Har en obeskrivlig hemlängtan nu efter en absurt intensiv vecka. Begriper inte hur politikerna orkar, efter totalt 8 framträdanden, ledartexter, seminarier, spontana och planerade möten, och tonvis med mingel är jag helt slut. Ska bli skönt att komma hem och slippa känslan av att ständigt vara på fel ställe.
I dagens essä sammanfattar jag den politiska våren och siar om hösten som i värsta fall riskerar att bli en politisk rysare. I Aftonbladet (papperstidningen enbart än så länge) replikerar jag på den absurda debattartikeln från häromdagen som efterlyser ett mindre "vitt" Almedalen. Få saker gör mig så innerligt förbannad som den kollektivistiska uppfattningen om människor av utländskt påbrå. Så snart länken publiceras lägger jag ut den.
Nu återstår bara Kristdemokraternas och SD:s tal innan också denna Almedalsvecka kan läggas till handlingarna. Inför Hägglunds tal kl 19 i kväll hoppas jag överraskas av ett KD som tydligt markerar politikens gränser, ett KD som inte vill göra allt gott obligatoriskt och allt dåligt förbjudet. Det skulle glädja mitt gammelmoderata hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar