måndag 27 juni 2011

Får man döda i övertygelsens namn?

Nej, svarar det flesta. Men om övertygelsen är "god"? Helgar inte målet medlen?

Jag minns när jag läste freds- och konfliktvetenskap på den inte så lite röda statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Jag minns en lärares brandtal för marxism. Jag minns att jag blev väldigt provocerad, att jag räckte upp handen och förklarade att jag haft oturen att leva mina fem första levnadsåren i det diktatoriska system läraren förespråkade. Jag minns hur förbannad läraren blev, hur jag fick förklarat för mig att kommunismen är god, i tanken. Och att det nog inte hade varit så farligt som jag menade. Jag avskyr kränkthetskulturen som råder i dagens samhälle, men där och då kände jag mig faktiskt kränkt.

Därför gladdes jag i morse när jag hittade följande länk. Så länge tystnaden är selektiv har vi ett ansvar att inte glömma. Det är bara två decennier sedan muren föll i ett Europa som för många känns väldigt avlägset. Men det är det inte, och det kan hända igen.

Lördagens essä handlade om LAS. Kampen fortsätter!

1 kommentar:

  1. Är det bara marxister som kan förespråka våld i det "godas" namn?
    Motståndsrörelsen mot nazisterna i andra värdskriget dom dödade ju ofta och dom var väl inte alltid marxister.

    SvaraRadera