Den 27 nov skrev jag följande på min facebooksida:
"Jag tror att SD fäller regeringen. Lika bra det, den handlingsförlamning och osäkerhet som annars kommer känneteckna mandatperioden är knappast vad Sverige, i behov av en rad strukturella reformer, behöver." Inför valet tippade jag att SD skulle få 12,5 procent. Om inget radikalt händer, snart, lär den siffran öka markant.
Jag har länge påpekat att trängseln i mitten och avsaknaden av integrationspolitik skapat utrymmet för SD. Ett samarbete mellan borgerligheten och S, med enda syfte att utestänga SD, kommer leda till att partiet bara blir större i sin egenskap av ensamt oppositionsparti. Räcker inte att öppna hjärtat om hjärnan förblir stängd.
Att SD fått den position de fått är ett resultat av väljarnas missnöje och övriga partiers oförmåga/ovilja att göra de tuffa, men nödvändiga, reformer som krävs för att de som kommer hit så snabbt som möjligt blir en del av samhället och försörja sig och de sina. SD har ingen integrationspolitik, deras enda lösning är att minska invandringen för att sen... ja, vad sen? Konkurrensen är med andra ord inte direkt mördande för den som vill fokusera på integrationslösningar.
Vill därför åter påminna om min artikel på Brännpunkt om att M bör ta integrationsdebatten. Vill också tipsa om min kolumn i Aftonbladet om det vägval vi står inför ifråga om välfärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar