Bra insats. Men är det så konstigt att just du inte har blivit utsatt för någon direkt rasism? Etniskt sett så ligger du ju väldigt nära den klassiska standardsvensken (jämfört med till exempel araber eller afrikaner).
Hej! Jag tycker att du är fantastiskt duktig. Dina åsikter bygger på rationella grunder och jag delar din syn på hur saker och ting hänger samman. Tack för att du försöker föra debatten åt rätt håll, det håll jag tror är det enda möjliga för att förbättra situationen i Sverige.
Jag förstår att du försökte rikta debatten mot att inte ta på sig "den diskriminade" kortet och skylla på det istället för att jobba hårt och lyckas ( få jobb, lägenhet osv) men den gömda rasismen finns. Det visar sig i små dagliga händelser - folk börjar prata långsamt med en, så fort de hör brytning ( för att visa att de inte är rasistiska, trots att man pratar bra svenska), man frågar vart man kommer ifrån, man tilltalar en med "lilla vännen" vilket markerar en tydligt maktpositionering, man berättar för en att man får skippa universitetet och skaffa sig lite arbetserfarenhet istället, som t.ex att jobba i kiosk " för att det är så man gör i det här landet". Jag tycker att du har haft tur att inte har stött på den sortens rasism om det är så som du säger i programmet. Men det är hur man reagerar på rasismen som är avgörande. Tar man på sig en offerroll och ger upp kommer man att bekräfta en bild av den utsatta invandraren. Man kan lyckas oavsett bakgrund. Defakto, motstånd gör en starkare och skapar bättre förmåga att lösa och hantera problem. Men att rasismen finns, det är ett faktum. Man kan jobba sig runt det när man är medveten om det. Rasismen är också rankad: ingen är rasistisk mot amerikaner, trots att man gillar att hata de. Sen kommer britter, norrmän, tyskar. På tredje plats är danskar och finnar. Sen är det fransmän. Lägre ner är spanjorer, itallienare, sen, portugiser. Längre ner på skalan är latin amerikaner ( en del rankning finns där också bland olika länder). Efter de kommer östeuropeer (även Ryssland ingår i det här). Längst ner på skalan är perser, sen araber.
P.S. Det där med rankningen kom vi fram till med en liten grupp invandrare som pluggade svenska för invandrare. Där fanns folk från många olika länder. After långa diskutioner om egna och andra´s erfarenheter spekulerade vi fram en vis rankning. Generaliseringen är ganska överdrivet men det fanns en sanning i det.
I gårdagens Debatt avhandlades den strukturella rasismen i Sverige. Normalt skulle jag inte reagera, men eftersom alla där var "professionella debattörer" stördes jag av bristen på logik. Oavsett vad man tycker i sakfrågorna (är detta ett stort problem?, vad bör göras?), måste man ju kunna diskutera rationellt.
Den ena sidan hävdade att 1) "Forskning visar att människor med utländskt utseende/namn systematiskt har det svårare i vardagen, tex vid jobb- och lägenhetsjakt." 2) "Det är därmed sannolikt att denna grupp har mer begränsade möjligheter i samhället." 3) "Genom att sätta ljuset på denna strukturella diskriminering kan vi alla, som kanske deltar i den utan eftertanke, jobba på att förändra oss och andra."
Jag har inga principella problem med dessa argument.
Den andra sidan, som framförallt företräddes av nyliberaler (Timbro, Maria Bildt m fl) förde fram följande argument
1) "Sverige har varit mer välkomnande än andra länder, därför skall man inte klaga." Det finns flera problem med detta argument. Det främsta är kanske relativiseringen. Att andra länder är värre, är ju en klen tröst för de som drabbas. Om man råkar vara bäst i klassen betyder ju inte det att man ska sluta göra läxan.
2) "Här sitter ju ett helt gäng med utländsk bakgrund som har lyckats med sina karriärer. Därför kan vi avfärda strukturell rasism." Men i den här typen av hypotesprövning måste man räkna BÅDE "successes" och "failures". Att Pakistan hade en kvinnlig premiärminister innebär ju knappast att Pakistan därmed löst problemen med strukturell sexism. Det är inte rimligt att bara räkna de som lyckats TROTS sin bakgrund. Man måste i så fall också räkna de som misslyckats PÄ GRUND AV sin bakgrund (vilket förstås är svårare).
3) "Eftersom jag inte personligen erfarit strukturell rasism kan den inte finnas". Detta logiska felslut kallas "personal incredulity". De som HAR en erfarenhet måste ju få ha tolkningsföreträde. Om man skall bestämma sig för om det finns varg i Sverige, skall man då lyssna på alla de miljoner som inte sett en varg, eller de som faktiskt sett dem? Speciellt om det finns vetenskapliga resultat som visar på spår efter varg. (Hur vanliga vargarna är, och vad man skall göra med dem, är som sagt andra frågor).
4) Adam Cwejman menade att begreppet strukturell rasism skulle försvåra arbetet mot enskilda rasistiska handlingar. Denna individualisering av problematiken bygger på felslutet att det alltid finns två kontrahenter: den diskriminerande (vardagsrasisten) och den diskriminerade (den med utländsk bakgrund). Han missar därmed huvudpoängen med idén om en struktur, dvs att ALLAS tankemönster, även den diskriminerade, kan ha påverkats. I Sydafrika lyckades apartheidpolitiken övertyga BÅDE vita och svarta om de vitas högre värde. BÅDE män och kvinnor tycker att ett brev undertecknat med ett mans namn är mer vederhäftigt. Individualisering och atomisering av diskriminerande incidenter kan aldrig komma åt sådana fenomen.
Bra insats. Men är det så konstigt att just du inte har blivit utsatt för någon direkt rasism? Etniskt sett så ligger du ju väldigt nära den klassiska standardsvensken (jämfört med till exempel araber eller afrikaner).
SvaraRaderamartinlarsson.net
Blir glad när jag hör dina sunda åsikter, tråkigt att inte fler tänker som du.
SvaraRaderaHej! Jag tycker att du är fantastiskt duktig. Dina åsikter bygger på rationella grunder och jag delar din syn på hur saker och ting hänger samman. Tack för att du försöker föra debatten åt rätt håll, det håll jag tror är det enda möjliga för att förbättra situationen i Sverige.
SvaraRaderaJag förstår att du försökte rikta debatten mot att inte ta på sig "den diskriminade" kortet och skylla på det istället för att jobba hårt och lyckas ( få jobb, lägenhet osv) men den gömda rasismen finns. Det visar sig i små dagliga händelser - folk börjar prata långsamt med en, så fort de hör brytning ( för att visa att de inte är rasistiska, trots att man pratar bra svenska), man frågar vart man kommer ifrån, man tilltalar en med "lilla vännen" vilket markerar en tydligt maktpositionering, man berättar för en att man får skippa universitetet och skaffa sig lite arbetserfarenhet istället, som t.ex att jobba i kiosk " för att det är så man gör i det här landet".
SvaraRaderaJag tycker att du har haft tur att inte har stött på den sortens rasism om det är så som du säger i programmet.
Men det är hur man reagerar på rasismen som är avgörande. Tar man på sig en offerroll och ger upp kommer man att bekräfta en bild av den utsatta invandraren.
Man kan lyckas oavsett bakgrund. Defakto, motstånd gör en starkare och skapar bättre förmåga att lösa och hantera problem.
Men att rasismen finns, det är ett faktum. Man kan jobba sig runt det när man är medveten om det.
Rasismen är också rankad: ingen är rasistisk mot amerikaner, trots att man gillar att hata de. Sen kommer britter, norrmän, tyskar. På tredje plats är danskar och finnar. Sen är det fransmän. Lägre ner är spanjorer, itallienare, sen, portugiser. Längre ner på skalan är latin amerikaner ( en del rankning finns där också bland olika länder). Efter de kommer östeuropeer (även Ryssland ingår i det här). Längst ner på skalan är perser, sen araber.
P.S. Det där med rankningen kom vi fram till med en liten grupp invandrare som pluggade svenska för invandrare. Där fanns folk från många olika länder. After långa diskutioner om egna och andra´s erfarenheter spekulerade vi fram en vis rankning. Generaliseringen är ganska överdrivet men det fanns en sanning i det.
RaderaI gårdagens Debatt avhandlades den strukturella rasismen i Sverige. Normalt skulle jag inte reagera, men eftersom alla där var "professionella debattörer" stördes jag av bristen på logik. Oavsett vad man tycker i sakfrågorna (är detta ett stort problem?, vad bör göras?), måste man ju kunna diskutera rationellt.
SvaraRaderaDen ena sidan hävdade att
1) "Forskning visar att människor med utländskt utseende/namn systematiskt har det svårare i vardagen, tex vid jobb- och lägenhetsjakt."
2) "Det är därmed sannolikt att denna grupp har mer begränsade möjligheter i samhället."
3) "Genom att sätta ljuset på denna strukturella diskriminering kan vi alla, som kanske deltar i den utan eftertanke, jobba på att förändra oss och andra."
Jag har inga principella problem med dessa argument.
Den andra sidan, som framförallt företräddes av nyliberaler (Timbro, Maria Bildt m fl) förde fram följande argument
1) "Sverige har varit mer välkomnande än andra länder, därför skall man inte klaga."
Det finns flera problem med detta argument. Det främsta är kanske relativiseringen. Att andra länder är värre, är ju en klen tröst för de som drabbas. Om man råkar vara bäst i klassen betyder ju inte det att man ska sluta göra läxan.
2) "Här sitter ju ett helt gäng med utländsk bakgrund som har lyckats med sina karriärer. Därför kan vi avfärda strukturell rasism." Men i den här typen av hypotesprövning måste man räkna BÅDE "successes" och "failures". Att Pakistan hade en kvinnlig premiärminister innebär ju knappast att Pakistan därmed löst problemen med strukturell sexism. Det är inte rimligt att bara räkna de som lyckats TROTS sin bakgrund. Man måste i så fall också räkna de som misslyckats PÄ GRUND AV sin bakgrund (vilket förstås är svårare).
3) "Eftersom jag inte personligen erfarit strukturell rasism kan den inte finnas". Detta logiska felslut kallas "personal incredulity". De som HAR en erfarenhet måste ju få ha tolkningsföreträde. Om man skall bestämma sig för om det finns varg i Sverige, skall man då lyssna på alla de miljoner som inte sett en varg, eller de som faktiskt sett dem? Speciellt om det finns vetenskapliga resultat som visar på spår efter varg. (Hur vanliga vargarna är, och vad man skall göra med dem, är som sagt andra frågor).
4) Adam Cwejman menade att begreppet strukturell rasism skulle försvåra arbetet mot enskilda rasistiska handlingar. Denna individualisering av problematiken bygger på felslutet att det alltid finns två kontrahenter: den diskriminerande (vardagsrasisten) och den diskriminerade (den med utländsk bakgrund). Han missar därmed huvudpoängen med idén om en struktur, dvs att ALLAS tankemönster, även den diskriminerade, kan ha påverkats. I Sydafrika lyckades apartheidpolitiken övertyga BÅDE vita och svarta om de vitas högre värde. BÅDE män och kvinnor tycker att ett brev undertecknat med ett mans namn är mer vederhäftigt. Individualisering och atomisering av diskriminerande incidenter kan aldrig komma åt sådana fenomen.