Så sade Håkan Juholt i morse när han anlände till Sveavägen för VU-mötets andra dag. Enligt honom själv är det den politiska inriktningen som står i fokus, enligt Sven Erik Österberg är det inte riktigt enbart så. Förnekelse, verklighetsflykt, ren och skär arrogans? Jag undrar alltmer om Håkan Juholt inte har någon mamma, vän (eller vad hände med kulbon?) som bryr sig om honom?
Socialdemokraterna vs. Håkan Juholt börjar alltmer likna ett destruktivt förhållande. Ett förhållande där förtroendet egentligen runnit ut men där part X gång på gång förkunnar att en bättring är i sikte. Ett förhållande där part Y utsätter sig själv för allvarligt självskadebeteende i sin rädsla för vad som annars ska hända. Att Juholt tycks sitta kvar även efter denna veckas orkan ter sig ytterst märkligt för ett parti vars hela historia bygger på en nästan abnorm hunger efter makt.
Politik handlar om makt och för att kunna vinna makten måste väljarnas förtroende vinnas i val och förvaltas däremellan. Följdfrågan är om S inte längre vill vinna val? För om man vill det bör man snabbt som ögat dra bort plåstret, avsluta den destruktiva relationen och se sig om efter något nytt. För nej, han kommer inte att ändra sig den här gången heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar