onsdag 19 oktober 2011

Kvällsöppet, partistämman och något om repliken från i går

Just nu filar jag på en krönika, läser motioner inför Moderaternas stämma som inleds under morgondagen i Örebro, funderar kring ståndpunkterna inför kvällens medverkan, såväl åsiktsmässigt som klädmässigt (såklart), i Kvällsöppet (ny sändingstid 23.00, missa inte det!) samtidigt som jag gläds över de övervägande mycket positiva kommentarerna på min replik beträffande MUF:s förslag om kvotering på grund av etnicitet, eller kön för den delen. De flesta tycks förstå att debatten om kvotering stjälper mer än vad den hjälper, särskilt för de som den ska anses hjälpa.

Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det yttersta exemplet på varför kvotering alltid leder fel. Jag skrev om det i Aftonbladet för knappt ett år sedan. Bland annat skrev jag:
"När Sahlin valdes år 2007 var det mot bakgrund av att den dåvarande valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén klargjort att det var dags för en kvinnlig partiledare. Det resulterade i att kandidater av ”fel” kön i ett slag förklarades ointressanta. /.../ det är pikant att Wagner, som vill se lagstadgad könskvotering i näringslivet, erkänner att Sahlin valdes för att hon är kvinna, och att samma omständighet blev hennes fall. Det är ju tack vare kvoteringen som frågan om Sahlins kompetens blev obetydlig. De objektiva kriterierna blev ju sekundära först när könskravet gjordes primärt. Ändå vägrar Wagner konsekvent att inse att det hon menar Sahlin utsatts för är exakt detsamma som alla kvinnor i näringslivet skulle utsättas för om det blev lag på könsbaserad rekrytering till styrelser."

För den som är intresserad har jag skrivit en hel del på ämnet (det var faktiskt tack vare kvoteringsfrågan som jag började skriva alls...) som finns samlat under textarkivflikarna ovan. 

I dagens ledare skriver jag däremot om M:s partistämma och lyfter särskilt Henrik von Sydows och Johnny Munkhammars motion om "egenmaktskonton" för att öka incitamenten för människor att spara. Kritikerna av den moderata ekonomiska politiken brukar hävda att reformerna är fantasilösa. Jag tycker att människor ska kunna behålla så mycket som möjligt av sina egna surt förvärvade pengar och därmed få möjlighet att bestämma själv över hur de ska konsumeras/sparas. Det är fantastifullt så det räcker och blir över i ett samhälle som vilar på idén om att det är för medborgarnas bästa som politikerna ska bestämma.

För, ju mer politik, desto mindre egenmakt. Det är som jag tidigare skrivit i många sammanhang en mindre skandal att människor i ett av världens rikaste länder har så litet eget kapital. Så alla ekonomiska reformer som leder till att fler låg- och medelinkomsttagare bereds möjlighet att skapa sig ett eget fuck off-kapital välkomnar jag gladeligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar