Ikea och Migrationsverket, vad gör ni?

Det är något djupt osympatiskt med människor som säger en sak men gör en annan. Lika osympatiskt är det med aktörer som är så förblindade av sitt hyckleri att de tappar kompassen också när navigeringen blir nödvändig för fortsatt existens. Uppgifterna kring Ikeas "kreativa" marknadsföring är föga smickrande. Men inte för att Ikea har ett politiskt ansvar utan för att man byggt ett varumärke som bygger på att ta ansvar.

Ikea är en kommersiell aktör. Ikea har en uppgift - att gå med vinst. För att så ska kunna ske måste produkter utvecklas, produkter marknadsföras och produkter säljas. Det är detta som utgör Ikeas ansvar, precis som alla andra företags. Ikea har dock valt att gå ett steg längre och skapa sig ett varumärke som med all tydlighet signalerar att man vill ta ett socialt ansvar. I en kampanj för några år sedan lanserades konceptet "demokratisk design". Det är i denna kontext som de bortretuscherade kvinnorna i den saudiska katalogen ska ses.

”Ikea är ett kommersiellt företag som är politiskt och religiöst oberoende och Ikeas varumärke ska inte användas för politiska syften” sa Sara Carlsson, pressansvarig på Ikea, förra veckan i samband med att Ikea i Ryssland tog bort ett tävlingsbidrag till en reklamkampanj som avbildade kunder iförda masker som förde tankarna till de fängslade dissidenterna i performancegruppen Pussy Riot.

Att ta bort kvinnor i den saudiska katalogen är ett politiskt ställningstagande i ett land där kvinnor bortretuscheras i vardagen. Det är fråga om en aktiv handling samtidigt som man väljer att hänvisa till någon slags neutralitet. I praktiken existerar neutraliteten sällan, historien - inte minst den svenska - visar konsekvent på neutralitetsbegreppets inkonsekvens. Att inte ta politisk ställning hade varit att distribuera samma katalog över hela världen. Att retuschera och cementera kvinnoförtryck är dess motsats.

Min poäng är alltså att Ikea visserligen i egenskap av kommersiell aktör inte ska åläggas något politiskt eller socialt ansvar men att samma Ikea i egenskap av aktör som skapat sig ett varumärke som bygger på bombastiska värderingar nog gör bäst i att leva som man lär.

Det var det ena. Det andra som slagit mig den senaste tiden rör Migrationsverkets hantering av en rad ärenden som fått stor medial uppmärksamhet. Man ska komma ihåg att Migrationsverket handlägger ett stort antal ärenden varje vecka och att ytterst få blir mediestormar. Men på sistone har det ändå rört sig om så pass många historier att det fått mig att fundera. Är Migrationsverkets handläggare så osedvanligt inkompetenta att de inte förmår fatta korrekta beslut utan extern granskning eller är systemet så urholkat att det räcker med några dagars mediadrev för att myndigheten ska backa från sina egna beslut till följd av rädsla? Oavsett svar på den frågan är det uppenbart oacceptabelt att det går till på det här viset. Det är en förutsättning för rättssäkerheten att besluten är så välförankrade i rådande lagstiftning att den här sortens omarbetanden och tillbakadraganden endast ska kunna ske i ytterst extraordinära fall. Med tanke på antalet fall kan det knappast anses råda en sådan extraordinär situation.

Och så till sist, ögongodis a la min favorit.