Alice Teodorescu om politik och stil

"Överklassafari", rättvisa och fattigdom

2012-02-09T11:27:00.000+01:00

I dag skriver jag i Skånska Dagbladet under rubriken En klassresa utan kompass. Och sen längtar jag till våren.

De anställdas trygghet sammanhänger med graden av ett gott företagsklimat

2012-02-05T16:37:00.000+01:00

Ligger nedbäddad och ska just till att skriva en krönika med deadline i morgon. Det har varit en hektisk vecka som för min del primärt dominerats av boklanseringen i torsdags. Det känns så roligt att boken äntligen kommit ut efter många månaders arbete, särskilt när mottagandet blivit så gott!

I fredags recenserades den i Svensk Tidskrift och i dag skriver Maria Ludvigsson en ledare i Svenskan. Bland annat skriver hon
"När Las och turordningsreglerna problematiseras av företagare brukar reglernas anhängare försvara systemet med att det kan kringgås och åsidosättas. Detta ska alltså antas som ett argument för Las och kritikerna ska lugna sig med detta. Som Teodorescu visar är påpekandet att Las med sin dispositiva karaktär egentligen är satt ur spel, ett argument för att Las behöver reformeras. Inte att arbetsrätten i sin nuvarande form ska vara kvar."

Min fromma förhoppning är att debattboken just ska väcka och nyansera debatten. Torsdagens besked om läkemedels- och forskningsföretaget AstraZenecas nedläggning i Södertälje visar med all önskvärd tydlighet hur föränderlig samtiden är, men framför allt att jobben aldrig kan garanteras till hundra procent, helt oavsett utformningen av lagen. Tryggheten på arbetsmarknaden följer istället av att företagsklimatet är gott så att företagen kan göra vinst och våga anställa fler. Tryggheten följer också av att varje enskild medarbetare tar varje tillfälle i akt att öka den egna kompetensen och anställningsbarheten.

Av studier som genomförts i Danmark (Mads Peter Klindt skriver i boken om det danska flexicurity-systemet) framgår dels att den danska ungdomsarbetslösheten är väsentligt lägre än i Sverige och de flesta andra EU-länder samt att danska ungdomar upplever sig tryggare på arbetsmarknaden än ungdomarna på andra sidan sundet. Detta är ett mycket intressant resultat som synliggör det faktum att ingen trygghetslag i världen kan ersätta vetskapen om den välfungerande arbetsmarknaden där rörligheten är naturlig och där tryggheten vilar på möjligheten att snabbt få ett nytt arbete om man förlorar eller vill byta det man nyss haft.

I dag skriver jag också en krönika i Skånska Dagbladet på tema Thatcher, meritokrati och det så kallade kvinnliga och manliga inom politiken. "Järnladyn" som nu haft premiär på landets biografer har fått ganska svala recensioner och många menar att filmen hade tjänat på att ge en mer gedigen bild av Thatchers politiska gärning. Jag kan delvis hålla med men jag tycker ändå att filmen är sevärd, inte minst för att idolen Meryl Streep är en lika briljant rolltolkare som vanligt.

Jobben kommer och går - behovet av trygghet består

2012-02-02T14:02:00.000+01:00

I för middags var det äntligen dags (ja, jag kastade ut halva garderoben i morse) för lansering av debattboken "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" som jag varit redaktör för och också skrivit ett inledningskapitel i. Vid seminariet medverkade också bokens andra redaktör Lars-Olof Pettersson samt flera av författarna; Jan Edling, Per Skedinger, Annika Elias samt David Eberhard. Sammanfattade och analyserade gjorde den alltid like intressante Ilija Batljan.

Det blev en spännande diskussion som tydligt belyste de olika dimensionerna av trygghetsbegreppet. Maria Ludvigsson skriver bland annat följande på Svenska Dagbladets ledarblogg:

"Alice Teodorescu och Lars-Olof Pettersson är redaktörer för antologin Jobben kommer och går – Behovet av trygghet består (Ekerlids) som mer än något handlar om Vad trygghet på arbetsmarknaden egentligen är. I dag släpptes boken och redaktörer och medförfattare presentera sina bidrag. Teodorescus analys om skillnaden mellan den påverkbara trygghet som vi själva skapar respektive den i lag stadgade tryggheten som villkoras av politiska förändringsvindar, är ett centralt budskap. På arbetsmarknaden har hoppet stått till trygghet som reglerats politiskt, men samtidigt varit möjlig att förhandla i diverse avtal. Arbetsrättens dispositiva karaktär gör att den inte är bindande och heller inget att lite helt och fullt luta sig mot.

Den trygghet som vi skapar själva, genom att utbilda oss och under yrkeslivet utveckla vår kompetens är betydligt säkrare än den som vi hoppas på via lagstiftning."

Jag är stolt som en tupp! Boken, som ges ut av Ekerlids förlag, kan bland annat köpas här.

Modernt att könskravet äntligen slopats

2012-01-26T09:53:00.000+01:00

I skrivande stund ser det ut som att Stefan Löfven tar över Juholts avlagda mantel. Av morgonens reflektioner att döma verkar enigheten stor om att det är ett hyfsat bra val. Om så är fallet lär framtiden utvisa. Personligen anser jag att S gott skulle ha kostat på sig att skynda långsamt denna gång. Att tillämpa ett öppet förfarande, att ställa kandidaternas politiska ambitioner mot varandra, att nedmontera vissa förlegade strukturer. Den möjligheten till modernisering verkar man dessvärre härmed ha tappat.

En sak som är mycket intressant är att ingen denna gång krävt att det måste bli en kvinna som tar över. När Mona Sahlin valdes var det ett högt dånande krav. Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det främsta argumentet mot kvotering. Inte för att Mona Sahlin var inkompetent utan för att hon valdes av fel skäl, något som sedan stukade hennes trovärdighet och pondus. Att kravet om att partiledaren måste vara av ett visst kön nu lagts åt sidan och att fokus lagts någon annanstans känns oväntat modernt och riktigt. Bra Socialdemokraterna!

Media hade gjort fel om den INTE rapporterat

2012-01-23T15:04:00.000+01:00

På 303 dagar kan mycket hända. På 303 dagar kan man bygga upp eller rasera. Socialdemokraternas problem beror inte enbart på Håkan Juholt. Däremot var valet av honom ett resultat av problemen, problem som med honom vid rodret enbart fördjupats.

I gårdagens Agenda deltog bland andra Carin Jämtin som i vanlig ordning mest svarade att hon inte tänkte svara. Det enda konkreta som kom över hennes läppar rörde Håkan Juholts stora insatser för barnfattigdomen. Det finns mycket att säga om denna sak. För det första vad exakt har Håkan Juholt gjort för barnfattigdomen? Vilka politiska förslag som han presenterat har resulterat, eller ens haft potential att resultera i, en förbättring? För det andra, det är den ideella sektorn som bedrivit opinion i frågan, precis som sig bör. Politikens roll är att komma med lösningar på problemen. Så återigen, var finns lösningarna á la Juholt?

Ja, lösningarna finns givetvis i den politik som Juholt föraktat. Den politik som handlar om att de fattiga barnens föräldrar måste ges möjlighet till arbete och självförsörjning. Den politik som handlar om att dem med minst marginaler ska kunna behålla så mycket som möjligt av de pengar de slitit ihop. Den politik som handlar om ökade insatser för företagsamhet men också för vinst. När företag gör vinst ökar nämligen deras möjligheter att fortsätta verksamheten och därmed anställa. Arbetstagarnas möjlighet till anställning börjar med företagens möjlighet att anställa. Så enkelt, och så svårt, är det.

Att envist fortsätta åberopa Juholts stora gärning i frågan är som sagt löjligt eftersom den inte existerar. Ju mer energi som läggs på att konstruera hans eftermäle desto tydligare framstår bristen på substans och självinsikt.

En annan sak rör diskussionen om huruvida Juholt fälldes av medierna. Efter uppräkningen av det pärlband av fadäser som definierat Juholts 303 dagar vid makten är det en skymf mot honom själv att påstå något sådant. Till dessa hör avslöjandet om hans sambos bedrägeribrott (något han glömde berätta om), samtalen om pensionerna som han påstod pågick med fackförbunden men som fackförbunden inte kände till, velandet kring insatsen i Libyen där han först sade ja, sedan nej och sedan ja - fast till båtar, turerna kring a-kassan i skuggbudgeten, bortskyllandet på medarbetare, turerna kring hans ersättning för övernattningsboendet som han delade med sin sambo där Juholt påstod att han inte kände till reglerna (men uppenbart inte såg problemet oavsett), "Förlåt mig"-turnén, de evinnerliga felsägningarna och faktamissarna, beslutet om att inte delta i SVT:s partiledardebatt och så, som grädde på moset, slutligen för en vecka sedan när han beskyllde regeringen för att ha gjort upp med SD om försvarspolitiken när SD inte ens satt i riksdagen.

303 dagar, frågar någon mig är det makalöst att han ens fick sitta så länge mot bakgrund av allt detta. Skulle media inte ha rapporterat? Vad skulle de ha gjort istället? Skulle någon som påstår detta ha tyckt att man borde låtit bli att bevaka om det varit fråga om en borgerlig politiker?

Alla bra sagor är korta, och har ett slut

2012-01-21T15:32:00.000+01:00

I Sveriges Radios program ”Partiledaren – en dokumentär om Juholts väg till makten” sade den då blivande partiledaren Håkan Juholt: ”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.”

För en halvtimme sedan deklarerade Juholt att han omedelbart avgår. Att gårdagens förtroendeförklaring signerad Jämtin enbart var riggad är nu helt uppenbart. Detta fick pågå alltför länge, mot bättre vetande. Häri ligger det anmärkningsvärda.

Men, i detta läge, ska vi glada alliansare minnas att allt kan hända. Man ska aldrig ta makten för given, politik handlar om förtroende och lyhördhet. Vägen för Socialdemokraterna är lång, men Sverige förtjänar en seriös opposition. Valet år 2014 ska vinnas på borgerlighetens meriter, inte på oppositionens svaghet. Jag hoppas att Mikael Damberg ges möjlighet att ta ansvar för partiet. Dessvärre är sannolikheten att så sker ganska liten.

I väntans tider

2012-01-21T12:52:00.002+01:00

Det är tidig julaftons eftermiddag för en politisk nörd som jag. I dag klockan 15.00 är det (inte dags för Kalle Anka) för Håkan Juholt att hålla presskonferens från hemstaden Oskarshamn. Jag var övertygad om att avskedet skulle komma redan i går, men när så inte skedde är det desto mer sannolikt att det kommer i dag.

Hela föreställningen är farsartad och av de uppgifter som framkommit (vem är det som läcker?) ska det finnas en uppgörelse mellan Juholt och VU som går ut på att VU i går deklarerade sitt förtroende för Juholt som i dag ska ha sovit på saken och i sin insiktsfullhet landat i att det är klokast att stiga åt sidan. Vid gårdagens möte ska Juholt dessutom ha velat sparka sin ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich för att rädda sitt eget skinn...

Hela den här historien är anmärkningsvärd ur så många hänseenden. Daltandet med någon som så uppenbart inte är rätt man på rätt stol är häpnadsväckande (dessvärre inte ovanligt har jag insett på äldre dar). Kejsaren är naken men ingen törs tillstå faktum. Tassandet kring Juholts grandiosa person har varit löjeväckande. Samtidigt är det naivt att tro att Socialdemokraternas kris enbart handlar om en person. Krisen är långt mer djupbottnad och handlar primärt om en oförmåga att navigera i en föränderlig värld där gamla sanningar och föreställningar behöver omprövas.

I dag är också en dag att minnas Fadime och hedersvåldet som fortsatt pågår i Sverige. I går hörde jag någon radion som sade att hedersvåld är som allt patriarkalt våld och därför inryms under mäns "generella" våld mot kvinnor. Att tala om hedersvåld är att lägga skulden på invandrarna, menade debattören. Inget kunde vara mer fel. Hedersvåld handlar om våld i enlighet med en kultur, herr Svenssons våld mot fru Svensson strider däremot djupt mot den svenska kulturen. Det förstnämnda subventioneras, upphöjs och inkluderar många människor förutom den enskilde förövaren, det sistnämnda väcker avsky och skam varför det döljs så långt som möjligt. Dessutom är det inte att lägga skulden på "invandrarna" överlag, däremot är det att lägga skulden på de enskilda invandrare som gör det. Varför kan man inte göra det när det är dem som bär ansvar för sina handlingar?

Och till sist, när jag inte dansat balett (ja, jag har börjat igen efter tio års vila!), längtat till Paris och suktat efter skira tyger har jag varit medförfattare och redaktör för en spännande debattbok om trygghet på arbetsmarknaden. Boken heter "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" och lanseras vid ett seminarium den 2 februari. Intresserade kan anmäla sig till bokförlaget, inbjudan finns här och boken kan från och med månadsskiftet bland annat köpas hos Bokus.

Till sist kan jag inte låta bli att rekommendera denna träffsäkra krönika om politik och stil som finns i dagens SvD. "När allt kommer omkring känns det ju också mer nyttigt för en politiker att ha en känsla för kläders makt än att tycka det är roligt att sparka på en boll." Kunde inte sagt det bättre själv, trevlig helg!

"Partiet är i en svår sits, inte jag"

2012-01-20T11:50:00.001+01:00

Så sade Håkan Juholt i morse när han anlände till Sveavägen för VU-mötets andra dag. Enligt honom själv är det den politiska inriktningen som står i fokus, enligt Sven Erik Österberg är det inte riktigt enbart så. Förnekelse, verklighetsflykt, ren och skär arrogans? Jag undrar alltmer om Håkan Juholt inte har någon mamma, vän (eller vad hände med kulbon?) som bryr sig om honom?

Socialdemokraterna vs. Håkan Juholt börjar alltmer likna ett destruktivt förhållande. Ett förhållande där förtroendet egentligen runnit ut men där part X gång på gång förkunnar att en bättring är i sikte. Ett förhållande där part Y utsätter sig själv för allvarligt självskadebeteende i sin rädsla för vad som annars ska hända. Att Juholt tycks sitta kvar även efter denna veckas orkan ter sig ytterst märkligt för ett parti vars hela historia bygger på en nästan abnorm hunger efter makt.

Politik handlar om makt och för att kunna vinna makten måste väljarnas förtroende vinnas i val och förvaltas däremellan. Följdfrågan är om S inte längre vill vinna val? För om man vill det bör man snabbt som ögat dra bort plåstret, avsluta den destruktiva relationen och se sig om efter något nytt. För nej, han kommer inte att ändra sig den här gången heller.

Dagens partiledardebatt och allas vår Juholt

2012-01-18T13:32:00.000+01:00

Jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan komma sig att ingen räddar Socialdemokraterna och Juholt från Juholt? Jag vet inte heller hur det kan komma sig att tålamodet inte tryter mer, snabbare, bredare? Varför är överseendet så stort med en person som så uppenbart hamnat på fel stol?

Har följt partiledardebatten nu på förmiddagen och skrivit en kort analys i Aftonbladet som kan läsas här. Min huvudpoäng är att avsaknaden av opposition är skadlig inte bara för Socialdemokraterna utan också för den politiska dynamiken och reformutvecklingen. För allvarligt talat, lyssnar någon på Juholt längre? Spelar det någon roll om han ljuger, talar sanning, eller är "medvetet drastisk"?

Varför ska de bestämma om de är precis som vi?

2012-01-12T17:39:00.002+01:00

Det jobbiga med att skriva varje dag är att det älskade skrivandet blir en plikt, inte ett nöje. Det bra med att skriva varje dag är att det blir gjort.

Men, men. Häromdagen gjorde Svenskan en ambitiös sammanställning av statsrådens väg till makten. Det var ganska skrämmande läsning, många statsråd saknar såväl studier som ren arbetslivserfarenhet. I andra länder, precis som förr i världen också i Sverige, var statsråden desto mer välutbildade. I länder som USA och Frankrike är det fortfarande otänkbart att presidenten saknar examen från något framstående universitet. Där hade det varit en omöjlighet att ha en finansminister med oavslutade gymnasiestudier och underkänt i matte (Bosse Ringholm) eller en justitieminister utan varken avslutad examen eller juristexamen (Beatrice Ask). Men det är inte bara bristen på universitetspoäng som särskiljer våra politiker från andras, också det faktum att ytterst få kommer från näringslivet eller ens försörjt sig på annat vis än via politiken är anmärkningsvärt. Som om politiska uppdrag ska ses som lukrativa karriärvägar för den som varken har examen eller som orkar ta sig ett ordentligt arbete! Som om politiska uppdrag inte handlar om förtroende, något som bekant ska vårdas och inte tas för givet.

I Sverige, landet där elitism är fulare än lättja, vill vi gärna att såväl kung och monarki, som statsminister och statsråd, ska vara så lika gemene man som möjligt. Vad gäller monarkin är problematiken uppenbar; monarkin bygger på upphöjdhet, det är på så vis som dess existensberättigande legitimeras. Ju folkligare monarkin blir desto mindre anledning att fortsätta ha den. För varför ska jag betala för att någon annan, som inte ens längre i teorin särskiljer sig från mig, ska köpa sig Chaneldräkter på mina pengar? Under det gångna året har dubbelmoralen visats tydligt; å ena sidan förväntar vi oss att kungafamiljen ska leva som folk gör mest (det svenska kungahuset är jämförelsevis fattigt och "oflådigt") men om det skulle visa sig, sant eller ej, att de lever som folk gör mest (tittar på nakna flickor exempelvis) då ska hela institutionen nedmonteras.

Samma sak med politikerna. Statsministern och finansministern profilerar sig gärna som folkligheten personifierade, kanske för att de är så men kanske för att de tror att de måste vara så. Men om politiker är som folk är mest, om de är outbildade och utan förankring i verkligheten (ja, paradox igen) varför ska de då få bestämma över våra liv som om de visste bättre? Skulle du låta en slumpvis person på gatan bestämma över hur du delar din föräldraledighet, vad dina barn ska studera, hur du ska leva ditt liv överlag? Nja, sannolikt inte. Ändå har svensk politik grundat sig på föreställningen om politikens oändliga möjligheter och rätt att tillrättalägga vanliga människors liv. Men på vilka meriter?

En annan sak som jag påtalat många gånger under det gångna året rör regeringens generellt låga profil. Jag skrev om saken senast i Aftonbladet den 30 december och i veckan hade DN en läsvärd ledare på samma tema. Som konstaterades där, och som jag åter konstaterar, hade regeringens låga profil varit oproblematisk om den varit en konsekvens av en genomtänkt politik med ideologiskt syfte att flytta mer makt åt medborgarna. Dessvärre är det lite som tyder på att så skulle vara fallet.

Också anmärkningsvärd är denna artikel författad av två MUF-styrelseledamöter som bland annat slår fast att: "För vår del innebär detta färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare." Kommentarer är egentligen överflödiga men jag kan inte låta bli att undra hur dagens pragmatism hade sett ut utan gårdagens idéer?

Kanske årets bästa artikel

2012-01-04T21:24:00.000+01:00

Inte ofta blir man så så översvallande lycklig av en artikel som av denna slagkraftiga text med rubriken "När ska det röda rinna av kulturens fana?" skriven av Bengt Ohlsson i DN i dag. En sådan där text som man innerligt önskar att man själv skrivit. Briljant helt enkelt, så missa inte!

Gott nytt 2012!

2011-12-30T21:47:00.003+01:00

Så här på kvällskvisten när 2011 drar sin sista suck är det dags för årets sista inlägg. I går debuterade jag som oregelbunden krönikör i Skånska Dagbladet. Min krönika om integration och traditioner tar upp aspekter som jag tidigare lyft här på bloggen; jag tror stenhårt på att lyckad integration bygger på att inkludera människor i det som finns, inte att låtsas som att det som finns saknar värde. När människor tillåts bli fullvärdiga medborgare i ett nytt land på basis av att de blir en del av gemenskapen tappar blodsband - det vill säga sådant som är omöjligt att uppbringa oavsett ambition - betydelse.

I dag skriver jag en debattartikel i Aftonbladet om 2011 som ett förlorat år för alliansen. Min kanske viktigaste poäng rör framför allt Moderaternas beröringsskräck inför de värderingar och mål som uppfattas som traditionellt borgerliga.

Årets sista stilbild kommer från Valentinos vårkollektion, en kollektion som varit en riktig inspirationskälla under året. Skira pasteller, spetsar och smickrande volanger. En påminnelse i vintermörkret om att det alltid kommer en ny vår.

I morgon satsar jag dock på röda läppar, höga klackar och ett riktigt sommarreafynd som jag längtat efter att få ta på mig från Giambattista Valli. Lycka på galge helt enkelt!

GOTT NYTT ÅR!

Migrationslagen gäller även omtyckta familjer

2011-12-16T11:33:00.000+01:00

Tillbaka i Stockholm efter gårdagens gästspel i Göteborg och Svt Debatt. Det blev en stundtals känslomässig historia men mitt ingångsvärde var att diskutera de principiella frågeställningarna, inte det enskilda fallet. Det gör att jag uppfattas som kall och hård, av twitterflödet att döma. Sånt är livet för en debattör :)

Programmet kan ses här.

Jag passade också på att utveckla mitt resonemang på Newsmill nu på förmiddagen. Texten finns inklippt nedan eller på http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/16/migrationslagen-g-ller-ven-omtyckta-familjer

"Juridik handlar om principer och svåra avvägningar. En av juridikens främsta grundsatser är att alla människor ska vara lika inför lagen, oavsett yttre omständigheter. Alla rättsstater eftersträvar rättssäkerhet och förutsägbarhet, sådant som är själva essensen i det juridiska rättighetsbegreppet.

I går deltog jag i Svt Debatt med anledning av den uppmärksammade utvisningen av en armenisk familj som vistats 10 år i Sverige. Det blev en stundtals mycket emotionell debatt, vilket är helt förståeligt. I Sverige har riksdagen beslutat att invandringen ska vara reglerad. Det innebär att den som vill flytta hit antingen måste ges uppehållsrätt på grund av förföljelse, det vill säga leva upp till utlänningslagens rekvisit, eller ansöka om arbetstillstånd. Den som inte uppfyller lagens kriterier kommer att få sin ansökan avslagen och därmed tvingas åka tillbaka hem.

I gårdagens debatt deltog såväl berörda myndigheter som människor med anknytning till den utvisade familjen. Gång på gång argumenterade klasskompisar, lärare och Ånges kommunalråd Sven-Ove Danielsson (S) för det inhumana i att utvisa familjen efter så lång tid. Danielsson menade att det förekommit "massor med utvisningar" i Ånge men att "den här familjen är en av oss. De här ungdomarna och den här familjen är oerhört sociala och deltagit i aktiviteter. Det är det som gör skillnad."

En av rättsstatens mest grundläggande principer är att lika rättigheter alltid är rätt. På vilket sätt spelar det då någon roll huruvida den som ska utvisas är social eller inte om de kriterier som uppställts för att man ska anses vara flykting inte anses uppfyllda?

Den som avvisas eller utvisas ur Sverige har, om den underkastat sig beslutsprocessen, fått en rättsenlig prövning i många fall av såväl Migrationsverket som av Migrationsdomstolen. Att trots avslag gå under jorden eller på annat vis försvåra verkställighet leder endast till att det juridiska systemets legitimitet urgröps, att myndigheternas beslutsprocess diskvalificeras och att de politiska intentioner som ligger till grund för gränsdragningen sätts ur spel. På så vis bidrar varje undantag till att incitament att inte underkasta sig besluten skapas. Det väcker en rad andra frågor; ska svenska lagar på andra områden följas eller bör man få göra undantag också i andra fall när det framstår som mer humant? Vad sänder det i sin tur för signaler till de människor som underkastar sig processen och följer dess utslag?

Personligen är jag för öppna gränser och få regleringar, inte minst på arbetsmarknaden, överlag. Jag tror inte att kommunalrådet Danielsson delar min uppfattning, något som är symptomatiskt för den här frågan där man gärna äter och sparar kakan på samma gång.

Sverige har en öppen och human politik på migrationsområdet, en politik vi ska vara stolta över. Men den måste baseras på tydlighet och några få okränkbara principer. I Sverige ska den som har störst skyddsbehov, inte den som är mest kreativ eller uthållig, ges samhällets fulla stöd. Att inte uppge sin identitet ska aldrig premieras. Därför bör fokus ligga på snabba beslutsprocesser, skyndsam verkställighet av utfärdade beslut, samt öppna vägar för arbetskraftsinvandring.
Den som ändå anser att konsekvenserna av utlänningslagen är orimliga bör engagera sig för att ändra lagen. Det är inte detsamma som att skjuta ett förankrat, demokratiskt system i sank i efterhand."

Debatt i kväll!

2011-12-15T11:16:00.000+01:00

Sitter på tåget mot Göteborg för att i kväll medverka i Debatt kl 22.00 i Svt. Jag ska delta i debatten om utvisningar och utlänningslagen, ett viktigt om än svårt ämne. Skriver mer om detta i morgon.

Om någon missat gårdagens mest läsvärda artikel i Aftonbladet om värnskatten så läs den i dag. En sådan där artikel som man önskar att man skrivit först!

Men som sagt, Göteborg nästa!

Om Lucia, traditioner och "svenskheten"

2011-12-14T09:43:00.001+01:00

När jag kom till Sverige år 1989, bara veckor innan muren föll, var jag fem år. Två år senare, under vintern år 1991, gick jag i ettan i Lund. Jag minns inte hur bedrövlig min svenska var, däremot minns jag hur stolt jag var när jag valdes till klassens Lucia. Valet stod mellan mig och sex blonda småflickor och jag minns den pojke som vid omröstningen argumenterade för mig genom att påtala att den historiska Lucian ju varit mörkhårig.

För mig är Luciatraditionen bland det svenskaste som finns. När just jag valdes till Lucia i en klass med bara etniska svenskar (med undantag för den halvgrek som är den ende som någonsin kallat mig för "svartskalle") kände jag mig mycket svensk. Fram till den dagen hade jag varit bekymrad över mitt konstiga efternamn som ingen varken kunde stava till eller uttala, över att jag var mörkhårig, inte kunde skilja på e och ä, inte hette Anna.

I Sverige råder en pervers uppfattning om att de svenska traditionerna är farliga. Men jag menar att det är precis tvärtom. I de svenska traditionerna kan vi som inte är svenskar med modersmjölken hitta en gemensam nämnare, en dörr till framtiden. Att förbjuda traditioner är, långtdraget, att förvägra oss som vill vara svenskar en möjlighet att bli det. För ja, traditioner enar människor och traditioner definieras av att man gör något som man alltid gjort det.

Som nyanländ är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till den diskreta svenskheten. Det finns ingen regelbok, tvärtom styrs det sociala samspelet i stor utstäckning av dolda koder. Koder som ingen förklarar, samspel som är i princip omöjliga att förstå sig på. Detta i kombination med att det mest svenska är att förneka att det finns något svenskt över huvudtaget, gör det svårt att integreras om man inte anstränger sig väldigt hårt. För vad ska man integreras till om allt det som skulle kunna utgöra en fond nedmonteras?

År 2001 valdes jag till Lunds Lucia. Jag var 17 år och stolt som en påfågel när jag i en intervju berättade om varför Luciatraditionen symboliserade så mycket fint för mig. När debatten nu istället handlar om hur en svensk tradition exkluderar istället för inkluderar tror jag att man gör det onödigt svårt för sig. För man ska komma ihåg, som en mycket klok person uttryckte det, "Motsatsparet är inte utlandsfödda och svenskar utan utlandsfödda och födda i Sverige, också utlandsfödda kan ju vara svenskar".

Och helt apropå en annan aspekt av Lucia, på Newsmill skrev Jenny Sonesson i går om att också pojkar måste få vara Lucia. Till hennes artikel, vars budskap jag av uppenbara skäl har svårt att begripa (Lucia var ju en kvinna oavsett vad man tycker om saken), finns en underbar kommentar: "Varför inte totalt nedmontera de biologiska könsrollerna. Låt Viktoria bli kung istället för drottning. Om män kan spela kvinnor, och kvinnor kan spela män, så förstår jag inte varför vi har könskvotering alls. I en bolagsstyrelse kan t.ex. ett antal män låtsas att dom är kvinnor, så är jämställdshetsproblemet löst" Fundera på den ni!

Äntligen Nobel!

2011-12-10T11:13:00.001+01:00

Den 10 december varje år känns det som det en gång gjorde när man var barn och väntade på Tomten. Jag älskar Nobel. Jag älskar hyllandet av mänskliga ansträngningar, kunskap och meritokrati. Jag älskar pristagarnas diskreta lycka, stundens allvar som vid en skolavslutning i en svunnen tid. Särskilt mycket ser jag varje år fram emot de genomarbetade talen, den smygande nervositeten som de framförs med, underfundigheten och kreativiteten. Förväntingarna är höga på Tranströmers tal i kväll! Men sen älskar jag givetvis att förfasa mig över anskrämliga klänningar, alltför blingiga bijouterier och opassande kråkbon till håruppsättningar. Nobelfesten förenar helt enkelt mycket av det jag älskar att älska och hata som mest.

Ett inlägg på bloggen en dag som denna vore inkomplett utan några favoritklänningar. Till dessa, som burits av drottningen, hör tre skapelser från mitten av 90-talet. Överst från Nina Ricci år 1993

Och min absolut favorit nedan från år 1994 designad av Jacques Zehnder.

Och slutligen ännu en drömblåsa från Nina Ricci från år 1995.

För den som inte kan få nog av att frossa i Nobelklänningar rekommenderar jag varmt Svensk Damtidnings bildkavalkad.

För den som missat mitt anförande i Engelsberg på tema "Farväl till feminismen" finns möjlighet att se det på Axess play. Jag börjar tala cirka 49 minuter in i klippet. Inom kort kommer en antologi där jag skrivit ett kapitel (Feminismens död, jämställdhetens födelse) med utgångspunkt i anförandet, så håll utkick!

Med dessa ord önskar jag er alla en riktigt trevlig Nobel!

Delphi-panelens första analys

2011-12-03T12:14:00.000+01:00

Handelskammarens höstmöte slog deltagarrekord och glädjande nog fann jag att många uppskattade mina tankar kring hur Sverige bättre ska lyckas med integrationen. Frågan är aktuell och angelägen för hela samhället. Därför räcker det inte enbart visa på statistik som mäter hur många utlandsfödda som arbetar och bidrar till statskassan. Problemen med integrationen handlar i huvudsak inte om dem utan om de som inte arbetar, som inte talar svenska, som inte ser någon anledning att bli en del av samhället i stort. Men först måste vi som samhälle våga definiera vad de ointegrerade ska integreras till. Det vågar vi inte fullt ut i dag.

Från och med 1 december har jag fått den stora äran att medverka i Newsmills Delphi-panel. Panelen ska kvartalsvis fram till valet år 2014 sia om politiken och valresultatet. I dagsläget kanske ingen större utmaning; fortsätter Håkan Juholt i samma anda ska det till ett mindre mirakel för att det ens ska uppstå strid om regeringsinnehavet. Dock tror jag inte att Juholt kommer att sitta fram till valet 2014, mer sannolikt är faktiskt att han inom kort byts ut och att det tunga, men nödvändiga, reformarbete som Socialdemokraterna många gånger inititerat men aldrig fullföljt, en gång för alla återupptas på allvar. Valet 2014 kan vara förlorat oavsett, men för S borde det inte längre handla om makt nu, utan om makt någonsin. Delphi-panelens första
analys visar på ett jämnt val och ett Miljöparti som intar en tydlig vågmästarroll. Analysen presenteras också i Veckans affärer.

Kvotsamhällets paradoxer

2011-11-30T11:06:00.003+01:00

På väg in till Malmö nu, det fina skånska landskapet svischar förbi fönstret. Mycket laddad inför kvällens höstmöte hos Handelskammaren. Missa inte min debattartikel i Aftonbladet i dag på tema etnicitetsbaserad kvotering

Integrationspolitik, Pålsson och så världens bästa Streep

2011-11-29T10:59:00.000+01:00

I morgon ska jag delta i ett samtal anordnat av Sydsvenska handelskammaren med rubriken Så lyckas vi med integrationen i Sverige. Inledningstalar gör integrationsminister Erik Ullenhag. Jag hoppas på en konstruktiv och idérik debatt, integrationsfrågan har stor potential att bli riktigt tung i valet 2014.

En av regeringens klokaste insikter under åren vid makten har rört kopplingen mellan integrationspolitiken och den övriga politiken. Länge sågs integration som något som skulle hanteras parallellt, i dag tycks fler ledande politiker insett att integrationsambitionerna måste sammanflätas med politiken för arbetsmarknad, för utbildning, för jämställdhet och så vidare. Ändå sker alldeles för lite som får direkt återverkning för den integrationspolitik som sedan länge gått på knäna.

Aftonbladet skriver i dag att nästan 40 procent av de utrikesfödda eleverna inte klarar betygskraven för att komma in på gymnasiet. På bara fem år har andelen obehöriga ökat från 25 procent till 37 procent. Av de svenskfödda eleverna är det endast (mycket iof) 9 procent som saknar behörighet. Det finns en rad förklaringar bakom dessa alarmerande siffror men det är i sammanhanget värt att påminna om att den allt sämre svenska skolan får mest långtgående konsekvenser för de elever som har sämst förutsättningar, oavsett etnicitet. Kombinationen bristande språkkunskaper och kravlöshet kommer alltid slå hårdast mot de elever som inte kan kompensera för skolans brister hemma. Därför är en kvalitetsförbätttring av skolan också en viktig insats för bättre integration.

Dagens mediala snackis är annars den före detta riksdagsledamoten Anne-Marie Pålssons (M) uppmärksammade bok "Knapptryckarkompaniet". Jag har inte läst boken ännu men av de intervjuer som Pålsson gett i diverse medier framgår det tydligt att hon är ytterst kritisk till den moderata partikulturen i riksdagen under Fredrik Reinfeldt. Spontant är jag mycket kluven till det hela. Å ena sidan är det kanske naivt att tro att det kan gå till på ett annat sätt i det demokratiska system vi har. Så länge personvalet inte spelar en större roll är det naturligt att partipiskan måste vina. Om makten, och därmed möjligheten att förändra, inte ska äventyras måste enighet nås, då saknas möjlighet att köra en egen linje. Å andra sidan, vad är det för slags politiker vi får med en sådan kultur? Hur överlever den politiska kreativiteten och förändringsviljan i ett klimat som bestraffar oliktänkande? Är inte risken stor att politiken verkligen blir ett karriärval bland andra för de som suktar efter makt (?), tjusiga titlar och god pension?

Nåja, den som drömmer om den perfekta politiken och de perfekta politikerna får fortsätta drömma. Jag nöjer mig med att längta efter premiären av The Iron Lady med min absoluta favoritskådespelare Meryl Streep i huvudrollen som Margareth Thatcher. Jag vågar mig dessutom på en inte alltför vild gissning, modevåren 2012 kommer krylla av det korrekta och eleganta Thatchermodet; knytblusar, dräkter, pärlor och broscher. Att drömma om en mer idébaserad, idealiserad politisk kultur i Sveriges riksdag är för mycket begärt. Men kanske en mer stilfull?

Santesson, Hakelius och el Khoury

2011-11-19T14:01:00.003+01:00

I dag vill jag rekommendera Peter Santessons briljanta iakttagelse och analys i Svensk Tidskrift http://www.svensktidskrift.se/?p=39138. Min ledare mot bakgrund av seminariet i Engelsberg, där jag också hade förmånen att hålla ett anförande, med rubriken "Farväl till feminismen?" finns att läsa här.

Ska också passa på att tipsa om Johan Hakelius text Fångarnas dilemma, också den mycket läsvärd.

I dagarna började också antologin om Den nya borgerligheten att säljas av Axess. Jag har ett kapitel i boken som handlar om meritokrati och om hur borgerligheten borde bidra till att uppvärdera synen på meritokrati som ett sätt att möjliggöra en modern klassresa. Boken kan köpas för 80 kronor här.

Och så slutligen har jag upptäckt designern Fadi el Khoury, mannen som tidigare arbetat hos såväl Lanvin som Dior och som nu startat eget. Hans kollektioner kommer att börja säljas på NK och man blir alldeles lycklig av följande vackra bilder. Elegans, vackra färger och tyger och fulländat skrädderi. Lycka på galge helt enkelt!

Tillbaka!

2011-11-18T14:07:00.000+01:00

Allting blir inte riktigt som man tänkt sig, men många gånger blir det bättre ändå, om än annorlunda. Efter viss frånvaro här på bloggen är jag tillbaka och inleder med en länksamling till de senaste veckornas ledare. Håll till godo och trevlig helg!

Lam(s)lagen och bakbunden http://www.barometern.se/ledare/lamslagen-och-bakbunden(3035678).gm

Kan man diagnosticera bort livet? http://www.barometern.se/kronika/kan-man-diagnosticera-bort-livet%283034320%29.gm

Syrien spjärnar emot när arabisk vår går mot vinter http://www.barometern.se/ledare/syrien-spjarnar-emot-nar-arabisk-var-gar-mot-vinter%283032585%29.gm

Valfrihet har ökat kvalitén i vården http://www.barometern.se/kronika/valfrihet-har-okat-kvaliteten-i-aldrevarden%283030948%29.gm

Sluta debattera debatten och fokusera istället på de svåra frågorna http://sverigesresurser.se/2011/11/sluta-debattera-debatten-och-fokusera-i-stallet-pa-de-svara-fragorna/

Farväl till feminismen? http://www.barometern.se/kronika/farval-till-feminismen%283026434%29.gm

Italien gör allvarlig entré på krisscenen http://www.barometern.se/ledare/italien-gor-allvarlig-entre-pa-krisscenen%283024815%29.gm

"Barnets bästa" blev tvärtom http://www.barometern.se/kronika/barnets-basta-blev-tvartom%283022994%29.gm

Bara tragik i grekiskt drama http://www.barometern.se/ledare/bara-tragik-i-grekiskt-drama%283021358%29.gm

Inte så enkelt om uppsåt och rus http://www.barometern.se/kronika/inte-sa-enkelt-om-uppsat-och-rus%283015293%29.gm

Läkare eller fler vampyrvetare? http://www.barometern.se/ledare/lakare-eller-fler-vampyrvetare%283013851%29.gm

Är tiden mogen för särbegåvningarnas revansch? http://www.barometern.se/kronika/ar-tiden-mogen-for-sarbegavningarnas-revansch%283012218%29.gm

Andas, ny tagning! http://www.barometern.se/ledare/andas-ny-tagning%283008624%29.gm

Hemmafrun knappast ett offer http://www.barometern.se/ledare/hemmafrun-knappast-ett-offer%283005150%29.gm

Allmänintresset består av särintressen http://www.barometern.se/kronika/allmanintresset-bestar-av-sarintressen%283003233%29.gm

"Social freezing", en rättighet?

2011-10-20T15:07:00.000+02:00

I går medverkade jag i Kvällsöppet. Bortsett från att programmet sändes våldsamt sent, särskilt som jag skulle upp tidigt för att åka till Örebro för att bevaka den moderata partistämman, tyckte jag att jag fick fram mina argument relativt väl.

"Social freezing" handlar om att kvinnor ska kunna frysa ner sina ägg för att sedan bli gravida när det passar dem bäst senare i livet. Det är en inte oproblematisk hållning.

Varför? Jo, för att barn knappast är någon mänsklig rättighet. Föräldrar har inte rätt till sina barn, barn här rätt till sina föräldrar. Att sätta barn till världen som äldre är att anse att de egna rättigheterna väger tyngre än barnets, risken är nämligen stor att man inte kommer att kunna eller orka fullfölja sitt föräldraskap.

Att som frisk kvinna vilja frysa ner sina ägg beror sannolikt på två omständigheter: man har inte träffat "rätt" man och är rädd för att så inte heller kommer att ske inom överskådlig tid, man har inte "tid" eftersom man prioriterar andra saker som viktigare. Bägge dessa omständigheter sammanhänger med den tidsanda vi lever i där karriär och självförverkligande ska prioriteras till vilket pris som helst, samtidigt som man inte vill betala priset för uppoffringen, nämligen att man kanske inte kommer att få barn alls eller så många barn som man velat. I detta menar jag att den sena arbetsmarknadsetableringen spelar roll, liksom föreställningen om att man kan få allting samtidigt, runt 30. Istället borde man se yrkeslivet ur ett längre perspektiv, karriären kan vänta, men den biologiska klockan gör det inte.

Bara för att tekniken finns behöver man inte använda den. Särskilt inte utan en öppen debatt om vad den medför men också om de ideal som råder som i förlängningen skapat ett behov av den.

Se programmet här.

Kvällsöppet, partistämman och något om repliken från i går

2011-10-19T10:42:00.001+02:00

Just nu filar jag på en krönika, läser motioner inför Moderaternas stämma som inleds under morgondagen i Örebro, funderar kring ståndpunkterna inför kvällens medverkan, såväl åsiktsmässigt som klädmässigt (såklart), i Kvällsöppet (ny sändingstid 23.00, missa inte det!) samtidigt som jag gläds över de övervägande mycket positiva kommentarerna på min replik beträffande MUF:s förslag om kvotering på grund av etnicitet, eller kön för den delen. De flesta tycks förstå att debatten om kvotering stjälper mer än vad den hjälper, särskilt för de som den ska anses hjälpa.

Jag brukar säga att valet av Mona Sahlin är det yttersta exemplet på varför kvotering alltid leder fel. Jag skrev om det i Aftonbladet för knappt ett år sedan. Bland annat skrev jag:
"När Sahlin valdes år 2007 var det mot bakgrund av att den dåvarande valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén klargjort att det var dags för en kvinnlig partiledare. Det resulterade i att kandidater av ”fel” kön i ett slag förklarades ointressanta. /.../ det är pikant att Wagner, som vill se lagstadgad könskvotering i näringslivet, erkänner att Sahlin valdes för att hon är kvinna, och att samma omständighet blev hennes fall. Det är ju tack vare kvoteringen som frågan om Sahlins kompetens blev obetydlig. De objektiva kriterierna blev ju sekundära först när könskravet gjordes primärt. Ändå vägrar Wagner konsekvent att inse att det hon menar Sahlin utsatts för är exakt detsamma som alla kvinnor i näringslivet skulle utsättas för om det blev lag på könsbaserad rekrytering till styrelser."

För den som är intresserad har jag skrivit en hel del på ämnet (det var faktiskt tack vare kvoteringsfrågan som jag började skriva alls...) som finns samlat under textarkivflikarna ovan.

I dagens ledare skriver jag däremot om M:s partistämma och lyfter särskilt Henrik von Sydows och Johnny Munkhammars motion om "egenmaktskonton" för att öka incitamenten för människor att spara. Kritikerna av den moderata ekonomiska politiken brukar hävda att reformerna är fantasilösa. Jag tycker att människor ska kunna behålla så mycket som möjligt av sina egna surt förvärvade pengar och därmed få möjlighet att bestämma själv över hur de ska konsumeras/sparas. Det är fantastifullt så det räcker och blir över i ett samhälle som vilar på idén om att det är för medborgarnas bästa som politikerna ska bestämma.

För, ju mer politik, desto mindre egenmakt. Det är som jag tidigare skrivit i många sammanhang en mindre skandal att människor i ett av världens rikaste länder har så litet eget kapital. Så alla ekonomiska reformer som leder till att fler låg- och medelinkomsttagare bereds möjlighet att skapa sig ett eget fuck off-kapital välkomnar jag gladeligen!

En björntjänst för Hanif Bali, min replik på Brännpunkt

2011-10-18T16:21:00.000+02:00

Det är fortfarande lika roligt, trots att skriva är det enda jag gör, att få in en debattartikel eller replik, lika roligt att engageras så till den grad att man inte kan låta bli att fatta pennan, eller tangentbordet i varje fall. I går kväll blev jag både upprörd och besviken när jag läste den annars så kloke moderate ungdomsförbundsordföranden Erik Bengtzboes debattartikel i Svenskan.

Så nu är min replik inne och kan läsas här. Det gör mig ont att det ska behövas skrivas, men faktum är att debatten om kvotering och representation in absurdum enbart leder till en sak, att sikten skyms för kompetens och meriter. Vem gagnas av det?

30-tals höst

2011-10-16T12:15:00.002+02:00

I dag ska jag inte tjata om Juholt, utan nöjer mig med att rekommendera Per T. Ohlssons mycket läsvärda söndagskrönika i Sydsvenskan. Jag är fortsatt förbryllad över den totala arrogans som Juholt uppvisat under den gångna veckan. Men samtidigt, ju äldre jag blir, ju mer jag ser av arbetslivet, desto olyckligare blir jag av insikten om att det så sällan är rätt människor som går, eller som tvingas gå. Men så måste man ju också sakna all form av självinsikt när man trots alla indikationer om olämplighet och inkompetens biter sig fast vid ett uppdrag man aldrig ens borde varit påtänkt för.

Nog om det. Det var länge sedan jag frossade i vackra ting. Jag är mycket förtjust i höstens, och den kommande vårens, tydliga referenser till ett damigare, mognare, elegantare stilspråk. Alla stora modehus flirtar med det sobra 30-talet, en tid när människor fortfarande klädde upp sig för att livet var en händelse, varje dag. Så njut!

Här nedan först bilder ur filmen "Atonement" som kom ut för några år sedan. Keira Knightley är sådär sällsamt vacker. Smickrande silhuetter, skarpa juvelfärger, puderrosa spets, chiffong och tyll i en ljuvlig, feminin blandning. Lookerna kan varieras i oändlighet, detaljerna gör helheten. Svag, krispig make up där en sirlig grund och polerad finish är a och o. På kvällen kan man istället frossa i eyeliner, röda läppar, tyngre dofter och vågade hår.

Mia Farrow i klassikern "The Great Gasby", visserligen inte 30-tal, men ett liknande formspråk. Ralph Lauren designade Robert Redfords garderob i filmatiseringen från 70-talet. I vår/sommar-kollektionen 2012 ser det exempelvis ut såhär:

Ovanligt tydlig partiledardebatt

2011-10-13T15:03:00.000+02:00

Dagens ledare:

"Riksdagsårets första partiledardebatt blev en tidvis hetsig historia. Den inleddes med att Håkan Juholt gjorde entré i talarstolen på ett osedvanligt självgott vis. Det dröjde inte länge innan Juholt öppnade för ett samarbete med regeringen, det dröjde inte heller länge innan han fick nobben av Reinfeldt.

En påtagligt defensiv Juholt sade inte ett ord i inledningsanförandet om turerna kring hans bostadsbidrag. Däremot anklagade han statsministern för att vara "djupt omoralisk" ifråga om hanteringen av de sjuka, "med berått mod kastar ni ut dem i fattigdom för att du har valt skattesänkningar för sådana som dig själv". Som åhörare var det svårt att hålla masken; moraliska uppläxningar signerade Juholt har för de flesta numera nått sitt bäst före datum. Kanske var det också därför som Juholt endast nämnde vissa väl valda delar ur budgetmotionen? Eller var det slumpen som avgjorde att delen om fuskbekämpning så lägligt föll bort?

Riksdagens partiledardebatter brukar vara lagom intetsägande. Gårdagens var på flera punkter ett överraskande undantag. Flera av partiledarna var ovanligt engagerade, särskilt Reinfeldt visade en entusiasm som inte synts till på länge. Debatten dominerades av frågor rörande ekonomin, sysselsättningen och välfärden, arbetslinjen kontra bidragslinjen, miljön och skolan. Med andra ord en ganska typiskt svensk riksdagsdebatt i början av ett nytt riksdagsår.

Men det ordinära slutade inte där. Typiskt för debatter i Sveriges riksdag är dessvärre också oförmågan att ta diskussionerna om välfärden och skatterna till nästa nivå. Här måste regeringen bli bättre på att vidareutveckla den bärande idén om arbetslinjen; den måste våga stå för att sänkta skatter i grunden handlar om ökad egenmakt för envar. Oppositionen å sin sida måste en gång för alla förstå att välfärdsstaten överlevt sig själv den dag utgifterna överstiger intäkterna, att ansvarsfull finansiering har ett grundläggande ändamål. Staten lever på bidrag från medborgarna, det ska inte vara tvärtom."

Fullspäckad dag

2011-10-12T12:25:00.000+02:00

Morgonen har dominerats av partiledardebatten i riksdagen där särskilt elefanten i rummet fått mig att dra på munnen en och annan gång! Läs mer i morgondagens ledare. Men redan nu kan jag avslöja att jag blir lite lätt oroligt varje gång Juholt öppnar munnen och uppträder sådär pompöst, bara en sådan sak som att han tackade replikanterna istället för talmannen... Men samtidigt blir jag en smula fascinerad - över att han törs. I dagens ledare skriver jag apropå Juholt om förtroende, om du svårt det är att bygga upp, hur lätt det är att rasera. Om hur förtroende baseras på det man gör, inte på det man säger.

Nu bär det strax av till ett seminarium där jag ska medverka i en panel om framtidens arbetsmarknad och hur man identifierar och behåller unga begåvningar. I kväll är det dags för årets första nätverksmiddag med damerna i En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, www.enplatsihimlen.se. I dag är jag extra stolt då jag lyckats bjuda in Centerpartiets förra partiledare och före detta näringsminister, Maud Olofsson. Vem hade kunnat tro att nätverket på bara 2,5 år skulle bli en sådan succé, att mina idéer om ett nytt förhållningssätt till jämställdhet skulle locka inte bara så många fantastiska gäster, utan framför allt så många begåvade medlemmar? Oj, vad jag har lärt mig mycket!

Tar på mig mina nya Daisyörhängen från Georg Jensen (nyss landat i en större version), klackarna på, i dag blir en bra dag!

Juholt, oh Juholt

2011-10-11T15:48:00.000+02:00

Det är faktiskt, tro det eller ej, med viss ledsamhet som jag följer turerna kring Håkan Juholt. Det som utspelar sig inför öppen ridå är tragiskt av flera skäl; dels är svensk politik i stort behov av en idébaserad energikick, detta är sant för såväl regering som opposition, dels blir man lite lätt förtvivlad när man inser hur kort det är mellan idealistiska ord och inte så idealistiska handlingar.

Jag vet i ärlighetens namn inte vad som är värst, att partiledaren för Sveriges största parti tillika den som skulle ta över regeringsinnehavet från alliansen, med flit fuskat med svenska folkets skattepengar, eller att han varit så okunnig och ointresserad att han underlåtit att sätta sig i de regler som gäller.

I dag blev det också officiellt att riksdagens ledamöter får 1000 kronor extra per månad i lönehöjning. Det är en dag som denna en pikant uppgift. Något är mycket fel när politiken blivit ett vattenhål för de som drömmer om en trygg och relativt lukrativ karriär. Något är också mycket fel när de politiker som sätter sig på de allra högsta hästarna beter sig så tvivelaktigt. Varför ska gemene man göra rätt för sig om politikerna tillåts mygla?

Jag tror att Håkan Juholts dagar är räknade. Frågan är inte längre om utan när. I dag skriver jag ledare delvis på temat.

Ett fantastiskt tal, en fantastisk man

2011-10-06T16:28:00.000+02:00

Inga övriga kommentarer behövs.

Hurra för Tranströmer och något om objektivitet

2011-10-06T13:25:00.001+02:00

Först, ett stort grattis till poeten Tomas Tranströmer för det välförtjänta nobelpriset i litteratur! Riktigt glädjande besked som sannerligen kan följas av ett "Äntligen!" DN publicerar ett fint vänporträtt med följande finna formulering "Vad handlar Tranströmers poesi om? Om det ögonblick när dimman lättar. När vardagen ett kort ögonblick spricker upp."

Sen, något litet om objektivitet och opartiskhet apropå turerna kring Marcus Birro. Det förvånar knappast att Birro fick lämna TV 4 med anledning av sin kandidatur för KD, däremot borde vi göra upp med rädslan inför det faktum att alla människor färgas av sina privata värderingar, inte minst journalister. Vi behöver mer transparens avseende det uppenbara, inte mindre. I dagens ledare skriver jag:

"Finns opartiska människor? Människor som inte låter sina privata värderingar, ideologiska riktlinjer eller politiska slutsatser färga deras ställningstaganden? Människor som redogör för sanningen, utan vinklingar, utan att värdera sanningen i ”sanningen”? Nej, sannolikt är det ytterst få som med rent samvete kan hävda att de aldrig, medvetet eller omedvetet, påverkats av den egna kontexten.

Den som har som ambition att förhålla sig opartiskt tvingas alltid skära ner i den tillgängliga informationen. Informationen är nämligen nästintill oändlig om alla perspektiv, alla nyanser ska belysas. Hur man skär ner, stramar upp, konkretiserar ett budskap beror på vilka grundläggande värderingar och egenintressen man har.

Att kommunikation handlar om att välja sitt budskap och sina argument är allmänt känt. Därför är det märkligt att det så sällan talas om att journalistiken bygger på samma premisser. Journalistens största utmaning är att beskriva vad han inte vet, vad han aldrig kommer sig för att undersöka eftersom ju han, i likhet med alla människor, utgår från de egna perspektiven. Människor är inte rationella, däremot gör vi vårt yttersta för att rationalisera de kopiösa mängder information som vi ständigt omges av. Därför ska du som läsare alltid fråga dig vilken del av historien som utelämnats och varför?

I Sverige finns en naiv övertro på journalistisk opartiskhet. Det finns en tro på att de som skriver i tidningarna, de som sätter ihop de samhällsgranskande programmen eller de som leder debattprogrammen i radio och tv, är opartiska och objektiva. Som om dessa människor, ofta journalister, var annat än människor.

I dagarna fick Marcus Birro sparken från TV 4 debattprogram Kvällsöppet efter att ha uttryckt intresse att kandidera för partiledarposten i Kristdemokraterna. Att så skedde förvånar nog få med tanke på att Karin Hübinette förra året fick lämna Svt:s Agenda i samband med att hennes syster utsågs till arbetsmarknadsminister. Mer förvånande är kanske att Gustav Fridolin, i inkonsekvensens namn, tilläts gå från sitt jobb som riksdagspolitiker till redaktionen på det samhällsgranskande programmet Kalla Fakta i TV 4 utan några höjda ögonbryn.

Det är ingen nyhet att många svenska journalister röstar rött; ändå funderar få över konsekvenserna. Därför vore det hederligare att medierna tillämpade mer transparens, istället för som i dag krysta fram en imaginär objektivitet. Att ha politiska åsikter är inte farligt, farligt blir det först när man låtsas att motsatsen gällde."

Alla dagar borde börja såhär

2011-10-05T16:00:00.000+02:00

I morse gjorde jag något riktigt trevligt. Jag firade champagnehuset Nicolas Feuillattes 35-års jubileum med champagneprovning och en frukost bestående av åtta små ljuvliga rätter, allt avslutades med en uppvisning i champagnesabrering.

I dagens ledare på tema rasism och historierevisionism funderar jag kring riskerna med att förminska vardagsrasismen till en fråga om en karikerad kines på en godispåse. Denna naivitet i kombination med den ökade lättkärnktheten, i kombination med den svenska ängsligheten, utgör grunden för en direkt farlig ekvation.

En dag av kontraster således.

Om KD:s kris på makthavare.se

2011-10-03T17:19:00.002+02:00

Får bli ett kort inlägg som hänvisar till mina och Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Ingerös tankar kring krisen i KD http://www.makthavare.se/2011/10/03/panelen-det-ser-morkt-ut-for-kristdemokraterna/. En kris som i dag haft många turer, inte minst på grund av Marcus Birros något märkliga in- och utspel... Svensk inrikespolitik har sällan varit mer underhållande. Synd att man inte kan säga detsamma om idéutvecklingen. Uppdaterad: Dagens ledare om den nervkittlande inrikespolitiken http://www.barometern.se/ledare/nervkittlande-inrikespolitik%282970259%29.gm.

Lika, inte särskilda rättigheter, Arkelsten!

2011-09-24T12:50:00.000+02:00

I dag skriver jag på Newsmill (just nu mest lästa!) om varför Sofia Arkelstens utspel om kvotering i bolagsstyrelser är förkastligt. När jag våren år 2009 intervjuades av Sydsvenskan med anledning av min 25-års dag ställde journalisten en fråga som lade grunden för hela mitt antikvoteringsengagemang. Efter att långt och länge redogjort för mina erfarenheter, meriter och lärdomar sådär i början av karriären (jag tog ut min jur. kand. examen som nybliven 24 åring som var vid tillfället relativt nyligen hemkommen från en spännande praktik i Bryssel, jobbade på Svenskt Näringsliv och hade precis grundat nätverket En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra) frågade kvinnan om jag som "ung, snygg invandrartjej inte kände mig utnyttjad i den miljö jag nu befann mig i?" Jag förstod inte frågan varför hon tydliggjorde genom att säga "Ja, men det finns ju inte sådär jättemånga sådana som du."

Jag funderade mycket på innebörden av dessa två korta meningar. Där och då insåg jag att jag, och andra som jag, i dag kan vara stolta över vad vi åstadkommit - på egen hand. Den dag kvoteringen lagfästs är vi dock chanslösa, misstanken om att vi är inkvoterade på grund av vårt kön, vår etnicitet, religion, hårfärg eller handikapp (för allt handlar ju om att representera andra, aldrig att bara vara sig själv) alltid gälla. Att kvinnor som själva lyckats i nästa steg börjar förespråka särlagstiftning, istället för lika lagstiftning för alla, är mycket anmärkningsvärt, och kontraproduktivt. Varför vill de beröva andra lyckan och tryggheten som följer med insikten om att man är rätt person på rätt plats på grund av vad man kan, inte för den man är?

På Newsmill formulerar jag det såhär:

"Jag är ung, kvinna, med invandrarbakgrund. Jag tillhör utifrån dessa parametrar tre grupper som är underrepresenterade på många håll i samhället, inte minst i bolagsstyrelser. Om Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten (DI 21/9) får som hon vill kommer jag i framtiden att tillhöra (minst) en av de grupper som fått jobb och styrelseposter på yttre faktorer istället för kompetens.

I Moderaternas idéprogram står att människan ska vara utgångspunkten. När man förespråkar kvotering upphör man att vara individorienterad då analysen om kvinnors underordning bygger på en kollektivisering av gruppen kvinnor, där de strukturella problemen endast kan lösas med strukturella lösningar.

När Arkelsten förespråkar kvotering, det vill säga särbehandling på grund av kön, frångås vad som borde vara en bärande tanke i den moderata politiken; lika rättigheter är alltid rätt, alla avsteg lägger grunden för ny orättvisa. Frågan om rättvisa och dess motsats är viktig i sammanhanget. Är rättvisa detsamma som lika utfall eller är det fråga om lika rättigheter och spelregler? För en liberal borde svaret vara givet.

I kvoteringsförespråkarnas manus finns några återkommande argument. Till de vanligaste hör just frågan om rättvisa. När Sveriges befolkning består till 50 procent av kvinnor bör det väl rimligen återspeglas i bolagsstyrelserna, anser man. Men vad säger att bolagen har ett sådant uppdrag? Och varför enbart könsbaserad representation, måste inte också andra grupper få ingå, i rättvisans namn?

Ett annat vanligt argument handlar om att bolagens lönsamhet automatiskt skulle öka till följd av könsbaserad representation. Argumentet är naivt och saknar stöd i forskningen. Förekomsten av fler individer av kvinnligt kön leder inte per se till ökad lönsamhet, marknaden är smart nog att se förbi sådant som dagens politiker uppenbarligen har svårt att greppa.

Ett tredje argument hänger indirekt ihop med det föregående. Den som hävdar att fler kvinnor i styrelser leder till högre vinster måste rimligtvis också tro att det finns någon särskild kvinnlig kompetens. En kompetens som alla individer som ingår i gruppen kvinnor delar och som, ställt på sin spets, också resulterar i att en kvinna kan bytas ut mot en annan. Fokus flyttas alltså från den individuella kompetensen till den kollektiva tillhörigheten.

Arkelsten konstaterar i sin artikel att äganderätten skulle kunna tala emot kvotering men landar ändå i att det är försvarbart. Om Arkelsten varit en representant för vänstern hade hennes tankegång varit logisk; marxister tror att staten och politikerna är bättre på att organisera och styra de privata företagen än företagarna själva. Nu är Arkelsten inte vänster varför hon väl vet att marknaden kommer att straffa olönsamhet.

En borgerlig jämställdhetspolitik ska riva hinder, inte ägna sig åt social ingenjörskonst. Resultatet av Arkelstens utspel blir att kompetens och meriter reduceras till en fråga om kön - tvärtemot grundtanken om att kön inte ska spela någon roll. Vem gynnas av det?"

Tid för reflektion

2011-09-22T14:20:00.000+02:00

I går och i dag har jag skrivit ledare och ledare om Moderaterna; om de sensationella valsegrarna men också om riskerna som alltid lurar för den som blir för trygg i tryggheten. Under gårdagen hade jag anledning, precis som många andra, att uppröras över partiets Sofia Arkelstens utspel om kvotering i börsbolagens styrelser. Återkommer inom kort i denna del.

I dag höll den avgående centerpartiledaren Maud Olofsson ett vemodigt tal. Jag kommer verkligen att saknar Maud i den svenska politiken även om jag inte tror att hennes sorti innebär att hon helt försvinner. Personer som Maud behövs i politiken, människor som vågar vara sig själva och som inte enbart iklär sig rollen som politiker. Med detta sagt ser jag mycket fram emot de förändringar som står för dörren med Annie Lööf vid rodret. Spännande tider väntar!

Tid för ansvar

2011-09-16T14:56:00.000+02:00

Det var trevligt följa det högtidliga öppnandet i riksdagen i går. Inte för att de politiska nyheterna var särskilt många utan för att det känns tryggt att den ansvarsfulla linjen, trots den globala oron, står fast. Visst kan det vara fantasilöst att sitta still i båten, men det är att föredra i alla lägen framför det fantasifulla spenderandet som hade följt med Juholt som statsminister. Läs mer i dagens ledare

Vad som däremot överraskade var de många färgglada damerna, framför allt på gästläktaren frotterades vackra dräkter med en och annan prydlig hatt. Stal showen gjorde dock kungafamiljens kvinnliga medlemmar. Så eleganta i sina svartvita dräkter. Helt rätt!

KD del 2 och mer klänningsfrossa

2011-09-14T10:42:00.000+02:00

Dagens ledare om KD del 2, där jag uppmuntrar partiet att våga vara höger! Det finns ett tydligt behov på den politiska skalan av ett parti med klassiska borgerliga värderingar. Ett parti som omfamnar subsidiaritet; nämligen att besluten ska fattas på lägsta möjliga nivå. Det enskilda eller familjer själva kan styra över ska de få styra över. Politiken ska ge människor verktyg att bestämma själva. Sverige behöver ett parti som river hinder, som tror på lika möjligheter men inte nödvändigtvis lika utfall. Det är frihet på riktigt.

Och eftersom det fortfarande är höst utanför mitt fönster. Och eftersom hösten är sådär bitterljuv. Därför en vacker klänningar till, här från Oscar de la Renta.

Höstväder, höstkläder

2011-09-13T19:40:00.001+02:00

I dag är en sådan där dag när hösten känns inpå bara kroppen. En dag när man bara vill krypa ihop under täcket med en bra bok. Just nu ser jag fram emot att ta mig an två nya böcker; "Sfinx" och "Den blåa boken". En dag som denna är ypperlig också för den som drömmer om en färgkoordinerad garderob. I höst drömmer jag om sirliga spetsar, frasigaste siden och ädelstensfärgade, dramatiska sammetsklänningar. I höst blandar de stora modehusen, eller konstnärerna om du frågar mig, brett från förra sekelskiftet. Särskilt influenserna från det sobra 40-talet i kombination med ultrafeminint 50-60 tal känns helt rätt. Men så är det ju skillnad på mode och stil, där det första är på väg ut, alltid, och det sista för evigt består.

Stil, precis som politik, handlar om konsekvens. Det handlar om att identifiera vad som passar och sen hålla sig till det. Visst kan man med åren behöva ompröva sina val, men grunden ligger i att ha en inre kompass och att våga lita på dess utslag - oavsett vad andra för stunden tycker. Dagens politik handlar mycket om paketering. Ibland verkar hur något sägs vara viktigare än vad som sägs. Därför känns det ibland som att det politiska samtalet stannat av.

Ett parti som kämpar i motvind är Kristdemokraterna. I en serie på två delar analyserar jag deras utmaningar och roten till deras långtgående problem. Min slutsats är enkel. KD skäms för att vara KD på samma sätt som många kvinnor i dag skäms över att vara kvinnor. Istället för att lägga fokus på att identifiera vad som definierar en själv läggs fokus på att försöka förstå vad andra förväntar sig av en. Istället för att lägga krutet på att vara ett sjuhelsikes original läggs energi på att efterapa andra. Men som klokaste Chanel brukade säga: "To be irreplaceable you always have to be different". Dagens ledare om KD här.

Ovan romantiskt från Dior. Svepande tyger, massa volym och smickrande silhuetter.

Drömkappa från Chloé

Spetsdetaljer från Alberta Ferretti. Feminint, elegant och stramt!

Pragmatism, ideologi och vikten av att hålla på sina värderingar

2011-09-08T21:28:00.000+02:00

Dagens ledare om pragmatism, ideologi och det absurda i att acceptera förtryck av kvinnor som invandrat till Sverige, allt i religionens eller kulturens namn.

"Pragmatism förutsätter värderingar

I måndags hade jag nöjet att tala i en sprängfylld Västerports kyrka i Kalmar. Att omkring hundra engagerade läsare kom för att lyssna till det föredrag som Senioruniversitetet anordnat, "Ideologierna är döda – länge leve ideologierna", gjorde gott i hjärtat. Det visar på något jag länge hävdat; människor bryr sig om ideologi och värderingar, det politiska intresset har kanske aldrig varit större, även om det delvis ändrat gestalt.

Människor bryr sig, om de stora frågorna, om principerna, utan att för den sakens skull bli dogmatiska. I Kalmar precis som i Stockholm finns en växande oro för vart vår samhälle är på väg. Som opinionsbildare är det en oro jag välkomnar och delar. Sjukdomsinsikt innebär ofta en början till förändring.

En av samtidens största frågor rör något så bombastiskt, eller grundläggande, som vilka värden som ska definiera framtiden. Individ eller kollektiv? Offer eller aktör? Tradition eller anpassning? Vi eller dem?

Låt mig ta ett konkret exempel. År 2011, i världens mest jämställda land, finns gynekologer som råder flickor av utländsk härkomst att sticka sig själva med en nål i underlivet på bröllopsnatten. Det går också bra att stoppa in en bit kycklinglever i underlivet. Vad som helst som liknar en blödning är att föredra framför ingen blödning alls; bättre att blöda än att dö. Antingen eller, istället för ingenting alls.
Resonemanget är vidrigt. Dels för att det befäster myter, och dels för att det legitimerar förtryck. Ändå är den samlade feministeliten, som står på barrikaderna för ökad kvinnlig representation i bolagsstyrelser, paralyserad. Varför?

För att en konflikt mellan olika värderingar uppkommer. Å ena sidan individens, i detta fallet kvinnans, rätt till sitt eget liv och sin egen sexualitet, å andra sidan kollektivets "rätt" att få leva enligt sin religion eller tradition.

De läkare som ger en ung kvinna rådet att tillfoga sig själv skada, för att inte råka illa ut, har säkert menat väl. Men när så har skett har flera oroväckande ställningstagande gjorts. För det första, och kanske allvarligast, har man legitimerat en barbarisk sedvänja och därigenom offrat en människas rättigheter till förmån för en kollektivistisk syn på "heder". Med andra ord, istället för att vidta åtgärder mot den eller de som inskränker och fördärvar livet för kvinnan, lägger man ansvaret och skulden på henne själv. För det andra har man låtit sig bli en del av en kontext där den som ifrågasätter våld och förtryck av detta slag enkelt kan tystas med rasiststämpeln. När så skett tillräckligt många gånger har det absurda gjort tills norm, det normala är plötsligt absurt.

Problemet är alltså inte enbart att vi har unga vuxna kvinnor och minderåriga vars liv definieras av ofrihet och nedbrytning, utan att vi som samhälle har bidragit till att normalisera handlingar som vi aldrig hade accepterat mot våra "egna". Utifrån detta perspektiv är vi alla skyldiga; de ondaste är de som står och ser på medan det onda sker.

Är det så framtiden ska definieras?"

Söndagslugn

2011-09-04T20:33:00.001+02:00

Det har varit en intensiv vecka men flera trevligheter. I onsdags exempelvis, samma dag som den glada nyheten om att 28 åriga Annie Lööf nominerats till partiledarposten i Centerpartiet offentliggjordes, deltog jag i ett mycket upplyftande samtal mellan Maud Olofsson och stilexperten Camilla Thulin anordnat av Stockholms centerkvinnor. Tema för kvällen var mode och makt. Jag bara mös. Särskilt när Thulin levererar den ena sanningen efter den andra.

Och jag kan ju inte annat än instämma, trots att jag häcklats lagom mycket på nätet för mitt konstaterande tidigare i år: Svenska kvinnor har helt tappat stilen! Kvinnligheten har degraderats till ytterligare en faktor att utrota i det heliga könskriget. För inte kan vi väl vara jämställda OCH olika?

I torsdags hade jag nöjet att träffa bland andra infrastrukturministern och SJ:s VD. Mycket spännande! Kopplingen mellan infrastruktur och tillväxt kan inte betonas nog så mycket eller tillräckligt ofta.

I veckan har flera intressanta debatter pågått. Den om näthatet, om censur på nätet, om kommentarsfält som översköljs av personangrepp och hat, men också om rätten till åsiktsfrihet. För vad är motsatsen? Och givetvis massor om modiga Annie Lööf och nu mot slutet, mot bakgrund av Alf Svenssons genanta utspel där han beklagade sig över ungdomligheten i politiken, debatten om de ogenerösa äldre som istället för att välkomna en ung, engagerad generation sätter hinder i vägen.

I veckan har jag bland annat skrivit ledare om hat och utvecklingen på nätet, en av två krönikor om Yttrandefrihetsutredningen (den andra publicerades i fredags men har ännu inte lagts upp på nätet). I fredags skrev jag också om Annie Lööf och Centerns utmaningar. Lördagens ledare på tema Alf Svensson.

Kommande vecka kommer att domineras av tio års minnesdagen av 11 september. En händelse som påverkade mig djupt, kan därför inte fatta att det redan gått tio år! Jag återkommer i ämnet.

Och slutligen kan jag rekommendera visningen av Auktionsverkets kommande auktion Fashion. För att inte tala om senaste röda läppstiftet från Lancomes höstlook (färgen som modellen till vänster bär är underbar!). Lycka i hylsa helt enkelt!

Dags för guldmedalj

2011-08-26T11:49:00.000+02:00

Äntligen fredag igen! Jag ser riktigt mycket fram emot helgen som bland annat innehåller en lunch med representanter för organisationen Haro som tidigare i år delade ut sin årliga guldmedalj. I år var det min tur och i morgon ska jag alltså få den på riktigt. Hedrande och roligt, dels för att jag inte arbetat sådär våldsamt länge, och dels för att listan över de som tilldelats den tidigare ger mig lite lätt prestationsångest... Nomineringen till priset finns i pressmeddelandet från i våras.

Annars har den här veckan mest dominerats av den ekonomiska turbulensen, Libyen, och så den ekonomiska turbulensen. I dag skriver jag om något som dessvärre oundvikligen följer i alla lågkonjunkturers spår; ökad arbetslöshet i allmänhet och ökad ungdomsarbetslöshet i synnerhet. http://www.barometern.se/ledare/jobbigt-fa-jobb-som-ung%282914369%29.gm. Frågan, som jag jobbat med flera varv, engagerar mig mycket eftersom arbetslösheten bland ungdomar kan få långsiktiga konsekvenser för framtiden, för såväl individ som samhälle. Här har parterna men också politikerna, som ju sätter ramverket inom vilka parterna sedan agerar, ett stort ansvar. Vissa åtgärder är kanske impopulära, men ack så nödvändiga. Alternativet är att öppet medge att man negligerar en hel generation. Pragmatiskt? Knappast!

politiker och skönhetsfröknar

2011-08-25T15:44:00.000+02:00

Den här bloggen handlar om politik och stil. Oftast hinner jag tyvärr inte skriva om mer än lite politik men ambitionen är att det ska bli mer mode och stil framöver. Behovet är nämligen stort, särskilt bland våra politiker.

I dag blir det heller ingen stilexplosion här på bloggen, istället tänkte jag tipsa om dagens ledare. Den handlar om likheterna, men kanske framför allt vad som borde vara olikheterna, mellan politiker och skönhetsmissar. Politikerna, precis som vinnarna av skönhetstävlingar, kan inte bara tävla i att vara goda. Politikerna måste framför allt våga vara obekväma och ansvarstagande. Varför ska vi annars låta dem bestämma över våra liv?

Älska mode, oftare och mer!

2011-08-19T17:38:00.004+02:00

I går hade jag glädjen att få följa med vännen och förebilden Maria Abrahamsson på färgsprakande fest på Nordiska museet. För 30 året i rad delade Damernas värld ut det prestigefulla designpriset Guldknappen. Årets vinnare blev modehuset Dagmar samt klockmärket Triwe. Grattis! (Personligen hoppades jag mer på Ida Sjöstedt som jag tycker fångar kvinnligt mode på ett nytt sätt).

Efter drinkar och mingel följde prisutdelning och modevisning och ännu mera mingel. Kvällen till ära invigde jag en shoppingdröm från sommarens New York-resa. En svart spetsklänning från nya favoritmärket Alice+Olivia (märket säljs också på NK:s nya avdelning i gamla Bossdelen). Till hade jag ett par riktiga favoriter ur skosamlingen från Jimmy Choo och ett tokigt, men elegant, diadem från Hobbs. Är det årets modetillställning, så är det!

Innan det nalkas helg ska jag också länka till gårdagens och dagens ledare. Den ena handlar om den ekonomiska krisen och de uteblivna reformerna, http://www.barometern.se/ledare/forsiktighet-ar-bra-passivitet-daligt%282903630%29.gm

Den andra handlar om livstidsstraff och straffomvandlingar och det ytterst stötande i att farliga människor släpps ut i förtid trots upprepad misskötsel eller rentav ny brottslighet, http://www.barometern.se/ledare/nar-61-fall-av-misskotsel-inte-racker%282905152%29.gm

Trevlig helg då!

Skyll dig själv om du mobbas!

2011-08-17T17:11:00.000+02:00

Ja, det är en uppfattning som förenar flera skolor där mobbningen anmälts. I 44 av 66 fall har skolan skuldbelagt offret för de kränkningar han eller hon utsatts för. Om det absurda i dagens samhällsutveckling där offret bör skulden, inte förövaren skriver jag i dagens ledare. Över huvud taget tycker jag att mycket pekar på att samhället förlorat sitt vett och sans.

Varför ska man exempelvis dalta med kriminella, göra film av Annika Östbergs liv och jämt fokusera på att tycka synd om de som gör andra människor illa? När jag växte upp fick jag lära mig att jag skulle sköta mig, göra rätt för mig och absolut inte vara samhället till last. Är detta inget man lär barn längre?

Håller inte att vara bara lite liberal

2011-08-16T13:10:00.000+02:00

Ibland drömmer jag om att bli politiker. Men sen läser man något (o)genomtänkt utspel och inser att den övervägande majoriteten politiker lever i en bubbla där deras politiska ambitioner är viktigare än den ideologi eller de värden de säger sig bottna i. Ett sorgligt exempel på detta är den växande skaran s k liberala politiker som förespråkar statliga tvångsmedel som klåfingrigt inverkar i människors vardagligaste beslut. För nej, det är inte liberalt att föreslå kvotering till kommunala (men inte privata) bolagsstyrelser, och det är inte liberalt att förespråka kvoterad föräldraförsäkring. Politikerna har inget i människors sovrum att göra. Inte heller har de något att göra kring de köksbord där många varje dag beslut fattas. Dagens något besvikna och upprörda ledare handlar om det ickeliberala förslaget som en rad ledande centerpartister presenterade på Brännpunkt i söndags.

I dag kan jag dock konstatera att det fortfarande finns hopp, Annie (Johansson) Lööf tar avstånd från paternalismen här.

Sverige behöver inte ökad självcensur

2011-08-14T17:45:00.001+02:00

En "häxjakt på åsikter" ville den norske statsministern inte se efter de tragiska händelserna i Oslo den 22 juli. Men risken är stor att just ökad censur, och självcensur, istället blir resultatet - i varje fall i Sverige. I gårdagens essä skriver jag en fristående fortsättning på den essä om journalistikens ansvar och nya utmaningar som publicerades den 23 juli.

Fördomsfullt om samtidens konflikter

2011-08-12T14:46:00.000+02:00

Dagens ledare inklippt nedan:

"Det är inte bara Londons gator som brinner. De konflikter som för tio år sen förekom någon annanstans, finns numera mitt ibland oss.

Eller inte riktigt mitt ibland oss. De som ägnar sig åt skygglappsbaserad förortsromantik bor sällan i områden präglade av uppslitande konflikter och socialt utanförskap.

När det amerikanska forskningscentrumet Pew undersökte utvecklingen av religiösa konflikter och förtryck i världen mellan åren 2006 och 2009 framkom att Sverige är ett av de tio länder i världen där sociala konflikter med religiös koppling ökat mest. Från att ha varit ett av världens lugnaste länder placerar nu Sverige sig i mitten av den globala skalan. Därmed hamnar Sverige på samma nivå som Libyen när det gäller religiösa konflikter. Pew påpekar visserligen att det är sannolikt att demokratier i högre grad rapporterar incidenter än slutna länder, varför resultaten till viss del kan vara missvisande.

Orsakerna till ökningen är enligt studien "ökad fientlighet mellan befolkningen i stort och den växande muslimska minoriteten". Pew lyfter bland annat de våldsamma kravallerna i Rosengård i Malmö år 2008, en rapport från Brottsförebyggande (Brå) rådet avseende ökat antal hatbrott mot muslimer, samt ökad antisemitism.

Till Svenska Dagbladet (11/8) säger Margareta Popoola, docent i internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola, att de religiösa aspekterna utlöste kravallerna i Rosengård men att de framför allt handlade om "att det inte fanns så mycket för de äldre ungdomarna att göra i ett område där antalet ungdomar fördubblats sedan området byggdes". Också uppgiften om ökade hatbrott mot muslimer ifrågasätts av Brå som menar att brotten ökar och minskar mellan åren varför ingen konsekvent uppåtgående trend kan skönjas.

Oavsett var sanningen finns och oavsett exakt var på den globala skalan vi hamnar så har en förändring ägt rum. Att Sverige historiskt kunnat stoltsera med få religiösa konflikter kan delvis bero på att Sverige länge varit ett osedvanligt homogent och sekulariserat land. Därmed inte sagt att konflikter inte funnits, för det har det. Skillnaden ligger snarare i hur de kommit till uttryck.

Men betyder det då att konflikter, av olika slag och med olika koppling, måste öka i takt med att samhället förändras? Nej, inte så länge människor tar ansvar för sina handlingar och tillåts representera endast sig själva.

Ändå är det just den motsatta slutsatsen som ofta dras av såväl högerextrema som intellektuella på vänsterkanten. Den gemensamma nämnaren för bägge dessa gruppers världsbild bygger dels på föreställningen om människors oförmåga att ta ansvar för de egna handlingarna, dels på idén om att människor med viss bakgrund i alla lägen kommer att agera på samma sätt. Därför kommer de religiösa konflikterna öka, för alla vet ju att alla invandrare är religiösa, och därför kommer kravaller att uppstå, för alla vet ju att fattiga människor utan fritidsgård inte kan hantera sin situation på annat sätt än genom att bränna bilar och slåss."

Trevlig helg!

Om öppenhet och därmed ansvar

2011-08-11T13:12:00.000+02:00

Jag är ganska personlig i dagens ledarkrönika i Barometern. Jag har länge, precis som jag skriver inledningsvis i artikeln, glatts men lika mycket förfäras över hur människor väljer att respondera på sådant jag, men också andra ledarskribenter och bloggare skriver. Att läsa kommentarerna efter en publicerad debattartikel i en stor svensk tidning kräver mod. Nivån är ofta så låg och tonen ibland riktigt obehaglig. Och visst, man kan låta bli att läsa sådant, desto svårare är det att förhålla sig till mail och samtal och ibland brev, gärna anonyma, som uttrycker ett sällan skådat hat, personangrepp och så vidare.

I dagarna har det rapporterats kring de hotbrev som flera svenska bloggerskor fått. Ingen vidare rolig läsning. Inte blir man muntrare av polisens tafatta förhållningssätt som i praktiken innebär att "sluta skriv, eller skyll dig själv".

I ett så öppet samhälle som det svenska, där personuppgifter om exakt vem som helst bara är ett telefonsamtal eller ett musklick bort ställs ännu högre krav på säkerhet och ansvarstagande. Ingen ska behöva avstå från att delta i en debatt eller att uttrycka en kontroversiell åsikt av rädsla för konsekvenserna.

Sen ska sägas att öppenheten i sig och den respons som innehåller beröm eller konstruktiv kritik är guld värd. Utan den hade det varit tungt att fortsätta skriva.

Förbjud religiösa och politiska friskolor

2011-08-10T13:08:00.002+02:00

I dagens ledare som kan läsas här nedan skriver jag om religiösa friskolor. Jag känner mig lite kluven men landar ändå efter att ha vägt argumenten i att religiösa och politiska skolor nog borde förbjudas. Läs och tyck!

"Rätt i teorin, fel i praktiken

Av anonyma anmälningar om könsdiskriminering på Römosseskolan i Göteborg framgår att flickor som menstruerar inte får närvara i islamundervisningen. Av anmälningarna, som ligger till grunden för den statliga Skolinspektionens skarpa kritik, framgår också uppgifter om godtyckliga betygsättningar till pojkarnas fördel och upprepade kränkningar, också fysiska, av elever. I inspektionens rapport kommenteras friskolans arbetsplan som innehåller inslag som strider mot den svenska skollagen. Till de mer uppseendeväckande hör den obligatoriska bönen i moskén.

Kritiken är allvarlig och skolledningens nonchalanta bemötande än allvarligare. Särskilt den före detta rektorn, numera riksdagsledamot för Moderaterna, Abdirizak Waberi har en del att förklara.

Den svenska friskolereformen har varit mycket positiv. Den har på ett konkret vis ökat egenmakten för föräldrar och barn. Friskolan skapar konkurrens som i sin tur kan slå ut de sämre skolorna till fördel för de bättre, kommunala som privata. Bland friskolorna finns också religiösa alternativ. Ur ett teoretiskt perspektiv är också det i sin ordning så länge de religiösa skolorna följer skollagen av vilken det bland annat framgår att religionsundervisningen tydligt ska skiljas från den samhälls- och naturvetenskapliga undervisningen. Men om så inte sker?

I Sverige råder nioårig skolplikt. Grundskolan är skattefinansierad. Diskriminering som definierad i diskrimineringslagen föreligger när (direkt) "någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan och det har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion med mera." eller när (indirekt) "någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med till exempel ett visst kön."

Att som flicka med skolplikt utestängas från delar av undervisningen i en skattefinansierad skola rimmar mycket illa med såväl nämnda lagar som med den svenska grundlagen som fastslår att "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet."

En skola som inte följer grundlagens kompromisslösa lagregler, som direkt eller indirekt diskriminerar på grund av religion, kön eller sexualitet, hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Kanske dags att se över möjligheten att driva religiösa eller politiska friskolor överlag?"

Tillbaka igen

2011-08-09T13:53:00.001+02:00

Så var också denna sommar snart slut. Ofattbart hur snabbt juni, juli, augusti försvinner och hur oändligt långa de mörka, kalla höst- och vintermånaderna ter sig.

Under semestern har jag försökt vara så ledig som möjligt. För någon som ständigt måste uppdatera sig om nyhetsläget för jobbets skull är det nästan läskigt att medvetet avhålla sig från en dags alla nyhetssändingar, att inte läsa tidningarnas webbnyheter en gång i timmen och så vidare. Därför är det lätt att drabbas av skrivångest när man på söndagskvällen vet att man nästa morgon MÅSTE skriva något att fylla ledarsidan med. Många undrar hur man gör, och framför allt vad man gör när inspirationen tryter. Jag vet inte, men jag antar att man inte har något val :)

I dagens ledare skriver jag kort om den amerikanska politiken och dess ekonomiska konsekvenser. Det är viktigt att ständigt påminnas om att kriser av det slag vi ser i dag byggs upp under en lång tid. Den överkonsumtion på lånade pengar som många stater, av taktiska skäl, ägnat sig åt är ändlig. Alla som ansvarar för den egna ekonomin vet att det inte går att leva över sina tillgångar hur länge som helst. Ekonomi handlar om hushållning av resurser.

Nu väntar jag bara på Ohlys väntade, men ändå oväntade, presskonferens...

Något kort i semestertid

2011-08-01T20:42:00.004+02:00

Njuter för fullt av semestern, precis hemkommen från Rom, och förfäras över det ofattbara som skett i Norge. Återkommer mer framöver. Håll så länge till goda med förra lördagens essä, http://www.barometern.se/ledare/vem-ar-en-modig-journalist(2872712).gm - en hyllning till en modig journalist (Per Gudmundson), en reflektion av den samtida journalistikens utmaningar och något om politisk korrekthet.

I Rom förälskade jag mig främst i magnifika spetskreationer från Alberta Ferretti. Det blir en sällsamt vackert höst!

Är sommaren redan slut?

2011-07-21T15:22:00.000+02:00

När jag ser ut genom fönstret känns det nästan så. Tur att jag har min semester kvar att se fram emot!

Dagens ledare om bistånd, Afrika och om att resurserna bör riktas för att möjliggöra självhjälp istället för att cementera beroende. Det Afrikas fattiga länder är i störst behov av, ur ett långsiktigt perspektiv, är fungerande rättsstatliga institutioner och ingående insatser mot korruption. Lägg därtill förståelse för äganderätt och andra mänskliga rättigheter så har vi kommit en bit på vägen. Att människorna på Afrikas horn återigen ska tvingas genomleva den värsta misären är ovärdigt oss alla, http://www.barometern.se/ledare/mer-an-bistand-behovs-i-afrikas-flyktinglager%282868965%29.gm.

Klippa eller inte klippa?

2011-07-20T12:45:00.000+02:00

Ja, förutom att skriva ledarkrönika till morgondagens tidning funderar jag på om jag ska klippa av mig håret eller inte.

I dagens ledare kommenterar jag Carl B Hamiltons förslag om hemkörning från Systembolaget. Förslaget i sig är egentligen inte särskilt intressant, mycket mer talande är nykterhetsrörelsens väntade kritik. Och min inte heller så oväntade fråga är om svenskar är mindre kapabla än andra folk att ta hand om sin egen alkoholkonsumtion?

Monopolet kom till stånd i syfte att stävja den destruktiva alkoholkulturen i Sverige. I ärlighetens namn kan man ju undra hur effektivt det egentligen varit. Sällan springer man på människor i andra länder som har en så märklig och enögd syn på alkoholkonsumtion som i Sverige. Istället för att betrakta vin och alkohol som något som förhöjer matupplevelsen och därmed något högst naturligt i vardagen, ses alkoholen som något som ska inmundigas i kopiösa mängder enbart i syfte att uppnå fylla. Jag fattar det inte, trots att jag är uppvuxen i Lund. Ledaren finns att läsa här.

I våras deltog jag i ett mycket intressant seminarium på Engelsbergsbruk. Hela dagens program finns upplagt på Axess hemsida, vill man särskilt se min del finns den länkad här nedan. Det övergripande temat är den nya borgerligheten och jag talar om hur en uppvärdering av de meritokratiska idealen kan möjliggöra moderna klassresor. Jag börjar tala efter cirka 32.32 minuter http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=2464

Kanske skulle man klippa sig som Elizabeth Taylor?

Länkskörd på tema egenmakt

2011-07-19T16:51:00.001+02:00

I dag deltog i ett ideologiskt samtal med rikdagsledamoten Göran Pettersson, ansvarig för den politiska talradion. Vi talade om egenmakt, skatter och sparande, allt ur ett härligt ideologiskt perspektiv. Lyssna till vårt samtal här.

I Almedalen deltog jag i en panel om vad som finns bortom Arbetslinjen. Samtalet anordnades av Kristdemokraterna, och enligt min uppfattning tydliggjordes flera viktiga viktiga perspektiv. Seminariet finns i två delar här och här.

Dagens ledare "Ord är billiga, handlingar dyra" apropå att så många svenskar vill starta företag samtidigt som så få gör det.

2011-07-17T11:04:00.001+02:00

Sen etablering hotar välfärden http://www.barometern.se/ledare/sen-etablering-hotar-valfarden%282863516%29.gm

Samtyckesproblematiken

2011-07-15T15:11:00.000+02:00

Utredningen av sexbrottslagen landade i en rad förslag, där den mest kontroversiella rör frågan om man ska införa ett nytt brott, sexuellt övergrepp, som ska avstamp i huruvida samtycke till handlingen förelåg. Läs dagens ledare om remissinstansernas enligt min uppfattningen helt befogade kritik till förslaget. Trevlig helg!

Bara för att jag är invandrare och kvinna...

2011-07-14T16:33:00.000+02:00

Jag är fortfarande upprörd över att diskussionen om "fler kvinnor, fler invandrare, fler..." aldrig tar slut. Jag är så trött på att det i Sverige är okej att degraderas till en representant för ett kön, en sexualitet eller etnicitet. Jag vill varken dra fördelar för att jag är kvinna med invandrarbakgrund, eller behöva känna mig skyldig eller utbytbar för att någon i "gruppen" gör si eller så. Vi måste göra upp med den sortens kollektivistiska föreställningar och hålla den som agerar ansvarig för konsekvenserna av sina handlingar. Dagens ledare utvecklar vidare.

Och så är det läge för en stilistisk aptitretare. Chanel hösten 2011. Mmm.

Ibland får man till det!

2011-07-13T15:23:00.001+02:00

En ledarskribent jag verkligen beundrar sade en gång att han är nöjd om han får till en riktigt bra artikel, en gång i veckan i varje fall. Och visst är det så, det är omöjligt att vara på topp jämt. Man inser snart att man ska vara tacksam om man är någorlunda jämn och briljant emellanåt. Av dagens mailskörd är denna dag i dag!

Så tack för alla vänliga mail. Jag blir lika förbryllad över allt snällt människor tar sig tid att skriva som jag blir bestört över allt elakt andra människor tar sig tid att kasta ur sig.

Dagens ledare om ideologi, egenmakt och "Fuck off- money":

Med pengar slipper man oroa sig för pengar

Har du något "fuck off-kapital"? Lever du ur hand i mun? Lämnar du en dålig arbetsgivare eller en destruktiv kärleksrelation, eller stannar du för att det är säkrast ekonomiskt?

I måndags meddelade företaget OnOff att man ansökt om konkurs. Beskedet berör hundratals människor som inom kort riskerar att stå utan jobb. Att förlora jobbet är för de flesta ett stort trauma, främst på grund av den ekonomiska osäkerhet som följer.

Före midsommar fick Trollhättans Saab-anställda besked om att deras lön skulle utebli. Det ledde till att facket ordnade så att medlemmarna kunde få lån för rullande utgifter och midsommarbestyr. Det är givetvis bra att den sortens alternativlösningar finns men visst är det skrämmande att arbetande människor i ett världens rikaste land ska tvingas låna för att klara sig till nästa månad?

I antologin "F-ordet" från år 2008 utvecklade Timbros dåvarande VD Marika Rankka sina tankar kring begreppet "fuck off- money", eller så kallade "dra åt helvete pengar", på ren svenska. Rankka oroades över att 40 procent av de svenska kvinnorna inte kunde försörja sig på sin egen arbetsinkomst. Inte blev hon lugnare av kvinnors höga representation i Försäkringskassan ohälsostatistik. Ett av de främsta skälen bakom siffrorna var vantrivsel på jobbet.

År 2010 var den årliga snittinkomsten 317 000 kronor, år 1970 låg den på 163 000 kronor. Svenskarna tjänar alltså nästan dubbelt så mycket nu mot då. Av statistik från Länsförsäkringar för år 2010 framkommer att ett av fyra hushåll inte klarar en plötslig utgift på 5000 kronor.

Hur blev det såhär? Hur kunde den svenska jämställdhetskampen befria kvinnan från ett beroende – äktenskapet – bara för att tvinga henne i famnen på ett annat – staten? Sannolikt var det ingen slump. När jämställdhetskampen gick i maskopi med socialismen utropades egenmakten till den "goda" statens främsta fiende. Det ligger så att säga i socialismens DNA att skapa, och fasthålla, människor i föreställningen om att de inte klarar sig på egen hand. Därför accepterar vi att bli matade som fågelungar en gång i månaden. Därför har vi inte råd att spara på egen hand.

Att ha gott om pengar är ingen garanti för lycka. Att inte ha några pengar alls garanterar olycka. Den som saknar en ekonomisk buffert är sårbar inför livets skiftningar. Sannolikt är det därför som så få människor vågar förverkliga sina entreprenöriella drömmar, därför som rörligheten på arbetsmarknaden är så låg, därför som riskbenägenheten är kuvad. I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.

Det sägs att det saknas ideologiska konflikter i svensk politik, att alla partier står för samma sak. Men det är inte sant. En av de sista, och kanske den viktigaste, ideologiska striden står om relationen mellan stat och individ. Ska staten likt skolboksexemplet av en curlingförälder leda medborgaren från vaggan till graven, eller ska den betro oss rätten, ansvaret och möjligheten, att utforma våra liv på egen hand?

Vinsten är inte problemet

2011-07-12T09:56:00.000+02:00

I dagens ledare angriper jag det absurda i debatten kring vinster i välfärdsföretag. Och mellan varven längtar jag efter semester.

Dra undan mattan för SD

2011-07-11T15:25:00.000+02:00

Dagens ledare med anledning av Jimmy Åkessons jungfrutal i Almedalen i går.

Måste en invandrare alltid representera andra?

2011-07-10T20:27:00.001+02:00

”Låt oss göra Almedalsveckan mindre vit nästa år” skriver Mikolaj Norek. Återigen bekräftas att de faktorer som ska spela minst roll, som etnicitet, av symboliska skäl ändå tillmäts högst betydelse.

Norek påtalar att Almedalen erbjuder ett smörgåsbord av kostnadsfria seminarier som står öppna för alla samt att de som är här har väldigt olika syn på de frågor som diskuteras. Men att seminarierna är kostnadsfria och öppna för alla räcker enligt honom inte. Förutsättningarna är ointressanta när utfallet blir fel. Därför blir det rätt först när alla etniciteter finns representerade. Därmed fastslås ett mycket skrämmande faktum.

I Sverige blir du som invandrad aldrig svensk. Som invandrad är du för evigt bunden att vara en del av ett etniskt kollektiv, en representant för ditt arv, en punkt i statistiken. Invandrare som invandrare, liksom.
I en tid när många oroas för växande främlingsfientlighet är det sorgligt att etnisk bakgrund tillmäts större värde än kompetens. För tro det eller ej, invandrade är inte mer lika eller utbytbara mot varandra än vad etniska svenskar är.

Dessutom finns ytterligare en aspekt. Den om att vi är väldigt många med invandrad bakgrund i Almedalen eller på diverse maktpositioner. Det är bara det att invandraretiketten försvinner så fort man inte bekräftar nidbilden av invandraren som offer i behov av hjälp. Det är det riktigt anmärkningsvärda i sammanhanget."

Skrev jag i Aftonbladet i går med anledning av denna artikel

Snart, ack så snart

2011-07-09T16:36:00.000+02:00

Har en obeskrivlig hemlängtan nu efter en absurt intensiv vecka. Begriper inte hur politikerna orkar, efter totalt 8 framträdanden, ledartexter, seminarier, spontana och planerade möten, och tonvis med mingel är jag helt slut. Ska bli skönt att komma hem och slippa känslan av att ständigt vara på fel ställe.

I dagens essä sammanfattar jag den politiska våren och siar om hösten som i värsta fall riskerar att bli en politisk rysare. I Aftonbladet (papperstidningen enbart än så länge) replikerar jag på den absurda debattartikeln från häromdagen som efterlyser ett mindre "vitt" Almedalen. Få saker gör mig så innerligt förbannad som den kollektivistiska uppfattningen om människor av utländskt påbrå. Så snart länken publiceras lägger jag ut den.

Nu återstår bara Kristdemokraternas och SD:s tal innan också denna Almedalsvecka kan läggas till handlingarna. Inför Hägglunds tal kl 19 i kväll hoppas jag överraskas av ett KD som tydligt markerar politikens gränser, ett KD som inte vill göra allt gott obligatoriskt och allt dåligt förbjudet. Det skulle glädja mitt gammelmoderata hjärta.

Snabb sammanfattning

2011-07-08T13:36:00.001+02:00

Äntligen har jag en kort stund att som hastigast sammanfatta veckan. Än är Almedalsveckan inte slut men trots att dimman åter tätnar i Visby kan man skymta ljuset i tunneln.

Det har varit några riktigt intensiva dagar där jag analyserat partiledartal i Aftonbladets panel, på bilden Aftonbladets debattchef Karin Magnusson, jag som högerspöke, Jonas Morian som rödmärkt debattör, Aftonbladets Lena Mellin och retorikexperten Elaine Bergqvist.

Jag har också hållit låda i radio om Lars Ohlys framtid, agerat panellist i fråga om framtidens bostadsmarknad för Fastighetsägarna samt modererat Axess seminarium om mer meritokrati framför ytterligare social ingenjörskonst. Inte helt enkelt att hålla koll på herrarna Munkhammar och Bard!

I morgon återstår sista Aftonbladetpanelen och dessförinnan deltar jag i samtal anordnat av Kristdemokraterna på tema "Räcker arbetslinjen?".

I veckan har jag också skrivit några ledare, en om Moderaternas insiktsfullhet gällande den demografiska utmaningen http://www.barometern.se/ledare/insiktsfullt-av-moderaterna%282846936%29.gm, en om Folkpartiets förslag om kvalificerad arbetskraftsinvandring http://www.barometern.se/ledare/folkpartiet-pa-global-talangjakt%282850593%29.gm, och en om det makabra Högsbymålet http://www.barometern.se/ledare/mindre-kulturrelativism-raddar-fler%282851530%29.gm

Och ja, jag är helt slut och längtar efter semester! Och ja, jag fällde en tår i går när Maud avskedstalade. Ser mycket fram emot nätverksmiddagen med henne senare i höst, www.enplatsihimlen.se

Almedalen here I am

2011-07-02T21:50:00.000+02:00

Det blir en tidig kväll efter att ha tagit en rask promenad och konstaterat att det blåser friskt vid vattnet, ätit lamm och intagit hotellrummet och pappershögarna som ska plöjas inför veckans alla seminarier som jag ska högerspöka i. Lugnet före stormen med andra ord.

När jag anlände till hotellet slog jag givetvis genast på Tv för att se det furstliga bröllopet mellan Albert II av Monaco och Charlene Whittstock. Vacker var hon även om klänningen, skräddad av Armani, kändes lagom skoj. Vacker modell men fin skärning över axlarna, stilrenare än Victorias, men de många pärlorna över klänningen kunde gott ha utelämnats. Dock elegant håruppsättning där slöjan skapade en oskuldsfull gloria kring hennes, dagen till ära, glimrande bröllopsmake up.

Som vanligt vid utländska bröllop är halva nöjet att få fröjdas åt gästernas fantastiska hattar! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, omfamna hatten på bröllop och våga sticka ut; halva nöjet med fina fester är att få klä upp sig till dem.

Omfamna särarten, KD!

2011-07-01T09:35:00.000+02:00

Dagens ledare med anledning av KD:s riksmöte i Umeå, nedan inklippt:

”In order to be irreplaceable one must always be different” sade den modiga modeskaparen Coco Chanel. Den som vill bli ihågkommen måste sticka ut. Att sticka ut, i ett konsensussökande samhälle som det svenska, kräver stort mod, en tydlig profil och ett övertygande budskap. Men framför allt krävs ihärdighet och ett gott självförtroende. För i ärlighetens namn, varför lägga tid på någon som signalerar att det är slöseri?

För ett år sedan var Kristdemokraterna ett parti med goda teoretiska förutsättningar. I det läget hade Moderaternas ompositionering öppnat ett stort och outnyttjat utrymme åt höger. En och annan ”gammelmoderat” hade slutat känna sig hemma i Moderaterna och en diskussion om alternativen började gro. Problemet var att Kristdemokraterna, som hade kunnat vara ett rimligt, konservativt alternativ, aldrig blev det för de flesta.

Det är beklagansvärt. Kristdemokraterna har varit viktiga för Alliansen och precis som övriga småpartier har de bidragit till att den socialdemokratiska makthegemonin äntligen brutits. Men det är som om partiet, istället för att värna sin särart och vara de konservativa väljarnas självklara val, inte riktigt vågar vara sig självt när det väl gäller.

En viktig förklaring till det dåliga opinionsläget för regeringen under den gångna mandatperioden sammanhängde med oförmågan att kommunicera vad som hade åstadkommits. Delvis beror Kristdemokraternas urusla prognoser på samma fenomen i dag. Men inte enbart. Precis som Alliansen i stort lider Kristdemokraterna av maktinnehavets baksida: svårigheten att blicka framåt och tänka nytt i ett läge när ingen revolt längre behöver genomföras.

På torsdagen talade Göran Hägglund vid Kristdemokraternas riksting i Umeå. Det var ett tidvis förutsägbart tal vars främsta nyhet var förslaget om att göra det mer lönsamt för den som går på socialbidrag att ta ett tillfälligt arbete utan att samtidigt förlora bidragsrätten. Talet innehöll också argument för vikten av att fokusera på barns- och ungdomars uppväxtvillkor, kryddat med behovet av ökad valfrihet för barnfamiljer, behovet av ökad gemenskap, det lilla samhället, solidariteten och ansvarstagandet. Och så talade Hägglund om tydlighet och bannade de interna kritikerna för deras frispråkighet.

Kristdemokraternas situation är mycket allvarlig. Den riskerar att dra undan mattan för allianssamarbetet om partiet åker ut ur riksdagen år 2014. Partiet uppfattas av många som mossigt, frikyrkligt och framför allt som ett parti av äldre, för äldre. Det är beklagligt, för Kristdemokraterna har potential.

Därför bör partiet tillvarata det faktum att det i dag inte råder någon konkurrens om en otillfredsställd väljargrupp. Vidare bör partiet bejaka alliansens mångfald, man måste våga hålla fast vid sina hjärtefrågor, allianspartierna behöver inte vara överens i alla frågor, tvärtom förutsätter idéutvecklingen olika borgerliga perspektiv. Därutöver måste man börja tala ideologi; det är som regel svårt att vara pragmatisk om man inte vill något särskilt, om man saknar ett särskilt mål.

Slutligen bör man en gång för alla fastslå att man är ett värdebaserat parti som menar allvar med lanserade begrepp som ”verklighetens folk” och ”politikens gränser”. Det innebär i praktiken att man fortfarande kan uppfatta vissa samhällsfenomen som felaktiga och andra som korrekta, utan att man för den sakens skull strävar efter en politik som i lag förbjuder det förstnämnda eller i lag tvingar på medborgarna det sistnämnda."

Mitt almedalsschema

2011-07-01T09:30:00.000+02:00

Det blir en lång och hektisk Almedalsvecka i år igen. Extra roligt i år är att jag ska medverka i flera paneler.

* söndag, måndag, tisdag och lördag agerar jag högerspöke i Aftonbladets lunchpanel med start kl 12.00
* tisdag kl 10.30 är det Fastighetsägarnas panel om framtidens bostadsmarknad ur ett ideologiskt perspektiv, plats Clarion Hotell, Strandgatan 6.
* torsdag modererar jag samtal om uppvärderandet av meritokratin som samtidens klassresa. Deltar gör Alexander Bard och Johnny Munkhammar. Seminariet kommer att TV-sändas på Axess TV och utgår i sin helhet utifrån mitt kapitel i antologin om borgerlighetens framtid som ges ut senare i år. Kl. 9.30 i Klosterlängan vid Stora torget.
* lördag Kristdemokraternas seminarum om huruvida arbetslinjen räcker eller ej. Hästgatan 3 kl 10.00

Satsa på utbildning som ger jobb

2011-06-30T17:31:00.000+02:00

är rubriken för mig gästproffstyckeri i Aftonbladet i dag. Och oj, vad många upprörda kommentarer som ligger ute på nätet i dag med anledning av Svenskt Näringslivs kommande rapport om att studenter som läser flumkurser som inte leder till jobb i högre utsträckning än i dag ska få bekosta det via högre andel studielån istället för studiebidrag.

Som jag skriver är jag den första att instämma i att det är viktigt med bildning och att den inte kan räknas i pengar. Men det är samtidigt minst lika viktigt att våra gemensamma pengar förvaltas väl. För den intressanta frågan blir, hur många hade läst om Harry Potter om de ett vetat att de inte kommer få något jobb, två fått ta ett privatlån för att bekosta studierna? Problemet i Sverige är att vi tror att allt som är "gratis" inte kostar något. Men det gör det, det är bara någon annan som betalar för det. Ska samhället betala för ett överflöd av Harry Potter experter när samma samhälle står inför stor kompetensbrist inom exempelvis sjukvården? Ja, om samhällets resurser är oändliga, nej i annat fall. Det utesluter inte att man också bör undersöka möjligheten att dra ner på utbildningsplatserna på vissa utbildningar och lägga mer resurser inom områden där arbetskraftsbrist är att vänta.

I dag vill jag också uppmärksamma den mycket obehagliga utvecklingen på nätet som bland andra Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson utsatts för med anledning av en artikel om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken. Läs mer här. Jag återkommer med en ledare på ämnet inom kort.

Politikernas dåliga klädstil

2011-06-29T10:26:00.000+02:00

Den pågående pysande diskussionen om riksdagsledamöternas kläder och stil är mycket underhållande. Jag har fått mycket kritik för att jag påtalat att kläderna man sätter på sig signalerar något, att de antingen förstärker eller förminskar det budskap man i övrigt önskar framföra. I Svenskan skrevs i går om miljöministerns högst tveksamma val av skinnkavaj i talarstolen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kladkod-hett-amne-i-riksdagen_6277354.svd, och i dag fortsätter de med det jag länge hävdat, svenskar överlag och därmed också svenskar i riksdagen och på representativa positioner undervärderar betydelsen av sitt klädval, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stilen-en-del-av-retoriken_6280542.svd

Jag vet inte hur många gånger jag förundrats över de klädval människor gör. Och nej, det är inte en fråga om pengar, de jag tänker på har det gott ställt. Dålig smak kan inte köpas bort om ingen vågar påtala det uppenbara.

Och i ärlighetens namn handlar det inte ens om att slaviskt följa trender, nej snarare är det precis tvärtom. Det är en fråga om att hitta en stil, som passar en och som lyfter, inte döljer. Jag säger som favoriten Chanel: "Luxury must be comfortable, otherwise it is not luxury. Some people think luxury is the opposite of poverty. It is not. It is the opposite of vulgarity." och "Fashion fades, style remains". Tänk om vi en dag kunde få riksdagsledamöter som förde och kläde sig som sina franska motsvarigheter?! Well, drömma går ju...

Under tiden gläds jag över att Christine Lagarde utsetts till ny IMF-chef. Hon kan klä sig propert och passande, och trots att hon inte är någon klassisk skönhet så har hon oerhörd pondus och stil i sina eleganta kläder med klassiska snitt, starkt lysande kavajer eller scarves, stora smycken och pärlor, pärlor, pärlor.

Kommunismens ondska ingen slump

2011-06-29T10:03:00.000+02:00

Det är få saker som gör mig så upprörd som inkonsekvens och relativisering, särskilt när dessa fenomen sammanfaller med historiebeskrivningen. Dagens ledare, som jag klipper in rakt av nedan, handlar om den rumänska kommunismen och dess brott mot mänskligheten. Men den handlar också om att aldrig glömma, aldrig ursäkta eller romantisera det experiment som dödade och fortfarande dödar oskyldiga människor.

"När vi kom till Sverige, två veckor innan muren föll, strövade jag ofta i mataffärer.

Det var något extraordinärt med mataffärer som faktiskt hade mat att sälja, affärer till vilka man slapp köa och där man dessutom kunde köpa vad och hur mycket man ville. Så hade det inte sett ut i 80-talets Bukarest där jag levt mina första levnadsår.

Rumänien var under flera decennier ett kommunistiskt land. Det styrdes av diktatorn Nicolae Ceausescu, även av sig själv kallad för "ledaren" eller "Karpaternas geni", som tidigt plockade upp de marxistiska idéerna som lade grunden för den totalitära regim som blev hans signum – och fall.

Till sin hjälp hade han utvecklat en sofistikerad säkerhetspolis, Securitate, som kontrollerade medborgarnas liv. Ungefär en tredjedel av landets befolkning var angivare. Dessa människor var arbetskamrater, föräldrar, barn, makar. De fanns överallt, de hade makt att göra vad som helst, mot vem som helst, när som helst.

Men inte bara den totalitära övervakningen inskränkte människornas liv. Ceausescu ansåg att varje kvinna skulle föda minst fem barn, annars var hon en desertör. Abort- och preventivmedelförbud infördes. Människors religionsfrihet inskränktes, massmedian var ett språkrör för regimen, de två statliga TV-kanalerna kontrollerades hårt.

Ceausescus strukturella planhushållningssystem ledde med tiden till stor ekonomisk kris. Landet tvingades ta stora lån i väst vilket ledde till en övermäktig statsskuld. Istället för att avbryta det kommunistiska experimentet, och ta ansvar för dess effekter, beslutade han under 80-talet att skulden skulle betalas av till år 1990. Resultatet blev svält, ständiga strömavbrott, sällan skådad misär. Sen gick det som det gick, tack och lov.

Det är drygt 20 år sedan muren föll. Rumänerna kämpar än i dag mot det experiment som blev deras liv. I Sverige talar vi knappt om det. Och om vi gör det, om vi för en kort stund drar oss till minnes att det hände för inte så länge sen, inte så långt ifrån oss, är vi noga med att poängtera att det visserligen blev fel, men att det inte var meningen.

Kommunismen har i Sverige alltid ursäktats, trots att den krävt fler människoliv än nazismen och fascismen. Valter Lundell drar av sin nya intervjubaserad studie slutsatsen att det i vissa akademiska sammanhang än i dag är tabu att koppla de historiska illdåden med den kommunistiska ideologin. Det är skamligt! Konsekvenserna av kommunismen är ingen slump, de blir dess mening när ändamålet blir primärt och vägen dit bara är en transportsträcka.

Den som saknar kunskap saknar kontroll. Den som saknar kontroll saknar ansvar och därmed skuld. Ideologier är förföriska. De kan få vanliga människor att begå ovanliga handlingar. När Marx talade om kommunismen på ett teoretiskt plan visste han inte bättre. Men vi har en skyldighet mot alla de människor som torterats till döds, avrättats, tvingats svälta eller arbeta ihjäl sig i läger. En skyldighet att inte romantisera, släta över eller ursäkta. Vi måste veta bättre, nu när vi vet."

Får man döda i övertygelsens namn?

2011-06-27T10:33:00.000+02:00

Nej, svarar det flesta. Men om övertygelsen är "god"? Helgar inte målet medlen?

Jag minns när jag läste freds- och konfliktvetenskap på den inte så lite röda statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Jag minns en lärares brandtal för marxism. Jag minns att jag blev väldigt provocerad, att jag räckte upp handen och förklarade att jag haft oturen att leva mina fem första levnadsåren i det diktatoriska system läraren förespråkade. Jag minns hur förbannad läraren blev, hur jag fick förklarat för mig att kommunismen är god, i tanken. Och att det nog inte hade varit så farligt som jag menade. Jag avskyr kränkthetskulturen som råder i dagens samhälle, men där och då kände jag mig faktiskt kränkt.

Därför gladdes jag i morse när jag hittade följande länk. Så länge tystnaden är selektiv har vi ett ansvar att inte glömma. Det är bara två decennier sedan muren föll i ett Europa som för många känns väldigt avlägset. Men det är det inte, och det kan hända igen.

Lördagens essä handlade om LAS. Kampen fortsätter!

Snart midsommar men först lite om Grekland

2011-06-23T16:33:00.000+02:00

Margaret Thatcher uttryckte det väl: "The problem with socialism is that you eventually run out of other people's money." Utvecklingen i Grekland är skrämmande samtidigt som den är den ultimata illustrationen av vad som slutligen händer i ett samhälle där politikerna, oavsett kulör, ägna sig åt att vinna röster på att förbehållslöst ge mer av allt till alla.

I sin ilska över de långtgående reformerna som landet behöver genomleva glömmer de demonstrerande människorna att de själva valt de politiker som drivit landet till dess undergång. Vi väljare, politikernas arbetsgivare som Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström brukar säga, har ett ansvar. Ett ansvar att inte bländas av politikernas illusoriska guldägg. För nej, det finns ingen gratis lunch och inte heller går det att i längden äta eller fördela det man ännu inte skapat. I dagens ledare utvecklar jag resonemangen kring den grekiska krisen och det folkliga ansvaret.

Samtidigt vill jag rekommendera Fredrik Segerfeldts utmärkta artikel om SAABs smärtsamt utdragna kris. Bland annat skriver han: "Hur kommer det sig att vuxna människor i ett av världens rikaste länder inte kan klara en enda utebliven månadslön, utan är tvungna att gå till banken för att ha råd med sill, brännvin och jordgubbstårta? Det beror naturligtvis på vår samhällsmodell, som är uttryckligen utformad utifrån idén att vi inte kan ta hand om oss själva, att vi är hjälplösa offer som måste ha statens hjälp vid varje liten motgång i livet."

Så sant och så tragiskt! Om regeringen söker efter en berättelse att ackompanjera jobbskatteavdragen med er detta definitivt något att ta med.

Slutligen, glad midsommar!

Om Annie blir ny Centerledare blir jag nog centerpartist!

2011-06-20T18:12:00.001+02:00

Det var ett tag sedan jag skrev nu vilket beror på att jag befunnit mig i USA under de gångna veckorna. Först en veckas intensivt seminarium under ledning av IHS, Institute of Humane Studies, på tema "Journalism and the free society". Och sedan en underbar vecka i New York fylld av härliga modeupplevelser.

Här hemma har visst både det ena och det andra hänt. Maud Olofssons avgång nu senast (smart kvinna att välja rött vid presskonferensen!) känns tråkig även om den inte var särskilt oväntad. Olofsson har betytt mycket för alliansen, mer än vad vi kanske insett förut.

Med det sagt ska sägas att det ska bli mycket spännande att se vad som kommer att hända med Centern framgent. Personligen hoppas jag innerligt att smarta och engagerade Annie Johansson ges möjlighet att fortsätta på den väg Maud utstakat. Johanssons linje i LAS-frågan visar på hennes modiga förhållningssätt i en fråga där Moderaterna tabbat sig ordentligt. Att visa mod, att kunna kommunicera med väljarna, att ha en ideologisk ryggrad, är förmågor som alliansen behöver för att inte stagnera i sin politiska utveckling.

Länkar till mina artiklar som publicerats under tiden finns här: om behovet av en uppgradering av det svenska medborgarskapet http://www.barometern.se/ledare/nar-blir-man-svensk-egentligen%282814660%29.gm samt en om Diskrimineringsombudsmannens tillfälle att göra rätt i fråga om diskriminering av män till Polishögskolan http://www.barometern.se/ledare/hoppas-do-tar-chansen-den-har-gangen%282807459%29.gm

Drevet mot kungen en pressetisk kollaps

2011-06-04T16:51:00.003+02:00

http://www.barometern.se/ledare/drevet-mot-kungen-en-pressetisk-kollaps(2803685).gm skriver jag i ledaren och hoppas att det aldrig upprepas igen.

Skäms på er!

2011-05-31T17:30:00.002+02:00

Det är med stor bestörtning jag följer, ja vad ska man kalla det, journalistikens förfall. Vad sysslar folk med egentligen? Vad hände med pressetik, med sunt förnuft och civil kurage att avstå från spekulationer och fortsatt rykesspridning?

Enligt de pressetiska reglerna bör journalisten kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare publicerats. Hur många av de som nu ojar sig över situationen har talat med Kungen om saken? Hur många är ens intresserade av att förmedla sanningen, om sanningen inte är i linje med den sanning man av andra skäl önskar förmedla?

Några sansade analyser finns här http://www.second-opinion.se/medieetik/view/1923, http://www.newsmill.se/node/36776 och den alltid like läsvärde Gunnar Hökmark http://hokmark.eu/om-den-undre-varldens-makt/

Det meritokratiska samhället är den opriviligerades bästa vän

2011-05-30T10:21:00.000+02:00

Jag tror på rättvisa. Men inte sådan rättvisa som uppstår i efterhand, utan på rättvisa som ett resultat av de val man företar sig. Förmodligen är det förlegat, men hemma har jag alltid fått höra att man ska göra rätt för sig och att det på så vis kommer att bli rätt. Det är lite naivt i praktiken, för i verkligheten finns en massa omständigheter man inte rår över som kan sabotera. Men i teorin är det helt rätt, vad du får beror på vad du gör. Och vad du får beror inte på av vem du fötts, utan på vad du själv gjort för att få det.

I lördagens essä argumenterar jag för varför meritokrati är att föredra framför social ingenjörskonst. I en meritokrati kan alla lyckas, oavsett kön, etnicitet och kontaktnät. Föga förvånande men ändå anmärkningsvärt, går vänsterkommentatorerna i taket över texten. Jag har svårt att förstå varför, varför tycker inte dem att ett arbetarbarn ska kunna bli vad som helst? Varför ser vänstern individen som ett offer och inte som en aktör? Jo, för att vänstern har en fanatisk övertro till staten och idén om att en liten styrande elit vet bättre än de som har att leva med elitens beslut. Märkligt va, med tanke på att vänstern säger sig förakta eliter?!

Sträcker på mig lite extra i dag

2011-05-27T13:12:00.001+02:00

Vaknade till detta trevliga pressmeddelande från Haro i mailboxen. Med följande fina motivering har jag tilldelats en guldmedalj för mitt opinionsarbete i frågor rörande valfrihet och jämställdhet:
"Den unga juristen och debattören Alice Teodorescu har återkommande, med sitt klädsamma lugn, via olika media på ett klokt, moget och rättframt sätt, i enlighet med Haros uppfattning gällande valfriheten, jämställdheten och som en följd av det även indirekt föräldraskapet, tydligt formulerat sig i frågorna och därmed lyft diskussionen. Hon har på ett enastående sätt givit Haros ställningstagande ett ansenligt utrymme i debatten och också förstärkt innebörden av jämställdhet och valfrihet till att gälla samtliga individer i vårt samhälle."

Extra stolt blir man när man bläddrar igenom den gedigna listan av medaljörer genom åren, här finns Astrid Lindgren, Drottning Silvia, P J Anders Linder och Paolo Roberto bland många andra.

I morgondagens essä skriver jag om meritokrati. Därför känns det extra rörande att faktiskt belönas för det hårda arbete jag lagt i min korta, men intensiva, karriär som opinionsbildare. Det är viktigt att komma ihåg att det alltid lönar sig att anstränga sig, oavsett om man är invandrarbarn eller har något annat "handikapp". För visst känns framgången så mycket mer värd när man vet hur hårt man slitit?

I dag skriver jag om att arbetslösheten bland unga invandrare är skandalöst hög. Vad som också är skandalöst är regeringens ovilja att faktiskt se över bestämmelserna i LAS som konsekvent håller redan utsatta grupper i ett oöverstigligt utanförskap. Så ska vi inte ha det i Sverige, inte bara för att det är förödande för de individer som drabbas utan för att vi faktiskt inte längre har råd.

I kväll blir det först mingel inför Almedalen och sen premiär av Lars von Triers Melancholia. Mycket förväntansfull. Så trevlig helg!

Debatten om kungen har spårat ur

2011-05-26T10:21:00.000+02:00

Den är svår att ta, debatten om kungen. Republikanerna vässar knivarna och man kan som Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder konstatera att kungen sannolikt haft bättre veckor än den här.

Som alltid när det blåser kring monarkin är det lätt att tillgripa allehanda mer eller mindre oseriösa argument. En viktig sak att ha i åtanke är att vi vet väldigt lite. Därför ska vi vara väldigt försiktiga. Jag utvecklar resonemangen i dagens ledare.

Nu är det dags att sätta på sig ansiktet och bege sig till Timbro för lunchseminarium med rubriken "Vem ska få bli svensk medborgare?". I kväll bjuder Centerkvinnorna till spännande samtal med Elisabeth Tarras-Wahlberg. Henne skulle jag gärna se som hedersgäst vid en nätverksmiddag i höst...

Därför är jag rädd för konformism

2011-05-25T11:58:00.000+02:00

Jag älskar att bläddra bland gamla fotoalbum och minnas den tid som flytt. Ibland är det svårt att veta om det är ens egna minnen man minns, eller om det man minns egentligen är sådant man fogat samman utifrån vad andra berättat.

Jag minns egentligen inte så mycket av mina första levnadsår i Rumänien. Men utifrån bilderna i familjens fotoalbum minns jag ändå en del. Där finns bilder av mig iklädd pionjäruniform på dagis i Bukarest. Bilder från uppvisningar där jag reciterar dikter och verser till kommunismens lov.

Kanske är det därför inte så konstigt att jag blivit allergisk mot alla former av konformism och påtvingad konsensus. Jag har haft svårt att förstå mig på den svenska konflikträdslan och längtan efter att vara som alla andra. Visst vill man passa in, men till vilket pris som helst?

Jantekulturen skrämmer mig. Den vilar på uppfattningen om att dina individuella framgångar är ett hot mot det mediokra kollektivets bästa; därför syftar vi inte alla uppåt, vi lägger kraften på att hålla tillbaka de som skulle kunna bli något mer.

I dagens ledarkrönika funderar jag kring konsensussamhällets och konformismens baksida. Dessvärre finner jag många aspekter att oroas över.

P3:s moraltest

2011-05-24T17:17:00.000+02:00

Ja, det har varit en lång väntan men i dag spelades så P3:s moraltest med mig upp i radion. Moralfilosofen Bengt Brülde som bedömde prestationen gav mig en fyra, som hade kunnat vara en femma om jag, enligt hans tycke, argumenterat bättre för människors rätt att få äta djur.

Jag är nöjd med hans utslag även om han vid upprepade tillfällen, lite nedsättande, kallade mig för "ärkeliberal". Men såhär, hellre utgår jag ifrån att människor är kapabla att ta ansvar för sitt eget liv - det vill säga att jag behandlar dem som aktörer - än att jag utgår ifrån att de är offer, i ständigt behov av statlig vägledning och påverkan. När man är född i ett kommunistiskt land framstår sådana onödiga saker som människosyn som ganska centrala.

Abortlänken

2011-05-23T09:33:00.000+02:00

Fredagens ledare om det uppenbart svårhanterliga och kontroversiella ämnet abort kommer här.

Den här veckan ser jag fram emot att få lyssna till Elisabeth Tarras-Wahlberg, en kvinna med pondus och elegans som gjort en spännande karriär. Ska också bli intressant att se den skandalomsusade Lars von Triers senaste film Melancholia. Och härutöver ska jag be en stilla bön för att det nya askmolnet inte saboterar mina resplaner till USA inom kort.

Trevlig måndag!

Abortfrågan åter på tapeten

2011-05-19T14:21:00.000+02:00

I går skrev alla tidningar om det obehag som vårdpersonal kan känna när ett aborterat foster lever. Det är en reaktion man minst sagt kan förstå. Dock räcker den inte för att förbjuda aborter i Sverige. Jag utvecklar resonemangen i morgondagens ledare.

I dag har jag istället ägnat mig åt att kritisera oppositionens linje i socialförsäkringsfrågan. Också den svår men nödvändig att ta i på ett konstruktivt sätt. För visst är väl passivitet alltid mer cyniskt än aktivitet som syftar till att underlätta ett återinträde på en arbetsmarknad som verkar hopplöst stängd?

Och så dagens stiltips, elegantaste Audrey i sockersöt cocktailklänning från Breakfast at Tiffany's, för övrigt en riktigt favoritfilm!

Att tänka fritt är bra, att tänka rätt är visst ännu bättre

2011-05-18T09:43:00.001+02:00

skriver jag i rubrikraden och sen tänker jag att jag borde skriva någon bra inledning som jag sedan kan koppla dagens ledare till. Men jag låter bli och klistrar in den direkt. Ämnet kommer jag dessvärre få återkomma till många gånger till. Men vad gör det? Det finns faktiskt inget viktigare än att synliggöra extremismen som råder på åsiktsfrihetens område.

Så frågan är, kan man vara sådär lite lagom fri? Och ska staten tvinga folk att tänka "rätt"? I dagens ledare i Barran formulerar jag det enligt följande:

"När vi kom till Sverige sade min mamma halvt på skämt, halvt på allvar, att Sverige var mer socialistiskt än vad Rumänien någonsin varit. I Rumänien visste människorna att "felaktiga" åsikter vara bannlysta. Det hindrade dem dock inte från att tänka och behålla det tänka för sig själva. Den som kan tänka fritt är nämligen alltid i väsentlig mening fortfarande fri.

I Svenska Dagbladet pågår just nu en serie om lek. I måndagens tidning smälldes en helsida upp om barns (o)fria lek. Som numera brukligt gick artikeln ut på att leda i bevis att vi alla är ofria, förtryckta av könsmaktsordningens könsroller. En genusexpert uttalade bland annat att "Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras." samt "Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt." Experten fick medhåll från en förskolepedagog som slog fast att "Vi vill bara få dem att välja fritt och få dem att våga prova nya grejer. Och då måste vi styra."

Läs de sista meningarna en gång till.

I Sverige har vi en osedvanligt hög tilltro till staten. Och visst, i jämförelse med många andra stater har den svenska inte ägnat sig åt något mördande förtryck. Däremot har den tvingat människor att tänka "rätt", inte fritt. På så sätt har konformism och konsensuskramande blivit lika synonymt med svenskhet som sill och potatis.

Man är naiv om man tror att den stora dagisreformen enbart var till för att underlätta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Man är naiv om man inte inser att "goda medborgare" måste fostras tidigt. Vem kan då vara bättre på att fostra än den stat som senare ska vördas?

Sverige ser inte ut som under Folkhemsårens mest intensiva era; vi varken steriliserar eller lobotomerar längre. Istället har nya, mer sofistikerade metoder för att skapa den "rättänkande", "perfekta människan" utvecklats.

Den som sätter sig på tvären mot genusvågen beskrivs som bakåtsträvande och som en väsentlig del av den härskande strukturen. Den som låter, inte tvingar, sina döttrar att leka med dockor för att döttrarna vill det är, en dålig förälder som bidrar till att cementera könsnormer.

Det finns flera problem med ovanstående. För det första, barnuppfostran ska inte ingå i statens kärnverksamhet. För det andra, könsmaktsteorier devalverar individers rätt att få vara sig själva eftersom de individuella valen uppfattas som skadliga för kollektivet. För det tredje, konsekvensen av genusslutsatserna är att jämställdhet enbart kan uppnås när människor tvingas in i millimeterrättvisa fack där de sedan kan utgöra ett nytt könsmönster. Men varför är nya strukturer nödvändigtvis bättre än gamla? Är det inte lika fel att styra barn till att leka med leksaker som uppfattas som stereotypa för det andra könet?

Barn, och senare vuxna, måste få lov att vara vilka de är, även om de bekräftar normen. För nej, friheten växer inte av att den begränsas, den blir tvärtom bara mindre fri. Och syftet var väl just det motsatta?"

Är den fria leken för fri?

2011-05-17T09:06:00.000+02:00

Tja, vad är friheten värd om den enbart tillåts vara sådär lite lagom fri, skulle jag vilja veta. Men det får jag inte veta för syftet med gårdagens artikel i Svenskan http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad_6163559.svd om genus och fri lek vill inte besvara frågor, den vill tillrättavisa.

Vad sägs exempelvis om citat som:

"Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras. I den finns också rangordning, uteslutning och fröet till mobbning", "Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt."eller "Vi vill bara få dem att välja fritt och få dem att våga prova nya grejer. Och då måste vi styra, annars vågar de inte eller tänker inte ens tanken."

Nu ska här skrivas ledare!

Borgerlighet+meritokrati=SANT

2011-05-12T12:17:00.000+02:00

Är fortfarande trött efter heldag vid Engelsbergs bruk i går. Temat för seminariedagen var "Den nya borgerligheten" och flera intressanta anföranden avlöste varandra i den idylliska miljön. Jag talade på tema "Uppvärdera meritokratin - möjliggör klassresan" och av publikens reaktioner att döma var det nog många som höll med.

Seminariet spelades in och kommer att sändas på Axess TV framöver, anförandena kommer också att finnas samlade i en antologi som också den kommer längre fram.

Så varför mer meritokrati? För mig står det klart att det finns en föreställning om att många av de problem som finns i samhället allt oftare, också från borgerligt håll, ska åtgärdas med särlösningar. Alldeles extra uppenbart blir det på jämställdhetens och integrationens område, två av de politikområden jag engagerar mig mest i. Men jag menar att såväl kvinnor som invandrade inte behöver särregleringar, de behöver ett samhälle som hyllar meritokrati! I ett sådant samhälle uppmuntras individen att anstränga sig varför kontakter och annat, som man inte rår för om man har eller ej, tappar i betydelse.

Jag utgick i mitt anförande mycket utifrån mig egen situation. För jag möter ganska ofta en ganska missunnsam inställning från många som har förbaskat svårt att acceptera att output handlar om input. Den som pluggar svenska glosor till tårarna sprutar förtjänar att lyckas. Den som väljer den lätta vägen, som gör sig själv till offer får faktiskt skylla sig själv. Rättvisa handlar inte om lika utfall utan om lika möjligheter.

För mig är borgerlighet att se människor som aktörer, inte som offer. Borgerlighet är också att staten ska se till att hinder rivs så att människor får växa. Statens uppgift är inte att ändra utfallet av människors val bara för att det inte överensstämmer med den politiska femårsplanen. Sådant ägnade man sig åt i det kommunistiska Rumänien, som jag hade turen att slippa växa upp i, sådant ska vi inte ägna oss åt här.

De senaste dagarna har jag kommenterat den aggressiva häxjakten av Ola Lindholm, i en ledare från i tisdags lyfter jag oskyldighetspresumtionens okränkbarhet http://www.barometern.se/ledare/hur-var-det-med-oskyldighetspresumtionen%282769733%29.gm, och i dag skriver jag på tema tolerans, intolerans och statliga bidrag till religiösa organisationer, med anledning av Kalla Faktas "avslöjande" om att Frälsningsarmén inte tillåter homosexuella medlemmar, http://www.barometern.se/ledare/den-intoleranta-toleransen%282773077%29.gm

För övrigt är det hysteriskt mycket nu, snart är det Almedalen där jag har flera uppdrag utöver det vanliga ledarskribenteriet. Roligt men också stressande, ska bli skönt med semester i år igen.

Nu skulle jag vilja hoppa i en Carrieklänning från Oscar de la Renta, men får nog istället ägna mig åt att skriva ett synopsis inför Almedalen och lördagens ledaressä.

Hopp om mer visionära Moderater

2011-05-09T09:26:00.001+02:00

Det var skönt att fira söndag efter två intensiva dagar i Karlstad och Moderaternas Sverigemöte. Stort självförtroende och tillförsikt och fortsatt reformlusta syntes mest överallt. Det var glädjande att se. Under den centrala valvakan såg det annorlunda ut. Jag sprang mellan Aftonbladets panel under valkvällen och den centrala valvakan i Stockholm och insåg allt mer att den historiska seger partiet stod inför höll på att smolkas av insikten om det nya parlamentariska läget. Glädjen infann sig aldrig riktigt den kvällen och det var synd. Men nu var stämningen alltså annorlunda. Reinfeldt och Borg tog emot stående ovationer och applåder som aldrig vill ta slut. De var mer visionära än på länge även om jag ändå hade velat ha lite mer.

Min analys av tillställningen och av Moderaternas nuvarande situation finns i dagens ledare i Barran, http://www.barometern.se/ledare/hopp-om-mer-visionara-moderater%282759512%29.gm

Ja, och så börjar en ny vecka igen. En vecka med möten, föredrag och förhoppningsvis en och annan klok tanke förmedlad på papper. Särskilt ser jag fram emot onsdagens övning när jag ska tala om borgerlighetens framtid och vad borgerligheten borde stå för i dag och i framtiden.

Rättsstat, någon?

2011-05-08T18:15:00.000+02:00

Med jämna mellanrum påminns vi om hur enkelt rättsstatens principer kan sättas ur spel. Hur drev uppstår, hur journalister missbrukar sina uppdrag och hur människor på förhand hängs ut och döms. I somras drabbades Sven Otto Littorin, nu den populäre barnprogramledaren Ola Lindholm.

På nätet beskriver Lindholm en farsartad process, helt ovärdigt en rättsstat med Sveriges ambitioner, http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

De metoder som skvallerpress och kvällstidningar använder sig av är förkastliga. Att offentliga personer måste acceptera ingrepp i sina privatliv är inget nytt, det är däremot inte detsamma som att frånta dem rätten till en rättvis rättslig prövning. En av rättsstatens viktigaste principer är att man är oskyldig till man är dömd. Dömd i domstol, inte av Expressen.

Sen kan man verkligen undra om konsekvenserna för de bägge herrarna blivit lika långtgående om det rört sig om andra påstådda brott? För visst osar historierna moralpanik på långa vägar?

Och så till sist, fredagens ledare om att inte göra förövare till offer apropå den ständigt aktuella frågan om vi får skylla oss själva för terroristernas brott, http://www.barometern.se/ledare/gor-inte-forovare-till-offer%282756370%29.gm

Feministerna skjuter sig själva i foten

2011-05-06T06:47:00.003+02:00

Jag befarade stening och fick dessvärre rätt. Jag talar om Timbros workshop om borgerlig jämställdhet. Jag har varit en hel del i TV på senaste tiden och är ytterst sällan nervös, men i går, i ett rum med nästan enbart kvinnor, kände jag mig osedvanligt skakig. Skälet? Den intolerans som är symptomatisk för kvinnor i grupp. Fråga mig inte varför men av någon anledning är det väldigt svårt för vissa att acceptera att man trots att man har samma kön kan vara av olika uppfattning.

Jag såg mig om i rummet medan jag pratade och kände hur extremt utsatt man är om man är av avvikande åsikt, också bland borgerligt sinnade, så kallade feminister. I min presentation talade jag om varför jag är negativ till kvotering, om kvinnors rätt att få välja själva - och bli respekterade för sina val, och om vikten att inte påstå att man är för valfrihet och sedan tillägga att "det är upp till var och en att bestämma men jag vill inte ha ett samhälle där varannan kvinna är hemma". Inte "jag vill inte ha ett samhälle där varannan kvinna är olycklig/fattig/kriminell" osv, utan problemet rör alltså farhågan för ett samhälle där kvinnor har den dåliga smaken att välja att vara hemma med sina barn.

Mitt anförande väckte heta känslor, något jag vid detta laget vant mig vid. Vad jag aldrig kommer vänja mig vid är kvinnor som inte kan hantera sin egen bristande argumentationsförmåga. Därför gör de sitt yttersta för att avväpna med hjälp av kommentarer som "Men lilla vän" och "Jag vill bara fråga en sak, har du barn eller? Nej, just det". Jag har aldrig varit med om att en man sagt något sådant, men kvinnor sinsemellan spelar visst enligt andra regler.

Det dessa kvinnor inte har kapacitet att begripa är att jag aldrig värderar en annan individs beslut. Jag kan säga att jag skulle välja på ett annat sätt och argumentera för varför, men aldrig att jag skulle nedvärdera en annan för att hennes livsval inte överensstämmer med mina.

Feminister är ett märkligt släkte. De säger sig värna lika rättigheter, men talar ändå inte om humanism framför feminism. De säger sig vara oerhört stolta för den kvinnliga rösträtten och kampen för kvinnors rätt att få bestämma själva över sina egna liv, men bara så länge alla lämnar barnen på dagis (för statens uppfostran är ju såklart bättre) och gör karriär, köper könsneutrala barnkläder och leksaker och suddar ut könsskillnaderna mellan sina barn helt.

Den, särskilt kvinna, som inte delar deras världsbild, som inte ser någon könsmaktsordning - ja mer än den ordning där kvinnor på sitt ytterst sofistikerade vis förtrycker oliktänkande kvinnor - är förrädare, indoktrinerade bimbosar och produkter av ett orättvist samhälle, som de givetvis är för blinda för att förstå.

Men tänk om det inte alls förhåller sig så? Tänk om det är så att kvinnor väljer som de gör för att de lever i en tid där de, rent teoretiskt i varje fall, får välja som de VILL? Eller upphör kvinnor att vara indoktrinerade först den dag när de väljer 50/50 och exakt på det sätt som de allsvetande feministerna önskar?

Man måste vara galen för att resa sig upp i ett rum där merparten på förhand avskyr en och säga så provocerande saker som att kvinnor måste ha rätt att få välja själva. Så långt har jämställdheten gått i Sverige i dag.

Ännu mer om borgerlig jämställdhet

2011-05-05T12:15:00.001+02:00

Förra torsdagen debatterade jag inför engagerade muf:are på tema borgerlig jämställdhet. I kväll är det dags igen fast i Timbro:s regi. Saco:s avgående ordförande och tillträdande chef för Skolverket Anna Ekström deltar också, såväl som Jenny Sonesson, politisk sakkunnig hos EU-ministern samt Agnes Arpi, frilansskribent.

Under kvällens gång är det tänkt att vi ska få ge vår respektive syn på om det alltid behövs lagstiftning för att rätta till problem? Och om man inte tycker att lagstiftning är den bästa metoden men fortfarande ser problemen - hur ska man då lösa dem? Vilka är egentligen problemen och var kommer de ifrån? Kan man, och i så fall hur, arbeta mot begränsande könsroller?

Jag är beredd på att det nog blir en ganska livlig debatt där jag kommer att känna mig lite avvikande. Men så är det ofta när man debatterar jämställdhet, antingen tycker man som alla andra eller så är man könsförrädare eller en mansgris i kvinnokropp eller vad det nu är. För mig gäller en enda sak, kompromisslöst; LÅT KVINNOR FÅ VÄLJA SJÄLVA! Förklara inte traditionella kvinnliga val som tecken på ojämställdhet, jämställdhet kan det nämligen inte enbart innebära att det blir på det vis som man från politiskt håll önskar sig. Eller? Om så bör vi nog avskaffa kvinnlig rösträtt omedelbums!

Jag tror, men inte helt hundra, att man kan följa kvällens workshop via Timbro:s hemsida, klockan 18.00 drar vi igång, www.timbro.se

Bortom multikulti och nätverksmiddag i kväll

2011-05-04T11:24:00.000+02:00

Stressig dag med jobb, möte inför Almedalen och roligast av allt, nätverksmiddag med En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra som i kväll gästas av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Vi är mycket förväntansfulla kan jag lova!

Länk till helgens essä om multikultur och multikulturalism http://www.barometern.se/ledare/bortom-finns-en-berikande-mangkultur(2752899).gm

Och ett stiltips på vägen. Hur läcker är hon inte på en skala??!

Vilken dag!!

2011-05-02T09:14:00.000+02:00

Usama bin Ladin är efter tio års intensiv jakt död. Jag äter födelsedagstårta och tar del av den glädjande nyheten samtidigt som jag minns den där totalt overkliga känslan den 11 september 2001. Det är en stor framgång för USA och för kampen mot terrorn men dessvärre är inte ett undanröjande av bin Ladin någon garant för att liknande vansinnesdåd inte upprepas. Tvärtom finns det viss risk för att dagens besked mynnar ut i vedergällning mot väst.

Annars går jag mest och är lite nervös inför att P3 ska ringa och utsätta mig för Christers "moraltest". Så jag äter lite mer födelsedagstårta och hoppas att det är sant som de säger, att visheten kommer med åren.

Dagens ledare är en analys och reflektion av Juholts tal i går http://www.barometern.se/ledare/retorisk-manover-skymmer-sikten-ett-tag-till%282749094%29.gm

Hon gjorde en Grace 2.0!! Vad var det jag sa?!

2011-04-29T15:46:00.002+02:00

Det var svårt att hålla tillbaka glädjen vid åsynen av Kates vackra brudklänning tidigare i dag! Som jag skrev i går hoppades jag just på en klassisk, elegant klänning med kunglig touch. Kates klänning har inte en riktigt lika rik kjol som Graces, men är en klockren modern prinsessdröm. Den sparsmakade men mycket romantiska bruketten tillsammans med hennes svala frisyr skapar ett felfritt helhetsintryck, såhär lyrisk har jag inte varit sen kronprinsessan Marys bröllopsklänning (bild nedan).

Utöver Kates vackra Alexander McQueenklänning var den explosiva hattparaden en fullständig fröjd. Hattraditionen som lever på kontinenten borde sannerligen importeras till Sverige, den bjuder till elegans och individualism och ger ett omedelbart sofistikerat intryck som med fördel underlättar övrig klädsel till att endast handla om stilren minimalism.

Vad sägs exemeplvis om denna stilrena kreation (ovan)? Eller den blivande furstinnan av Monacos mer svala och tidlösa charm (nedan)?

Förutom att förlora mig i hattar och kärlekslycka har två nya ledare publicerats i dag. Den ena ställer frågan om vem som helst ska få vara idrottsledare, apropå det tragiska avslöjandet om pedofili inom idrotten (så modigt av Sjöberg!) http://www.barometern.se/ledare/ska-vem-som-helst-fa-vara-idrottsledare(2745206).gm och den andra i notisform om Moderaternas beslut att omedelbart börja deklarera partifinansiering som övertsiger 20 000 kronor. I sak ett gott beslut som dessvärre kan få olyckliga konsekvenser http://www.barometern.se/ledare/svar-balansgang-kring-insyn-i-partiernas-finansiering(2745205).gm.

Hoppas Kate vågar göra en Grace!

2011-04-28T12:36:00.001+02:00

Är mycket förväntansfull inför morgondagens brittiska vigsel. Den blivande kronprinsessan ser ut som äkta prinsessmaterial så jag har höga förväntingar på brudklänningen! Min favoritbrudklänning genom tiderna är Grace Kellys underbara blåsa ovan. Klassisk elegans med det där lilla extra!

I dag skriver jag om det jag intitierade här på bloggen för någon tid sedan; slarvet inom vården och nolltolerans mot onödiga misstag apropå historien om den 23 årige killen som dog i väntan på en ambulans. Ska man verkligen behöva vara frisk för att vara sjuk? http://www.barometern.se/ledare/kolumnister/maste-man-vara-frisk-for-att-vara-sjuk(2743730).gm . I gårdagens Barometern skrev jag om vikten av att väst inte glömmer utvecklingen i Nordafrika och nu särskilt i Syrien. Demokrati tar tid och motståndet från de hårdnackade regmierna har vaknat http://www.barometern.se/ledare/vagen-till-frihet-ar-lang(2742235).gm.

I eftermiddag ska jag delta i en debatt om borgerlig jämställdhet. Ska bli mycket spännande!

Hedersflyktingar apropå gårdagens Debatt i Svt

2011-04-22T11:58:00.001+02:00

I går kväll var jag åter med i Debatt i Svt (länk till programmet http://svtplay.se/v/2403892/debatt/del_14_av_18_-_textat?cb%2Ca1364145%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1364142%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2403892%2Fsb%2Cp104688%2C1%2Cf%2C-1). Efter en lång diskussion om vargens vara eller icke vara kom vi äntligen in på ämnet hedersflyktingar som jag var inbjuden att debattera.

Det går alltid snabbt i debattprogram och man hinner sällan utveckla argumenten. Oh, vad jag önskar att någon kanal vågade satsa på ett debattprogram med få debattörer som verkligen fick gå in på djupet i ämnena. Hur som helst, min principiella ståndpunkt är följande:

Den svenska rättsordningen är rättssäker. I den nya utlänningslagen finns en säkerhetsventil som inte finns inom andra rättsområden. Den syftar till att garantera en så korrekt process som någonsin är möjlig. Det innebär bland annat att nya omständigheter kan åberopas efter att ett ärende prövats, bland annat om omständigheterna är sådana att den asylsökande inte kände till dem eller om de uppkommit efter att processen avslutats. Så ska det vara i ett rättssäkert system.

Migrationsverket har i det aktuella fallet, med en kvinna vars pappa hotat mörda henne på grund av att hon smutsat ner familjens heder, uttalat förtroende för berättelsen i sig. Men, och det här är viktigt, man har också bedömt att kvinnan kan erbjudas adekvat hjälp av hemlandets myndigheter. Principen om nationellt skydd går före den om internationellt skydd, som Migrationsverkets rättschef uttryckte det i går.

Utan att jag kan bedöma huruvida så är fallet kan jag konstatera att detta är en viktig princip att värna. Resonemanget får annars väldigt märkliga konsekvenser som i förlängningen skulle kunna innebära öppen invandring. Den diskussionen är en egen diskussion.

Hedersproblematiken är också problematisk. I svensk straffrätt saknas till och med en definition av vad ett hedersbrott är, trots att debatten ständigt pågår. Detta har jag länge ifrågasatt då det för mig framstår som självklart att den här sortens brott borde hamna under en egen paragraf eller i vart fall ses som en försvårande omständighet vid en samlad bedömning.

Det är nämligen skillnad på våld mot kvinnor i "allmänhet" och hedersvåld. När en svensk man slår sin fru gör han det i strid med kulturen i Sverige. När en man slår sin fru utifrån en hederskontext är det istället helt i enlighet med mannens kultur. Där har vi en väsentlig skillnad. I Sverige är kvinnomisshandeln en högst privat och oftast dold omständighet, knappast med stöd från utomstående. I hederskulturerna utövas våld och hot kollektivt och där är det norm och inte undantag att hela familjen involveras i processen. Där har vi ytterligare en väsentlig skillnad.

Jag har länge varit väldigt kritisk till den kulturrelativism som råder i Sverige. Det kommer jag även vara i fortsättningen.

Glad påsk!

Fel att göra rätt

2011-04-21T10:42:00.000+02:00

Vi var många som upprördes över Karin Wanngårds numera famösa citat i DN: "Unga ska inte tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision." Att hon under gårdagen backade förändrar inget i sak, uttalandet går helt i enlighet med en en urgammal föreställning inom socialdemokratin, en fisförnäm uppfattning om vad som av rörelsens elit ska anses som "fint" och "fult" att ägna sig åt. Att alla ska läsa vidare och att lärlingsutbildningarna skulle nedmonteras är bara mer av samma sak.

Men i ärlighetens namn, är det inte bättre att människor försörjer sig själva, utifrån sina egna förutsättningar, än att de ska springa runt som bidragstagande arbetslösa akademiker? Vem vinner på det, staten, den enskilde? Nja, men kanske Socialdemokraterna själva?

Som jag konstaterar i dagens ledare i Barometern: Alla jobb behövs och alla jobb måste utföras av någon. Wanngårds oro klingar därför falskt, trots att hon på debattsajten Newsmill försöker förklara sitt uttalande. I ett land som Sverige är inte problemet att de av henne definierade skitjobben är för många, problemet är att alltför många människor inte ens har ett "skitjobb" att gå till. Läs mer här http://www.barometern.se/ledare/fel-att-gora-ratt%282737457%29.gm

Om behovet av seriös diskussion om sjukvården (och reklam för kvällens Debatt)

2011-04-21T09:59:00.001+02:00

Skärtorsdag, tåget går (än så länge) i tid och jag är på väg till Göteborg för kvällens Debatt i Svt kl 22.00. Tänk att snön faktiskt smälte, tänk att det ännu en gång kommer att bli vår!

De senaste dagarnas avslöjanden av SOS hantering med anledning av den 23 årige man som dog i sitt hem i väntan på en ambulans (som aldrig kom) är sannerligen upprörande. Det är omöjligt att förstå hur någon människa kan vara så nonchalant inför en annan människas uppenbara smärta och nöd. Att den människan dessutom är satt i telefon just för att hjälpa en människa i nöd gör det hela än mer anmärkningsvärt.

Den svenska vården håller världsklass. Om man får tillgång till den vill säga. Men det räcker inte. Det räcker inte att det finns en massa skickliga läkare, fantastiskt modern teknik och goda resurser, om olämpliga människor tillåts sabotera verksamheten.

Historierna om människor som råkat riktigt illa ut eftersom läkarna/övrig sjukvårdspersonal varit inkompetenta är många. I en del fall är konsekvenserna ödesdigra, vem ansvarar för det? Svensk sjukvård är en klassfråga. I den måste man kämpa med näbbar och klor, aldrig ge sig och framför allt vara mer påläst än läkaren själv. Ska det verkligen vara så?

I ett öppet brev till Stockholms landstingspolitiker beskriver 23-åringens familj den ofattbara smärta de känner inför sonens tragiska bortgång. http://www.dn.se/nyheter/sverige/familjens-brev-till-landstingspolitikerna I ett utdrag ur samtalet mellan 23-åringen och sköterskan på SOS skiner den unge mannens desperation igenom i varje stavelse. http://www.expressen.se/nyheter/1.2410110/har-ar-samtalet-med-sos-alarm Ändå fick han sätta livet till. Återigen, ska det verkligen kunna hända? Är det inte bättre att skicka en ambulans för mycket än en för lite?

Det finns olämpliga människor inom alla yrken. Men inom sjukvården måste lägstanivån vara högst. Allt annat är ovärdigt. Därför ska man alltid anmäla vårdslöshet till Socialstyrelsen.

När blir ökad egenmakt en valfråga?

2011-04-17T16:12:00.001+02:00

Förhoppningsvis under den egna livstiden. Men alldeles säkert är det inte alls. I såväl goda som dåliga tider dyker argumentet för mer politik upp. Politiken uppfattas, föga förvånande, kunna rätta till de strukturer som uppstår när människor väljer fritt, men framför allt väljer "fel". Att välja "fel" är inte svårt i ett likformigt samhälle som strävar efter konsensus och vars primära drivkraft är att släta över skillnaderna mellan individer.

För mig är det stor skillnad på lika rättigheter och lika utfall. Att jag ska ha samma rättigheter som någon annan svensk medborgare är en självklarhet, men lika självklart är det att resultatet av detta kommer att se olika ut. För att vi är olika. Och tur är det väl det!

I gårdagens essä i Barometern funderar jag mycket kring sambandet mellan egenmakt och politik. Jag utgår från ett debattartikel i DN debatt från någon vecka sedan där författarna oroas över vad de ser som valmöjligheternas baksida. Läs ledaressän om hur staten lägger krokben för människor att växa http://www.barometern.se/ledare/(2732268).gm.

I går blev jag omnämnd av DN:s ledarskribent Hanne Kjöller på ledarplats. Jag känner mig oerhört hedrad eftersom artikeln handlade om vikten av att kasta av sig offerkoftan och inse att det bara är genom hårt arbete som man kommer någonstans. Där pratar vi om lika rättigheter och olika utfall i praktiken! http://www.dn.se/ledare/signerat/diskriminering-ibland-ar-det-bara-att-tugga-i-sig-att-livet-ar-orattvist

Många av kommentarerna i anslutning till artikeln vittnar om en absurd inställning. En inställning som tyvärr genomsyrar en stor del av samhället. Missunnsamhet förklädd i omtanke. Varför inte glädjas över det faktum att det visst går? Varför inte vara stolt över att detta land möjliggör förverkligandet av människors drömmar? Varför inte se värdet i att alla som kommer någonvart måste kämpa? Om motsatsen gällde hade det varit djupt orättvist!

Sexköpslagen och den svenska dubbelmoralen

2011-04-14T20:11:00.001+02:00

Det är roligt att vara med i radio! I dag var jag med i MTG:s nya pratradio och debatterade sexköpslagstiftningen med en vänsterparistiskt kvinna. Per telefon fanns en man som köpt sex och dömts för det samt den kvinna han köpt sexet av. Mycket intressant!

Att det råder en märklig dubbelmoral i frågan råder det inget tvivel om. Argumenten för en lagstiftning är gravt paternalistiska och kränkande. Kvinnor är inte per se offer, lika lite som män per se är förövare.

Jag skrev om det absurda i den asymmetriska lagstiftningen i somras med anledning kring misstankarna om Sven Otto Littorins sexköp http://www.aftonbladet.se/debatt/article12389405.ab.

Lyssna till dagens debatt i Radio 1 http://catchup.radio1.se/catchup_radio.php?id=1805&category=29&type=audio

Lägger också till dagens ledare i Barometern på samma tema http://www.barometern.se/ledare/hall-staten-utanfor-sovrummet%282730701%29.gm

Bortom multikulti

2011-04-13T20:22:00.001+02:00

Nyss hemkommen efter intressant dag på Engelsbergs bruk på tema "Bortom multikulti". I vissa delar mycket intressant, om inte annat för att en liknande intellektuell debatt hade varit omöjlig att föra för några år sedan. Jag återkommer med en utförlig analys av dagen framöver. Jag kan dock i all korthet konstatera att jag som alltid är lika full av beundran för Folkpartiets ungdomsförbunds ordförande Adam Cwejman http://adam.luf.se. Adam står som garant för ett intellektuellt perspektiv i de flesta frågor värda att debatteras, men särskilt intressant är han i frågor rörande integration och invandring. Detsamma gäller för Nima Dervish http://nordicdervish.wordpress.com/.

Min viktigaste reflektion är att debatten kring mångkultur i alltför liten utsträckning ställer de relevanta frågorna rörande vilka värderingar som samhället ska enas kring. Så här menar jag: mångkultur översatt till pluralism är bra för ett samhälle. Farligt blir det först när vi inte vågar erkänna att kulturer är präglade av värderingar, och värderingar präglade av kultur. Jag brukar lyfta frågan kring hederskultur som exempel. Att inom en hederskulturell kontext slå eller mörda en kvinna är att agera i enlighet med kulturen. Att slå eller mörda en kvinna som etnisk svensk innebär ett avsteg från en svensk/västerländsk kultur, handlingen går så att säga i strid med den kulturella kontexten.

Människor som väljer att leva sina liv i Sverige ska inte tvingas frånsäga sitt kulturella arv men det innebär inte att den låt gå princip som gällt i Sverige sedan 70-talet är acceptabel. Tvärtom, förutsättningen för ett öppet samhälle som respekterar olikhet är att vissa krav och skyldigheter uppställs. Men som sagt, mer och utförligt om detta inom kort. (Uppdaterat: essän på temat publicerades http://www.barometern.se/ledare/bortom-finns-en-berikande-mangkultur(2752899).gm)

Dagens ledare "Regeringens tid är nu" tar sikte på regeringens förslag om reform av expertskatten. Jag ställer mig frågan vari logiken ligger då två anställda på samma företag i Sverige ska betala olika mycket i skatt enbart mot bakgrund av sina respektive medborgarskap? Läs ledaren här http://www.barometern.se/ledare/regeringens-tid-ar-nu%282644041%29.gm.

I morgon ska jag vara med i radio igen. Varit med en gång tidigare och tyckte det var riktigt kul! Denna gång är jag inbjuden av Hasse Aro till den nya MTG-kanalen Radio 1. Tema? Sexköpslagen, jag förbereder mig på en dag av offentligt stening :)

Bekämpa fattigdomen, inte rikedomen

2011-04-11T12:42:00.000+02:00

länken till dagens ledare om hur jobbskatteavdragen fått ner barnfattigdomen i Sverige! http://www.barometern.se/ledare/bekampa-fattigdomen-inte-rikedomen(2641435).gm

Malin Lernfelt fortsätter sin hätska kampanj

2011-04-11T12:33:00.001+02:00

på GP:s ledarsida och bekräftar ett sorgligt faktum. När argumenten tryter tar man till personangrepp, http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2011/04/10/timbrofeminism-och-chaneldrakter/

Att ha en avvikande åsikt i jämställdhetsfrågan, att vägra erkänna att det finns en könsmaktsordning som gör alla kvinnor till offer och alla män till förövare, är i dagens Sverige oerhört kontroversiellt. Efter debatten kring integration och invandring tycks den här frågan reta mest gallfeber hos folk. Efter att ha skrivit i frågan i två års tid har jag läst det mesta i hatväg. Att en ledarskribent på en av landets största tidningar skulle sjunka så lågt hade jag dock inte väntat mig.

Jag vet inte vad som provocerar Lernfelt och hennes likar mest; men att vara ung och feminin kvinna, med invandrarbakgrund (ja, det är inte bara en gång jag fått höra att jag borde åka hem) som klär sig på ett osvenskt kvinnligt sätt och som är gammelmoderat blå är explosivt. Att inte kalla sig för feminist men att debattera jämställdhetsfrågor, inte som en kvinnofråga utan som en fråga om mänskliga rättigheter, sticker visst också i ögonen. En kvinna som inte känner sig förtryckt av män (jag upplever oftast att det är kvinnor som med blickar och kommentarer, helst bakom ryggen, försöker sänka andra kvinnor) är per automatik ett hot mot dem som tror sig äga problemformuleringsprivilegiet.

Det handlar inte om Chaneldräkter eller om pumps. Det handlar om det faktum att människor i detta land inte vågar sticka ut från mängden. Varför? Jo, för att man minsann inte ska tro att man är någon. Om man känner sig obekväm i pumps och klänning har jag full respekt för det. Frågan är bara varför man i sin egen osäkerhet måste sänka andra eller omvandla vissa kvinnors individuella val till symboler mot det heliga könskriget?

Kvinnor är extremt duktiga på att jämföra sig med varandra. Men varje kvinna har som individ ett eget värde. Hon blir varken bättre eller sämre för att någon annan är på ett annat sätt. Om vi slutade jämföra oss så förbaskat mycket med varandra och istället lade den energin på att odla våra egna talanger, och glädjas med varandra skulle fler bli framgångsrika och framför allt så mycket lyckligare. Det är det min baby En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, http://www.enplatsihimlen.se/, handlar om.

Att Malin Lernfelt ogillar mig starkt är ett faktum efter att hon ansett att jag är värd två inlägg, varav det sista onödigt långt. Det tar jag som en komplimang! Men det finns inte en väg till jämställdhet. Jag har aldrig gjort anspråk på att äga sanningen om den borgerliga jämställdheten, detta eftersom jag inte tror att det finns en sanning att äga. Jag tror på pluralism och valmöjligheter och så lite statlig inverkan som möjligt i denna fråga. Framför allt tror jag inte på att slå varandra i huvudet med att "min borgerliga feminism är bättre än din" utan att man kan argumentera för sig. Sådant leder, och har lett till, att de flesta normala människor vänt frågan ryggen. För vem kan på allvar ta en rörelse som förbittras över om det är en kvinna eller man som får pryda 1000-kronors sedeln när kvinnor far illa på riktigt i andra delar av världen?

Det jag däremot vill göra är att införa ett annat perspektiv, ett som väldigt få lyft på väldigt länge. Av rädsla för att uppfattas som mossig och bakåtsträvande och naiv och allt det andra jag kallas för av meningsmotståndare. Ett perspektiv som handlar om lika rättigheter men inte om lika utfall, om antikvotering, om rätten att få vara individ framför allt annat, men också om att det inte finns någon motsättning i att vara feminin, sträva för lika lön för lika arbete, och att vara självständig - på samma gång. Dessa frågeställningar är uppenbarligen viktiga att lyfta eftersom motståndet ser ut som det gör.

Om Lernfelt nu vill leda kampen för den borgerliga jämställdheten bör hon fundera på varför hon lägger så mycket tid på att medvetet sänka en annan kvinna, som också vill se ett samhälle som ser till individen framför kollektivet, bara för att hon inte delar uppfattningen om att kampen dit också kan föras tillsammans med kvinnor iförda Chanel.

Ps. Den som kan sin modehistoria vet dessutom att Chanel var en riktig jämställdhetskämpe och att den klassiska dräkten som är en av världens mest kopierade var en revolt mot Diors linje "The New Look". Men Chanel förstod det dagens feminister inte förstår, det går alldeles utmärkt att erövra världen elegant!

Alla barns rätt att växa utifrån sina förutsättningar

2011-04-07T12:49:00.001+02:00

är budskapet i dagens ledare i Barometern http://www.barometern.se/ledare/lat-alla-barn-fa-vaxa(2627769).gm. Artikeln tar sin utgångspunkt i regeringens nya satsning på spetsutbildningar i högstadiet för särskilt välpresterande unga.

Äntligen säger jag bara!

På samma tema fast med utgångspunkt i den uppmärksammade och kontroversiella boken "Tigermammans rop" var vi flera som debatterade i gårdagens Kvällsöppet. Det blev en livlig diskussion där skiljelinjerna mellan de som tror på curling, och vi andra som tror att kärlek också är att ställa krav, tydliggjordes. Programmet kan ses här http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet_med_ekdal?title=kvallsoppet_med_ekdal_del_12&videoid=1571468

Och slutligen dagens inspiration; svartvit lycka på galge från Dior.