Äntligen Nobel!

Den 10 december varje år känns det som det en gång gjorde när man var barn och väntade på Tomten. Jag älskar Nobel. Jag älskar hyllandet av mänskliga ansträngningar, kunskap och meritokrati. Jag älskar pristagarnas diskreta lycka, stundens allvar som vid en skolavslutning i en svunnen tid. Särskilt mycket ser jag varje år fram emot de genomarbetade talen, den smygande nervositeten som de framförs med, underfundigheten och kreativiteten. Förväntingarna är höga på Tranströmers tal i kväll! Men sen älskar jag givetvis att förfasa mig över anskrämliga klänningar, alltför blingiga bijouterier och opassande kråkbon till håruppsättningar. Nobelfesten förenar helt enkelt mycket av det jag älskar att älska och hata som mest.

Ett inlägg på bloggen en dag som denna vore inkomplett utan några favoritklänningar. Till dessa, som burits av drottningen, hör tre skapelser från mitten av 90-talet. Överst från Nina Ricci år 1993

Och min absolut favorit nedan från år 1994 designad av Jacques Zehnder.

Och slutligen ännu en drömblåsa från Nina Ricci från år 1995.

För den som inte kan få nog av att frossa i Nobelklänningar rekommenderar jag varmt Svensk Damtidnings bildkavalkad.

För den som missat mitt anförande i Engelsberg på tema "Farväl till feminismen" finns möjlighet att se det på Axess play. Jag börjar tala cirka 49 minuter in i klippet. Inom kort kommer en antologi där jag skrivit ett kapitel (Feminismens död, jämställdhetens födelse) med utgångspunkt i anförandet, så håll utkick!

Med dessa ord önskar jag er alla en riktigt trevlig Nobel!