We shall overcome?

Man blir så trött, så trött varenda gång. Hur försvarar man oändlig meningslöshet när behovet av riktiga åtgärder är så skriande stort? Jag syftar på integrationsministerns senaste påhitt om att flytta verksamheten till Stockholmsförorten Rinkeby en vecka. Som en påminnelse om att man inte glömt de som bor där. Som om det räckte.

I Skånska Dagbladet skriver jag:

"När kreativiteten – eller modet – tryter måste man kompensera. I den inkubator som skulle ge liv åt de goda idéerna växer istället symbolåtgärder fram. Problemen med symbolåtgärder är många; dels förhalas och försvåras den nödvändiga förändringen, dels innebär symbolåtgärder att riktiga åtgärder saknas.

I måndags flyttade integrationsminister Erik Ullenhag sitt kontor till Rinkeby. Tanken är att ministern och hans stab ska arbeta i Stockholmsförorten under en vecka. "Bakgrunden är att politiska partier, företag och samhällets etablerade institutioner är alldeles för frånvarande i de mest utsatta problemområdena" menar Ullenhag och tillägger "Att vi jobbar en vecka från Rinkeby, och sitter i lokaler där, löser inte den gigantiska sociala utmaningen, men det blir en viktig signal om att vi inte får lämna miljonprogramsområdena därhän."
Det är bra att ministern månar om utsatta områden, att han funderat kring samspelet mellan politiska signaler och folkliga förväntningar, men varför inte då flytta till Rinkeby för gott?
Inom klassisk retorik finns en talmodell som går ut på att man ska säga vad man ska säga, säga vad man ska säga, och sen säga vad man sagt. Retorik och politik handlar mycket om att säga saker på rätt sätt. Men det räcker inte att enbart säga om man inte förmår göra. På integrationspolitikens område pratas mycket, samtidigt som något faktiskt sällan görs.

De utsatta områdena har inte blivit utsatta över en natt. Ansvaret för den nedåtgående spiralen vilar på många politikers axlar, såväl nationellt som lokalt. Utsattheten är konsekvensen av inkonsekvens. Att ta sig till Sverige är relativt enkelt, att ta sig in i Sverige är mycket svårt. Det beror på att symboler, då som nu, gjorts primära medan konkreta nycklar i form av språk, utbildning och jobb gjorts sekundära. Att lägga sin tid på signaler är också en signal, Ullenhag!"