Politikernas dåliga klädstil

Den pågående pysande diskussionen om riksdagsledamöternas kläder och stil är mycket underhållande. Jag har fått mycket kritik för att jag påtalat att kläderna man sätter på sig signalerar något, att de antingen förstärker eller förminskar det budskap man i övrigt önskar framföra. I Svenskan skrevs i går om miljöministerns högst tveksamma val av skinnkavaj i talarstolen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kladkod-hett-amne-i-riksdagen_6277354.svd, och i dag fortsätter de med det jag länge hävdat, svenskar överlag och därmed också svenskar i riksdagen och på representativa positioner undervärderar betydelsen av sitt klädval, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stilen-en-del-av-retoriken_6280542.svd

Jag vet inte hur många gånger jag förundrats över de klädval människor gör. Och nej, det är inte en fråga om pengar, de jag tänker på har det gott ställt. Dålig smak kan inte köpas bort om ingen vågar påtala det uppenbara. 

Och i ärlighetens namn handlar det inte ens om att slaviskt följa trender, nej snarare är det precis tvärtom. Det är en fråga om att hitta en stil, som passar en och som lyfter, inte döljer. Jag säger som favoriten Chanel: "Luxury must be comfortable, otherwise it is not luxury. Some people think luxury is the opposite of poverty. It is not. It is the opposite of vulgarity." och "Fashion fades, style remains". Tänk om vi en dag kunde få riksdagsledamöter som förde och kläde sig som sina franska motsvarigheter?! Well, drömma går ju...

Under tiden gläds jag över att Christine Lagarde utsetts till ny IMF-chef. Hon kan klä sig propert och passande, och trots att hon inte är någon klassisk skönhet så har hon oerhörd pondus och stil i sina eleganta kläder med klassiska snitt, starkt lysande kavajer eller scarves, stora smycken och pärlor, pärlor, pärlor.