tal, men ett liknande formspråk. Ralph Lauren designade Robert Redfords garderob i filmatiseringen från 70-talet. I vår/sommar-kollektionen 2012 ser det exempelvis ut såhär:

torsdag 13 oktober 2011

Ovanligt tydlig partiledardebatt

Dagens ledare:

"Riksdagsårets första partiledardebatt blev en tidvis hetsig historia. Den inleddes med att Håkan Juholt gjorde entré i talarstolen på ett osedvanligt självgott vis. Det dröjde inte länge innan Juholt öppnade för ett samarbete med regeringen, det dröjde inte heller länge innan han fick nobben av Reinfeldt.

En påtagligt defensiv Juholt sade inte ett ord i inledningsanförandet om turerna kring hans bostadsbidrag. Däremot anklagade han statsministern för att vara "djupt omoralisk" ifråga om hanteringen av de sjuka, "med berått mod kastar ni ut dem i fattigdom för att du har valt skattesänkningar för sådana som dig själv". Som åhörare var det svårt att hålla masken; moraliska uppläxningar signerade Juholt har för de flesta numera nått sitt bäst före datum. Kanske var det också därför som Juholt endast nämnde vissa väl valda delar ur budgetmotionen? Eller var det slumpen som avgjorde att delen om fuskbekämpning så lägligt föll bort?

Riksdagens partiledardebatter brukar vara lagom intetsägande. Gårdagens var på flera punkter ett överraskande undantag. Flera av partiledarna var ovanligt engagerade, särskilt Reinfeldt visade en entusiasm som inte synts till på länge. Debatten dominerades av frågor rörande ekonomin, sysselsättningen och välfärden, arbetslinjen kontra bidragslinjen, miljön och skolan. Med andra ord en ganska typiskt svensk riksdagsdebatt i början av ett nytt riksdagsår.

Men det ordinära slutade inte där. Typiskt för debatter i Sveriges riksdag är dessvärre också oförmågan att ta diskussionerna om välfärden och skatterna till nästa nivå. Här måste regeringen bli bättre på att vidareutveckla den bärande idén om arbetslinjen; den måste våga stå för att sänkta skatter i grunden handlar om ökad egenmakt för envar. Oppositionen å sin sida måste en gång för alla förstå att välfärdsstaten överlevt sig själv den dag utgifterna överstiger intäkterna, att ansvarsfull finansiering har ett grundläggande ändamål. Staten lever på bidrag från medborgarna, det ska inte vara tvärtom."

onsdag 12 oktober 2011

Fullspäckad dag

Morgonen har dominerats av partiledardebatten i riksdagen där särskilt elefanten i rummet fått mig att dra på munnen en och annan gång! Läs mer i morgondagens ledare. Men redan nu kan jag avslöja att jag blir lite lätt oroligt varje gång Juholt öppnar munnen och uppträder sådär pompöst, bara en sådan sak som att han tackade replikanterna istället för talmannen... Men samtidigt blir jag en smula fascinerad - över att han törs. I dagens ledare skriver jag apropå Juholt om förtroende, om du svårt det är att bygga upp, hur lätt det är att rasera. Om hur förtroende baseras på det man gör, inte på det man säger.

Nu bär det strax av till ett seminarium där jag ska medverka i en panel om framtidens arbetsmarknad och hur man identifierar och behåller unga begåvningar. I kväll är det dags för årets första nätverksmiddag med damerna i En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, www.enplatsihimlen.se. I dag är jag extra stolt då jag lyckats bjuda in Centerpartiets förra partiledare och före detta näringsminister, Maud Olofsson. Vem hade kunnat tro att nätverket på bara 2,5 år skulle bli en sådan succé, att mina idéer om ett nytt förhållningssätt till jämställdhet skulle locka inte bara så många fantastiska gäster, utan framför allt så många begåvade medlemmar? Oj, vad jag har lärt mig mycket!

Tar på mig mina nya Daisyörhängen från Georg Jensen (nyss landat i en större version), klackarna på, i dag blir en bra dag!

tisdag 11 oktober 2011

Juholt, oh Juholt

Det är faktiskt, tro det eller ej, med viss ledsamhet som jag följer turerna kring Håkan Juholt. Det som utspelar sig inför öppen ridå är tragiskt av flera skäl; dels är svensk politik i stort behov av en idébaserad energikick, detta är sant för såväl regering som opposition, dels blir man lite lätt förtvivlad när man inser hur kort det är mellan idealistiska ord och inte så idealistiska handlingar.

Jag vet i ärlighetens namn inte vad som är värst, att partiledaren för Sveriges största parti tillika den som skulle ta över regeringsinnehavet från alliansen, med flit fuskat med svenska folkets skattepengar, eller att han varit så okunnig och ointresserad att han underlåtit att sätta sig i de regler som gäller.

I dag blev det också officiellt att riksdagens ledamöter får 1000 kronor extra per månad i lönehöjning. Det är en dag som denna en pikant uppgift. Något är mycket fel när politiken blivit ett vattenhål för de som drömmer om en trygg och relativt lukrativ karriär. Något är också mycket fel när de politiker som sätter sig på de allra högsta hästarna beter sig så tvivelaktigt. Varför ska gemene man göra rätt för sig om politikerna tillåts mygla?

Jag tror att Håkan Juholts dagar är räknade. Frågan är inte längre om utan när. I dag skriver jag ledare delvis på temat.

torsdag 6 oktober 2011

Ett fantastiskt tal, en fantastisk man

Inga övriga kommentarer behövs.

Hurra för Tranströmer och något om objektivitet

Först, ett stort grattis till poeten Tomas Tranströmer för det välförtjänta nobelpriset i litteratur! Riktigt glädjande besked som sannerligen kan följas av ett "Äntligen!" DN publicerar ett fint vänporträtt med följande finna formulering "Vad handlar Tranströmers poesi om? Om det ögonblick när dimman lättar. När vardagen ett kort ögonblick spricker upp."

Sen, något litet om objektivitet och opartiskhet apropå turerna kring Marcus Birro. Det förvånar knappast att Birro fick lämna TV 4 med anledning av sin kandidatur för KD, däremot borde vi göra upp med rädslan inför det faktum att alla människor färgas av sina privata värderingar, inte minst journalister. Vi behöver mer transparens avseende det uppenbara, inte mindre. I dagens ledare skriver jag:

"Finns opartiska människor? Människor som inte låter sina privata värderingar, ideologiska riktlinjer eller politiska slutsatser färga deras ställningstaganden? Människor som redogör för sanningen, utan vinklingar, utan att värdera sanningen i ”sanningen”? Nej, sannolikt är det ytterst få som med rent samvete kan hävda att de aldrig, medvetet eller omedvetet, påverkats av den egna kontexten.

Den som har som ambition att förhålla sig opartiskt tvingas alltid skära ner i den tillgängliga informationen. Informationen är nämligen nästintill oändlig om alla perspektiv, alla nyanser ska belysas. Hur man skär ner, stramar upp, konkretiserar ett budskap beror på vilka grundläggande värderingar och egenintressen man har.

Att kommunikation handlar om att välja sitt budskap och sina argument är allmänt känt. Därför är det märkligt att det så sällan talas om att journalistiken bygger på samma premisser. Journalistens största utmaning är att beskriva vad han inte vet, vad han aldrig kommer sig för att undersöka eftersom ju han, i likhet med alla människor, utgår från de egna perspektiven. Människor är inte rationella, däremot gör vi vårt yttersta för att rationalisera de kopiösa mängder information som vi ständigt omges av. Därför ska du som läsare alltid fråga dig vilken del av historien som utelämnats och varför?

I Sverige finns en naiv övertro på journalistisk opartiskhet. Det finns en tro på att de som skriver i tidningarna, de som sätter ihop de samhällsgranskande programmen eller de som leder debattprogrammen i radio och tv, är opartiska och objektiva. Som om dessa människor, ofta journalister, var annat än människor.

I dagarna fick Marcus Birro sparken från TV 4 debattprogram Kvällsöppet efter att ha uttryckt intresse att kandidera för partiledarposten i Kristdemokraterna. Att så skedde förvånar nog få med tanke på att Karin Hübinette förra året fick lämna Svt:s Agenda i samband med att hennes syster utsågs till arbetsmarknadsminister. Mer förvånande är kanske att Gustav Fridolin, i inkonsekvensens namn, tilläts gå från sitt jobb som riksdagspolitiker till redaktionen på det samhällsgranskande programmet Kalla Fakta i TV 4 utan några höjda ögonbryn.

Det är ingen nyhet att många svenska journalister röstar rött; ändå funderar få över konsekvenserna. Därför vore det hederligare att medierna tillämpade mer transparens, istället för som i dag krysta fram en imaginär objektivitet. Att ha politiska åsikter är inte farligt, farligt blir det först när man låtsas att motsatsen gällde."

onsdag 5 oktober 2011

Alla dagar borde börja såhär

I morse gjorde jag något riktigt trevligt. Jag firade champagnehuset Nicolas Feuillattes 35-års jubileum med champagneprovning och en frukost bestående av åtta små ljuvliga rätter, allt avslutades med en uppvisning i champagnesabrering.

I dagens ledare på tema rasism och historierevisionism funderar jag kring riskerna med att förminska vardagsrasismen till en fråga om en karikerad kines på en godispåse. Denna naivitet i kombination med den ökade lättkärnktheten, i kombination med den svenska ängsligheten, utgör grunden för en direkt farlig ekvation.

En dag av kontraster således.

måndag 3 oktober 2011

Om KD:s kris på makthavare.se

Får bli ett kort inlägg som hänvisar till mina och Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Ingerös tankar kring krisen i KD http://www.makthavare.se/2011/10/03/panelen-det-ser-morkt-ut-for-kristdemokraterna/. En kris som i dag haft många turer, inte minst på grund av Marcus Birros något märkliga in- och utspel... Svensk inrikespolitik har sällan varit mer underhållande. Synd att man inte kan säga detsamma om idéutvecklingen. Uppdaterad: Dagens ledare om den nervkittlande inrikespolitiken http://www.barometern.se/ledare/nervkittlande-inrikespolitik%282970259%29.gm.